Senaste kommentarerna i forumet

Varför är det just vinet som är så oemotståndligt? Jag har heller inget till övers för andra alkoholhaltiga drycker, men vinet, ack vinet. Det står för allt som är gott, tryggt, avslappnande, rofyllt, glädjefyllt... Inget annat man kan äta eller dricka gör "det" för mig. Det finns inget jag har lust att tröstäta tex. Comfort foods? Varför då? Det hade varit smutt att ha litet andra laster att "ta till" nu. Om man tex hade för vana att överäta choklad, så kunde man göra det dubbelt så mycket, och så skulle man inte sakna vinet lika mycket. Summan av lasterna ska vara konstant. Japp, så sägs det. Vinet måste ersättas.

Kärnuppdraget är vad jag stannar för. Det jag trodde yrket skulle handla om under min utbildning. Det var därför jag bytte arbetsplats för ett tag sedan. På den här arbetsplatsen får jag utföra kärnuppdraget på ett sätt jag drömt om sedan jag gick min utbildning. Inriktningen är sådan. Jag hade inte väntat mig att mycket av allt det där runtomkring skulle vara så mycket mer svårhanterligt... Ett kollegie som inte är riktigt lika kompetenta som dem jag arbetat med tidigare. Men det finns hjärta för uppdraget och god potential. Det behövs bara väldigt mycket vägledning och uppbyggande. Från mig. Det var oväntat. Jag hade väntat mig att komma till den här miljön och få bli berikad och växa själv, för en gångs skull. Ett mycket mer tungjobbat "klientel"... Folk har problem, och de tar ut det på oss som hanterar en aspekt av deras tillvaro. Kulturkrockar, språkförbistring, oförenliga normer och värden... Jag har nog mest arbetat med klientel vars bakgrund, livschanser, normer, värden och världsuppfattning överrensstämmer någorlunda med min egen tidigare. Det är en chock för mig att inte förstå mig på folk. Jag vet inte om jag har så särdeles stor lust att enns försöka förstå mig på vissa, när viljan att mötas från andra hållet är icke existerande. Sedan är det ju alltid så att det inte handlar om ALLA, utan bara några. Men de några är tillräckligt jävliga att ha att göra med för att jag ska överväga att lämna alla andra i sticket och söka mig vidare. Och lämnar i sticket, sviker, gör man verkligen i mitt yrke när man lämnar. Djupa, tillitsfulla relationer är A och O...

Men försöker hålla mig på mattan...en dag i taget..är imponerad av de som fixar 14 dagar nykter. På den nivån är jag fortfarande och stampar. Detta kommer att ta tid inser jag. Men vill inte tillbaka där jag var 1 januari...never ever...Det är så o-värt och själsdödande.
Framtidsbilden blir 99% nykter och undantagsvis...och då för att jag väljer själv... nåt vinglas.
All övrig alkohol är inte intressant...har aldrig varit...Det är så lätt att tacka nej till och välja bort. Fattar inte varför det inte är samma med vin...så otroligt dumt.

Finns det ngt som är så pass bra så att du stannar ändå ?
För min del är det lönen och möjlighet att anpassa schema utifrån företagets mål och utifrån mina egna mål. I övrigt ...nja det går an...
Bara man vet varför man stannar kvar....

Tack för uppmuntran. I mitt liv har jag isolerat mig i hemmet för att "bota mig". Nu vill jag komma ut till världen för att "bota mig". Ensam är INTE stark.

Sitter här helt slutkörd efter arbetsdagen... En sådan dag då det krävs av mig att jag ska vara på möten, men medan jag är borta blir det hela havet stormar på min enhet. Det händer saker. Saker som inte ska hända. Och som även jag hålls ansvarig för sedan, fast jag har varit beordrad att vara någon annanstans. Det är väl så att det är jag som står för struktur och ordning av oss som jobbar tillsammans. Mina kollegor är underbara, härliga och engagerade personer, men hela alltihop förvandlas till kaos i ett trollslag. De flesta dagar har jag händerna fulla med det kaoset bara efter att jag varit på min lagstadgade rast. När jag dessutom måste gå på möten... Ja då har det varit High Chaparral tillräckligt länge för att det ska hinna hända sådant som inte ska hända. Och herregud vilken oreda att få ordning på :( Inte nog med att jag får komma in med någon hitler-roll, mota Olle i grind, styra upp och återställa ordningen, utan jag hålls dessutom ansvarig för det som sker när jag inte är där. De som högljutt ställer kraven har inte koll på sånt. Och de som ställer kraven är dessutom inte riktigt kloka. Typen det inte går att diskutera med, för vi lever inte i samma verklighet. Och de vägrar boka ett störningsfritt möte, så att vi skulle kunna diskutera oss fram till en gemensam bild av läget och samarbeta mot en positiv utveckling. De vill bara kräva, med stora bokstäver och imperativ.

