Senaste kommentarerna i forumet

Tack-Mår som en prinsessa! ?

Eller till gamla farfar på ålderdomshemmet. Farfar dog ju dock för 30 år sen :( problemet är att dessa lögner blir till verklighet i våra skadade hjärnor! I nyktert tillstånd undrar man vad fan man håller på med. Man skulle kunna göra en parodi om det....

Smart! Onekligen skitsmart! Jag menar att vara så innovativ när det handlar om att förstöra sig själv är ju inte att förakta... Jisses. Om du visste hur många gånger jag låtsas som att oj va brådis jag har ska bara köpa det här för ska på fest!!! Eller ännu värre att jag låtsats att jag köper skiten till nån annan suput som behöver sin "medicin". Skämtar inte. Jag har flera gånger stått i den där kön med min sorgliga spritflaska och tänk att näe men jag tänker köpa den här som om jag va anställd av landstinget att köpa medicin till en kund minsann. Det är inte jag som ska supa!!!! Man är väl inget jäla fyllo!!!

NÄ! Nån rutig gubbväska blir det inte för oss va, den kan gött hänga kvar i gubbaffären

...M66 - låter som om du är utmattad! Känner igen känslan av panik - been there, done that! Försök få till sjukskrivning till efter nyåret så att du kan vars hemma och vila upp dig. Ta det lugnt, ha inga stora projekt utsn fokusera på dig själv och ditt tillfrisknande/välmående. Jättebra med motion, etc men kanske inte räcker?

Hang in there - och åk inte till bolaget!

Styrkekramar❤️

Det känns så otroligt konstigt att vara som en av de där som t.om alkoholister ser ner på och liksom jaaa jag är ju inte en sån där GUBBE som sitter och super på en bänk iaf, och så är jag en relativt ung kvinna. Jag är kring 30 år och om jag ska måla upp en bild av mig själv så har jag liksom levt kroglivet och kallats Cleopatra snarare än Krister Petterson. Äsch. Vilket svamel. Men det slår mig bara att herregud som jag föraktar mig själv och har gjort så otroligt länge, och att en av de sakerna som jag känner förändrats i mig den här gången är att jag inte vill "leva" och dö för någon annan längre så som jag gjort i alla år. Jag vill leva för mig själv. Så även om jag kommer fortsätta vara ensam och hata det, så finns det grader i helvetet och det kan bli kallare än såhär att vara själv.

En annan sak jag vill göra är att lista saker jag gjort som jag skäms för, eller inte direkt skäms utan mer vill konstatera krasst att det hänt, jag har gjort det och det får _aldrig_ mer vara så eller ske igen. Men det får bli en annan dag. Eller ikväll.

Det snurrar på väldigt mycket just nu. Jag försöker distrahera mig med att skriva här eller läsa om andras resor. Det är jobbigt och jag önskar jag hade möjlighet att ta en lugnande tablett om dagarna och något för sömnen till natten. Jag måste nog eventuellt ordna det så det inte blir för mycket.

Jag kommer aldrig bli frisk från den här sjukdomen, jag inser det. Jag kommer bara tvingas lära mig hålla den i träda, att försöka se de trädgårdar den släckt för att försöka få nya att växa. För att kunna kontrollera det här måste jag förstå när den kontrollerar mig, vad det är för mönster jag har, vad är mina triggers. Jag ser det absolut inte som någonting sekundärt att säga förlåt eller försöka gottgöra de jag sårat och allt jag gjort fel mot andra, men för att ens ha en chans att komma dit måste jag ta hand om mig själv först. När och hur jag ljuger för mig själv, alla tröttsamma ursäkter jag dragit för att få dricka bort tiden. För det är det enda jag gjort. Jag har druckit bort tiden, dränkt ensamheten, ledsenheten och tröttheten senaste åren. Jag känner mig väldigt ensam i att hamnat i en såpass mörk passage i livet att jag blev en av skuggpersonerna som sket i om folk glodde, jag öppnade tetran och sög girigt i mig redan på vagnen. Fast bara längst bak. Precis som jag sen noterar att alla andra fyllon med sina sofiero och annan drickbar skit gör, man sitter längst baken på smutsplatsen och är så jävla uppgiven. Vem bryr sig. Vem orkar vänta.

