Senaste kommentarerna i forumet

Jahapp. Då har jag varit föremål för det årliga utvecklingssamtalet. Prestation = högsta möjliga nivå. Lönepåslaget hamnar där det hör hemma. Hos mig.

Känner ett antiklimax. Vet inte varför. Eller jo... Nu skruvas förväntningarna upp ännu mer. Och jag kommer att leverera vare sig jag vill eller inte :P Dessutom ska man ju visa att man utvecklas och blir bättre hela tiden... Nå, hur gör man det med högsta möjliga nivå som utgångspunkt? Går man vidare till den omöjliga nivån? Anses man stagnerad i sin perfekta förträfflighet och blir utan lönepåslag i framtiden? "Jojo, du presterar perfekt, men det gjorde du ju även förra året. Ingen förbättring. Tyvärr. Ditt lönepåslag går till stolpskottet Berra som lärde sig knyta skorna under året som gick. Stor förbättring där. Utveckling premieras. Fortsätter inkompetente Berra passera milstolpar i den här takten så har han direktörslön den dagen han klarar av att formulera en begriplig mening svart på vitt." Jävla Berra.

Imorrn ska jag träffa två gamla vänner från högskoletiden. De är egentligen de enda vänner jag har kvar i Sverige. Alla andra relationer rann ut i sanden under våra år utomlands. Och jag har inte haft ork, tid, engagemang nog att knyta nya vänskapsband sedan återflytten. Vi ska ut och äta tillsammans. Jag vet inte än om jag orkar låta bli vinet. Bäst att sova på saken.

Fattade inte att du redan kommit över samtalet med FK. Bra! Vi går vidare och beyond! :)

Alla sådana samtal om barnens svårigheter är fruktansvärt jobbiga. Man blir helt sänkt. Annars är jag rätt bra på att inte låta mig överväldigas av NPF-karusellen. Man fokuserar på det man har framför näsan och ignorerar allt annat. Men de där samtalen, med tex FK, då man måste redogöra för helhetsbilden... Det stjäl allt syre ur kroppen. Det är ju då man inser själv just hur kämpigt det är, och att man egentligen har helt totalt slut på ork, och att det aldrig tar slut... Turligt nog har jag blivit välsignad med ett osedvanligt dåligt minne. Efter ett par dagar är helhetsbilden glömd, och fokus tillbaka på det som finns framför näsan. Om du bara orkar kämpa och hålla dig nykter ikväll så ska du se att karusellen slutar snurra och du kan fokusera blicken igen. Oroa dig inte för lågaffektivt bemötande. Jag hanterar även NPF i mitt yrke, med bl.a. LAB. Alldeles nykter. Det går så bra så. Det är a-hjärnan som lockar på dig nu, och försöker få dig att tro att vinet hjälper dig. Sanningen är att din förmåga har inget med vin att göra. It's all you baby! Kram

Att det får effekter för ens förhållande till alkohol att bosätta sig utanför Sverige kan även jag skriva under på. Nu är jag tillbaka i Sverige, men det var under alla år vi bodde utomlands som jag började vin-lulla både vardag och helg. Lättillgängligt. Man köper vin billigt i vilken affär som helst. Och de har öppet dygnet runt. Och attityden till alkohol är annorlunda. "Alla" (ja till och med frikyrkliga puritaner) dricker alkohol litet hur som haver. Hade jag bott kvar utomlands hade jag förmodligen inte enns tyckt att jag har alkoholproblem och kommit på tanken att sluta dricka... Men i ditt fall verkar det inte handla om en mer frekvent än nyttig salongsberusning, utan karate-fyllor som försätter dig i verklig, omedelbar fara. Du gör helt rätt i att hänga här med oss och reda ut vilka förändringar du vill göra. Välkommen in i värmen!

Fy vad trist, du blir ju liksom snuvad på konfekten?

Det blir kanske bättre nästa vecka, du kanske får något magiskt piller ❣️

Så vill jag också känna gällande nykterheten :) Jag känner inte direkt någonting :/ Inget wine face off, ingen avsvälld kropp, inte enns lättare att kravla ur sängen på morgonen. Jag är bara som vanligt... Träligt.

Inga diagnoser satta än men båda barnen ska utredas inom de närmsta månaderna. Tror ingen av dem är ”renodlad” diagnos utan möjligtvis 2E men vi får se. Jag läste också om dopaminlow, det var intressant. Stressbägaren är väl fylld snabbt just nu...

Att vara krock-kudde kan kännas så in i helskotta otacksamt och hopplöst att man vill kräkas på alltihop... Eller rymma hemifrån med en circus... Eller hälla i sig en flaska vin. Det är OK att känna så. Styrkekram till dig!

