Senaste kommentarerna i forumet

Ibland kan det visst vara lite trögt i början av en tråd. Ge inte upp! Precis som in rl, tar det en stund innan en grupp släpper in någon ny.
Jag undrar över det "svarta tomrummet" - när började du uppleva det? Hur är det ev. kopplat till alkoholen? Vänligen, Dionysa.

Min förväntan var att det fanns massor med människor i detta forum som ville diskutera och prata om detta. Tänkte i min enfald att det nog skulle var minst 10 som var i samma situation som mig som ville prata om sig och sitt eget. Nu har kvällen gått... hoppas ni har det bra och att någon där ute vill prata sen.

Så fint med den blommande busken som ett tecken, absolut. I fjol när man hade beskurit körsbärsträden runt vårt hus, så sparade jag undan en gren, ställde den i en vas och glömde bort den... ända tills jag vid jultid såg att den slagit ut sina rosa blommor på den nakna grenen! Små mirakel sker ibland.

Hur har du planerat att handskas med julen då? Själv funderar jag ibland på att ta mig ut och fira alternativjul. kanske som volontär.

Har ni sett "reklam"filmen med den lilla flickan som står o tittar på sin pappa som sover utslagen i sängen; Vem blir påverkad när du dricker?
Jag tycker den är så bra och önskar alla barn en vit jul. Julen är inte någon alkoholhögtid för mig, har aldrig varit, men i år blir den förstås helt vit. Känns helt helt ok!

knappt en månad har jag min nyktra födelsedag och varje gång några veckor i förväg kommer minnena tillbaka om hur fruktansvärt illa jag mådde innan jag tog mitt beslut om att gå in i nästa liv dvs nykterheten.
Det är bra för mig att minnena återvänder så jag har allt uppdaterat och påminns om det fruktansvärt usla liv jag då hade. Alkoholhjälpen var inte ens påtänkt och jag kan idag se vilken otroligt bra hjälp detta forum är för alla som vill bryta sin aktiva alkoholism. Ingen tvekan om att även jag hade haft hjälp av det här då.

Jag kan också se via sociala medier de som skriver på fyllan och villan och är överjordiskt lycklig att inte heller det var påtänkt när jag var aktiv alkoholist......det räckte så jävla bra med sms och telefon för att göra bort sig totalt.

Nu är mitt mål att "överleva" julen, vilken jag alltså inte gillar, och gå in i ett nytt år som nykter alkoholist och må precis så som jag förtjänar :-)

Ett litet ps : I bästa söderläge på en innergård på behandlingshemmet växte en Forsythia som blommade i mitten av januari :-)) Ett bud från den högre makten om ett nytt spirande liv !! Och ja, jag har en Forsythia hemma numera :-))

Jag kan inte komma ifrån tanken på att min partner lider av OCD, alltså tvångssyndrom. Jag avskyr att försöka ställa diagnoser på människor, speciellt dom jag har en privat relation till, men ibland måste jag för att göra tillvaron mer hanterlig.
Ex: han köper regelbundet hem ett sunkigt tetravin, alltid samma sort och som han till råga på allt får allergiska reaktioner av. Det är som någon slags ritual det där. Han går runt och trakasserar mig, verbalt och genom maktspråk, isolerar oss från andra människor och när jag till sist inte orkar mer, erbjuder han mig en whisky, eller något finvin, fastän han vet att jag inte bör dricka. På så vis får han även kontroll över mig. Allt går ut på kontroll. Inte av ondska, utan av oro, ängslan, ångest, tänker jag. Och ju mer han får kontrollera, desto mer ökar oron och därmed behovet av kontroll, osv. Så fungerar den typen av störning. Alkoholen är en del av detta i hans fall. Om jag sa det här åt honom skulle han bli arg och säga att det är jag! som har de här problemen, etc, etc. Så jag tiger och biter ihop så käkarna knakar.

Kämpa på! ❤️

Har funderat i dom banorna; att jag ska fira jul hos dom behövande, bidra med det jag kan och säkert få mycket tillbaka - så brukar det bli.

Tack för tips.
Jag känner att jag vill göra något.
Ikaros

Det finns mycket nytta att göra, dessa uppdrag tror jag också skänker en stor egen tillfredsställelse då man
hjälper andra utan att få pengar tillbaks. Man får garanterat tillhörighet och uppskattning, samt kärlek.
Du är behövd. Se över vad dina intressen är och sök bland uppdragen.

http://www.aldrekontakt.se/
https://www.volontarbyran.org/

Många varma kramar
från

//MM

med leda. I samhället där jag bodde förut fanns det en frivillig verksamhet som gick ut på att man for runt och hjälpte äldre med småsaker; byta säkringar eller lampor, plocka ner favorittröjan från översta hyllan, inget märkvärdigt men man fick sig ofta en kopp kaffe och en pratstund. Plus att jag fick hjälp att ta mig ur apatin, när dom ringde drogs jag automatiskt ur mitt zombie-läge och kom ut och gjorde något. Det har hjälpt mig mycket.