Jag vill inte hamna i loopen att köpa en tetra till nu, sen vakna ångerfull och börja igen och ha en ny period av desperat nykärlek till nykterheten och skönskriva verkligheten att nu vaknade jag och tände ett ljus tog en kopp kaffe gick en promenad städade hela världen lagade alla hål aldrig igen och usch och fy och nej nej och sen köpa ny tetra och ni vet, repat repeat. För det är inte hållbart. Det går inte att ha det här bipolära förhållandet till sitt supande, supa laga supa laga supa laga. Det går verkligen inte för mig, tappar jag det en gång till nu kommer jag fan aldrig mer hitta respekten för mig själv att tro att jag klarar det här. Och tro mig, jag planerar redan att supa sönder mig i mars i två veckor när min särbo ev är min sambo igen och lämnar mig för ytterligare en jävla resa med sina satans jävla vänner. ARGH, blir förbannad bara jag tänker på det och blir jag förbannad så känner jag direkt att jamen så FUCK YOU då ditt rövhål då får väl för fan jag också resa bort med MIN vän. Jag har stått tillbaks på precis alla plan så iaf det lilla sorgliga jävla skrället ska jag fan ha. Blööö. Och liksom ja varsågod till mig, det är bara jag gör det, men det är ju bara jag som förlorar på det. Jag förlorar den här övertygelsen jag har om hur JAG måste göra för att fixa det här. Det går inte med några tolvsteg och andra chanser här, det måste vara stenhårt men så skört och ärligt att det faller sönder bara man tittar på det. Jag får ALDRIG mer ljuga för mig själv eller andra, får aldrig mer hitta en ursäkt för varför EN gång till är okej. Det gäller både i sorg och glädje. Jag planerar redan att supa bort mig i mars, som sagt, men jag planerar också redan att vara precis lika förbannad och förvägrande då som jag är just nu, men jag kan och får inte vara så långt fram redan för då brinner jag ut redan på första blosset.

Jag hoppas det är okej att man i sin egen tråd är ganska hård och t.ex tycker det här att kalla alkohol för "A" mer känns som ett smeknamn än någonting annat, som gärna vill använda ord som fyllo och alkis för det är precis så djupt smutsigt som jag tycker det är, jag har inget "problem" eller är "missbrukare" (vilket jag förvisso är för jag kommer byta alkohol mot mat om jag inte är lika stenhård där). Jag pekar inte finger mot någon annan här, jag pekar med hela handen mot mig själv. ÅH jag är så ARG på mig själv varför blev jag sån här?! Det är inte orättvist för jag är den enda som har makten att stå emot, men helvete varför skulle just jag få den här vidriga parasiten i skallen som sjunger sorgsna visor och helan går. Jag hatar det över allt annat. Jag måste vara som en känslolös soldat mot mig själv ett tag, men gud som jag önskar någon som höll mig när jag grät över allt jag borde ha gråtit över för längesen. Det är nämligen dit jag måste komma i något av mina nästa steg. Att klara av att KÄNNA saker också. På riktigt. Och våga stanna där.

När jag återigen läser ditt senaste inlägg undrar jag om det är en god idé att avstå läkemedel mot din depression. Det låter, på din beskrivning av dig själv, som att du är utmattad och behöver vila. Lyssna noga på din läkare och föreslå själv sjukskrivning även om det tar emot. Några dagars semester räcker inte för att komma på banan. Det andra du beskriver med motion, bra mat och sömn är jättebra men är inte alltid tillräckligt. Ibland måste man släppa taget och lita på att det finns hjälp att få. Ingen kommer att tacka dig om du försöker köra på som vanligt och förvärra ditt tillstånd ytterligare.

Ta det lugnt och fixa de där grejerna när du fått tillräckligt med energi. Och, som du själv förstår, går de svåra känslorna inte att medicinera bort med självdestruktivitet.

Sköt om dig.

Lägg mailen åt sidan och försök skingra tankarna. Sätt på radion, gärna P1. Människor som pratar brukar ha en lugnande effekt på mig.

Energin kommer tillbaka så småningom och vem har aldrig skickat vidare akuta saker? Jag tror ofta att jag är oumbärlig och att allt rasar om jag inte tar ansvar. Men det är inte så. Människor har andra saker att tänka på och maskineriet snurrar vidare. Det är tillåtet att må dåligt.

Sköt om dig. Och åk absolut inte till systemet. Det kommer inte att lösa något.

Hjälp vad det kan svänga i känslotillståndet. Läser ovan och undrar smått om det är samma person.

