Senaste kommentarerna i forumet

Jag visste det men valde att blunda... jag föll när krisen var över... hur förklarar det för någon utnför el ens för en själv? Jag hade det akitjobbogt men höll ihop.. jag förlorade alll anknytning med verkligheten, såg bara anledningar att dricka... sjukr

Skickar en kram och styrka att kämpa på. Som tröst så är du inte ensam, vi är många som gått igenom samma sak. Du lyckades stå emot både fredag och lördag, jättebra gjort! Lycka till med ditt nya mål, det går om man vill!

Har följt din resa! Påminner så mycket om mig själv och mina tankar! Är så inspirerande att läs om din resa!
Hut länge och hur mycket hade du druckit när du hamnade hos läkaren? Har dina levervärden blivit bra nu?

åkte jag också på när jag fick en LOB 2012.
Jag hade då aldrig druckit inför min dotter.
Hon var då 11 år. Hon hade aldrig sett mig
dricka alkohol då jag är "periodare" och har
kunnat hålla mitt drickande till när hon inte har vart här.

Vi har världens bästa relation och hon förstod ingenting
varför hon fick frågor kring hur jag mådde när hon kom
hem från skolan. Om mamma var konstig. Om hon fick mat o.s.v

Jag har alltid skött henne prickfritt med all kärlek hon har kunnat få.

Soc trodde inte på mig när jag sa att samtal med henne
var onödiga då hon inte visste något. Dom skapade däremot
oron. Jag tog inte hjälp då men höll mig helt nykter i 2 år.
Återfall Juni 2014 och har druckit i 1,5 år och det har hon
fattat. Och blivit drabbad av. Tyvärr.

Bra att du har en öppen dialog med dina barn.
Det är det bästa. Dom förstår.

Min dotter säger, jag skiter i om du dricker men
ljug inte för mig om det. Det är lögnerna som är
värst för henne. Det smärtar mig att jag har ljugit
för henne....

Jag har en del tillit att jobba på i vår relation men
jag är på god väg.

Hej Solvargen
Min erfarenhet är att den första tiden är svårast när det gäller att bryta ett drickande som man inte vill ha. Det grundläggande är hur starkt det inre beslutet är. Jag känner flera personer som lyckats sluta först när körkortet dragits, familjen lämnat, levern klappat ihop, vräkningen är verkställd mm.

Eftersom du i dag befinner dig långt från sådana konsekvenser krävs att ditt inre beslut är fast och klart formulerat. Jag ger ogärna konkreta råd,men eftersom du ber om det och jag har lång erfarenhet genom min egen alkoholistkarriär där jag under snart 50 år mött alkoholister och storkonsumenter av olika schatteringar, vågar jag mig på det. Jag förutsätter då att du verkligen VILL sluta dricka.

1. Omöjliggör drickandet under den första tiden genom att ta Antabus. Ett recept kan du säkert ordna. Varning, drick inte med den tabletten i kroppen.

2. Formulera varför du vill vara nykter. Delta i programmet på alkoholhjälpen

3. Besök ett öppet AA-möte för att se vad som erbjuds där.

4. Tala med din fru om ditt beslut. Du behöver nog hennes hjälp med omställningen. Och hon behöver förstå förändringen.

5. Högprioritera omställningen. Dvs sätt det i första rummet. Gör sådant som du känner kan vara bra mot irritation mm. Ta ledigt eller ta och gör något omväxlande och ovanligt med familjen eller för din egen skull.

6. Försök hitta din väg. Det här forumet kan vara utmärkt, liksom IOGT-NTO, AA, Länkarna, kommunens alkoholstöd, olika kyrkor, bor du i Stockholm gå på en gudstjänst i Katarina kyrka. Eller ???!!!!!

Jag hoppas att du klarar att bli nykter, Detta för din egen skull. Att avbryta sitt alkoholbruk i tid är oerhört mycket värt. Jag önskar att jag insett det du nu inser så tidigt som du gör. Du har alla förutsättningar att lyckas om du kämpar. Men den första tiden omställningen kräver sin man eller kvinna.

Skriv också och var aktiv här på forumet. Det är en guldgruva av erfarenheter och tankar.

Lät detta förnumstigt och pekpinneaktigt??

vänligen
Ikaros

dotter o jag pratar mycket. Där jag berättat om missbruk o riskbruk. Att jag har sörjt med hjälp av vin och att man snabbt måste bryta för att klara sig upp till ytan och inte hämna längre ner i de hala såpa klädda väggarna ner i A träsket.

Jag pratar även med mina små men på ett annat sätt.

