Senaste kommentarerna i forumet

Jag är snart på väg till mitt fjärde möte. Ser fram emot varje gång gänget ska träffas. Även om ämnet är allvarsamt så har vi jäkligt roligt också.
Dock känner jag mig lite stressad med 2 möten i veckan och 3 tim varje gång. Plus att jag måste hinna med ett AA-möte i veckan. Jag har ju familj med yngre barn och jobbar heltid, är gift med en egenföretagare som behöver jobba lite mer än 40 tim/veckan. Ibland väldigt stressad och trött, men ska inte klaga. Ha det fint alla ?

Hade min man frågat så hade jag definitivt svarat "Absolut!" på två röda, och sedan ångrat mig bittert. Tur att han inte frågar :) Bra gjort av dig att stå emot frestelsen. Respekt!

Min man ska laga middag, textar o frågar om han ska köpa vin.

“Nej tack” skriver jag “ eller köp du om du vill ha men jag ska ju inte dricka på ett tag, har du glömt det?”

Det hade han tydligen, eller inte lagt så stor vikt vid det, för även om vi känner varandra väl så har han ju aldrig varit I min hjärna.

Leker med tanken att ta ett glas vin, fy fan vad gott det skulle vara. Som en lång utandning.

Men nej. Inte idag ?

Jag tror att jag vet varifrån mina A-drömmar kommer ifrån.
Jag har nämligen en mental storstädning just nu.
Sådana petitesser som att betala elen orkade jag inte ta tag i när jag drack dygnet runt.
Jag orkade ju inte ens leva.
Resultatet är givetvis avslagen el och en sumoräkning för att få den påslagen.
Är det besvärligt? Som fan.
Är det drygt när vattnet fryser? Hell yes!

Så jag städar upp mitt eget stök, nykter.
Min hjärna tycker såklart att jag kan mysa till det med lite A.
Jag håller inte med.
Hejdå A. Du är en värdelös polare!

Jag började också att unna mig A.
Jag menade att jag hade förtjänat alkohol pga god prestation på plugget.
Å andra sidan så hade jag "förtjänat" A när något gick emot mig.
Den där mysiga känslan vi vill ha kommer att försvinna.
Vi behöver tillslut dricka för att förhindra abstinens.
Min abstinens bestod av att svettas som en gris, totalt avsaknad av sömn, en mage i uppror, illamående, händer som darrade, finmotoriken försvann så jag kunde fysiskt inte skriva inför tentor.

Man kan såklart intala sig att man precis som jag inte har karatefyllor med minnesbortfall eller kraftig ångest.
Ett fyllo är man likförbannat. ?

Sjukdomen kommer att galoppera och man dricker tillslut för att man inte fungerar utan.
Man dricker för att bli "normal".
Till sist kommer meningslösheten ifatt och i mitt läge stod det mellan leva eller dö.

...är väl sådär. Tomt och förutsägbart.

Därför är alkoholen en fin flykt. För att fly bort i tanken, drömma sig bakåt drömma sig framåt.

Så har jag gjort i en massa år istället för att leva i nuet.

Nu drömmer jag mig bort i det jag skriver istället. Där kan vad som helst hända. Och det blir bättre när man är nykter ( med få undantag typ Bukowski ).

Ska hoppa på en skrivarkurs online där man får specifika uppgifter varje vecka, och sedan kritik.

Interaktion är livsnödvändigt.

...Det har jag hört nånstans och det kanske stämmer. Det svåra är väl att komma på vad man tycker är roligt....förutom att dricka alkohol. Jag har hittat tillbaka till en rolig aktivitet där det rent är omöjligt att dricka samtidigt efter som man behöver två händer.

...med att förtjäna vin efter ett uppehåll. För mig kunde uppehållet vara en dag eller två.

Det ÄR mycket, det du dricker. Inget snack om saken.

Jag firar 14 vita dagar idag, gör inga stora planer för framtiden tar en dag I taget.

Men något som jag läste I ngn annans tråd idag har fastnat. Om att man känner att man “måste” dricka. Att det nästan är en plikt. Det är så befriande att bara bestämma- Nu lägger jag av! Istället för att dividera fram och tillbaka.

Så tänker jag!

Är tillbaka här igen. Går länge mellan gångerna, men känns som att jag nu är här för att stanna. Är så svårt för jag vet ju att jag har problem, men samtidigt är det så svårt att hela tiden behöva erkänna det för sig själv. Det räcker inte att erkänna det en gång och sedan börja leva, utan man måste göra det hela tiden, varje dag, och så stark är jag inte.

