Senaste kommentarerna i forumet

Tack för tipset @Andrahalvlek❤️ Fint och ärligt svar av din dotter❤️

@Himmelellerhelvette Prova att skriva ett brev till honom. Sen lämnar du det till honom, eller inte. När du skriver blir orden kanske helt sanna och begripliga - och då kanske du vågar berätta. Men man kan ta pratet i små portioner också.

Jag berättade för min äldsta dotter först, då jag hade varit nykter i tre månader. Det kändes som en milstolpe att berätta. Jag planerade att berätta medan vi åkte bil, då kan man prata rätt lättare tycker jag. Slipper se varandra i ögonen. Jag sa: ”Jag har slutat dricka alkohol. Jag har varit nykter i tre månader nu.” Hon sa: ”Bra, jag tycker mer om dig som nykter.” End of discussion. Den gången. Sen har vi pratat massor om det flera gånger efter det förstås. Men då bröt jag isen.

Kram 🐘

Tack @vår2022 @Andrahalvlek @majken_r @Kebne1 ❤️

Jag har fortfarande förmycket skam i kroppen för att berätta. Vi står varann nära och han vet helt säkert mycket mer än jag berättat i ord. Han har påpekat flera gånger hur snabbt jag dricker och att han sett att jag dricker mig full på soffan för att sedan snabbt försvinna in i sovrummet och däcka, han har kommit på mig när jag gömt dricka. Vi har otaliga gånger pratat om att dricka måttligt. Jag kan ännu inte säga med ord till honom hur illa det varit men är rätt säker på att han förstått det som behöver förstås. Jag kommer säga att jag mår så bra av detta första stopp att jag utökar med tre månader. Sedan kommer jag med tiden jag känner mig mindre skamsen att säga mer till honom.

Så bra beslut! Du kommer garanterat märka massor med fler positiva effekter av alkoholstopp. När det gäller att berätta till din man så är mitt enda råd: berätta. Precis som du skriver kommer du kanske få ögonen på dig men det är väl bara bra i förlängningen. Jag berättade allt för min man samma dag som jag bar ut de förbannade vinboxarna. Han är min största support och vi är varandra närmare nu än innan. Bra kämpat förresten 🎈@Himmelellerhelvette

Fantastiskt inlägg Bullret! Tänker att du är en stor förebild för många i din ålder som finns härinne. Det är så många som frågar om huruvida det är möjligt att leva utan alkohol, att få tjejer utan alkohol etc så ibland vill jag bara hänvisa dem till dig och skriva ”titta här”. Jag är rätt övertygad om att några härinne mår sämre av alkohol än andra och det är tråkigt att det ska vara en sån alkoholnorm.
Jag tror också att flera härinne är ”rastlösa själar”, säkert många som är på gränsen till ADHD eller kan få en diagnos och det handlar tror jag för flera om att lära sig leva med rastlösheten, kanalisera den på rätt saker. Nu tror jag att det finns mer eller mindre och att vissa behöver annan medicin, men jag tänker att såna som har mycket energi verkligen mår dåligt i längden av alkoholen. Man behöver få kunskap om hur man lever och mår bra utan droger och det kommer aldrig att gå om man fortsätter att dricka/andra droger.
Det är så kul att lösa om hur bra du mår. Lycka till med allt nu.

Fint och personligt @Berra om sorgen efter din bror. Livet är så mycket glädje kärlek vemod och saknad. Fint att få leva det fullt ut utan bedövningsmedel. Kram

Fint och personligt @Berra om sorgen efter din bror. Livet är så mycket glädje kärlek vemod och saknad. Fint att få leva det fullt ut utan bedövningsmedel. Kram

@Himmelellerhelvette Vad bra, tänker du har allt att vinna på det beslutet!🥰

@Himmelellerhelvette Heja dig!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Tycker du tar ett klokt beslut. Det hände mycket för mig mellan 3-6 månader och det blev liksom mer stabilare när allt föll på plats mer. Alla snurriga tankar, dippar och hjärnan som får återhämta sig ordentligt och bli stabil. Bättre kontakt med mina känslor och den nöjda känslan av att det går så bra utan alkohol. Man styr sitt eget liv.

