Senaste kommentarerna i forumet

Hej Skamsen
Ja, jag också problemet med att ta på mig skuld och skam alltför lätt. MEN det var inte DU som drack. Du satt där nykter och kunde till och med vara med i att kanske hjälpa honom ett steg framåt. OM du inte hade haft den erfarenhet som du har hade du förmodligen inte förstått vad du nu förstår.
Din man såg nog dig med nya ögon också.?!!
Kämpa på och kom i håg att du inte har skulden, alkoholism är faktiskt en sjukdom.

Ikaros

Hej
Jag har inget bra recept mot suget om inte campral fungerar. För mig hjälper antabus eftersom jag då vet att jag inte kan dricka.
Kämpa på. Du har nog gjort det värsta nu. Läs och skriv här.
Känner med dig
Ikaros

Jag har haft otroligt svårt att fokusera på jobbet senaste månaderna. Ångest och skam har tagit upp det mesta av mina tankar. Jag satt ofta och klickade upp mail och stängde dem igen. Saknade totalt struktur.
Denna vecka har jag gått tillbaka till papper och penna och skriver listor för vad jag ska göra. Så otroligt skönt att ta tag i saker man länge skjutit på.

Hej

Nu skriver jag ur min egen erfarenhet.

Det tar ca 2 veckor innan dessa biter på hjärnan så ha tålamod Linus. Effekten kommer inte direkt.

Campral påverkar om man har för stor signalöverföring av glutamatreceptorer i hjärnan som i sin tur påverkar belöningssystemet tillsammans med dopamin (Tack Ikaros) Har man inte denna ökade överföring så fungerar inte Campral. Jag har ätit dom i 2 månader nu och det är inte så att allt sug försvinner tyvärr men man kan känna mer lätthet när man t.ex ser en flaska vin. Tanken på A finns ändå. Men den är suddigare, om ni förstår hur jag menar.

Campral påverkar ju också att man faktiskt inte blir påverkad när man dricker. På gott och på ont. För mig är det bra, då jag inte vill dricka om jag inte blir full (whats the point?) för en del blir det motsatt effekt att man drar till med starkare sprit i hopp om att känna sig berusad. Inte att rekommendera. Euforin försvinner (vet ej då jag inte har druckit under denna tid)

Dom är också bra om man normalt lider av förstoppad tarm/mage :( toabesöken är väldigt täta.
Jag har ju haft 0 förbrukning av alkohol sedan min Campral debut men har förbrukat desto mer toapapper :D

Lycka till Linus

... men det är som att det inte kan mäta sig med alkoholen. Aja, förhoppningsvis ska det bli mer av den varan (turer i spåret eller svängar till gymmet) framöver.

Campral är främst sugdämpande, men kan också motverka abstinensbesvär så som irritation, dåligt tålamod och liknande. Dessutom ska det kunna bidra till lugnare sömn. Läkaren verkade tycka att det var alldeles förträffligt. Däremot var det ca 10% som det inte fungerar för, så jag får väl hoppas att jag inte är hör till den gruppen. :)

Nu sitter jag i alla fall på jobbet och har tagit fram en riktig långkörare som jag valt att inte låtsas om i typ två månader. Försöker gå igenom anteckningar och spridda tankar som är nedklottrade på olika ställen och komma fram till hur jag ska komma vidare. Det går inte värst bra, men det är viktigt att jag tar itu med det ändå, jag kan inte skjuta på det så mycket längre.

Ibland är det enda alternativet. Jag är glad över din styrka där!

Tänk om hjärnan kunde börja förhandla på samma sätt gällande träning eller nåt sånt. Två dagar utan så förtjänar man ett riktigt långpass i spåret. Men nej, det är alkoholen som är prioförhandlingen.

Jag har noll kunskap om den här typen av medicinering. Hur funkar Campral? Kan såklart googla, men hör hellre ifrån dig.

Vilken hemsk natt igen! Är det verkligen normalt att svettas så enormt? Börjar fundera på om nåt är helt fel i min kropp?
Längtar efter att känna mig klar och frisk.

Men nu har jag i alla fall träffat läkare. Mina lever-, njur- och andra värden ser bra ut. Bra hjärtslag och så vidare. Det är ju bra. ? Det kommer bli så att jag börjar med campral idag. Läkaren tyckte att antabus var lite överkurs så här i första läget. Men om jag inte känner att campral hjälper eller om jag behöver "mer", eller för den skull dricker så ska jag ringa honom på en gång och så skriver han ut antabus.

