Senaste kommentarerna i forumet

Detta låter ruskigt. Hjärnan har lagt sig i stridsberedskap..akutläge.
Reptilhjärnan jobbar för högtryck. Det brukar inte funka så bra under en längre tid... och då är det inte bara minnet som tar stryk.
Allvarligt....
Du måste landa.
Vi vill ju ha dej kvar...?

..hade ett par såna anfall innan jul ( väääääldigt mkt jobb då ) exakt som du beskriver. Står o pratar om något självklart någon jobbgrej något jag upprepat en massa gånger och så TOMT. Tyst. Skratt. ”Ja just det exakt så, tja från det ena till det andra...”

Utbränning säger de. Eller på väg mot. Små förvarningar.

Krympta hjärnan spökar igen ?

Härligt med hjälp, klart man ska få hjälp! Och känslan när man hittar någon som är nyfiken o bra, och liksom en detektiv ger sig in o undersöker.

Jag är så trött! Har sovit jätte mycket idag. Mitt ansikte ser mera levande ut. Bara på 3 dagar. Lite dålig i kistan men inte konstigt med tanke på så mycket gift som jag utsatt den för. Jag ser det som en utrensning,en välbehövlig sådan. Inte sugen på vin. Har faktiskt en del kvar i en box. Men jag låter den vara kvar där. Imorgon kastar jag alla box,eller tar några i taget så det inte ser så jäkla illa ut.. Lite trött. Ska bli så skönt att sova. Jag och barnet har ätit popcorn och kollat på film,ätit middag och jag har druckit......

VATTEN <3

Nu poppade en fråga upp i mitt huvud, och jag har ju nästan skriftlig tourettes, så... ;) Du måste vara smal och snygg och fräsch på torsdag för att inte få ångest... Jag tänker att så himla allvarligt kan du knappast ha gått ner dig mellan datumet då de anställde dig och torsdag? Fick du inte jobbet typ nyss? Var du så mycket smalare, snyggare och fräschare då? Jag lovar, de förväntar sig inte en helt ny Odette som kliver in på torsdag. Snarare skulle de bli helt förvirrade... Kram

Glömde skriva. Att precis som du vaknade med den där skammen, rädslan och ångesten. Kunde sitta i flera dagar och bara älta allt jag mindes och allt jag inte kunde minnas. Usch, så vill jag aldrig känna igen.

Eller jo det är illa, men jag blir nästan litet impad över din megalånga kedja av förutsedda ångest-reaktioner... Du känner dig själv och har full koll på varje detalj som kan bli problematisk. Det är på gott och ont. Å ena sidan är det ju bra att inte bli tagen med byxorna nere när/om ångesten slår till... Å andra sidan får du lägga ner väldigt mycket energi på att ha ångest över att få ångest :/ Hjälper det att lägga till en bisats på varje mening? "Då kommer jag ha ångest över att inte ha något att ha på mig... och då xxx" Om det värsta händer, att ångesten är ett faktum, vad händer då? Hur gör du för att hantera det?

...är ju som så tröttande...Alla dessa frågor ...upprepande av sista ordet...tystnaden.
När man själv läst ämnet blir det emellanåt lite skrattretande och jag blir galet otålig....jamen kan vi få till ett tempo här så vi kommer vidare nångång.
Inser väl att det är just därför jag borde gå och prata med nån...men näää...kanske...
Tanken att måsta analysera mej själv och vad jag gör och inte känns inte så inspirerande.

Min man blev helt chockerad när jag berättade om några av mina "demensanfall". Jag inser att jag har blivit en mästare på att mörka mitt förvirrade tillstånd. När jag tex mitt i en mening tappar tråden och glömmer bort vem människan är, vad vi pratar om och varför... Då maskerar jag det snabbt och effektivt med att låtsas att jag helt apropå blev slagen av en annan viktig tanke, och därför avbryter resonemanget mitt i meningen. Det hela brukar klarna igen medan jag spottar ur mig en massa annat vi måste avhandla vid första bästa tillfälle. "Ja just ja, var var vi nånstans, jo..." När jag glömmer hur man går mellan olika lokaler på jobbet, eller vart jag är på väg, gör jag samma sak. Låtsas att jag kom på något jag bara måste göra först och skyndar målmedvetet iväg på påhittat ärende. Det hela brukar klarna på vägen. Shit vad sneaky jag är egentligen...

Idag har jag inte haft ett enda förvirringsanfall :) Kanske släpper en del av stressen bara av vetskapen att hjälpen kommer? Jag fick tid på onsdag i nästa vecka... Jag peppar mig själv för att våga vara helt ärlig med hur illa det är ställt. Man blir inte skjuten i gryningen även om man har tappat kontrollen över sitt eget huvud.

och jag tror på din styrka.. du kommer stråla i dina klackar.. nykter och med rak blick framåt.. låt dom undra... DU vet om ditt värde och din styrka <3
Ps ) I värsta fall..säg att du går på antibiotika ;) om du inte pallar allas evinnerliga tjat.

