Senaste kommentarerna i forumet

att ingen förstått ännu. Men i mitt fall har det gått fort på slutet, kanske pga alkohol i kombination med utmattning. Å vilken pissig livskvalitet att högprestera på jobbet å sedan spendera övrig tid med att dricka vin och sova på soffan.

Skönt att det känns jätteskönt för dig. Hoppas den känslan även får följa med dig hem från jobbet också!

...och jag har dragit för gardinerna och ska snart släcka lampan för natten. Behöver stiga upp tidigt o behöver mina dryga åtta timmar. Vill tacka er som tittat in hos mig o tackar för allt stöd.

Tror det är bra att vara ledig, hade gärna varit det själv. Fick ett gott råd av en läkare idag. Innan du fyller glaset med vin, tänk efter i 8 sekunder om du verkligen vill ha det. Försök att tänka på det under semestern, kan du hålla det till bara ngr få glas är det ju toppen. Kanske kan du hitta den vägen eftersom du inte haft problem så länge. Tror kanske det är lättare när man är avslappnad och lugn, och kanske kan du få stöd av de du reser med?

Tog en Imovane och sov länge i morse (är ledig) men seg ändå. Skönt att jag är ledig en tid framöver så jag inte behöver prestera på jobbet utan kan ta allt i min egen, trötta takt. Försöker tänka på att gå och vila när jag känner att jag "tar slut". Å jaa...drömmarna..helknasiga! Nu ska vi resa bort och jag har en viss oro för hur det ska gå med alkoholen för mig. Samtidigt som jag tänker att det inte är någon idé att tänka framåt utan endast idag. Jag är som en "nyfödd" i den här nya situationen. Har inte haft alkoholproblem så länge och är därför ny med tankarna på att leva helt utan möjlighet till något glas vin till en god middag. Även om jag förstår att det kanske är omöjligt att finna en väg till en avslappnad relation när jag en gång tappat kontrollen. Å varför är det ens något jag vill? Livet är ju så mycket annat än mat å dryck. Tror dock det kommer bli svårt för mig att avstå helt under semestern så här nära inpå a-stoppet. Vet inte ens om jag vill?!

Har varit exakt där du är och är dessutom i samma ålder. :)

Levt många år med en fasad som ingen kunde ana vad som fanns bakom. Högpresterande på jobbet men där hemma stod det alltid en box vitt och öl i kylen. Fanns aldrig "ett glas". Drack ensam hemma och det fanns alltid anledningar. Var det inte för att sörja eller fira så var det för att koppla av eller bli mer kreativ. Var jag på konferens eller skulle ut på after work så drack jag alltid innan, inte tusan kunde man sitta där och sippa på ett glas och ha det tråkigt. Det fanns aldrig någon botten och aldrig såg jag anledningar till att inte dricka "just idag". Även om jag visste att jag drack alldeles för mycket så sköt jag det problemet åt sidan och minska skulle jag göra lite senare. Efter helgen. Efter semestern. Efter den där resan. Ja, du fattar...

Skriver under på hela det känsloregister du beskriver. Självömkan, ångesten, deppigheten och känslan av att det inte finns och aldrig kommer finnas något roligt igen. Den där första veckan är riktigt tuff och självklart tar det lång tid att bli fri. Men efter den där veckan, så var det i alla för mig, så började det vända. Inget stort eller dramatiskt men det liksom började komma insikter, känslor och tankar som gjorde att det för var dag kändes bättre. Och den akuta saknaden till alkoholen minskade samtidigt som sömnen blev bättre och krafterna började komma tillbaka.

Så håll ut och kämpa på! Ska bli spännande att följa din resa. Lycka till vännen!

Känner så väl igen mig. Högpresterande och en mästare på att dölja och inte låta andra få veta hur det egentligen är ställt. Två gånger försökte jag sluta innan jag förlorade det mesta. Nu är jag inne på tredje gången gillt. Den där enorma tröttheten kommer bytas mot skön energi. Oroliga nätter mot djup sömn och så småningom en enorm befrielse att slippa slaveriet under alkoholen. Hejar på dig!

Du skriver, med dina olycksdagar bakom dig, ändå så himla klokt och bra. Du vet vad som är fel och vad som behöver göras. Hoppas du kommit igång med jobbet och att du är tillbaka i det vita igen. :)

Tack Pi för dina tankar om triggande. Vrida, vända och känna - fint beskrivet. :)

Herregud, har inte skrivet här på 1 vecka. Tiden har verkligen gått fort. Har jobbat mycket med att hitta mig själv i den tillvaro som jag för tillfället befinner mig i. Skapa nya rutiner, klura ut vad som får mig att må bra, hitta moteld mot suget när det kommer och så vidare. Inget revolutionerande har vetenskapligt framtagits med jag har utökat mina rutiner och inleder varje dag med en egen planering och avslutar varje kväll med nedvarvning och egna tankar som får vandra fritt.

