Senaste kommentarerna i forumet

Har haft upp och ner med alkoholen, i lördags hade jag återfall tyvärr, men har sedan dess nu varit nykter i tre dagar och så skall det förbli, jag har fått maken med mig på en helvit månad nu fast han har inte slls de problem med A som jag har. Det som skrämmer mig är abstinensen, jag är även lite hypokondriker som ni förstår ju hur jag inbillar mig en massa. Jag fattar ju att hjärnan försöker lura mig och jag vill verkligen klara detta nu! Är lite nyfiken på hur er abstinens yttrar sig och vad ni gör åt den? Min värsta tid är morgon o förmiddag men hittills har det ändå funkat bra. Men nu vill jag inte missa detta mål, känner ju redan mig piggare bara efter dessa dagar utan. kram på er

@Jasmine Jobbig situation. Tror du att det går att dela upp sakerna i olika greppbara delar där varje kan bockas av. Exvis din-att-göra lista, kan du ta den och gå till din chef och få hjälp med prioritering och ni lägger en realistisk plan som du kan bocka av och ser om annan person kan temporärt stödja dig. Du behöver inte berätta om din relation till alkohol om det blir ett längre samtal så kan du bara nämna att flytt, jobb och annat hopar sig nu och du behöver temporärt lite avlastning. Ang lägenhet och flytt så lägg en plan och ta ett rum i taget och försök färdigställa rummet under en vecka eller annan realistisk tid och ta sedan tag i nästa rum. Även om det är kaos under ett tag så minskar det och du har en plan för att bli inflyttad. Min erfarenhet är att planen är kanske viktigast för då ser an en väg framåt och ur kaoset. Att ta allt på en gång kan kännas för stort och ogreppbart och då kan det hjälpa att dela upp i mindre delar som kan betas av.

Ang mail så hade jag som rutin i ett tidigare jobb att när de olästa mailen nådde 2000 så var det "högerklick och mark all as read" som gällde. Akutingar och mail med konsekvenser (som kan kan utläsa på rubriknivå) agerade jag på. Det förenklade min vardag att göra rutinen varannan vecka och jag blev varse om vilken sk*t som skickades och förväntades vara informerad om. Till mina medarbetare sade jag att inte skicka mail utan komma till mig så pratar vi för jag skulle inte ha tid att läsa deras mail och det funkade finfint. Att markera som läst är kanske inte att rekommendera men det funkade för mig :-).

Försök få grepp på alla måsten så det blir enklare att hålla dig nykter. Det vet redan att alkohol inte hjälper så det skriver jag inte ut.

Ha en fin dag.

@Jasmine kämpa på , förstår hur det känns! hejar på dig

Fyra veckor och fyra dagar utan destruktivt beteende med en flaska vin i soffan efter jobbet. 17 dagar av 34 utan alkohol till i tisdags. Sen två dagar då jag åkt till Systemet efter jobbet och flytt in i dimman med en flaska. Varför? Ja, det kan jag faktiskt ge ett exakt svar på. Jag fick panik över allt som ska göras på jobbet (mer än 1000 olästa mail och en oändlig att-göra-lista) och kaoset i min lägenhet efter min flytt. Jag orkar liksom inte vara kvar i mitt liv och ta itu med allt. Nu ännu tröttare än innan vinflykten och därtill ledsen. Har ingen aning om hur jag ska hantera oron som gnager inombords. Samtidigt vet jag att vinet är en kortsiktig lösning, att jag kommer ut ur dimman ledsen och ännu mera stressad. Känns lite hopplöst just nu….

Dags för en liten rapport här i min "dagbok", det var visst 10 dagar sedan sist så inne på vecka 7 utan A.

Inga dramatiska saker har hänt sedan sist och fortfarande inga tendenser till sug. Det är som att hela belöningsmekanismen blivit utraderad från dag 1, jag (och vi) är fortfarande förbluffade över detta.

Två förändringar är värda att nämna, som jag tror har med alkoholstoppet att göra:
1) Jag har helt fasat ut den dagliga låga dosen NSAID (ibuprofen, naproxen etc) som jag tagit för ryggsmärtor de senaste åren helt i strid med rekommendationer. Även detta en vana med tveksam effekt, testade några dagars uppehåll utan några dramatiska problem och då kan jag lika gärna strunta i det.
2) Min tinnitus och ljudöverkänslighet blev först värre första veckorna som sagt men har nu börjat lägga sig mer och mer, det kan gå flera dagar utan några besvär nu. Detta ger enorma vinster för mig, som jag var inne på så kan jag uppskatta musik mycket mer nu och detta är extremt positivt! Möjligt att dämpkretsarna i öronen börjat funka som de ska igen, rätt avancerade feedbacksystem med syfte att skydda hörseln mot kraftiga ljud och att dessa nu kan slappna av på en lägre dämpnivå och reagerar snabbare på transienter.