Såhär går mina tankar.... om jag inte känner mig smal snygg och fräsch på torsdag.. så kommer jag ha ångest för det...imorgon... och nu... sen... då kommer jag ha ångest för att inte ha nått att ha på mig.. och så kommer ångesten över att jag måste få ordning på garderoben så att jag inte behöver stå och undra och få panik över att jag inte kan ha på mig nått... sen får jag ångest för att kroppen mår konstigt.. svullen eländig trots träning... magen ballong... JA jag vet att det har med A att göra.. men A e inte så massivt närvarande nu konstigt nog.. den finns där.. men liksom som en tyst ovän.. jag är orolig att jag inte ska kunna saker ( data program) på jobbet... att jag är underkvalificerad och kommer göra bort mig... jag är orolig att min gamla utbrändhet ska göra sig synlig och så brakar jag och måste förklara för hela tjocka släkten och alla " välmenande" kompissar vad som hänt... orolig att jag inte ska orka.. att jag tagit mig vatten över huvudet.. orolig att jag känner sådan vrede inom mig just nu när kompissar envisas med att ringa för dom vill " prata i telefon och babbla" ( och det är inget jag varken orkar eller känner för just nu.. jag finns till för alla runt mig ständigt och konstant men jag orkar fasiken inte mer nu...) ... orolig över att jag känner sådan enorm frustration över livet.. ... orolig att jag ska ta till A nu när det blir jobb vardag istället för att jag är hemma.. hahah jag låter inte klok jag vet.. men det e skönt att skriva av sig... det måste ner på papper :) .. sorry om jag skräms :) .. kort sagt... jag e skit rädd! men jag har er <3 ( man behöver inte läsa detta långa trams inlägg.. :)) .. Kram

Allt är som ett långt rakt streck... Där satte du en snygg metafor! Vi behöver tillföra litet toppar på det där strecket. Utan alkohol. Hitta känslan, som du skriver. Det duger inte att livet plötsligt bara är "jämna plågor"... Kram

Jag förstår.. <3 vi kämpar ihop.. en dag i taget.. KRAM

Jag gör såhär:

Jag tänkte vara nykter under en längre period. Först var det en vecka ( allt är relativt , eftersom jag drack varje dag kändes en vecka som en evighet ) sedan blev det tre veckor ( där är jag nu ) och nu tror jag det blir fram till påsk.

Vill utvärdera när jag är tillräckligt ren.

Hjärnan är ju kidnappad av alkoholen, vill befria den först!

Lycka till!

Härligt att du tittar in :) Du är ett stöd. Bara att veta att du finns här och att du förstår vad det handlar om ger mig lugn <3

Här inne hos dig var det livat idag :) Du är inte ett dugg självupptagen. Du krisar <3 Min spontana tanke är att nu gör du ju igen så som vi har kommit överens om att vi inte ska göra... Du ser hela bilden, griper tag och tar kontroll över allt samtidigt. Vi skulle ju öva på att vara byidioter ju! Bara hantera en enda aspekt. Den som rent konkret finns framför näsan. Nu har du ett nytt jobb framför näsan. Där ska du inställa dig på torsdag och mottaga information inför nästa vecka. Bara det. Du behöver inte göra dig redo. Imbeciller fattar inte sånt här med att ha koll på helheten, rekognoscera och förbereda förstår du. De hanterar INGET alls förrän de stöter näsan i det. Kom igen nu Odette. Djupt inom dig gömmer sig en stackars förtryckt liten korkskalle som väntar på att få förenkla ditt liv. Låt inte intellektet mobba och hunsa henne mer nu. Våga släppa allt utom det du har rakt framför näsan. Torsdag kl XX - introduktion. Bara det. Inget annat existerar. Stor kram till dig!

Att exet och du kunde mötas i samförstånd kring din kris... Jag blir varm inombords när jag läser det. Skönt att samtalet hos soc blir mellan vuxna ögon endast. Hoppas att du får träffa riktigt fina människor som kan hjälpa dig vidare i din kamp för ett nyktert liv <3 De finns just på sådana ställen som hos socialen.

Och du... även om du snubblade på dag 6, så har du fortfarande dina nyktra dagar under bältet. Du tjänade in dem helt själv. De är dina. Ställningen är 7-1 i kampen Himlas vs a-djävulen. Kram

Jag har mått så dåligt hela helgen efter allt som hänt med orosanmälan i brevlådan i fredags och jag är väldigt låg. Jag har inte heller varit helt nykter . jag ramlade dit på dag 6 men börjat om igen nu dag 2. Kämpar vidare.
Mitt ex hade fått ett brev precis som jag och han ringde mig på söndagen. Vi pratades vid och han var jättegullig och omtänksam. Vi har inte riktigt haft den relationen tidigare så jag förväntade mig ingenting. Han hade så svårt att förstå att det gällde mig (när han fick brevet) - han trodde det var grannen etc. Han lovade ge mig de bästa vitsord som mamma och allt stöd jag behöver framöver. Det känns faktiskt lite bra att han vet - ingen annan vet.
Jag ringde även socialen och vi behöver inte ta med oss barnen vilket känns dubbelt bra då jag inte vill oroa dom.
Ha det bra där ute - kram och kämpa vidare!