Det har nu gått 23 dagar, och som jag skrev innan någonstans, det känns både oerhört kort och långt på en och samma gång. Den akuta saknaden till alkoholen har ersatts av en ytlig bekantskap som man emellanåt hittar skrämmande affektion till inombords. Ångesten har ersatts av att det ibland känns som om livet är ganska trist och segt. Kvällarna känns fortfarande lika tomma och ensamma, då kryper gärna herr självömkan fram och argumenterar med en. Så jag ska nog inte säga att det är lätt. Men det är hanterligt och det känns bättre för var dag.

Å andra sidan. :) Det finns också väldigt mycket som blivit så oerhört mycket bättre. Jag äter mycket, nyttigt och regelbundet. Jag är ute och promenerar varje dag och häromdagen tog jag mig till och med en joggingrunda. Sömnen är helt annan, sover tungt, djupt och vaknar utvilad. När jag ser mig i spegeln är plufsigheten borta och jag ser frisk och pigg ut. Och i kroppen känns det bra.

Så med 23 dagar i backspegeln så skulle jag ändå, med lite tristess och demoner till trots, inte vilja byta tillbaka till det som varit. Ändå så finns det en enorm rädsla där inne för att jag en dag ska vara tillräckligt svag för att falla. Och den tanken gnager lite ska jag erkänna.

Nu ska jag läsa i alla andra trådar och samla på mig lite mer styrka, hopp och tro. :)

Börjar inse att vi är många som gör samma sak, jobbar och stressar och slutar dagen i soffan med ett antal glas vin och ändå är på jobbet och högpresterar. Skönt att känna att jag inte är ensam i hemligheterna. Jag har gjort det i över ett och halvt år och är fortfarande förvånad över att ingen sagt något eller kommenterar. I dag var första dagen på jobbet efter ledigheten och nykter sen flera dagar. Känns jätteskönt även om jag är supertrött.

Hej, håller med, nätterna är värst, sover oxå riktigt dåligt och drömmer helt galet och hela tiden. Antar att det tar ett tag att vänja sig vid att somna och sova utan alkhol. Hur går det med tröttheten?

7 veckor Lena72 är bra jobbat!!! Nu gäller det att välja att se det här som en engångsföreteelse. Du är inte värdelös. Ja, troligtvis planerade du det här tillsammans med a-djävulen på axeln, men det är ingen ursäkt för att fortsätta. Under min knackiga start vid förra tillfället hade jag ett par såna fall som det du nu beskriver. Där jag i förväg i princip hade planerat att dricka för att jag ville. Det gick ändå bra att sluta och det var för att jag inte såg återfallen som en signal till fortsatt drickande. Visst skämdes jag så mycket att jag inte ens ville skriva här innan jag var på rätt köl igen och jag är mer imponerad av såna som du som erkänner direkt. Jag är ju som du vet långt ifrån klar med det här. Försöker fundera över triggers o.dyl. För jag avskyr ångesten, smygandet, sömnbristen och rädslan som drickandet för med sig.
Kör på direkt igen nu. Dina 7 veckor är en fantastisk början. Och det blir lättare och lättare. Håll i nu!
Och lite kan du allt skylla på din a-tant.., hon gav dig ett gyllene tillfälle.

En stor kram till dig, Lena! Ta antabusen imorgon och bytt a-tant, detta visar att det här är HELT fel för dig. Ja, du valde själv att ta ett återfall men du är skör nu och du behöver STÖD, inte mer skuldbeläggande! Blir så arg på din terapeut... Du är värd så mycket mer. Stor kram till dig

Hej MM
Din lyckade kamp mot suget har varit lärorikt för mig. Du har visat att det lönar sig att kämpa emot.
Ganska fantastiskt att vi slutade dricka samma dag eftersom vårt (fd!) dryckesmönster varit så lika.
vänligen
Ikaros

... är sådär. Jag tog mig samman och drog iväg till gymmet på lunchen idag. För första gången på en evighet. Fy huggarns, det var tufft. Jag kände mig svag, blev snabbt andfådd och hade dessutom dålig uthållighet... Nåja, det är som det är och det finns väl förklaringar till det. Bara att bryta ihop och komma igen och sikta på 2-3 vita dagar till nästa gympass, istället för att vänta 3-4 blöta veckor innan jag tar det.