Önskar er alla lycka till på era resor och att ni hittar vad som funkar för er, väldigt individuellt även om det finns en del knep som funkar för de flesta! Typ: lägga av helt istället för att "försöka trappa ned".

@soho86 Ibland kan det kännas övermäktigt att erkänna för någon att man har problem med alkoholen. Men när man väl gör det så blir det en stor lättnad istället. Det är slut på ljugandet , man har nått botten och det finns bara en väg framåt. Uppåt.
Jag gick igenom Alkohol programmet här, läste och skrev mycket här. Det räckte för mig, men vi är alla olika. Om du inte klara att skuta själv så måste du be om mer hjälp. För din egen skull och för dina barns skull….
Prova att ringa till Alkohollinjen här och be om råd. Exvis om det finns risker med att vända sig till vården. Att INTE göra det kan ju absolut leda till en krasch i vilket fall. Det viktigaste är ju att du klarar att sluta dricka.
Du kan ringa anonymt.
♥️♥️♥️

@soho86 Har känt samma som du, livrädd för abstinensen och allt vad der kan bli men i mitt fall hjäloer promenader väldigt mkt, jag försöker också intala mig att hjärnan försöker lura migatt dricka. I mitt fall har det funkat samt att lyssna/läsa böcker, hålla mig sysselsatt med matlagning o bakning. Hejar på dig o skickar kramar

@soho86 jag kan tyvärr inte råda dig i hur du ska trappa ner för att inte riskera delerium. Däremot så kan du starta med att ringa alkoholhjälpens anonyma telefonlinje och få stöd där. Jag tror inte att de ger dig ett avtrappningsschema men det är nog väl värt att lyssna till vad de säger.

Jag tror att jag dör snart, så känns det, jag har sån ångest, druckit varje dag i ca 3-4 år, vin varje kväll, ca 2-4 glas. Helger mer, och sista tiden har det blivit mer tidigare under helger, för att jag blir orolig i kroppen. har nu varit sjukskriven i 2 veckor och druckit sen tidig fm tills jag lägger mig! Jag är så jäkla arg på mig själv! Första dagen tillbaka på jobbet och var så skakig, hjärtklappning och ångest. Så hällde i mig ett glas vin när jag kom hem, livrädd för delarium, jag vågar inte sluta helt! Vågar inte söka hjälp för jag har barn! Hur ska jag lösa detta? Hur ska jag vänja av kroppen på ett säkert sätt?

Jag vill bara ha hjälp med hur jag kan göra på ett någorlunda säkert sätt för att trappa ner och våga sluta helt (utom sjukvård)

Ångesten sista tiden tar kål på mig, och jag vet ju att det beror på djävulen A 💔

@EbbaiHulu ja verkligen, han har inte alls det suger som jag o jag vet att tar jagförsta glaset är det kört så nu är det till o kämpa

@EbbaiHulu .Låter som en bra person att bolla med.Sånt är viktigt.Sökte åxå stöd en gång & fick en 20 åring typ att bolla med.Kändes som att jag va mormor & lärde henne saker.Jag avbröt kontakten.Gav noll.Fick mer ångest.Så håll i din kontakt.

@EbbaiHulu .Ja det blir inte lätt om man inte har sin gubbemed sig på resan.Att kämpa själv må piss & tabu att prata om.Min gubbe är en rätt ny person i mitt liv.Jag la korten på bordet direkt.Sa som det va.Jag dricker för mycket.Men han fattade noll trots han är smart & kan sjukvård.Jag fick jobba själv.Det måste man ju till stor del.Men det jag la upp korten på bordet nyligen är:Det måste bli ett VI i denna fråga.Jag kan inte bli pressad för mycket.Jag är sjuk.Det tar 100 procent kraft att tillfriskna.Lika mycket tid att dölja hur man mår.Sen ska man jobba & hålla igång allt med familjen med.

