Senaste kommentarerna i forumet

Hej vännen ❤️ Har varit dålig på att kommentera här.. men vill bara säga att jag uppskattar så att du finns och hoppas allt går bra för dig❤️ Jag vill gärna vara ett stöd om jag kan. Kramar / Odette

Spot on❤️ Exakt så känns det!!! Min dröm om landet hundar och bok... gör sig gällande.. :).. jösses vad man jagar i livet... fina du tack för att du lyssnar och skriver till mig... tänk att era fina ord senaste timmen.. fått mig att vända A till sockerkaka ( jag som skulle leva på keso ett år;))... är tacksam att du/ni finns!❤️

..du har just nu! Shit!

Jag jobbar också väldigt mycket med självbilden och ofta blir det en konflikt mellan vad som förväntas ( eller rättare sagt vad man TROR förväntas) , hur man uppfattas och hur man egentligen mår.

En miljon komplimanger betyder inget om man mår skit.

Då var ju A bra, fick mig att känna mig fabulous.

Försöker göra något, köper gymkort köper nya joggingskor, tänker- nu ska jag bli smal o snygg. Efter 3 dagar pajar ryggen.

Vad jag vill komma fram till är väl att man måste finna sig själv och någon sorts inre lugn- fristånde från resten av världen.

O ta en förändring åt gången. Och läsa av sina signaler så att det inte blir för mycket.

Lycka till med nya jobbet ?

Tack fina du! Tänk att man kan känna sig närmare och tryggare här inne än med sina bästa vänner ibland !! Gick från aktivt beslut att dricka en flaska vin för en stund sen... till att baka en sockerkaka och brygga gott te! Detta forumet är ovärderligt... kryper ner i soffan med en filt och film och tänker att ... jag fixar detta! Det e bara ett jobb!!!! Vinäger.. tack igen ❤️.. jag följer din tråd och förundras över din styrka.

Det funderade jag också över, i alla fall som det var från början. Numera är det nog tyvärr även ett kemiskt beroende för min del.

Men visst är det så att vi letar anledningar till att få ta det där efterlängtade glaset. Är det jobbigt - bedöva. Har jag gjort något bra - belöna!

Förstår precis vad du menar med kickar. Jag måste också få feeling utan A vad gäller musik och nostalgitripper.

Nu kör vi en bra låt och hoppas på ☀️

fint att ta hjälp. Visst har vi konstaterat att många av oss här är högpresterande med duktig flicka-syndrom. Svårt att göra sig av med, då det där att alltid visa/vara sitt bästa sitter i ryggmärgen. Vi måste alltså klura på hur vi ska göra. Hm...

Försöka lämna jobbet kvar på arbetsplatsen. Inte lätt, men smart.

Delegera! A och O vid ansvarsfullt arbete med ledningsuppgifter.

Inte överprestera i början. Visst, vi vill visa vad vi går för, men det innebär att vi måste vara mer än bra efter ett tag för att leva upp till förväntningarna.

Ta det för vad det är. Känna in, läsa än, analysera. Vad förväntas? Hur är miljön, stämningen, kollegorna?

Vet att ovanstående inte är lätt, men på något vis ändå nödvändigt om vi ska orka i förlängningen.

Glömde ju det viktigaste - hoppa över alkoholen!

Önskar dig stort lycka till, fina du! ♡ Kram från grönkålisten. ?

Jag är bara GLAD att du hoppar in här... jag tror du har rätt... jag VET du har rätt... och jag vet varför jag har dessa krav... en tung.... uppväxt... frånvarande pappa och sjuk mamma som till slut valde att säga adjö självmant så att säga... jobbigt såklart.. sen karriär..... och när jag gick in i väggen för 5 år sedan... fick jag sparken som tack... finns säkert fler anledningar... men ja.. dessa var två..! Jag tycker inte synd om mig själv det minsta... jag har mycket fint i mitt liv... men kanske är det sunt att söka efter roten till att man känner och agerar som man gör.. inte vet jag... jag söker svar :) .. är tacksam att du tar dig tid att läsa.. kram till dig.. <3

Dubbelt inlägg

Jag är väl medveten om att jag bara hoppar in här, men det låter som om du har väldigt höga krav på dig själv ?