Mina mörka tankar handlar inte om mig själv. Min självkänsla och mitt självförtroende är nog helt ok faktiskt. Nej, det är hopplöshet över mitt yrke jag känner. Egentligen inte vad gäller kärnuppdraget. Det brinner jag fortfarande för och jag vet att jag är riktigt sabla duktig på det jag gör. All skit runtom, som tyvärr inte går att undvika, och all skit man ska ta från höger och vänster, lägger sig som en grå, smutsig gegga över alltihop.

Men jag längtar inte efter vin. Jag längtar inte efter något alls faktiskt. Känns mer som "meeeh, vad är vitsen..."

Då känns det som att det kanske inte var vinet som var problemet.

Och det kanske det inte var, enbart, men det är ju ingen lösning heller.

Nej nu rycker vi upp oss!! Hoppas på lite sol imorgon!

Och ät något, här blir det fisksoppa ( är inte heller sugen men någon positiv substans kanske letar sig upp till hjärnan !).

När du ändå är i farten med uppryckandet kan du väl grabba tag i min krage också? Jag är helt och hållet slutkörd. Alla tankar nattsvarta. Jag antar att jag borde äta något, men hittar inte viljan att enns ta tag i något så banalt... Men jag längtar inte efter vin iaf. Alltid nåt.

...din sinnesstämning även om min situation är annorlunda.

Ångest Ångest Ångest.

Idag är vi nyktra och imorgon kanske blir en bättre dag!

Kämpa på.

Och ångesten från helvetet har infunnit sig. Tycker så förbannat synd om mig själv- en influensa som håller I sig blir I sinnet kronisk ( jag kommer aldrig att bli frisk! ) smärtor i ländryggen blir diskbråck ( och jag kommer aldrig att kunna röra mig mer, fast I sängen med voltaren och värmedyna ) och allmän nedstämdhet ( vart fan är våren, solen?!) blir något utan slut.

Ja, I vanliga fall hade jag fixat en dagens höjdpunkt med en god middag och ett gott vin.

Nu lutar det mot något lugnande men samtidigt inbillar jag mig att det är bättre att möta all skit, ren I knoppen.

Rycka upp mig? Ja kanske..

Det gäller att inte komma för nära. Inte utsätta sig för dess enorma dragningskraft.
Vad fint att höra ifrån dig Ikaros.

❤️Skickar en kram tillbaka!! Jag vet att med detta ändrade förhållningssätt klarar vi oss, du och jag. Så mycket det har förändrat för mig, gett mig styrka att vrida kompassen rätt, det går knappt att förklara och ibland tvivlar jag på att det är sant...
Idag känner jag stor oro och sorg för något i mitt liv men utan alkohol kommer jag kunna hantera det. Det är en trygghet att veta detta när verkligheten och människors komplexa natur gör sig påmind.
Vi klarar oss, du och jag❤️

Härligt att se några rader från dig! Hoppas att du repar dig o att du får hälsan åter. Förstår att det tar tid, både det fysiska o det psykiska. Räcker det inte med att vara ett fyllo - ska man vara sjuk också!??

Vilket bra möte du verkar ha fått till med läkaren! I min värld så låter det som en önskeläkare - vis av ålder och erfarenheter. Hade en sådan förut, som kände mig utan o innan och visste allt om min alkokarriär. Han lämnade tyvärr jordelivet för 3 år sedan.... Hoppas att din resa blir bra, och att du inte utsätts för jobbiga frestelser. Bra att du lättade ditt hjärta o berättade din historia. I längden kan det inte ge annat än styrka och stolthet över sig själv. För det skall du ge dig själv en stor klapp på axeln. Stryk dig själv medhårs...../A

Jag har helt enkelt slukat all info jag har hittat på nätet. På Youtube finns det kortare föreläsningarna om hjärnan under influens av alkohol osv.

