Senaste kommentarerna i forumet

Hej Emma, ja jag hittade ditt inlägg men för mig är det ensamdrickandet som skrämmer mest. Eftersom jag bor själv har jag kunnat njuta varje kväll av A. Har träffat en kvinna som bor i samma stad och vi trivs med att vara särbo. Inte ens för henne har jag berättat hur det ligger till och många turer till återvinningsstationen har det blivit för att kasta tomflaskor för att sedan åka till systemet och köpa exakt likadana flaskor så att förrådet ska se lika ut. Dessutom några 1l pappersförpackningar som jag har i ett hemligt förråd (hade!). Bag in box slutade jag med av ren självbevarelsedrift.

Så stor är njutningen och begäret att trots att dagen börjar med trötthet och ångest är det på kvällen glömt och jag öppnar utan att tveka en flaska på kvällen för att ta "ett glas". Mönsret har varit detsamma de senaste åren men mängden har trappats upp.

5 dagar nu!
Krya på dig!

Jag började så tidigt och alkoholen tog så stor plats från början... Vem är jag utan alkohol? Det är inte lätt att svara på... Jag antar att det ger sig vart eftersom. Identitetskris ja... Men kris föder utveckling. Tankar och känslor oretuscherade av alkohol-lull tränger sig på, manar oss framåt och omformar oss till det genuina jaget det var meningen att vi skulle bli. Det blir spännande det här :)

Du visar inte en mindre attraktiv sida när du håller dig nykter, eller berättar att du inte vill supa ner dig :) Det är ju tvärtom en fantastiskt attraktiv sida du visar! Du visar beslutsamhet, karaktär och integritet. Jag förstår din tveksamhet. Du är rädd att bli dömd för att du har alkoholproblem... Men det är ju faktiskt bara om du dricker det är ett problem. Eftersom din nya kille är restriktiv med alkohol lär han också tycka det. Annars äter jag upp min hatt. Kram och lycka till!

Jag hade missat att du dök upp med ny tråd, så hälsar dig välkommen nu :) Gratulerar till väl fattat beslut. Och vilken rivstart med terapi och AA. You definitely mean business!

Jag höll på att bränna topplocket när jag läste hur din man agerar... Senare i tråden kunde jag läsa mig till att du mycket väl vet hur illa han beter sig, och att han faktiskt bryter mot lagen. Bra så. När du har samlat nyktra dagar, självförtroende och ork så gör du något åt saken. Nu håller vi!

Över 500 dagar... Ett nyktert liv. Du trallar vidare. Underbart! Höjden av upprättelse är alltid att använda sin historia till att göra gott. Dina framtidsplaner kan göra stor skillnad i många unga liv. Du behövs. Din historia behövs. Lycka till i fortsättningen!

Så finns det inget sådant som "dålig nykterhet". Målet helgar medlen. Du har ditt mål klart för dig. Suveränt! Ta till vad du än behöver för att färdas mot det. Hoppas att äcklet mot A håller i sig länge, iaf tills den nyktra tillvaron har blivit vardag. Annars har du ju garderat dig med både medicin och sammanhang (AA) så jag kan lugnt och ärligt svara jakande på frågan i ditt första inlägg - Ja. Jag tror på dig :)

Jag tycker det är otroligt starkt att ta chansen till hjälp, så som du har gjort. Du har klarat av att lyfta blicken och se bortom skam, begär och hot om orosanmälan. Det är verkligen ingen väg för veklingar, men du vandrar den. Respekt!

Gratulerar till ett väl fattat beslut och dina första nyktra dagar!

Att vara hudlös. Alkoholen ger en falsk känsla av extra hud. Skydd. Så är det ju! Jag är inne på samma spår som dig, att det inte handlar om att vinna över alkoholen, utan om att identifiera tankar och känslor som gör att man vill ta till sin quick-fix. Jobbig process, men väldigt utvecklande.

...utan alkohol? Jag började så tidigt. Och den tog så mycket mental plats redan från början. Blev ett raison d'être.

Med allt runtomkring alltså, det var liksom inte bara fest. Nästan aldrig fest. Det blev en del av vardagen. Men så har mitt liv varit så väldigt långt ifrån det det är nu: Vardag, småbarn, familj, Melodifestival, tacos.

Mitt 20 åriga jag hade skrattat åt mig.

Jag skrattar lite åt det 20 åriga jaget, ute på äventyr långt bort, så erfaren så klok, så everything figured out.

Ja ja livet.

Så var det dax igen, inget att gnälla över utan så är det. Fann omfamningen av alkoholen och den sköna, varma känslan igen. Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Svärfar avled precis innan jul och svärmor åkte in på ett korttidsboende och blir sämre för varje dag i sin alzheimer sjukdom. Rörigt som fan och ett par dagar senare var det dax för min far att bli inlagd akut för både det ena och det andra, vilket gjorde att min mor som nästan är blind hade mycket svårt att klara sig själv. Det är helt otroligt hur snabbt livet kan förändras.