Vad gäller att prata med maken, så berättade jag inför dag 1 om mitt ”egentliga, smygande och hemliga” alkoholproblem för honom. Jag ville inte att vi skulle köpa hem vin och för att han verkligen skulle förstå varför, bestämde jag mig för att berätta ”allt”. Jag ville också att han skulle förstå hur beroende jag var och hur psykiskt dåligt jag mådde av att dricka. Jag ville också ha hans stöd om jag skulle få det tufft. Han blev lite paff och hade inte förstått att det var så illa ställt för mig. Jag ville också få ut allt skit och vara helt sann och ärlig med honom. Han var lite orolig i början om jag verkligen skulle klara av att inte dricka mer, men mest för hur jag skulle må om jag inte klarade det. Jag tänkte att jag får väl visa honom att jag inte är orolig för att inte klara av det, samt att jag ska visa honom att jag klarar av det denna gång. För oss har detta, att jag berättade allt, fört oss närmare varandra. Han är tacksam för att jag berättade allt och känner tillit till honom. Jag pratar om hur hjärnan påverkas, alla mina tankar och hur min process fortlöper så öronen blöder på honom😂 Han är min bästa vän, livskamrat och supporter och han är mäkta stolt över mig❤️

Nu har jag tagit ett nytt beslut! Det är bara en månad kvar på mitt första mål som var tre nyktra månader.
Jag känner att det känns stressigt att det bara är en månad kvar så nu har jag skrivit in mitt nya mål här på forumet som är 6 månader🤗
Det är så många här på forumet som skriver att det händer så mycket efter 6 månader och det vill jag verkligen uppleva🥰

Tack@Torn @Annabell @Andrahalvlek för era svar❤️ Skönt att läsa att det är en vanlig grej runt 50dagar. Tänkte nästan att vinflasharna automatiskt gjorde att jag drack😂Jag är så rädd om min nykterhet att det nästan är löjligt, som man oroar sig för sin bebis typ 😅

@Annabell Tack för att du delar den erfarenheten, jag ska verkligen tänka på det och fortsätta min väg bort från Alkoholen! Skönt att du haffade den igen❤️

@Andrahalvlek Jag ska tro på att jag klarar det, jag ska fokusera på fördelarna och jag ska identifiera mig som en person som inte dricker ❤️

Jag kommer säga till min man när jag känner mig mer stabil men det får komma naturligt, nån gång kommer han kanske fråga när det börjar närma sig tre månader och då ska jag säga som @Torn skrev:
-Jag mår så bra nu, så jag kör vidare helt utan alkohol tillsvidare❤️

@Himmelellerhelvette Annie Grace har ett recept på att bli och förbli nykter:

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker.

På den sista punkten kommer stoltheten in. Att man berättar om det för vissa utvalda. Berättar för några fler. Tar några aktiva beslut på anti-alkoholtemat (tex inte ge bort alkohol i present). Små, små steg på vägen - i rätt riktning.

Och glöm inte - tankar och känslor kan inte lyfta glaset till munnen. Du behöver inte agera på tankar och känslor. Och nu är inte alltid - du kommer att bli mer och mer bekväm i rollen som en person som inte dricker alkohol.

Kram 🐘

Hej! Så var det för mig i vintras! Efter att ha varit sådär förundrad och glad som du i flera veckor, så kulminerade min eufori kring nykterheten runt dag 50. Kände en sådan lättnad: ”Jag klarade det!!” sa jag överväldigad till mig själv typ. Sedan hamnade jag i en dipp några dagar. Sedan uppåt igen. MEN det som hände däromkring var att jag liksom insåg att ”vad fasiken - jag kommer aldrig att bli klar med nykterheten…” (det finns inget ”jag klarade det” - det är ett livslångt commitment) Och det gjorde mig lite nedslagen, förvirrad kanske, och jag tappade riktningen. Fortsatte ändå (nästan 90 dagar). Men, utan att jag riktigt förstod det, vände min färdriktning där kring 50 dagar… Jag slutade gå bort från livet m alkohol och istället i en vid kurva tillbaka mot det. Från att ha byggt tjocka murar och en lång sträcka mellan mig och alkoholen var det plötsligt en dag inte ens en tunn gardin eller en centimeter kvar oss emellan… Jag uppmärksammade inte min kurva-promenad tillbaka, utan jag trodde nog (på de levels jag hade tillgång till) att jag fortsatte bortåt/framåt…