Hej buzzz. Jag ska väl inte säga att det är roligt att du är tillbaks. I alla fall inte av de skäl som du beskrivit. Ändå är det en positiv känsla när också några av de gamla veteranerna hänger kvar här på forumet.

Du nämner AA och huruvida detta är ett helt nödvändigt steg för att behålla nykterheten. Min erfarenhet är att AA är bra, tom mycket bra. Det passar dock inte alla av många olika skäl. F.n. ligger min egen "AA-verksamhet" nere men jag känner att detta forum ger mig lika mycket energi. Du, Buzzz, har ju också tidigare lyckats med hjälp av detta forum så det är bara att kavla upp ärmarna och försöka kopiera bedriften.

Sedan löper vi naturligtvis alla risken att ta ett återfall, eller två. Risken men också lusten till dessa återfall minskar dock i takt med att de nyktra dagarna löper på. Det är så förbannat skönt att vakna utan det ständiga dåliga samvetet och den vedervärdiga ångesten. Hos mig har problemet varit att jag har vägrat att ta till mig tidigare erfarenheter och bara "stängt av". Inte, i detalj, gått igenom vad som hände senast jag drack. Hur jag mådde, att jag i praktiken inte ville leva vidare, den bottenlösa ångesten. Det är vad jag själv måste jobba med. Tänka efter före jag bestämmer mig för att hälla i mig det första glaset.

Allt gott till dig buzzz
Tjalle

Hej på er mina vänner,

Dag 23 som nykter är snart till ända och vad gäller den biten har det gått OK. Är just nu ute på resande fot och kan inte följa forumet lika "slaviskt" som jag brukar, men tittar in här åtminstone en gång om dagen.

Flackar just nu runt lite i Europa med ett ganska digert program (dock ej arbetsrelaterat). Alkoholen finns ju precis överallt så, ur den synpunkten, är det inte idealiskt. Å andra sidan har jag så mycket att göra och så mycket intryck att jag liksom inte "hunnit" längta till alkoholen. Dessutom är minnena av den senaste fyllan alltför påtagliga för att jag ska känna av något riktigt sug.

Jag är borta ytterligare en och en halv vecka. Åter i Sverige den 23 mars. Då har jag förhoppningsvis passerat en månads nykterhet med råge. Men, som vanligt. Inget högmod och se för guds skull inte för långt fram. Idag känner jag mig dock trygg och jag är tacksam för det....