Mitt i denna smeten kom naturligtvis längtan efter att få slappna av och släppa allt en liten stund. Så sedan dess har det varit mycket med att "slappna av och släppa" allt. Idiotiskt, men så är tydligen min beroende hjärna funtad. Som jag tidigare har skrivit så är det bara jag i familjen som är alkoholist.

Där satt det! Erkännandet! -"jag är en alkoholist".

Den typen som jobbar som sjutton och kämpat på för att det inte ska märkas utåt. Ha! Skitsnack! Klart att personer i min omgivning märker att med berusningen så blir det naturligtvis en personlighets förändring. Detta är kalla fakta som infinner sig för alla människor som blir berusade av det ena eller det andra.

Tack vare min älskade familj och deras kärlek och tro på mig så är jag här på Alkoholhjälpen igen. Det känns skönt!

Startade min förra tråd "Rövarkulan" i april -17, men fick starta denna efter att ha klantat till inloggningen ordentligt -nykter. Lyckades väl med femtio dagar någonting utan alkohol? Sen vann min "följeslagare" likt förbannat.

Nåväl, jag får se hur det fungerar denna gången?

Idag känner jag mig inte så risig som förra året. De första tio dagarna var pest! Svettningar, hjärtklappning och ett jäkla sug finns även denna gången, men nu vet jag att det blir bättre ju fler dagar som går utan alkohol i kroppen. Mina muggar med whisky eller rött vin började dyka upp lite här och var igen i huset bakom krukor eller gardiner. Suck! Snacka om att jag är uppfinningsrik.

Fick syn på Flaggeländet som ska sitta på växthuset i ett par buskar en bra bit ifrån där den ska sitta. Då fick jag en tankeställare att om jag inte hade låtit mig omfamnas av min andra skugga så hade jag varit nykter i nästan ett år nu, men så blev det inte. Jag har gett min fan på att gå med flaggan i topp från detta beroendet. Vilken dag det blir det vet jag inte, men jag ska klara det. Så därför ska jag hämta det som finns kvar av flaggan och få upp den på växthuset igen. Där ska den sitta som en söndertrasad sjörövarflagga tills den dan kommer när jag ska byta ut den mot en ny när jag känner mig ren nog i kroppen.

Idag ska jag krypa ner i sängen utan alkohol i kroppen och det känns bra.

Attack!

...JA det är vi!

Men jag letar argument för att fortsätta. Ångest, en konstig känsla av frånvaro...rastlöshet.

Bleah! Oj vad jag tycker synd om mig själv ikväll ?

Hej
Det var ett tag sen jag skrev något här.
Efter ett antal försök att sluta med a var det ingen annan utväg en att börja med antabus.
Tog min första tablett den 24 januari och har fortsatt sen dess....
Jag går till beroendemottagningen för stöd och de sa att om inte jag tar antabusen nu och de ser att det fungerar kommer hon att göra en orosanmälan eftersom jag har småbarn.Kändes tufft att höra men jag visste ju att det skulle komma.
Min man ger mig tabletterna och jag ska ärligt säga att det tog några veckor för mig att acceptera antabusen.
Vet inte riktigt säkert vad det beror på men jag tror att det beror på att min hjärna så gärna ville ha alkoholen och den skrek till mig ta inte antabus!
Nu har jag landat i det och accepterat att de behövs.
Jag har fortfande tankar på vin.I början hela tiden nu är det mest när ja* blir stressad eller vid matlagningen på kvällen då jag brukade korka upp.
Vid helgen kan jag ta en helt alkoholfri öl och nöja mig med det.
Vet nu att suget kommer men det går över.
Är tacksam att jag tog chansen när jag fick den och känner mig stark att jag har fixat det så här långt❤️
Hur der då framtiden ut? Vet inte men jag tar en dag i taget!

Hoppas du sovit gott! Kolla mitt senaste inlägg, lite tankar om vart problemet egentligen ligger. Inga svar, men en del frågeställningar!

/Emma

Det börjar bli en del dagar nu, just DET känns bra.

Jag har funderat på en paradox i mina tankar kring alkohol och mitt drickande. Mitt problem är att jag har druckit hemma, ett vanedrickande, varenda eviga dag vin till matlagning och middag. Detta har varit superenkelt att sluta med. Det är inte här i hemmet hotet finns känner jag.

I köket står en öppnad vinflaska, nemas problemas, inte så att jag springer ut och halsar den om inte någon binder fast mig.

Nu känner jag att de stora utmaningarna finns utanför hemmet. Ska på en gala ( wow vad det låter tjusigt! Klirr i champagneglasen! ) nästa vecka sedan jobbresor med middagar ( cheers! ), sedan familjeresa med vingårdar ( hjälp! ), sedan sommaren med alla härliga spontana besök i grannars trädgårdar och grillning och strandkalas och fan och hans moster.