Ja vad göra när inte enns LAB funkar? Ibland gör det ju inte det... Enligt min erfarenhet handlar det då om att personen i fråga är extremt kontaktsökande i sin affekt. Då blir personen ytterligare provocerad av att vi motstår affektsmitta och vägrar "mata konflikten". Kanske inte det som händer hemma hos er. Det är bara en personlig association. Jag har iaf inte stött på ett enda proffs (hos BUP, habilitering, autismcenter, ADHD-center mm) som kan svara på vad man gör då, när LAB bara provocerar och leder till att personen intensifierar sitt konfliktsökande. Vad är plan B? Proffsen står handfallna. Inte undra på att en vanlig, dödlig, fredagstrött förälder ligger i sängen och gråter och känner sig misslyckad... Du ÄR inte misslyckad. Du gör ju allt rätt. Ibland går det åt helsicke ändå. Kram

"Det gav ingenting. Blev inte ens gladare nån stund." DET är fantastiskt. Vi människor funkar så att vi lägger oss till med beteenden beroende på vilken "payoff" vi får. När man tränar människor med olika former av problembeteenden analyserar man alltid hela bilden för att sätta fingret på just payoff. Sedan ser man till att problembeteendet aldrig mer ger payoff, men att det beteende man önskar ersätta problembeteendet med ger payoff. Du fick ingen payoff av ditt alkoholintag. Det är precis det du behöver uppleva. Nu behöver du "bara" leta andra sätt att få det du söker. Kram

Vissa dagar är jättebra medan andra verkar som om någon tryckt på fel knapp. Barnen är i lågstadieålder med humör och trots som tonåringar.
Vi vuxna har läst på både Hejlskov och Greene om lågaffektivt bemötande och samarbetslösningar. Det funkar kanon. Ibland. Men inte när det verkligen behövs. Som idag. När man bara får tråk tillbaka.
Nu ligger jag i sängen och gråter i väntan på att min partner kommer hem.

Jag tror att det är så det kallas i psykologiska termer, när man innerst inne vet att man har problem, men skyler över det genom att anklaga andra för att ha problemet i fråga... Men jag kan lika gärna ha tokfel, så ta det med en nypa salt. Oavsett så kan du aldrig förändra något annat än dig själv. Ta dig själv och ditt drickande ur ekvationen. Om du slutar dricka blir det uppenbart att din fru har problem, som hon själv måste ta ansvar för att göra något åt.

Btw: de kittlingar du beskriver låter som något jag hade. Jag trodde det var någon form av hjärtflimmer? men min läkare sa att det var magen som spökade. Haft otaliga magkatarrer tex. Och magen tar mycket stryk av alkohol. Min var helt paj även ett långt tag efter jag slutat dricka....

Hej! Ångest över föräldraskapet är du definitivt inte ensam om... Hur gamla är dina barn? Det finns hjälp att få från olika instanser om man känner att man kört fast i sitt föräldraskap och samvaron har fått en negativ klang. För den som vill stärka sig i sin föräldraroll och leva i harmoni med sina barn finns det bra föräldrautbildningar, grupper mm att ta del av. Många lyckas tex vända den negativa utvecklingen genom att gå en kurs som heter COPE. Det är litet olika vart man ska vända sig beroende på barnens ålder och vilken kommun man bor i... Ett hett tips från mig är även att läsa på om förhållningssättet "Låg-affektivt bemötande". Det hör man mest talas om när det gäller särskilda behov, som bokstavsdiagnoser eller autism. Men jag är rätt säker på att skulle alla vi som klarar av att styra vår affekt använda oss av det förhållningssättet gentemot alla medmänniskor, stora som små, så skulle allas vår tillvaro bli harmonisk som genom ett trollslag... Kram till dig denna tunga fredagkväll!

Och hej Karinas!
Du har tagit ett jätteviktigt beslut!! Jag kom själv inte fram till ett sådant beslut när jag var 30, önskar att jag gjort det men är ändå glad att jag slutade dricka som 37-åring.
Abstinens är väldigt individuellt verkar det som, jag hade lite skakningar, mycket svettningar och dålig sömn i max en vecka. Nu när du trappat ner så pass ska det nog gå bra. Mitt bästa tips är att ta en timme i taget och tänk på att du gör detta för din egen skull, du är värd att må bra. Du är värdefull! När jag insåg mitt eget värde, fick mer och mer självkänsla för varje nykter dag, ville jag inte längre vara destruktiv.
Jag tog prover efter någon nykter månad och allt såg bra ut! Kroppen är bra på att läka om du låter den vila från alkohol. Med alkohol däremot får vi inte bara fysiska skador utan även psykiska.
Så ta hand om dig och skriv gärna mer här, vad du vill! Det är till stor hjälp att få dela sina tankar med andra som gått och går igenom samma sak❤️??‍♀️

Hur gamla dina barn är. Och man vill så gärna peppa, men ibland blir det så klyschigt. 11 nyktra dagar (?) är ju ett första steg, på att DU respekterar dig själv. Det kan ju vara en start. Men jag vet, barn kan vara apjobbiga ibland.