Jag är fortfarande nykter.
Vid två tillfällen har jag känt sug efter A.
När jag slutade röka så tänkte jag att det inte handlar om ett fysiskt beroende (efter några dagar), det är min hjärna som bråkar och vill ha snutte. ?
Jag applicerar samma strategi på A-sug.
Tankarna på A kommer att ropa mindre och mindre.
Skulle det bli skarpt läge så har jag en krycka i hjälp av Antabus.
Det väsentliga är dock att ändra förhållningssätt till A.

Amanda, min hjälte, tack för att du finns.
Jag skickar en kram i tanken. ??

Hej dcbl!

Jag skaffade ett konto när jag läste ditt inlägg och jag söker också stöd.

Fyller själv 30 rätt snart och är orolig över min hälsa pga alkoholmissbruk i några år och har börjat bli orolig av att jag har ådragigt mig hälsoproblem som jag snart ska dö av. Jag har misslyckats med studier ett flertal gånger i min vuxendom pga social ångest/fobi och depression och alkohol blev ett sätt att fungera för mig bland folk. Mitt senaste misslyckande blev en kris och jag gav upp totalt och isolerade mig pga skam och jag ägnade mig främst åt att sitta i sängen och dricka för att livet inte kändes som om det spelar någon roll. Jag har känt mig maktlös. Har aldrig vågat söka hjälp för min mentala ohälsa.

Efter 2,5 år med dagligt missbruk har jag säkert gått upp 30 kg, min övervikt i sig förstärker min sociala ångest och gör att jag ännu mindre vill gå ut. Alkoholen har gjort att jag fått problem med min mage, ibs och diarréer. Mina fötter svullnade upp rejält och jag har även haft svårt att svälja alkoholen utan att få uppstötningar.

Jag och min sambo flyttade för några månader sedan och bytte miljö. Och jag har minskat mitt drickande och mina fysiska besvär har försvunnit helt/minskat. För ett år sedan kunde jag inte vara nykter en dag, men det kan jag nu. Jag dricker fortfarande alldeles för mycket men har halverat min veckokonsumtionen och mitt mål är att halvera min nuvarande mängd för att ligga på en normal nivå och sen se om jag kan vara vit i perioder. Jag för en alkoholkalender och det funkar bra för mig. Det är nu när jag är "nyktrare" som jag så himla orolig över vad jag har utsatt min kropp för och med min vårdskräck gör att jag inte vågar ta reda på det.

Jag har ingen karriär, drömhus, barn, perfekta kroppen heller. Men jag vet att jag måste vilja leva och arbeta med min hälsa för att en förändring ska ske. För mig funkar det bättre att inte ha för stora förväntningar och krav - för jag är väldigt allt eller inget - istället försöker jag ta varje dag i taget. En nykter dag känns inte lika lång om man kan dricka i övermorgon och när övermorgon är där kanske man inte är sugen osv. Utöver det sociala har jag upptäckt att mitt nuvarande behov beror mycket på tristess vilket inte är så konstigt om man är isolerad och inte stimuleras. Vågar mig dock inte riktigt på en vit månad ännu för misslyckandet i sig skulle drabba mig hårt.

I början såg jag till att inte ha några pengar på kontot utan jag förde över dem till min sambo. Han fick absolut inte handla åt mig. Svåraste är fortfarande att veta vad en ska göra istället för att dricka eftersom det har varit sådan stor del i ens liv. Eftersom jag själv varit deprimerad vet jag bara att det viktigt att försöka göra något som gör en glad/stimulerad varje dag och mindre av det som känns för svårt. För mig har det hjälpt när min sambo har styrt upp min dag - nu ska du gå upp - idag ska du göra det här - för att velandet och obeslutsamheten har tagit för mycket energi.

Vi kan väl stötta varandra?

Jag är riktigt gräsligt förkyld... På det där viset när man är så igentäppt att folk inte fattar vad man säger. Fast det gör inte så mycket, för jag hör ändå inte vad de säger, så det är väl jämt och rättvist på någe vis ;) Jobbdagen överlevde jag ändå, så oddsen är väl rätt goda att jag överlever imorrn också. Maken uttrycker fortfarande en önskan om att jag ska stanna hemma, nedbäddad. Han kanske typ fattar litet långsamt, eller... ;) Nej nu var jag taskig. Han är en stjärna, som månar om mig <3 Men det är en viktig vecka. Väldigt olägligt att vara hemma och kurera sig. Fast det är väl melodin varje vecka iofs. Aldrig läge att vara sjuk. Inte det minsta sugen på vinlull iaf, och sover som en död. Det är plus. Vaknar och ser ut som ett troll som bor i en torktumlare. Det är minus.