Det känns ganska bra, även om jag känner mig ganska sliten och misstänker att jag har en ganska tuff tid framför mig. Jag tror att jag väldigt motiverad att på riktigt ta itu med mitt drickande. För första gången i mitt vuxna liv. ?

Åh vad jobbigt Skåne tösen , vet hur de är med det jädra suget. Du är bara så bäst som klarat så många omgångar mot a djävulen. Skickar cyberstyrka o kramar att klara även denna dag.

Jag brukar inte fira min födelsedag om jag inte känner för det. Enkelt - för mig - eftersom vi aldrig lagt någon större vikt vid högtider i min familj. Jag har också (något som brukar kallas för) social fobi, så jag brukar vara snäll mot mig och vänta ut något läge då det känns bra att vara lite socialt aktiv - ja:fira. Så kommer det nog förhoppningsvis att bli också för dig när abstinensen släpper. Ta hand om dig och grattis till nykterheten! Hoppas du hittar folk bl.a. på det här forumet som kan vara vid din sida!

Drömde i natt om min storebror, numera död. Han satt i drömmen framför min dator och försökte förgäves titta på nya inlägg i forumet. Han kunde (i verkligheten) varken läsa eller skriva, eftersom han var gravt hjärnskadad, förlossningsskadad. Jag försökte visa honom, läsa för honom, men det gav nog inte så mycket, insåg jag snabbt. Tänkte sedan att han nog satt obekvämt i sin stol; lade en kudde bakom ryggen så han skulle sitta bättre. Jag tänkte som så många gånger förr, hur mycket vi försummade honom när han nu bara kunde kommunicera med kroppen, med läten. Jag hade dåligt samvete för det. Själv var jag ett barn som läste, skrev och så småningom pratade - mycket! Det hände att utomstående granskade mig noggrant som för att se om jag också hade något av hans "sjukdom". Det var därför viktigt att visa att jag kunde, också för mig själv. Glädjas åt att jag var sk oskadd, frisk. Fick höra att jag borde vara tacksam för det. Det är jag också.

Jag har läst din post och känner igen mig så väl i det du skriver.
Jag kan inte heller hantera alkohol, dricker för mycket och gör dumma, dumma saker på fyllan. Jag undrar hur mkt min kille måste tycka om mig att han står ut med mig. Jag har oxå lätt för svartsjuka och hittar på massa dumma anklagelser som saknar grunt.
Just nu på min tredje nyktra dag och känner mig stark och bestämd.

Hur länge har du druckit?
Vet någon i din omgivning om dina problem?
Styrka till dig som tagit steget att skriva här. Det hjälper mig så hoppas du kan hitta lättnad med.

Dag nr 4 börjar nu :-)

Godmorgon till en vit onsdag. Snön som fallit under natten ramar in min vita strävan.
Sovit så fantastiskt gott denna natt, länge sedan jag sovit så här.
Tänker på min vän som jag träffade under helgerna på en middag - med alkoholfritt för mig.
Jag såg ju direkt att min vän var bra berusad även om han dolde det väl. Han smygdrack även på en imponerande skickligt sätt när vi inte såg men som märktes i hans beteende då han blev alltmer full. Han förvandlades inför mina ögon och blev en person jag inte längre känner. Jag kände initialt igen mig (i förnekelsen: nej, jag har inte druckit!) men sedan inte alls då jag aldrig blivit gapig, oförskämd, anklagande och så rent av elak som vännen blev. Men vi satt kvar och upprepade vad vi alla förstod tills han slutligen medgav att han kommit in i ett långt skridet alkoholberoende. Sambon suckade av lättnad när "familjehemligheten" blev blottad. Dock är mannen inte villig till förändring trots en redan konstaterad fettlever och medicinsk hjälp. Har druckit på Antabus och drack nu trots Campral. Jag intog under denna kväll en mer avvaktande roll under middagskvällen men kommer träffa vännerna oftare nu. Berättade att mitt eget alkoholstopp beror på att jag inte kan dricka. Jag som är mest nära sambon egentligen for dock så illa över ensamheten det innebär att vara tillsammans med en person som smygdricker. Jag har ju lätt att känna skam, skuld och självklander när det kommer till detta med alkoholen och det har jag känt väldigt starkt nu efter denna kväll då jag nyktert fick se mig själv utifrån. Jag har sett vem jag varit, kunnat bli - och det skrämmer mig. Tänk vad jag utsatt min man för!
Så med dessa tankar startar jag min dag och är så tacksam över min nyktra gårdag och min sköna nattsömn. Nu tar vi denna dag!