Har druckit ganska intensivt senaste månaderna och känns som att jag kommit till vägs ände. Längtar (just nu) inte efter en kall öl eller ett glas vin, men längtar efter känslan. Jag blir så lycklig, och när man inte är lycklig så saknar man den där lyckan ännu mer. Jag för alkoholdagbok och är 144 dagar in. Av dessa dagar har jag druckit 108 dagar, och varit vit 36 dagar. Ibland känns det mycket, och ibland känns det inte så farligt. Men det ÄR mycket. Och jag dricker alltid väldigt mycket de dagar jag dricker.

Vad som får mig att försöka sätta stopp är hur min kropp ser ut. Jag har alltid tränat mycket och därför hållit mig i bra form, men tanken på hur jag hade sett ut utan all denna alkohol gör mig ledsen och besviken på mig själv. Även resultaten på tävlingarna hade såklart varit mycket bättre, och jag är ju en tävlingsmänniska som alltid vill bli bättre och slå nya rekord.

Nu har jag tränat bra två dagar i rad, och varit vit i tre dagar i rad. Att vara utan alkoholen är alltid lättast i början, men ju längre tiden går desto mindre "skada" tänker min sjuka hjärna att det gör. Jag har "förtjänat" lite vin ikväll genom att vara vit de här dagarna. Det är det där förtjänandet som jag har störst problem med.

Vi får se hur kvällen utvecklar sig!

Bara att gratta till det. Titanic sjönk utan oss båda ombord. Skönt för oss.

Bra jobbat då jag vet att du har tagit det hela på djupet.
Samtal och grejs, för att hitta roten till det hela.

Fortsätt bara fram, se inte bak
Och kom ihåg. Tacka alltid NEJ till det där första glaset.

Kramar om med lite vårkänsla

MM

Nykterheten är ju en del av vardagen numera och det känns inte så märkvärdigt längre att vara nykter. Men jag bockar och bugar :D
Jag trallar bara vidare. Har en del ändrade planer för framtiden (sluta arbeta med alkohol då det inte tilltalar mig längre)
Planen innebär att hjälpa andra, förebyggande, unga människor i bar - rest branschen där siffror visar att 85% riskerar
missbruk i framtiden. Jag har något att berätta för dessa unga människor ........................

Kram

MM

Att I verkligheten behöver du absolut inte dricka!

Känner igen känslan. Ibland är det nästan som ett måste. För att inte vara “tråkig”. För att andra ska få dricka utan att “få dåligt samvete”. För att man själv har intalat sig att alkoholen är ett fantastiskt hjälpmedel i kampen mot tristess, rastlöshet och ångest. För att när Solen skiner SKa man sitta på uteservering med en kall öl. När höstmörkret lägger sig ska man mysa hemma med glögg eller vad det nu kan vara.

Bort med dessa måsten!

I dagarna 6 månader sedan sist! Förändring? Ja det känns verkligen så.... Glad för det! Får räcka så idag...?.

Det finns bra information om Campral på Vårdguiden http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=4951
och om olika läkemedel vid alkoholberoende på Sjukvårdsrådgivningen
http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=18070&PreVie…

Rådet till läkare som skriver ut Campral är att det ska kombineras med annat stöd eller behandling för att ha bra effekt. Det finns vissa personer som inte ska ta det pga andra problem eller annan medicinering.

Hoppas det här blev hjälpsamt.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vad är Campral?

Det låter som att du bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor. Modigt att tala med vården, en styrka att be om stöd.

Det är några dagar sedan du skrev här och berättade att du valt att ta emot Campral. Hur har det gått? Det är en medicin som påverkar individer olika. Jag hoppas att andra användare kan dela sina erfarenheter med dig. Trådstartar kan vara lite "tröga" ibland. Fortsätt gärna berätta hur det går för dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag har vid några tillfällen drömt om A.
I första drömmen drack jag av outgrundlig anledning öl. Jag såg skummet i glaset och tänkte "nej! Nu måste jag börja dricka ingen."
Underlig tanke i drömmen, "måste."
Drömmarna där jag dricker är förknippade med stark ångest.
Nåväl, jag är nykter och tänker förbli så hela dagen.

Vissa personer/betéenden får man bara skita I. Let it go.

Är efforten värd det? Att personligen bli upprörd, frustrerad osv. Vissa grejer kan man bara inte ändra på.

Och som AL säger här ovan- stanna hemma, tillåt dig att vara sjuk- då kanske andras inkompetens kommer upp till ytan.