Så vilket drickande är jag rädd för? Vanedrickandet verkar jag kunna kontrollera, det är ju det ANDRA som är hotet. Kan jag inte bara dricka lite då på röda mattan o vinprovningen och så vidare? Tja kanske det. Det var kanske tanken.

Men ärligt talat vill jag inte. Jag vill inte smutsa ner det jag påbörjat. Jag möter alla mina monster nu nykter, all ångest allt gammalt groll. Och det tänker jag fortsätta göra!

Ymmot - Om du läser det här...detta var lite tankar jag fick när jag läste ditt senaste inlägg. Hur går det förresten?

Hej,"min tråd"! Jag hittade dig tills slut och kom ihåg mina inloggningsuppgifter. Det har försvunnit nästan tre månader in i historien sedan jag skrev sist. Får återkomma och skriva av mig när jag har tid. Kaninte just nu för jag ska hoppa av tåget.

Have a nice day

till 6 månader.

Fortsätt nu med nykterheten. Slopa de där 1-2 ölen ibland, för det fungerar aldrig i längden. Men det vet du ju.

/Pi31415

Då kan du använda dina tråkiga erfarenheter till andras nytta...Jag har hört från många att det är bara den som själv legat på botten som vet hur det känns..Och vad som kan göra att personen väljer tuff förändring och riktning på sitt liv..Jag har ju jobbat med människor nästan hela mitt yrkesverksamma liv..Funderar nu på karriärsbyte om det går..Fint val mm....Lycka till..

Mary, en dag i taget vettu ? Får börja applicera det på hela vardagstänket - inte bara när det gäller A. Ska göra mitt bästa för att göra mitt bästa ???

....egentligen svaret på min fråga.
Jag kommer att visa mitt rätta jag snart. Jag tror han redan misstänker så det blir kanske inte en så stor överraskning.
Det är bara lite sårbart i början av en relation - att visa sina mindre attraktiva sidor.

Tack Emma, du är en av dem som jag läst om/av här och känner gemenskap med. Jag vet inte heller riktigt vad mitt mål är. Vacklar lite kring om jag måste skippa A för alltid eller om jag kan bli en normalkonsument. Mitt problem är inte att att jag blir asberusad på fest eller på krogen. Det är hemma på vardagskvällarna som jag har tappat kontrollen. Just nu känns det bara viktigt att klara av en tid utan A och se vad som händer. Jag njuter och ikväll ska jag lägga mig tidigt.

Idag gick jag till ett AA-möte. Det var givande. Gruppen var liten så det var lättare för mig att berätta. Kände igen mig i andras delningar och fick stöd då de andra kände igen sig sjäva. Jag känner äckel för alkohol. Jag vill inte/kan inte dricka. Nu ber jag till högre makt att få behålla denna känsla. I fredags tog jag en fjärdedels tablett antabus "för säkerhets skull". Idag känns det som jag inte behöver antabus heller. Känslan av "nu räcker det" är stark. Men som sagt, jag ber om hjälp. Läste någonstans att nykterhet med medicin är dålig nykterhet men jag tror att all sorts nykterhet är bättre än att drick alkohol. Styrkekram till alla.

Grattis till 4 dagar !

//Emma

Just nu är jag fast besluten och tänker att det måste gå! Jag blev så glad när jag hittade den här sidan. Jag har lärt mig väldigt mycket genom att läs andras berättelser och är väldigt spänd på om jag kommer att märka av några positiva effekter. Just nu dras jag med en förkylning/influensa vilket gör att jag t ex inte kan ta tag i så många aktiviteter som jag vill. Om jag skippar att dricka på kvällarna kan jag få tid till att göra annat och dessutom bli lite piggare på jobbet. Det känns som om jag gått och väntat på att jag skulle inse detta men jag förstår inte att det skulle ta så lång tid. För ca 1 år sedan fick jag efter en hälsokontroll på företagshälsan rådet att söka hjälp. Jag fegade ur och sade till mig själv att det nog inte var så farligt och försökte att ta en vit månad. Det höll i två dagar. Den här gången är jag mer motiverad och har hittat hit!

4 dagar utan A.

Det är så skönt att skriva av sig sina jobbiga trassliga tankar, och underbart att få en objektiv bild på härvan utifrån. Det är klart så att jag måste ändra inställning. Det förväntas förvisso av mig uppifrån att jag ska slå knut på mig baklänges och stånga mig blodig... Men jag behöver ju inte basunera ut mitt förändrade förhållningssätt. Det kan vara min egen lilla hemlighet att jag räknar med litet svinn och skiter i de där hopplösa 10%. Mitt bry kan vara på låtsas. Hålla god min i elakt spel, tror jag metoden kallas.