Men anhörigstöds tanten (min mans kontakt) vill anmäla mina barn till en Aklinik för samtal o om vi inte går med på detta kommer de göra en orosanmälan och då blir det utredning o tvångs hjälp för barnen. Hon sa att jag o min man har fått hjälp o nu vill de barnens bästa.
Suck!!!!! Är det de bästa?
I somras då det var vin på altanen i tid o otid hade jag förstått det men nu är missbruket bättre o jag har gått in i en annan fas. Sen vågar jag inte lova ett helt vitt liv i all evighet utan tar dag för dag vecka för vecka.

Tack Jullan....-jo jag tänker mig för hela tiden. Har varit iväg på en jobbresa med ett par övernattningar. Blev sådär vansinnigt sugen på öl. Riktigt kall öl - till middagen. Drack 2 öl till middagen, 2 dagar i rad. En kväll drack jag istället alkoholfri öl. Inte samma sak - men helt ok. En kollega frågade varför "man dricker alkofri öl"? "Varför inte" svarade jag - sen var det inget mer snack om det..... Jag känner mig stabil - och var verkligen inte sugen på mer - och det var så skönt att känna. Nu varit hemma några dagar, och det finns inte på världskartan att jag skulle dricka någon alkohol.

Jag träffar fortfarande en psykolog/terapeut - och jag har såklart varit helt ärlig med henne också. Hon föreslår att vi skall börja ses varannan månad. Jag har sagt att det känns bra - men att jag inte vill släppa ännu. Jag vet att jag brukar falla på vårkanten - värsta tiden för mig - och då vill jag ha någon kontakt som jag kan vända mig till när/om tankarna på alkohol kommer. Kanske är det så att det inte blir så nästa vår? Jag hoppas det, så innerligt. Jag vill fortsätta att vara tämligen lugn, stabil och harmonisk. Vi får väl se hur det blir med det......

God Jul till er alla - och att den blir precis så "torr" som önskas. Själv arbetar jag nästan hela julen - så det blir inga grubblerier under julen iaf - vad gäller drickat.....

jag och en vän drar iväg över de mest hektiska dagarna och bara äter och sover oss igenom hysterin :-))
Kanon med kvisten och att du ser de små miraklen som står där och väntar på oss om vi kikar lite ! Jag är engagerad på olika sätt bla som läxhjälpare och fick idag en inbjudan till nyår till en garanterat alkoholfri fest....låååååång fest... på nyårsafton :-)) Det är folk som inte dricker/använder alkohol av en mängd olika skäl och det är så festligt som det aldrig kan bli när alkoholen är objuden gäst. Musikhjälpen och andra evenemang tömmer min pensionärsbörs men det är lätt att räkna ut hur många sjuttisar jag tidigare hällde i mig utan klagan. Nu mår jag gott över att pengarna kommer andra till glädje och jag slipper bakfyllan och ångesten...........inte så tokigt byte !

Och ja, Mulletanten, jag har tillgång till wifi hela helgen och tittar in här lite då och då. Julen är en jobbig och stundtals väldigt jobbig och tragisk helg, dessutom väldigt onödigt lång med tanke på alla dessa dysfunktionella familjer där barnen far så illa. Barnens högtid ? Jotjena....

Och jag tipsar om våran alldeles egna Li-Lo som gör sig bra på film :-)) Tack för att du ställer upp Li-Lo !! Sök "IQ initiativet" på Facebook

Andas långsamt och ta inte första glaset !!

Jag vet inte hur pass mycket man ska dra in barnen i det hela.
På ett sätt är det ju illa att oroa dom mer än nödvändigt. Dom har ju nog med sin oro kring oss.

Jag väldigt öppen med min dotter hur hon ska tänka på sitt eget kommande alkoholintag.
Hon har sjukdomen på båda sidor. Jag är också rädd att hon i vuxet liv ska utveckla någon form av
medberoende till sin kommande partner eller med eller mindre omedvetet söka sig en partner med
missbruksproblem. Jag har fått det erbjudandet av min klinik med (att ta med henne)
och i så fall kommer jag ta med min dotter till min A-Psykolog för att hon ska vara medveten hur hon
ska tänka kring sitt eget liv än mitt.

Jag är så rädd att mitt missbruk har skadat hennes vuxna liv. Det sociala arvet ...

Du har tagit steget nu, nästa steg för dig, först varit här läst och reflekterat. Nu har du berättat hur det är för dig i din situation och hur du vill ha det och vara när det gäller alkoholen. Du sätter också ord på vad du behöver, det ger oss chansen att ge dig just det. Stöd och pepp. Alkoholen ger något väldigt kortsiktigt och där vill du hitta annat som kan ta den platsen och som på sikt ger mer och som överensstämmer med dina värderingar att vara en god person, förälder och känna dig närvarande. Många kloka ord och steg taget, modigt att berätta!

Ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar, fortsätt gärna och berätta hur det går för dig och vad som är hjälpsamt för dig!

Vänliga hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

är 19 och 12 o 12

Så klart det påverkar så är det ju med de mesta "sjukdomar" oavsett klass. Cancer, diabetes o missbruk. Tyvärr är jag den som orsakat detta alldeles själv.....

Idag hade jag tyvärr gärna tagit ett glas för att få kvällen o livet lite tröst. Men nu är det antabus o ta tjuren vid hornen som gäller.
Måste bara se detta som hjälp o inte ytterligare ett nederlag!
Är det värre med mammor än pappor som dricker?
Eller är det min alkohjärna som vill grotta ner sig i självömkan och strö extra salt i min öppna sår......
..... att trotts att jag är MOR har valt bort barnen o valt glaset??????
Fy fasaaaan för mig själv!

Mitt mål är att dricka måttligt. Mina problem uppstår när jag är i festliga sammanhang, dvs inte när jag dricker hemma.
Jag tkr att det har gått bättre för mig senaste tiden så medicin hoppas jag kunna undvika. Jag är lite rädd för alla sorters tabletter faktiskt.
Men tack för tipset :)

Glögg serveras på ICA. Jag ifrågasätter om den är helt A fri (vågar inte ens ta 2,2% - det lilla kan trigga till mer)
Var på glögg-tanten klappar mig käckt på axeln och säger: Ja då lilla gumman du kan köra din bil hem.
Det lovar jag. Nästan hånflinade mot mig.
(kalla mig aldrig lilla gumman för då exploderar jag, hånflina inte åt mig för då exploderar jag ännu mer)
Sorry men jag lackade ur fett på ICA.

Jag har INGEN bil och har inte haft på 6 år men jag ÄR alkoholist och JAG kan inte dricka alkohol.
Utgå gå inte ifrån att man KÖR BIL bara för att man frågar om A-fritt.
Jag fick något vilt i blicken. Jag tror att jag svor med :( Glögg-Tanten, hon såg rädd ut.

Min dotter skämdes. Inte för att jag sa att jag var Alkoholist men för att jag lackade ur.

Ja ja inte lätt att ha mig till mamma....
Kanske jag ska be tanten om ursäkt imorgon.

Nej men man märker att han uppskattar det. Han är ju väldigt trött på mitt problem så vi har lite pratat sönder det, om du förstår vad jag menar.
Nästa utmaning är nyår, så skönt med en liten paus från alla utmaningar!
Vi var på middag/drink kväll i lör och jag kan tycka i efterhand att jag drack för mkt för den tillställningen. Inte att ja blev för berusad men de var lite onödigt. Jag får aldrig glömma bort mitt problem.
Vad är dina kommande prövningar? :)

Hej Funderingar

Jag tror att det är klokt av dig att vända dig hit när du känner att den inre tomhetskänslan hänger i hop med din alkoholkonsumtion. Under nu 48 år har jag tidvis och i varierande grad försökt fylla tomrummet med alkohol och/eller döva den. Effekten blir över åren att tomhetskänslan förstärks för att till slut övergå till reell ensamhet.

Andra människor jag känner bearbetar denna känsla på ett annat sätt. Ett sätt som inte är direkt skadligt. Jag tänker inte hålla fram någon väg här men det finns många sätt att bearbeta den existentiella tomheten/meningslösheten.

Frågan är evig och ställs på sin spets i Hamlets monolog.

Välkommen hit

Ikaros

Hej!
Förstår dig fullt ut. Känslan av värdelöshet och självförakt. Vi vet alla som är här inne mycket väl hur ångest skam och maktlösheten inför alkoholen känns.
Läsa och dela här inne kan bidra till motivation för en nykter framtid.
Följer dig gärna på din resa.
Önskar dig välkommen hit

Varm kram
Helle

Mina barn är tonåringar och jag är rädd för att de blir mer skadade än jag tror av detta - vi pratar öppet hemma om mina problem. Kram ❤️

Hej
Ja det känns hemskt när man tagit ett återfall. Men nu är du här bland gelikar. Människor som gjort som du gått emot det egna förnuftet och låtit alkoholen styra. Vi finns här för varandra. Läs och skriv. Och jag hoppas att abstinensen inte är alltför svår. Om du får kraftiga skakningar och/eller haluucinationer ta kontakt med sjukhus.
vänligen I
karos

Min man vill inte dra inbarnen just på detta sätt. Vi har o gör fortfarande en öppen dialog om alkohol. Jag har berättat öppet att jag har druckit för mycket o av sorg och att det är fel sätt att dricka på. Alkohol skall vara festligt och med måtta.
Eftersom jag sökte hjälp i ett tidigt skede så har "skadorna" i familjen inte blivit så tunga, men jag tycker att de kan testa o har de inte behov är det skönt, men att de skall veta att de inte är ensamma o att stöd finns.
Min man tycker detta blir att spä på glöden till en större brand än vad det är.