I övrigt har det gått bra. Inget alkoholsug att tala om. Jag är jäkligt trött, men känner att allmänkoncentrationen är lite bättre. Mitt tålamod är däremot sorgligt dåligt...

Helgen som kommer nu ser jag som ett risktillfälle. Jag är själv och har än så länge inga planer. Har försökt kolla runt lite om någon vill göra något, men det är trögt... vi får se vad som händer, men jag är säker på att jag behöver ha aktivitet för mig åtminstone en del av helgen. Samtidigt har jag inte riktigt ork att träffa allt för mycket folk just nu, så jag får jobba på balansen... tror jag ska se till att måla en vägg hemma som har behövt åtgärdas en längre tid.

Ta hand om er alla kämpar! Ny vecka idag och som den riktiga omstarten efter helgerna för många av oss!

Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om hur olika det är för personer här på forumet. Problematiken ter sig så otroligt olika, även om alkoholen alltid finns med. Det gör att jag tänker att vilka strategier som fungerar och inte fungerar är så otroligt individuellt... Eh, jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men jag förstår att du upplever det svårt med självhjälpsgrupper. För mig har det nu under flera år varit så att om jag gör ett sånt där test, "hur mycket dricker du? - Kolla om du är i riskzonen!" så har jag typ alltid kunnat konstatera att utifrån att bara mäta antalet standardglas över tid har jag inte varit i riskzonen senaste tre åren (tidigare dock, absolut). Fram till slutet av november nu då. Däremot har alkoholen alltid funnits med mig, tagit fokus. Jag har liksom planerat för att dricka i flera veckor ibland och haft värsta planen för hur awsome det skulle bli. Sen slutar det ju alltid med att jag blitt dyngrak, oftast skrivit och skämt ut mig till någon och vaknat med minnesluckor. Har jag haft "lämpliga" förutsättningar att fortsätta supa har jag gjort det (lämpliga så till vida att jag inte varit med barnet typ).

Men sen har det varit "bra" när jag inte haft lämpliga förutsättningar längre, visst, bakis, sliten, ångestfylld. Men det har gått finfint att inte dricka förrän det är dags igen. Sen började det ju däremot skena andra halvan av november nu...

Aja, fint att läsa att du verkar ha varit motståndskraftig, trots att kraftfullt sug! Keep up the good work!

Varning! Lång text.....
Min man o jag har varit ihop sedan vi var 15!
Vi har nött o blött! Verkligen!
Livet går upp o ner! Sjukdom, pinsamheter, barn - 3, svackor osv osv!!! Han har verkligen gjort bort dig men även då hittade vi tillbaka!
Vi har kommit SÅ nära! Vi har snackat ihop oss o stöttar varandra.
Jag fattar att han mår dåligt när den starka, mamman, den som fixar, löser, o alltid ställer upp, sviktar!!!!!!!!
Han är bra o stöttar mig! Verkligen! Jag skall hojta när jag mår dåligt o jag får väcka honom, säga när jag inte orkar!!!
Skönt!!!!!
Mötet idag orkar jag inte ens gå in på än. Det var bra men inte jättebra!
Men....
Tog inte antabusen i onsdags inte heller i fredags, eller idag. För att jag visste, idag behöver jag min snutte....
Here I am!
Får man skylla på Atanten????
Nopp, det ÄR inte hennes fel! Jag valde o lyssna på A Djävulen!
Nääää jag väntade nog bara på ett tillfälle för att dricka....
7 V var det jag klarade!
Lovade att inte skriva när jag hade druckit, det har jag nu! Glas två....
Vad säger jag? Skål? Förlåt? Bra?

Orkar inte inte ens säga kram....

Så ser jag dig....
?

Jag vet hur lätt det är att trilla dit igen, det här är inte precis första gången jag försöker. Jag vet inte vad det är men jag har svårt att be om hjälp med just detta. Jag har erkänt för mig själv, min man att jag har problem men inte helt ärligt till någon annan.Aldrig sagt: Jag har alkoholproblem, jag är beroende! Bara att "det har blivit lite för mycket nu ett tag...."
Inte hur mycket. Inte att jag faktiskt mår dåligt av att ha det här beroeendet. Att jag inte vill leva så här
Har verkligen insett att jag behöver hjälp utifrån men inte vågat ta det steget. Inte redo för AA än. Jag börjar här......