@Lady175 Härligt att du har gubben med dig! Då kan ni ju hjälpa varandra och må dåligt ihop! Själv har jag en gubbe som har svårt att förstå, visst han stöttar men kanske ibland på fel sätt då han inte tycker det är något problem. Men vi kämpar på vi med :)

@Molnet Jag får hjälp med att förstå mig själv bättre. Det hände ju en massa saker i kroppen som jag inte varit beredd på. Har förstått nu att det är post akut abstinens. Trodde man skulle må bättre snabbare. Sover fortfarande dåligt, kli i hela kroppen och svårt att koncentrera mig bl.a. Sist pratade vi om återfall. Hon målar upp i bilder hur man kan se sig själv klättra i ett berg. Du kan inte klättra utan stopp, pauser, välja andra vägar, förankra dig där du är just här och nu.
Jag tror man behöver ha någon att bolla sina tankar med. Tyvärr har jag ingen nära utan hon på rådgivningen hjälper mig med det. Vi ses varannan vecka och det känns skönt att komma till henne och säga: Fortfarande nykter men...
Jag kan inte råda andra till hur de ska tänka eftersom vi har alla olika bakgrunder och förutsättningar. Det enda är att gå till rådgivning om ni har det i kommunen! Det är gratis och inget dokumenteras i någon journal eller så!

@EbbaiHulu Vad skönt att det går bra med rådgivningen! Jag mår bra idag och nu har vi bestämt här hemma att vara utan A, en månad att börja med och det kommer gå bra, maken stöttar o avstår han med! Vi kämpar på

@EbbaiHulu .Vad får du för hjälp på rådgivningen?Hur går samtalet?Tips på hur man ska tänka?

@Lady175 Hej Det gick bra på rådgivningen. Hon är så klok och säger så mycket bra saker! Nu känner jag mig motiverad igen och helgen har varit alkoholfri! Hur går det för dig?

@Porg PS Jag vill tillägga att jag inte är kritisk till AA i sig, gemenskapen hjälper SÅ många och jag besöker själv möten ibland. Jag är dock kritisk mot att vissa behandlare menar att tolvstegsprogrammet är ENDA sättet som räknas, och att moderna läkemedel och metoder inte är okej.

Hej @Porg!
Jag har inte erfarenhet av öppenvårdsbehandling via soc, men däremot har jag genomgått en lång frivillig öppenvårdsbehandling som jag betalade själv. Vet att många där också var remitterade dit från arbetsgivare och/eller regionen. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, och det gör mig beklämd.
Vi var i princip tvungna att gå på AA under behandlingen, minst två möten i veckan, vi redovisade detta varje behandlingsmöte. Fick bannor som små barn om vi inte hade tillräckligt många möten. Tolvstegsprogrammet var det enda som räknades, annan väg till nykterhet ”fanns” inte.
Min behandlare var också kritisk till läkemedel, både depressionsbehandling, ångestbehandling och medicinering för bättre sömn, inklusive melatonin. Hen menade att nykterhet enligt tolvstegsmetoden skulle innebära att allt annat löste sig, om vi gjorde detta på rätt sätt.
Jag upplevde detta som obehagligt, tvärt emot modern vetenskap och i vissa fall potentiellt farligt.
Det låter som att din behandlare är fullständigt bokstavstroende när det gäller AA, och mot sådana så är det meningslöst att argumentera.
Du borde verkligen kunna få en annan behandlare/psykologkontakt, men det låter som att det är omöjligt för dig just nu.
Det enda jag kan råda dig till är att bibehålla din nykterhet till varje pris. Det måste vara det som gör att du ”blir godkänd”, och framför allt det som kommer att ge dig ett bättre liv.
Fortsätt att läsa här på forumet, det finns många exempel på människor som hittat ett nyktert liv på andra sätt än via AA. Ring även gärna Alkoholhjälpen, deras behandlare har ett mer öppet synsätt och kan kanske hjälpa dig vidare.
Lycka till!

Hej! Jag har läst här på forumet en del i omgångar och bestämde mig för att gå med för att få lite andra perspektiv på nykterhet från människor med olika bakgrund och erfarenheter.
Min historia: Jag har druckit för mycket vin i många år, mer och mer för varje år tills det till slut blev ca 2 flaskor om dagen, ibland mer, blandat med starksprit. Jag är ensamstående och bor långt från familjen med få vänner som jag umgås med regelbundet så ingen har vetat om mitt missbruk. Jag har dragits med återkommande depressioner och dåligt mående i hela mitt liv, som bara blir värre och värre. Lider mer och mer av ångest och oro för varje år som går.
När min lillasyster gick bort i suicid i våras tog jag beslutet att försöka ta tag i mitt dåliga mående på nytt. Efter några månader lyckades jag få en psykologkontakt på vårdcentralen som, efter att jag berättade om mitt drickande ville att jag skulle söka hjälp hos beroendeenheten på socialen. Det har jag gjort och har nu gått på behandling där i ca sex veckor. (Jag hade slutat dricka redan innan jag träffade psykologen.)