Jag kommer inte på något bättre ord, jag vill ju helst undvika att kalla mig framtida alzheimers-patient. Kanske har jag supit bort delar av mitt minne, men jag hoppas att jag bara fungerar dåligt under stress. Det började med avfärden igår, jag skrapade rutorna och borstade av snön från bilen, så lade jag borsten på taket medans jag lastade in en synnerligen ovillig hund. Och där blev den kvar, några kilometer åtminstone. Jag undrade vad det var som lät, men trodde jag hade kört på en snöklump eller så. Först efter någon halvtimme slog det mig; bye bye borste.

Till mitt stora nöje låg sonen fortfarande och sov när jag kom ner, det är alltid lika roligt att skryta med allt jag har hunnit göra medans han har legat och frotterat sig med John Blund. När så skåpbilen och hyrsläpet var hämtat och redo för att lastas upptäckte jag att nycklarna till källarförrådet låg kvar hemma. Det är ett stabilt lås och vi var lite nervösa för vad grannarna skulle tycka om vi gick lös på det med slägga, gasbrännare och vinkelslip så källarförrådet är fortfarande fullt med prylar. En annan gång. Vi fick i stället uppleva nöjet av fysisk ansträngning. Först lasta 1,3 ton staket och sedan, två timmar senare, lasta av det igen. Flyttgubbe är inte en alternativ karriär för mig. Slutligen glömde jag hunden favorit-matskål. En sak, husse, en enda sak, och den stod högst upp på listan. Hur kunde du?

Jag måste ut och ploga i dag. Det är viktigt, snön är på väg att smälta bort och gör den det så får jag ju inte chans att roa mig med min nya leksak, som det för övrigt tog över två timmar att montera igår. Jag får för mig att de som skriver monteringsanvisningar aldrig själva har satt ihop prytteln ifråga. Jag är inte oteknisk och min son är väldigt smart men vi satt ändå och kliade oss i huvudet en hel del över skruvar, muttrar och grinkor som såg ut att höra hemma i någon modern skulptur. Och självklart fick vi en del grejor över, det får man ju alltid. Men den verkar fungera i alla fall, den startade och ingenting trillade av under lastningen så jag har gott hopp om att få se nyplogade gångar kors och tvärs i trädgården i eftermiddag.

Ha en fin söndag allihop!

Hej alla

Dag 17 i det som skall bli mitt nya nyktra liv. Saknar alkoholen enormt som varit min stora kärlek sedan första mötet 1990.
numera frånskild 40+ helt utan en gnutta livslust. Antabuset har hjälpt men hur i hela helvetet skall det här hålla?

Det enda man inte saknar är baksmällorna.

Fel

Tack för era kloka ord och putt i rätt riktning.
Tänk så skör man är och så lätt det är att göra ett dåligt val.
Att ha detta forum har hjälpt mig så många gånger, att dela och ta del ger sådan styrka när viljan vacklar
Önskar er en fin dag

Det borde räcka med att tänka på sista gången jag drack....

Spritflaskorna på golvet
Den ner kräkta blodiga sängen
Doften i rummet
Sönderkräkt strupe
Medvetslösheten
Ångesten
Sorgen
Den lilla oskyldiga vackra personen, som bor här,
som drog i en vecka. Uppgiven.

Hur är det ens möjligt att vara sugen att dricka igen?
HUR är det möjligt?

Kämpar på och trycker Campral.

Pjue, stora vingar denna skräcködla har.

Vad kan man göra? Jag brukar tänka på dom värsta fyllorna jag haft. Mina barn som skällt och varit ledsna. Saker som jag skämts över pga alkoholen. Bråk med nära och kära osv osv. Tur att det finns medicin som också kan hjälpa Kram...

Vi lägger timme till timme dag.. till dag.. Och fortsätter så. I början kan man ha alla möjliga känslor. Tomhet kan kännas. Men jag lovar stå ut ett tag... Så kan vi fylla vårt liv med liv istället för att fylla livet med fylla...Kram på dig <3

det är ju egentligen så enkelt (?)
Tar man inte det första glaset så är man i hamn.

Om jag går ut på krogen brukar jag känna av det de 2 första timmarna. Att jag också vill dricka....
men även det klingar av och de sista gångerna jag har vart på pub/bar/club, har jag varit tacksam
när jag har vandrat hem nykter. Glad att jag är vaken när jag sätter mig på t-bana eller nattbuss....