Kram på er alla
Tjalle

Hej vänner. Hoppas ni mår bra?.... Här är det mycket blandade tankar... har förstått att på detta forum så får man skriva av sig... även om man kan verka självupptagen stundtals... ingen behöver läsa detta iofs..... är dock väldigt tacksam för ni som läser och kommenterar... det betyder mycket för mig... i nuläget skulle jag bli så glad för era tankar kring situationen jag befinner mig i... om ni vill och orkar... så gärna råd och tankar från er... <3 .
SÅ.. med det sagt... Här är jag nu.... nytt jobb... intro möte på torsdag.... sen start måndag nästa vecka... full fart! jag är ...LIVRÄDD! Hur ska jag hantera detta? tränar mycket nu.... försöker få kontroll över både min själ... min kropp... min vikt... och alla förväntningar... helt ärligt... alla hejja rop från vänner och familj får mig att vilja kräkas... inte för att jag inte uppskattar allas kärlek.. men elefantungen som ofta sätter sig på mitt bröst... blir till en elefant PAPPA...( tyngdmässigt sett) istället.... håller i rådande stund på att försöka organisera mig själv , vårt hem, allt som rör mitt liv... så att jag kan vara redo inom kort.... det är som om att min hjärna vill försöka sig på detta jobb... men min kropp stretar emot... bygger vätska och ser ut som en svullen gris... min man är utomlands nu på jobb... så jag är hemma och försöker få till rätt arbetskläder.... rätt utseende... rätt energi.... fick höra igår av en vän... " du har aldrig sett mer strålande ut" ... ok ... uppenbarligen är jag bra på att dölja ångest....och även mitt stundtals stora intag av A..... jag är rädd.... livrädd.... hur ska jag hantera denna nya utmaning... och hålla A borta? ... i helgen... var jag ju på 40 årskalas... men valde att sluta dricka och gå hem med min man... tror ni inte jag får massa skit av så kallade vänner att jag inte ville gå ut? lustigt hur folk är.... jag ska finnas där alltid och jag är världens finaste vän.. när jag gör exakt som DE vill.... hur som... antar man bara måste försöka kämpa på ? ... A blir ju ett sätt att döva allt detta... men jag har börjat känna.. att A inte hjälper till alls... inte ens första glaset.. man mår mest illa... lustig känsla... men jag tror den är sund... Mirabelle, Mary , Vinäger, Emma och ni andra fina där ute... tack för ni finns... <3 .. Tips mottages tacksamt...

I mitt fall högt stresspåverkan eller stark oro.
Det föder en process av reaktioner i skallen.
Kroppen reagerar på trigger. Jag läste att betigningen tar 0.1 sekunder till en somatisk reaktion med hjärtklappning m.m.
Det som triggar kan vara vad som helst, en bra eller dålig dag tex.
I vårat fall så tar vi ofta till A.
Vi vet ju att det fungerar för stunden.

Det kan föda en annan trigger, dagen efter en rejäl blecka.
Jag löste det med att dricka mer.
En helt värdelös idé.

Det jag försöker förmedla med mitt tjat är att bryta kedjan innan man ser en öl framför sig.
Istället för ett "nu har jag förtjänat en bärs" så har jag förtjänat att slippa 14 öl på raken.
Jag kan plocka fram en ny självbild som inte innehåller misär som A faktiskt ger.
Det går fanemej att ändra tankebanan och det är väsentligt för mig och min nykterhet.

Sorry för osammanhängande svammel.
Jag är riktigt trött i skallen.
Just därför har jag förtjänat att vara nykter.

Mig! Klarade av att gå och handla och gå förbi bolaget. Vädret är bedrövligt. Grått,en jätte trigger. Men jag gick förbi den och sen var suget borta. En sån där typisk dag där jag kunnat köpa en box att trösta mig med. Slut med det. Idag är jag nykter <3

Ja, jag drack kopiösa mängder,vart lite otrevlig eller jäkligt dryyyg mot några. Kom hem typ 06 på morgonen och har inge minne hur jag ens kom hem!

Inte den värsta fyllan jag gjort men kände att det var droppen. Förut hade jag snefyllor 1 av 10 men dom blev allt tätare med åren (31 år). Aldrig varit en som dricker ofta men när jag väl börjar så dricker jag som om det är sista dagen i livet. ?

Jag kan dricka normalt ex på middagar eller hos familjen. Men just fest så får jag som en feeling och bara dricker mer och mer. Kör helt nykter nu! Hur länge vet jag inte. Men vet att jag alltid kommer få vara nykter till fest men om jag tar en öl eller ett glas vin till maten det får tiden utse ☺

Jaa nu är det segt. Saknar inte alkoholen, men som du säger, det är en trög period. Mår lite halvskruttigt, är trött och rastlös på samma gång. Hoppas våren ger oss en energiboost när den väl kommer ☀️?

Är skitsvårt och jätteviktigt.

Att se sin tillvaro på lång sikt.

Att på något sätt ha en plan.