På socialen har jag fått lära mig att det inte räcker att bara sluta dricka utan man måste ändra på sin personlighet(?) Jag har fått en lång lista på positiva principer som jag ska leva efter (saker som mod, villighet, sinnesro, kapitulation, kärlek, etc. etc.) däremot inte så mycket praktiska tips på hur jag faktiskt ska uppnå dom där principerna, förutom att behandlaren vill att jag ska gå på AA. Jag har även fått veta att jag inte kan bestämma mig för att vara nykter resten av livet utan att jag inte kan lova mer än en dag i taget, vilket ju ställer till det för min livsplanering.

Saker som gör det lättare att hålla mitt beslut att sluta dricka alkohol är att jag dels fått börja äta antidepp som jag inte kan dricka alkohol på och att jag fått diagnosen diabetes typ 2 där jag fått en näve mediciner som jag inte heller ska kombinera med alkohol. Så även om jag skulle vilja dricka så är det en dålig idé tillsammans med medicinerna.

Behandlaren på socialen verkar inte särskilt nöjd med att jag medicinerar mot depressionen och pratar hela tiden nedsättande om medicinering med kommentarer som 'Om det bara handlar om att inte dricka alkohol kan du lika gärna äta antabus' och liknande. (Jag äter f.ö. inte antabus för jag anser inte att det behövs.)

Jag har gjort en NPF-screening hos psykologen och har symptom på autism, men har ingen chans att få en remiss för utredning innan jag gått igenom behandlingen hos socialen. Den ska initialt vara tre månader, men jag vet inte alls vad som händer om jag inte 'lyckas', om de bedömer att jag behöver gå där längre, etc. Även om jag får en remiss är risken stor att den avvisas eftersom jag förutom mitt dåliga psykiska mående är ganska välfungerande, har bostad och heltidsjobb, etc.

Är det någon som har erfarenhet av öppenvårdsbehandling via socialen? Är det ett krav att gå på AA? Behandlaren säger att det är frivilligt, men frågar hela tiden om jag varit där, varför jag inte vill gå, etc. vilket jag tolkar som ett underförstått krav. Måste jag gå på AA för att bli godkänd på behandlingen? Jag har inte riktigt vågat fråga eftersom behandlaren reagerar ganska starkt på ifrågasättande av AA och menar att anledningen att jag inte vill gå dit är att jag saknar mod och villighet.

Sammanfattningsvis är jag ganska förvirrad just nu om vad jag ska tro och tänka och den förmodade autismen gör det inte direkt lättare eftersom jag har så svårt att fatta hur jag ska bete mig i sociala sammanhang, särskilt när jag inte får raka besked och instruktioner för vad det är som gäller. Jag har talat om för behandlaren att jag har svårt för abstrakta koncept och gärna ser mer konkreta förslag på vad jag ska göra, men jag har inte lyckats få honom att förstå vad jag menar.

Nu blev det väldigt långt och ostrukturerat och jag borde egentligen ta hand om tvätten istället för att sitta här, men om någon har tips eller så på vad jag ska ta mig till skulle jag vara tacksam. Jag har inte druckit på ca 2,5 månader nu, men vet fortfarande inte vad jag ska göra för att vara nykter i socialens ögon.

@EbbaiHulu hur har det gått?

@Dan_Måne tack ska du ha!

@Surkärring

Tack så mycket!
Kram och trevlig helg!

@Dan_Måne stort grattis till dina nyktra veckor! Så himla bra jobbat! 👍💪🌼

Nu har det gått en vecka sedan jag senast drack.
Har under denna tiden träffat läkare pga besvär som inte direkt varit kopplat till alkohol, men jag har indirekt fått veta att alkohol kan innebära allvarlig sjukdom i framtiden för mig.
Detta var jättejobbigt men precis vad jag behövde.
Utan dramatik, eller skuldbeläggning under samtalet, fick jag den väckarklocka jag så behövde.
Jag kommer inte behöva räkna glas, eller timmar framöver. Jag ska, kan, bara inte dricka något alls. Det är ett faktum, och gör jag det riskerar jag att bli svårt sjuk.
Nu är det bara att blicka framåt, och glädjas åt insikten jag fått, med alla goda chanser den ger till resten av det goda livet - helt utan alkohol.