En sak man kan tänka på är att - på samma vis som det är en process/resa och ett tankesystembygge att ta sig bort från alkoholen, så är det en process/resa att gå tillbaka (och montera ner bygget) också… Jag uppmärksammade inte denna återgångsprocess hos mig - ”hittade den inte” så att jag kunde strypa den 😆. Kanske ignorerade jag den? Lät den ske? Parallellt med att jag i den ”yttre sfären” fortsatte framåt? Jag vet inte… Men värt att ha i åtanke för dig nu tänker jag! Var medveten, uppmärksam och ”sann” mot dig själv vad gäller den riktning du går/vill gå! Om du på riktigt inte vill dricka alkohol mer, då ska du syna dig själv så du inte gör som jag - låter en kurva-promenad tillbaka påbörjas som du (medvetet eller omedvetet) låter bli att hejda…

Och precis som du skriver - sannolikheten att du hamnar på den punkt du var när du började skriva, om du dricker igen, är ju hög. Och det var skitskitjobbigt att börja om igen (nu går det fortsatt framåt/bortåt för mig 😊, men det känns som att det ”var på vippen”…!)

Heja dig Himmelellerhelvette ⭐️🤗!

@Himmelellerhelvette Hej! Det är väldigt vanligt att hamna i en lite svacka just runt 50 dagars nykterhet. Jag brukar kalla det för 50-dippen. 😅 Det var samma visa för mig och flera andra av ”gamlingarna”. Dom där vinflasharna är det ingen fara med, det är reptilhjärnan som lurar dig. Något som var väldigt viktigt för min del var att bygga upp stoltheten över att ha blivit nykter. Och verkligen inte bry sig om vad andra tycker och tänker om att man inte dricker. Men det tog nog ca 6 månader innan jag kände mig bekväm med att prata om det med tex min chef på jobbet. Dock väldigt viktigt och välgörande för måendet tycker jag. Att inte känna någon skam, utan enbart vara stolt för att ha kommit ur beroendet. Det kan vara det som spökar hos dig nu. Att din man och dina vänner inte vet om att du tänker vara nykter längre än tre månader. Du behöver inte yppa något om hur illa det egentligen har varit. Det räcker med: Jag mår så bra nu, så jag kör vidare helt utan alkohol tillsvidare.🤗

Usch ser att några av er kommenterat mitt hemska uttryck som jag kallade mig själv, nämligen äcklig alkoholist.
Det var endast i självförakt och inget ont om de som står utanför samhället. Dom lider jag något fruktansvärt med! Ledsen om jag upprört er med den kommentaren.

Fick en vinflash idag! Var så glad på jobbet och kände mig så lycklig, så plötsligt, likt ett spöke, swishade känslan förbi:
- Gött med ett glas vin när jag kommer hem!
Va sjutton! Nu gamlingarna på forumet behöver jag lite klokhet från er.
Jag är inne på dag 58. Inget sug tidigare, började med ledsen i lördags, ångest i söndags och glad och lycklig idag, alla de känslorna har lett mina tankar till alkohol. Tänkt mer på alkohol de här sista dagarna än på hela min resa, känns som om förhandlaren är där och lurar, är det för att jag snart närmar mig de tre månaderna som var mitt mål från början?
Jag har inte sagt till någon att jag ska hålla upp längre än så, inte ens till min man.
Nu börjar jag bli rädd!
Har ju insett att jag aldrig mer borde försöka dricka för jag hamnar förmodligen i samma spår som innan, kanske inte direkt, kanske inte ens första åren men tillslut kommer jag mest troligt att hamna där för jag kan inte dricka lagom, det har jag försökt göra massor av gånger, under massor av år, så varför skulle det plötsligt funka att vara måttlig om några år?

Jag är ju inte ens sugen på att dricka ett glas rött till maten i sällskap, jag är mest sugen på att koppla av för mig själv med massor av glas! Fy!

Lyssna på boken ”Skål ta mig fan”, där pratar han mycket om svårigheten att ta till sig ordet alkis, och han myntar istället uttrycket problemdrickare. Mycket igenkänning i den boken!