Nu har jag hög puls, klump i bröstet, svårt att andas och enormt dåligt samvete. Panik efter att ha öppnat mailen för att kolla om läkaren sjukskrivit mig... inget svar ännu... och hittar istället två akuta saker jag borde lösa. Eller åtminstone skicka vidare, men vet att det kommer följdfrågor eller motstånd. Får direkt tankar på att åka iväg till systemet för att ta bort paniken, obehaget, det dåliga samvetet.

Förstår inte ens hur jag hamnade här. Jag var effektiviteten personifierad förr. Jag bara gjorde sak för sak, betade av små som stora saker, hade snarare svårt för att sluta jobba, allt var kul. Nu får jag dåligt samvete, panik och blir handlingsförlamad.

Åhh, vill inte vara så här. Jag vill vara mig själv.
Så gråter jag igen.... känns så hopplöst, så hopplöst vilset.
Men ska inte, ska inte, ska INTE åka till systemet.

Jag har heller inget hemma. Jag har min dotter här i veckan och det finns inget skämmigare än när hon går in på sitt rum och stänger dörren om sig när hon märker att jag tagit några glas. Det ska inte hända den här veckan! Jag har redan planerat in ti- och onsdag kväll och har bestämt mig för att inte handla något. Jag mår faktiskt fortfarande dåligt efter helgens drickande. Jag ska verkligen försöka klara resten av veckan. Det kan du säkert också klara! Vi tar en dag i sänder. Jag vill inget hellre än att någon gång få vakna utvilad en lördag och känna mig pigg och sugen på frukost. Det är väl sådana små delmål man måste sikta på. Och inte köpa hem något såklart... Fast en dag i taget. Det säger ju alla. Och den där cykelturen hem från jobbet. Då gäller det att ta sikte på lägenheten och inte ta någon omväg... Då är det frågan om en kritisk timme.

Detsamma till dig Gunda , du kämpar på bra, snart blir tankarna på a lite mildare och inte så skarpa. Det blir bättre dag för dag. Kram

Åh vad härligt grattis.

Jag förstår precis vad du menar. Det är inte många som kan förstå det, men flertalet gånger jag druckit och gjort det rejält, så har det kommit sig ur nån slags desperation att vara i fas med hur jag känner mig. Drick nu din äckliga jävla nolla, det kan du ju iaf. Gå till det närmsta en mening du har. Eller ännu konstigare att jag druckit för att hämnas, men det gäller mest i min senaste relation där det här verkligen började spåra ur. Att behandlar du mig illa ska du fan få nåt för det, då ska jag bete mig så också. Det blev nån absurd katt&råtta-lek mellan oss. Samt när de av misstag skickade mig till beroendeenheten när jag ville prata med psykiatrin om mitt DÅ "bara" riskbeteende kring alkohol. Det va liksom... jaha. Det är sån här jag är nu. Men here we go då, och så drack jag tetra på tetra på tetra tills jag tillslut hörde hemma där. Du har ett stort människovärde! Du verkar vara en aktiv medmänniska och det tycker jag är det finaste man kan vara mitt allt elände som världen är.

Jag hoppas verkligen jag klarar det. Jag kände mig väldigt stärkt inatt efter att ha sett en dokumentär om George Best. Hujedamej säger jag bara, en sån gräslig död jag antar man har framför sig om man inte ger sig nån gång. Så jag hoppas, jag hoppas och vill tro.

Tack M66 för pepp igår. Glädjer mig oerhört om jag med mitt svammel även lyckats hjälpa dig.

Jag mår faktiskt mycket bättre och hoppas du hänger på och snart känner som jag.

För det känns väldigt skönt att ha klarat av en hel vecka vit. Det är ett stort steg för mig och vill verkligen fortsätta på samma vita, rena, stärkande resa.

Pratade med HR igår som tycker att jag bör ta det långsamt och komma tillbaka efter jul. Dessutom helt stänga ner mailen, :-O ... det vore nytt....
Prioritera mig själv. Så om läkaren säger det samma är det så det får bli. Känns faktiskt befriande på många sätt.

Då kan jag helt fokusera på att komma ur depressionen och dessutom utsätter jag mig för mindre frestelser eftersom det inte finns systembolag där jag bor och impulsen att köra iväg och handla har minskat. Så det känns rätt.