Är precis som du och många andra, beredd att ta mina första steg på vägen mot ett nyktrare liv. Kan dricka måttligt i sociala sammanhang, men vill egentligen bara hem och hälla i mig mera vin.
Ensam i soffan.. Min man sitter själv framför tvsporten i ett annat rum och hinkar sin öl.Sorgligt, eller hur? Jag har talat om att jag inte ska dricka nu, vill inte att han köper hem vin. Det får bara inte finnas något hemma, då är det kört. Och han verkade inte helt främmande inför tanken att vara nykter en tid.
Oavsett vad han väljer ska jag fortsätta på min väg mot förändring.
Nu en promenad med hunden innan jag åker till jobbet.
Lev väl!

Kanske uttorkning. Har också känt liknande efter mina galna perioder.
Du kan göra egen vätskeersättning med socker och salt.
Kroppen lider ofta av B-brist, vätska och ibland magnesium när man druckit kraftigt under en period.

Och känn stödet här. Det är väldigt bra början om man är
så svag, ofta fysiskt, att man inte orkar ta sig till ett AA eller gå till
läkare.

Ring sjukvårdsupplysningen och tala om hur du mår. Dom kan ge dig råd.
Om du får AKUTA symptom måste du självklart söka läkarvård DIREKT.

Gör detsamma, 1 jan slog det mej, jag hade bestämt mig för att dricka som tusan fram till nya året och det känns så bra. Tänker inte just nu på 30 dagar elelr 90 dagar elelr 100. tror jag måste avstå helt.
Drack som tusan , när jag inte jobbade.
började även dricka(vin) på morgonen , på natten när jag vaknade precis som jag bara ville tiden skulle gå, spola fram tiden av nån anledning. mådde skit, deppig låg totalt oinspirerad. nu känns det mycket bättre. jag ä levande igen orkar igen, vill igen saker
jag vet inte att detta är möjligt att sluta så här lätt, men jag gör min egen väg framåt.

Popp

Ligger just nu i sängen, kraftig ångest och känner mig aningen förvirrad. Vet inte riktigt vad jag ska göra, för det stämmer inte riktigt i huvudet. Kanske är jag uttorkad eller så bara är det såhär det är efter några dagar på det starka.

Vi måste ha klivit ur vår sista extremfylla på exakt samma dag.
Läste ditt inlägg från den 25 oktober där du skriver att du
vart nykter i en vecka. Samma dag som jag klev ur min
blodiga säng. 19 oktober. Drack inte glykol men svepte
väl två flaskor gin rakt upp och ner sista dygnet.

Härligt att du mår så bra. Det glädjer mig. Och jag mår bra
denna måndag morgon. Det glädjer mig också.

Tack för att du i helgen har påmint mig om att jag är alkoholist
vilket min hjärna negligerar ibland och tror att den är
frisk. Jag fick det svart på vitt i dina ord.

Imorgon ska jag till min A-terapeut och jag kommer med stolthet
säga att jag klarat den första riktiga pärsen sen mitt A-stopp.

Vi får fortsätta att kämpa med våra felspårningar i huvudet.
Antar att det kommer fler i framtiden att ta kampen emot.

Life on the rocks

mycket bra bok med ena ny slags vinkel på addiction..

Som du beskriver dina återfall så är du väldigt snabbt uppe på benen igen.
Det är starkt gjort av dig. Du kämpar ju också med detta utan att medicinera
som många av oss andra.

Tar jag mig återfall, vilket jag har gjort ca. 15 ggr på 1,5 år, så reser jag mig inte
på en vecka. Jag fortsätter att dricka. Sista återfallet som ledde till nästan döden
så kände jag att jag orkar inte mer. Jag orkar inte mer. Jag orkar fan inte mer.

Och inte är det ruta 1!
Jag får också öva på att inte bortse att jag var helt nykter i två år. Min A-terapeut
beskriver att jag har vart nykter i snart 4 år men att jag har haft återkommande
återfall i 1,5 år av dom. Jag räknar endast mina 3 månader som nyktra men så
är det ju självklart inte.

Se också vilken enorm resa du gjort.
Från att ful dricka och smyga bakom din familjs ryggar
till att lägga korten på bordet och erkänna detta inför
din nära och kära.

Se inte det du inte har klarat av -
se det du har klarat av att göra de sista 3 månaderna.

Kursen framåt igen - då är det ingen fara.
Kursar du bakåt - DÅ är det illa.

Kämpa på nu, vi går mot vår. Snart varm fin vår som väntar på oss .
Snart vaknar vi med tussilago och fågelungar som flyger ut.
Vad kan vara bättre än att möta våren, nykter och må galet bra?