Från en som på Dag 20 börjar känna en stor saknad av kickarna samt tvivla på om alkoholen verkligen var ett problem ?

Vad kloka ni är. Känns som att ni ligger långt före i era tankar, och att jag fortfarande förnekar mitt problem lika mycket som jag erkänner det.

Räknade igår att perioden innan jag kom tillbaka hit drack varje dag i 25 dagar i streck. Sedan dess har jag druckit tre dagar och varit vit i 6. Och de dagar jag druckit har jag bara druckit ett glas. Låter ändå ganska mycket fortfarande, men för mig funkar det nog bäst att dra ner långsamt och ha med mig tankarna, än att sluta tvärt och sen falla dit rejält efter någon dag.

Det värsta just nu är allt det jag förknippar med alkoholen. Allt jag brukar göra medan jag dricker. Allt det blir så mycket tråkigare nu. Men det är väl en vanegrej. Mår ju bättre morgonen efter om inte annat.. :)

Allt handlar om att huvudet måste hänga med. Inte gå för snabbt fram och ta för stora beslut. Långsamt, långsamt!

Gråaste grått, regnslask sen snö och snålblåst.

Tänker på vad Mirabelle skrev om att man känner sig lite som en inkräktare här ibland, för att det kanske inte var alkoholen som var problemet utan någonting annat. Det var / är inte så svårt att sluta dricka; determined målinriktad.

Men så kommer så mycket annan skit upp. Och grå vardagstristess. Och inga kickar. Allt är som ett långt rakt Streck.

Låg hos min psykolog o vred mig I självömkansvåndor o “ ingen tycker om mig ingen förstår mig ingen bryyyyyr sig “.

Vi försökte sen halvhjärtat komma fram till om jag haft alkoholen som bedövning eller belöning. Där om tvista de lärde.

Kickarna, vad jag saknar dem. Att tuna in med ett glas rött och vänner och minnen och musik. Bedöva lite.

Utmaning: att hitta den känslan utan alkohol!

Återfall kommer tyvärr alltid. Du verkar ju ha fattat direkt att du inte kunde kontrollera det hela. Se det som en motor, det är ingen skam att inte kunna hantera sitt drickande, särskilt om man som du har tagit steget.

Huvudet värker, lite svettningar men inga skakningar. Första gången jag försöker avvänja mig själv efter lång tids högkonsumtion av vin på kvällarna. Jag saknar min träning och vill dit igen då kilona tickar på. Vill känna glädje igen, kunna njuta av livet så som jag gjorde innan. På jobbet är jag glad - det är ju min fristad från alkoholen och jag hoppas jag ska lyckas... vill lyckas, men är rädd för att få skakningar. När brukar de inträffa?

Jag vet hur svårt det är. Och de som inte lider av A problem förstår helt enkelt inte,även fast de vill. Nya tag nu och var snäll mot dig själv idag <3
Jag vet exakt hur det känns att vakna med hjärtklappning,torr mun,huvudvärk och spegelbilden. Åh herregud den där spegelbilden som gör att man bara vill krypa under täcket och dö. Men en dag i taget.

Jag lyckades vara nykter hela februari. Jagmådde så bra och sen tyckte jag att jag förtjänade att dricka i lördags, idag vaknade jag bakis skakis med hjärtklappningar och panik känslor! Jag drack både på sön och måndag. Är så besviken på mig själv och jag känner hur min sambo är irriterad, han säger ingenting men det känns i luften. Det känns som att han inte förstår hur tufft detta är för mig...

Fasiken vad jag gillar min KBT-grupp. Trodde aldrig att det skulle vara så givande att sitta och dela känslor, händelser och situationer med andra. Superallvar blandat med gapskratt och INGEN skam någonsin ??

Jag känner igen mig i din text jag har druckit 3 dagar i rad och idag har jag hjärtklappning och ångest. Vill bara vara normal och inte ha alkoholproblem! Varför är det så svårt