På nått sätt vänder det och jag känner att ju mer onyktra polarna blir desto mer tacksamhet
känner jag att jag slipper cirkusen ....

Så får det bli - Nej tack till det första glaset.
Hela tiden...

Hej och välkommen till detta forum
Jag har varit med här i två månader nu efter mitt förhoppningsvis sista återfall. Här har jag funnit en gemenskap som stödjer min nykterhet. Öppna och ärliga tankeutbyten. Nakna och uppriktiga skildringar av framsteg och bakslag.
Ensamheten är ofta både orsak och verkan av alkoholmissbruk. Jag hoppas att du kan finna en väg här som hjälper dig att börja bearbeta detta.

vänligen
Ikaos

Jag skall försöka svara på din fråga Gredos trots att jag känner mig osäker på vad det verkligen är för slags leda som varit en grund för mina återfall. Den kan beskrivas som en tomhets- och utanförs- känsla, en slags ångest för ingenting.
Även om denna känsla lett mig in i alkoholdimman är den inte negativ. Den har även varit drivkraften till att jag gjort något konstruktivt, engagerat mig och öppnat vägar som jag nog inte funnit om jag varit nöjd och tillfreds med allt.
Jag känner t.ex. att det är utvecklande och stimulerande att här på forumet dela tankar med andra människor om sådant som är existensiellt viktigt.
Jag vågar också påstå att ledan, som jag upplever den, lett till att jag öppnat mig mot att livet är något mer och större än vad jag förstår.

Jag hanterar känslan av meningslöshet på två sätt:

Antingen flyr jag. Jag dricker eller flyr in i något annat. Arbete t.ex.

Eller så söker jag mening. Och det gör jag då på olika sätt. Att vara här på forumet är en del i ett sådant sökande. Trots att jag har svårt för att omfatta en tro söker jag mig fram även på den vägen. Där finns ju människor som har funnit en slags mening. Det kan också kännas meningsfullt att ge någon annan något. Inte nödvändigtvis något materiellt, tid och uppmärksamhet är också viktigt. För mig kan själva sökandet efter även mening ge just det, mening.

Ja det är nog vad jag kan svara på din fråga. Min kamp mot alkoholen handlar alltså ytterst om att våga möta livet och göra val.

Sedan tycker jag inte att du är negativ. Du uttrycker vad du känner. Uppriktigt och ärligt. I kampen för nykterheten är det nödvändigt.

Ikaros

Bra att du tagit ett första steg för att försöka komma tillrätta med ditt drickande.
Här på forumet finns många bra tips och råd i trådarna. Det kan också vara bra att kunna skriva av sig, så som du börjat göra.
Här finns också en stöttande och varm gemenskap.

Tack också för hälsningen i min tråd. Välkommen!

Ja visst är det helt meningslöst med bara ett par glas under en kväll. Och om man håller sig på rätt sida om det första glaset, minst en armlängd ifrån, så kan man istället vara nöjd och glad åt sin egen nykterhet. Som ett av flera tidsfördriv i ett sällskap där några/flera dricker, kan man då ägna sig åt att observera andra människors dryckesvanor.

Som jag skrivit tidigare, du är på rätt väg Svartvit. Den process du befinner dig i utvecklas tydligt åt ett positivt håll.

Hitta på någon aktivitet under helgen som du bara kan göra när du är nykter, då blir du ännu nöjdare med din nykterhet.

Fortsätt att sköta om dig och trevlig helg. Kram.

Gårdagen var bra, var ute på restaurang faktiskt. Många som sitter där och dricker ett-två glas vin eller öl, jag förstår inte meningen med det. Men så är det, "dricka måttligt" är ingenting jag kan eller någonsin kommer kunna. Jag är så tacksam att jag är nykter igen, jag mår så himla bra av det. Precis som många skrivit så är det de där första glaset jag verkligen måste lära mig att skippa. Men tidigare har jag förknippat alkohol med fest och trevligheter, numer tänker jag mer ångest och dåligt mående så tror och hoppas på att hjärnan ska ha förstått ordentligt snart.
Jag fortsätter helgen som nykter och får se vilka aktiviteter jag hittar på, men nyktert lovar jag er att det blir! Kram

Du har så rätt - här finns stöd att få!

Jag tror att jag och sambon behöver gå skilda vägar - vi är inte längre det team vi en gång var... vill dock inte göra nägot drastiskt så här innan jul framför allt för barnens skull. Men sen tror jag att vi bäda skulle må bättre av att gå skilda vägar. Men hur gör man?!

Kram och tack för att ni finns