Och välkommen till insikt :) Du är inte ensam! Stå ut. En stund i taget. Inget varar för evigt, inte enns ångest. Lägg dig platt och låt den skölja över dig. Sedan reser du dig upp och tar kampen head on. Kram

Här hittar du många utsträckta händer :) Det kommer att bli bra, för oss allihop. Vägen är måhända krokig och kantad av diken, men vi tar oss fram. Kram

Det tänker jag genast när jag läser din tråd och din beskrivning av din personlighet och drickandets karaktär... Snabba belöningar. Jag kanske är helt fel ute. Men du skrev att du blivit mycket mindre kreativ sedan du började vanedricka. Det betyder att du en gång i tiden hade för vana att bli uppslukad av kreativa flow (oavsett uttryck). Jag känner igen det eftersom jag själv är estet. Skapandet har alltid fyllt det där tomrummet inombords för mig. Alkoholen ersätter snabbt drivet att skapa, eftersom den ger hjärnan snabb belöning, medan det däremot kräver både ansträngning, tid och tålamod att hamna i sitt kreativa flow. Ju oftare man ger hjärnan den snabba belöningen i alkoholen, desto mer apatisk blir man inför att söka, finna och underhålla sitt skapande flow. Till slut blir man rent handlingsförlamad. Så har iaf min upplevelse varit. Mitt tips är att du återupptar dina kreativa uttryck, eller hittar nya uttryck att förkovra dig inom. Fördelen med nya uttryck är ju att man inte lägger någon prestation i utförandet, vilket kan kännas surt med de gamla favorituttrycken om man inte övat på länge och tappat en del skicklighet... Tex, köp ett nytt musikinstrument på Tradera, och lär dig spela med hjälp av youtube. Ukulele och ocarette är tex både lätt att lära sig och kul. Glasmålning är ett annat tips. Jag vet ju inte inom vilka områden du tidigare har använt din kreativa ådra... Men jag tror nog att din själ längtar efter ett kreativt flow :)

Jag fattade inte att det var en sådan sida jag hade länkat till. Bra räddat där :) Tack för de fina orden!

Nästan två veckor!

Var tillbaka ute I verkligheten idag, t o m på Systemet för att köpt en sån där liten tetra med Åkessons FÖR köttfärssåsen. Ville säga det till snubben I kassan när han så roligt sa “ska du bjuda in till släktkalas? “. Men istället sa jag “ ja jag ville bjuda dem på något riktigt tjusigt!”.

Och så kändes det som att typ hela världen trodde att den åkte rakt ner I handväskan.

Men det gjorde den inte, och jag är inte ens sugen ( surfar på “shit två veckor o jag ser så fräsch ut-vågen ) .

Nu ska här lagas världens godaste lasagne!
// Emma

Du jobbar på med att förändra dina alkoholvanor och delar med dig av din resa här på forumet, peppar andra och får pepp. Fint!

Jag redigerade bort länken till facebook, detta då det fanns kontaktuppgifter till dem som gjort sidan där de säljer tjänster och vi måste tyvärr vara konsekventa med att ta bort sådant.

Hoppas du förstår.

Fortsätt såklart gärna skriv och läs här, dina inlägg är inspirerande och givande för många!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Det låter bra????‍♀️

Beroendet kan se annorlunda ut för olika människor. Jag har inget fysiskt behov eller beroende att jag MÅSTE ha alkohol. A är det sista jag tänker på när jag vaknar på morgonen eller är på jobbet. Det har aldrig tagit över min tillvaro. Däremot tycker jag att vin är enormt gott.
Jag har inget problem med mina känslor och står nära i kontakt med dem. Jag flyr inte från negativa känslor genom att dricka. Jag är högkänslig individ, med ett liv med känslovågor konstant. Däremot är det oerhört skönt att under några timmar på kvällen få tyst i huvudet.
Genom några små förändringar har jag lyckats ta kontroll den senaste tiden och mår bättre.