Kram 🐘

Förlåt att mitt inlägg i din tråd blev lite för mycket ”jag” .
Jag tyckte så synd om Dig när du var så ledsen. Hoppas att du ändå känner dig lite ”renad” efter att ha fått ur dig känslorna istället för att bedöva dem. Att pausa ett tag från de som suger energi är inte helt fel.
Jag tycker du är en kämpe och du har väldig många bra analyserande tankar som är intressant att läsa!
Kram💕

Mycket intressant tråd .
Syskon, vad är det som gör att man är så sårbar när det gäller syskon, vad är det som gör att de kan riva upp så mycket känslor i ens kropp, som ingen annan skulle lyckats med?
Jag har två syskon varav jag har tagit avstånd ifrån den äldsta, mest dominanta. Det har alltid varit väldigt viktigt för mig att ha hennes godkännande. Hennes ord var lag.Tyckte man olika blev man utfrusen.
Det svåra är ju att det var ju mycket kärlek också, men en villkorad sådan. Sen fick jag för mig att det inte var mig utan min övriga familj som var det intressanta, inte jag. Detta bevisades fler än vid ett tillfälle och gjorde mig oerhört sårad. Men jag har klippt av navelsträngen nu. Det är befriande och jag förvånar mig över att inte sakna den väldigt täta kontakten, vi tidigare hade, alls.
Alkoholist. Ordet skrämmer mig mycket och jag har just i min egen tråd beskrivit hur svårt jag har att ta till mig den titeln. Kanske får jag en dag kapitulera men jag har inte gjort det ännu. Att jag har problem med att hantera denna drog är jag helt med, men alkoholist, nej, vägrar.
Att tycka parkbänks alkoholister är äckliga. Ja, det är väl mest den bristande hygienen som jag ibland tycker är äckligt. Att någon luktar kiss eller riktigt mycket gammal alkohol. Det är ju väldigt äckligt. Hur mycket krävs för att huden skall lukta alkohol?
Samtidigt som det är äckligt, fylls jag av en ömhet och ett stort vemod över dessa trasiga livsöden. Hur mycket sorg och känslor har de inte medicinerat bort. En gång var de små barn, vad hände på vägen? Så sorgligt. 😔

Jag tror mycket på det här som @Sisofys skrev ovan ” Det blir många gånger jag får välja bort för att längtan efter att dricka finns där - längtan efter att snabbt komma ner i varv. Många gånger väljer jag också bort för att det verkligen inte tillför nåt med vin och för att man blir seg. Jag behövde verkligen börja se de där mönstren hos mig själv annars återupptog jag medicineringen gång på gång.”
Det där är en text som jag verkligen kan relatera till. Som tål att analyserar noggrant. För varje känsla som kommer som gör att man vill dricka. Där är nog hemligheten tror jag,

Ja, även om jag också har svårt att identifiera mig själv som en alkoholist så har ju de här erfarenheterna gjort mig mer förstående för beroendets krafter. Någon med lite mer otur. Jag är också både ödmjuk och tacksam för att jag inte fastnat, för att jag inte har valt alkoholen före annat. Ingen vid sina sinnens fulla bruk väljer alkohol först. Det är så oerhört sorgligt att se dem och vetskapen om att jag bara haft lite mer tur får mig att låta bli att titta bort som jag tidigare gjorde.

@Se klart Lite så tänker jag om psykisk ohälsa också. I våras när jag var som allra mest deprimerad tänkte jag flera gånger ”shit, jag är en obetald hyresräkning från att bli utslängd på gatan”. Jättemånga med både psykisk ohälsa eller missbruk, eller en kombo av båda, blir just vräkta och då kan det gå väldigt snabbt åt he…. 😢

Kram 🐘

Hej
Jag måste flika in en fundering och det är detta med ”äcklig alkoholist” som berör mig illa. Det är väl såna som du och jag- men med lite mer otur och lite sämre förutsättningar.
För mig (som ofta tänker att jag backade från stupet) är alkoholismen väldigt demokratisk- oavsett om du är packad på en parkbänk eller en gustaviansk soffa.
Alkoholberoendet är dessutom progressivt- ofta dödligt. Jag känner sorg och bedrövad att passera människor utan tänder som står utanför Systembolaget. Nästan ingenting gör mig mer ledsen. Sånt slöseri med människoliv.
Linjen är tunn mellan oss/ det är en millimeter, en genetisk fördel. Något vi sällan rår över.
Det enda som går att vara säker på är att vi, de flesta av oss här, haft någon tur i lotteriet- som gjort att vi kunnat hejda ett rusande tåg, i tid. För detta är jag tacksam varje dag, och har inga svårigheter alls med att se likheterna mellan mig och den trasiga kvinnan som dricker Los Gredos i parken.
Kram!

@Majaela Grattis till 4 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Nu har du det tuffaste bakom dig. Nu gäller det dock att se upp med att alkoholdjävulen börjar viska ”det var nog inte så farligt, du är nog inte alkis, ett glas kan du nog ta…” Då gäller det att ryta ”NEJ, minns du…” Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