Jag brukar ta en lång dusch. Enda stället man får vara ifred?

Inte ska du dö. Kroppen har en enastående förmåga att läka och ta hand om gifter, när vi bara ger den chansen. Du har säkert redan googlat symptom på leverskador, riskfaktorer osv? Jag hittade en sida jag tyckte var speciellt bra:

https://medibas.se/handboken/kliniska-kapitel/mage-tarm/patientinformat…

Du beskriver inga av de symptom som nämns... Så även om din lever är ansträngd av för mycket alkohol för länge så borde läget inte vara så akut som du är rädd för. Än. Hårt drickande dagligen i 20 år gav de som riktlinje för att utveckla akut leversjukdom, mellan tummen och pekfingret. Låt det inte gå så långt! Det är bra att du har dragit ner och har som långsiktig plan att dra ner ännu mer. Fortsätt så!

Hej Fenix!!
Hur går man till väga med provtagning på nätet? Min man har gått med på att lämna prover men jag har blivit lite skrämd då jag hört att man kan få soc inkopplat om man går till vårdcentralen... Det kanske inte stämmer men jag vågar då inte riskera det oavsett hur orolig jag är för hans hälsa. Dock dricker han små mängder numera men så har det ju inte alltid varit?
Tacksam för svar☺️??‍♀️

Jag vet inte hur jag ska hantera ångesten, nedstämdheten och sorgen över att ha misslyckats med att uppfostra barn som respekterar mig.

..har det ju sådär!

Trotsiga barn, vidbränd middag, sur make, pms, oputsade fönster, full tvättkorg...

Det är ju bara att man inte pratar om det eller visar det på Instagram.

Livet är tufft ibland men det kan vända så fort.

Hoppas att du finner lite lugn i helgen ?

Ene sonen har i eftermiddag attityd from hell. Allt är negativt. Trots och tvärtemot. Jag har försökt vara en lugn och förstående förälder men just nu känner jag ångesten komma krypande. Ingen lyssnar. Ingen tar eget ansvar. Varför ska då jag hela tiden försöka?
Vad skönt ett glas vin eller två hade varit nu... Att fá tillbaka självförtroendet. Att kunna styra upp en mysig fredagkväll. Att kunna låtsas som om allt är normalt. Att jag är normal. Att få uppleva illusionen av att vara som alla andra.

Skickar en kram och önskar dig en härlig semester med närvaro.❤️
Kram
Ellan

Hej och välkommen,
Min familj består av mig, min man och våra två barn. Till skillnad mot i din situation så är det jag, frun, som blev beroende. Och jag drev det långt innan jag tog emot hjälp. Har nu varit nykter i snart 2 år. Till dina funderingar.., Som någon tidigare har skrivit, du kan endast ta ansvar för ditt drickande. Ju mer jag drack desto mindre drack min man. Han markerade med att helt enkelt inte dricka, inte köpa hem, att inte delta i mitt ”mysdrickande”. Det störde mig något enormt för då blev mitt beroende extremt tydligt. Så här i efterhand är jag extremt tacksam att han gjorde så. Våra barn hade en trygg vuxen när jag gick in i beroendet mer och mer. Barn är kloka och jag/vi har arbetat en hel del med oss som familj för att tillfriskna.
Så mitt råd till dig är att börja med dig själv. Känner du att du inte fixar det på egen hand och med detta forum så ta hjälp. För din egen skull och för barnen. Det är för många tufft att bryta med alkoholen men det går. Frihetskänslan är enorm och finns det barn med i bilden så kan det vara en enorm motivation. Jag tror de flesta av oss duckar för vad vi egentligen utsätter/utsatte våra barn för. Den tanken har varit en drivkraft för mig.
Styrkekram
Ellan

vill ta prover hos din vårdcentral, så finns numera provtagning på nätet. Jag gjorde det i höstas, tog stora provet för allt, och hade bra värden på det mesta utom socker och levern. Blev en väckarklocka. Testa, ingen som du känner får veta svaren.

Åh Ellan, tack för ditt inlägg ? Kändes bra att läsa om dina erfarenheter, känner ingen annan som gjort denna resa - och på det här sättet. Känner bara folk som borde göra den ??
Ja det ska bli spännande att uppleva en ny stad utan något som helst lull ??