Tungt är det i alla fall när man blir påmind hur jävligt ett beroende är o att det drabbar andra än sig själv.....

Tänk vad det värmer att inte färdas denna väg i hemlighet och allena. Jag berättar inte fritt om mitt alkoholproblem men till er här inne delar jag utan att mörka något. Och det känns så bra att ni finns.
Leif, du Ikaros! Jag ska leta upp din tråd, det var ett tag sedan jag läste den delen av forumet.
Jag tänker rätt mycket över skillnader mellan olika sjukdomar, det finns en rätt tydlig hierarki över vad som är ok att prata om - och lida av. Ryggproblem tycks vara minst tabu o olika ledbesvär, allergier o blodsjukdomar. Cancer är laddat då det är så förenat med allas vår rädsla för smärta lidande o död. Ångest är föga gångbart och inte heller depression. Svårare psykiska sjukdomar ska vi inte tala om trots decenniers försök att göra upp med tabun. Och så vår sjukdom då: alkoholismen. Nej, det är väl knappt nåt man tar upp på fikarasten: - Förresten, hur har du det med suget, hur går det för dig? / - Blev det nåt bättre i ryggen efter sjukgymnastiken?
Ja Skamsen är igång o funderar igen. En annan sak som slog mig är att tankarna på alkohol blivit något mindre överhängande. Jag har fler sammanhängande timmar utan att suget ständigt sitter där o tjatar, retas o jävlas. Tacksam över det!! Så tacksam! Med myrsteg går det framåt för mig...

Det kom en lagskärpning för några år sedan som omfattar barnen till personer med t ex psykisk sjukdom, cancer, missbruk och även vid sjukskrivning mer än 28 dagar. Det innebär att vården just ska föra barnen på tal men det är ingen tvingande lag. Resonera med din man, kanske det räcker att ni berättar tillsammans för barnen att han stöttar dig genom detta nu och att du på allvar tagit tag i dina problem genom att söka hjälp. Hur gamla är dina barn? Barn är man upp till 18 enligt Föra barnen på tal. Olika barn har olika behov, olika åldrar innebär olika utmaning. Om du inte har förtroende för din A-tant som du ju berättat tidigare så kommer barnen garanterat känna av detta i samtalet. Kanske att det är lättare att hitta en samtalspart på din VC, mindre laddat. Eller skolhälsovård som är barnen egen arena. All vårdpersonal har tystnadsplikt...
Jag har sagt till mina barn att de får prata med vem de själva vill, jag har understrukit att det är deras absoluta rättighet att göra de och de har valt några olika personer, bland annat kurator vid skolan och några kompisar. De ska på sikt komma med till min beroendebehandlare också men det är inte någon klinik jag går på utan de kommer känna det som att det är en slags skolkurator fast för mamma. Vi har försökt avdramatisera och jag får bära skammen själv - jag vill absolut möjliggöra för dem att inte behöva bära tankar själva på min "sjukdom" samt att de ska veta att jag bryr mig o tar mitt ansvar. Men hur vi gör detta MÅSTE vara upp till oss själva. Mitt råd - fast du inte bett om något - resonera med din man, ta lagom stora steg, gör detta MED din man, har finns ju där för dig!

Skall lyssna men orkar nog inte mer idag.....

Kom igen Lena72, det behövs inget slå på sig själv nu. Du gör så gott du kan o har viljan att förändra. Dessutom har du tagit hjälp utifrån. Jag tycker du är skitbra. Det verkar som att svåra avgöranden väntar och jag vill bara säga att du är oxå med och tycker, tänker o känner . Prata med din man och kom fram till vad som är bäst för er o er familj. Styrkekram

P1, dokumentär. Hörde i dag ett program om "kvinnor som super", bra tycker jag. Ska finnas ett till i serien som jag ska leta upp. Usch vad alkoholen kan göra med människor, för en var det riktigt nära slutet, men så kan också livet bli något helt annat om man lyckas hitta en utväg.
Kram, Fenix

P1, dokumentär. Hörde i dag ett program om "kvinnor som super", bra tycker jag. Ska finnas ett till i serien som jag ska leta upp.
Kram, Fenix