...jag ska på klackmingel imorrn, min första riktiga utmaning sen jag slutade dricka.

Har en miljon bortförklaringar redo åt folk, och Alla kommer att tro att jag är gravid ☺️

Håll tummarna!

Kul vinäger!
Min dag var tung mentalt men ingen tanke på att döva med a. Har tålamod med gradvis förbättring på alla plan dag för dag. Drack senast i lördags sist så tror inte jag är ute ur fysiska abstinensen ännu

Som jag skrev ovan så har jag ingen el. Inget vatten heller för den delen.
Så jag kämpade med mig själv och ringde till slut soc.
Jag försökte peppa mig med att det bara är ett lån. Dessutom har jag betalat skatt hela mitt vuxna liv.
Jag hade ett möte med en vikarie.
Hon ställde frågor som "behöver du en God man, hur gamla är dina bonus barn, hur mår de, hur mår särbon?"

Jag försöker förklara att jag inte ser det relevanta då mina bonusungar inte bör med mig. Nej, ja behöver ingen God man (snälla förnedra mig Inte!).

Vikarien: Så du har Asperger? Jag vill ha dina journaler från sjukhus och Neuropsykiatriska.

Jag vill ha en förklaring om varför det är relevant. Det var över tio år sedan!

Får idag ett mail där följande står:
Det socialtjänsten behöver just nu är att få in fler underlag för att kunna slutföra utredningen.
Dessa underlag är:

-ett läkarutlåtande från Vårdcentral i XX, (kan du be att ett sådant skrivs av en läkare )
-en kopia på antagningsbeskedet på den utbildningen du läser just nu
-kopior på utredning där diagnos fastställdes
-kopior på journaler från XX från Socialtjänsten
-brev/påminnelser från elbolaget om elskulden
-en påskriven samtyckesblankett

Jag nekar fortfarande till journalhandlingar men erbjuder henne ett papper där diagnosen fastställs.
Ja vill åter igen få en förklaring till -varför- det är relevant med journaler.

Får då detta svar:
Hej!
Du väljer själv vilka handlingar du vill lämna in och vad du inte ger samtycke till. Konsekvensen av det blir dock att Socialtjänsten inte kommer att ha tillräckligt med underlag för att kunna utreda din ansökan. När Socialtjänsten inte har tillräckligt med underlag går det inte att fatta beslut, något som kan leda till ett delavslag eller helt avslag på ansökan.

Jag tackar nej till mötet ang lån till elskulden.
Jag får köpa ved. Jag föredrar att sitta i ett varmt rum i huset än en timmes förhör om mina journalhandlingar för tio år sedan och kanske ändå få avslag till lånet.

Det är häftigt att betala skatt! (Not).

Men, jag är baskemej nykter! ✌?

Återfall, ja.
Tror att i princip alla här inne känner igen sig och känner med dig.
Mitt nuvarande återfall varade i tre år. Dag 3 för mig nu.
Enda rådet jag kan försöka ge dig är att försöka komma tillbaka så snabbt det bara går (lätt att säga såklart), men för mig blev det bara svårare och svårare ju längre jag drack. Kände bara mer och mer hopplöshet.
Fokusera på den fina känsla du hade när du lät bli!

//Buzzz

Och tack för besöket i min tråd!

Med tanke på hur jag drack, har jag själv funderat i banorna om det var så att jag faktiskt omedvetet inte ville leva mer.
Om man ett knappt halvår efter ett tungt besked om allvarlig sjukdom ändå börjar hälla i sig igen, så lutar väl det åt det hållet?
Nåja, då var då, och nu är nu. Dag 3 idag, och den förgicks av en tung, tung sömn.
Mina tankar börjar gå till när jag började skriva här för 5 år sedan, och jag vill också tillbaka till det underbara flow jag kände periodvis under min nykterhet.
Känns lugnt, och ikväll blir det inget. Det är säkert.

Ha det bra Tjalle.

//Buzzz

Har spenderat en del tid på landet även vintertid i olika sammanhang ..vid ett tillfälle bodde jag på en väns gård i november ... två veckor.. bara jag och en katt ( min kära man besökte på helgen).. jag har aldrig mått så bra som dessa två veckor... mitt ute i ingenstans ... tystnad .. tända ljus.. mata djuren.. fixa med fåren, vandra i skogen, laga mat, läsa böcker , sova, andas... bara vara... glöm smink, kläd koder, klackar, mingel... detta var en utopi:)..

Jag är på, nu kör vi! ♡

Landet. Där tillbringar jag minst en månad varje sommar.

Kollar mig I spegeln kanske en gång I veckan. Går I samma kläder flera dagar, gamla kläder, min mans skjortor. Slitna sandaler.

Ingen kommunikation med omvärlden.

Och jag känner mig så snygg, lugn och närvarande.

( men det är ju sommar då, sãklart, en grå dag som denna är säkert pissig på landet också )

Drömmer mig bort ???