Är det värt att engagera sig så mkt I jobbet att man tar med det hem varje kväll? Gör de andra på arbetsplatsen det också?

Jag är själv chef och har överpresterat I så många år. Ofta konfliktlösning i gruppen av anställda. Ofta någon som jag stör mig på, någon som I min mening förstör. Försöker att inte ta med mig det hem. De anställda tar inte med sig det hem. De går ut på AW och lever sina liv.

vi kan ta varandra i hand på resan! I dag är det 14 dagar utan A, jag är också pensionär. Var rädd för en tillvaro där man kan söla ännu mer på kvällarna och sova på morgonen när frun gått till jobbet. Och så blev det också, har haft mindre uppehåll under dessa två år, men så fort jag börjar dricka igen så slutar det med varje dag och ett evigt smygande. Till slut så mår man ju skit halva dagarna och trots önskan om en nykter dag slutar det med en påse på systemet innan stängning. Nu går jag till vårdcentralen två gånger i veckan och får min antabus, vilket är underbart just nu. Slipper tänka tanken på att dricka, slipper dessa eviga diskussioner i huvet varje eftermiddag som bara slutar på ett sätt. Har fått så mkt mer energi och hopp. Lycka till, vi är värda ett arbetsfritt liva utan A!

Du har en poäng där! Snabba belöningar och kickar är det som jag lever av. Har ett uselt tålamod och ogillar att vänta. Allt eller inget personlighet. Kan inte ha en påse godis hemma och bara äta en eller två bitar, jag äter upp allt! Samma med vinet eller tills man nått nivån då det är "tillräckligt". Kreativ är jag främst vad gäller skrivande. Berättelser, noveller och texter. Har skrivit frenetiskt, men en dag tog det stopp och sedan dess har jag saknat inspiration och tålamod. Får ingen snabb belöning av det och har svårt att hitta flow och nya idéer. Kanske kommer inspirationen och lusten att skriva tillbaka snart i takt med att jag dricker mindre, vi får se. Långsamma belöningar är en utmaning, eftersom jag lever så starkt för dagen och i nuet.
Leda, tristess och tomhet är tre beskrivande ord för de kvällar som jag inte dricker. Kanske förväntar jag mig för mycket av livet...

Chips
Vin
All sallad med Balsamvinäger
oj så gott....
Choklad Godis Socker Glass Efterrätter Fikabröd Läsk ....nej tack. Vill inte ha.
Så nu ersätter jag vinet med te och citronvatten. Får inte alls samma känsla av frihet. Trist men inte dödligt.

..och dem får man kliva över...gå förbi...meja ner...vad du vill men stånga dej inte blodig på dem. Vet inte vilka mandat du har men är det möjligt att säga "uppåt" att vissa människor är ett hinder för utveckling men kanske "mkt bra på specifika uppgifter"....ge dem potential att utvecklas inom andra områden...
Ibland är det bra att vara vänta.
Ibland är det bra att vara sjuk i två veckor.
Ibland är det bra att andras inkompetens får komma i fram tydligt.

Lycka till och var beredd på att det kommer svänga mycket :) Gäller att vara stark i de svåraste perioderna och det är ju då det är som svårast att vara stark. Men ger man sig fan på det så går det. Sen finns det ju mängder med olika hjälpa. Allt från terapeuter till AA och säkert många fler möjligheter om det skulle kännas rätt. Viktiga är att du hittar den vägen som passar för dig!

Bara säga att du inte dricker just nu för att du tycker du druckit för mycket. Ska du fixa ihop ett förhållande med lögner så kommer det falla förr eller senare ändå.

Mitt eget kärnuppdrag är inget problem, och har aldrig varit. Det går framåt med bitarna som tidvis känns hopplösa. Kollegiet utvecklas stadigt. De kommer att bli riktigt dugliga i slutänden, och då blir det en oslagbar arbetsenhet. Även klientelet utvecklas. När jag började på arbetsplatsen tillhörde 80% typen som var helt omöjlig att möta. Det fanns så stor misstro och fientligt missnöje. Vi har ihärdigt arbetat med tilliten, skapat tydlighet, struktur, ordning och reda. Långsamt har de flesta ändrat inställning. Nu är det bara de där ”några” kvar, säg 10% som är helt omöjliga att vara till lags (iaf utan att begå en del etiska yrkesfel). Kanske behöver jag lära mig att räkna med litet svinn, istället för att lägga själen i att vinna över även dem? Skita i dem. Omöjliga fall. Problemet är att jag aldrig någonsin har haft någon % alls i svinn tidigare.