äntligen är vardagen här!
Barnen är lediga o jag jobbat, känns trist men har ändå hunnit med bio o mys.
Kram

Tack.
Det värsta är väl att somna .Jag drack mej till sömns förut. Men det går bättre nu.

Ett fantastiskt forum, detta. Man känner igen sig i så mycket och får fin stöttning. Skönt att du har tagit tag i problemet och jag håller tummarna för dig!
Avslutar nu min fjärde vita dag genom att gå och lägga mig - nykter!

Tack.
Hoppas att det är min sista vända också. Men längst bak i huvudet viskar det " du kan snart dricka en öl igen"

Välkommen hit. Förhoppningsvis hittar du mycket stöd och inspiration här! Själv ska jag påbörja min första (och förhoppningsvis sista) vända med antabus imorgon...

Jag blev också medlem idag. Jag har varit nykter i 4 veckor tack vare antabus. Har du funderat på att prova det .

Är själv inne på fjärde dagen nykter, avstod på nyårsafton och sedan dess men hävde i mig rejält på fredagen. Känner, som du, att det får vara nog nu. Dagligt drickande i många år, förstår ju förnuftsmässigt hur tokigt det är.
Himla jobbigt med sömnen, abstinensen och suget dessa första dagar, men jag litar på alla kloka människor här. Det blir bara bättre för varje dag!
Nu kämpar vi på!

Heja på!
Är själv inne på samma resa, nu är det 4:e nyktra dagen. Söp till ordentligt dagen före nyårsafton och insåg hur vansinnigt det var, helt ensam hemma men med en hel del alkohol. Gick då med här och stöttningen är fantastisk, liksom igenkänningen i många av trådarna. Det har runnit floder av alkohol genom min strupe ffa de senaste 14 åren och då spottade jag inte i glaset före det heller. Fenomenet eskalerar hela tiden och tror inte jag hade en enda vit dag under 2016. Däremot många minnesluckor och mycket ångest.
Nu är vi många här som tillsammans ska klara resan mot nykterhet 2017!

Så bra idé! Bara ta med till lunchen och inget mer, hade jag aldrig kommit på själv!

Jag åkte hem utan stopp (lyssnade på vinter i P1 med Tomas Sjödin, en person på det hittills enda aa-möte jag varit på delade om att han tyckte det var bra..) Finns på Spotify och SR play. Jag ska nog ha något att lyssna på istället för musik, jag kan bli så speedad och bara åka in och handla vin. Jag kan göra detsamma om jag känner mig nere men idag glömde jag liksom bort det när jag lyssnade på Tomas.

Varit på dåligt humör sedan jag kom hem men det är mitt fel, det är suget och egot som tar plats och breder ut sig som ett elakt, bittert täcke över mig och drabbar mina närmsta hårdast.
Drack massa äckligt te som ska vara nyttigt.. Och åt ostkrokar.. Jag tycker varken om te eller ostkrokar. Men vad som helst är bättre än vinet.
Jag är nykter idag!
Hoppas verkligen att sömnen blir bättre snart..

Vad bra att du hittat hit! Som flera skrivit tidigare finns mycket bra att läsa här. Många berättelser som man kan känna igen sig i, eller hitta inspiration i. Och inte minst insikten att man är inte ensam. Det tycker jag är fint.

Har det gått bra idag? Jag har ofta upplevt att suget kommer mer när den akuta bakfyllan/ångesten släppt, alltså dag 2 eller 3 eller så... Plötsligt verkar det inte så farligt längre, jag överdrev nog, och sen inser jag att jag har övertalat mig själv att det är väl ingen stor sak om jag dricker ikväll liksom. Hur som helst! Kämpa på, jag ska följa din resa!

Det är helt enkelt så att jag tycker det känns trevligt i sociala sammanhang, till en fin middag med vänner. Det är gott ihop med maten och OM jag testar det (vilket jag inte bestämt mig för) så är utemiddagarna inte många per år. Det otrevliga för mig som har med alkohol att göra är när jag dricker hemma, när jag gjort det ute har det stoppat vid två glas (utan att jag känt panik när jag kommit hem efteråt).

Mitt problemdrickande sker i ensamhet, men med det inte sagt att det ska bli så - jag håller det bara öppet.