Eftersom jag är övertygad om att min depression inte är den tyngsta varianten utan typ medel, har jag ju bestämt att inte börja med antidepressiva direkt. Så jag har surfat runt och hittat en behandling mot depression. Det är dessutom en metod som används och utvärderas med gott resultat på ett universitet vilket ger mig trygghet. Bygger på att förändra sitt livsmönster... motionera, sova, sluta älta, socialt stöd, ljus och mer omega 3.. ....så logiskt i mina öron. Inget nytt egentligen, det här är ju saker man mår bra av. Men nu ska det göras systematiskt.
I länken kan man både läsa och lyssna på psykologi professorn. Han finns också på ted talks.
http://tlc.ku.edu/elements

Så det ska jag nu testa så får vi se hur det går.
Kram till er alla och hoppas ni har en vit och härlig Lucia.

Kram! Va fina ni är som tror på mig

Det känns så skönt att vakna utan A i kroppen! Morgon brukar min ångest vara värst. Och älta är min grej. Ska verkligen försöka men hittar alltid nått att oroa mig över. Att jag har handlat fel i vissa situationer osv.... Kramar till er alla

Som så många andra har jag ett Facebook-konto. Jag skriver nästan aldrig något där, men jag följer ett par grupper; en som uppfödaren har som jag köpte hunden av och en som fokuserar på sportbilar av det märke jag kör. På vår eftermiddagspromenad igår tog jag med kameran och fick ett par skapliga bilder, en på bilen och en på hunden. Så jag bestämde mig för att lägga ut dom i respektive grupp. Jag fick ett par gilla-markeringar och så var cirkusen igång. Jag var inne och räknade en gång i halvtimmen, jag insåg ju att det var löjligt, men jag kunde bara inte hålla mig borta. När jag hade fått nya tummar upp blev jag glad, när jag inte hade fått några blev jag besviken. Det var som med mitt missbruk, den där lilla raden med antal gilla blev min hela värld, precis som alkoholen brukade vara. Så jag tror jag håller mig till att bara läsa i fortsättningen också.

Det där tycker jag visar att det är inte bara alkoholen som har gjort mig till missbrukare, det finns en rad andra faktorer som också spelar in. Kanske är det något i min personlighet, kanske hade jag lika gärna blivit fast för kokain, eller spel, alkoholen råkade bara vara först. Markus Heilig, som forskar i beroende vid Linköpings Universitet, har just startat en studie för att undersöka effekterna av rTMS på alkoholister. rTMS är en magnet som når djupt in i hjärnan och stimulerar Insula, en del av hjärnan som verkar vara inblandad i beroendeproblematik. Det dräller av forskning på det här området runt om i världen, som alla visar positiva resultat men som mest har fokuserat på rökning, plus att av dessa är det egentligen bara en som har tagit hänsyn till placebo-effekten. Markus är en mycket seriös forskare så jag ser fram emot att ta del av hans resultat på hjärndagen i Stockholm nästa höst.

Annars är allt bra här ute i skogen. Jag blir mer och mer övertygad om att det här är helt rätt för mig, jag känner ett inre lugn här som jag inte behöver jobba mig till, det bara finns där. Kontoret blev klart i söndags, likaså köket, jag fick till och med igång TV'n, så igår började jag jobba igen. Det var inte lika lätt som jag trodde, varje gång jag reser mig upp och går en sväng i huset så ser jag saker som jag vill ändra på; flytta en lampa eller en möbel, eller fixa en läckande kran. Jag har faktiskt riktigt svårt att koncentrera mig på jobbet. Jag har aldrig upplevt några problem med att jobba hemifrån förut; jag har gjort det i trettio år nu, men den här gången är mitt fokus splittrat. Kanske börjar jag bli redo för att gå i pension.

Ha en bra dag allihop!

Ja, det blir mycket lättare och mindre komplicerat att hantera både livet och sig själv när man befriat sig från a-fängelset.

Hoppas du får en trevlig Lucia också Levande

Varit tyst ett tag, då livet varit stressigt men hanterbart.
I dag skall jag läsa ikapp era trådar och hämta energi.
Önskar er alla en fin Lucia

Alla behöver olika tid för återhämtning efter a-stopp.
Och du har ju varit sjuk, kanske det är en orsak att
du inte känner dig pigg o glad....

Har du provat D-vitamin, B och magnesium?
Tyckte jag blev mer stabil när jag tog denna kur vid A-stop.
Tog också Valeriana Forte för att lugna ner mig lite.
(vet dock inte om dom funkade, jag kanske inbillade mig)

-------------------
Du är ju du.
Du är ju människa.
Du ÄR inte alkoholen.
Alkoholen är alkoholen.

Alkoholen har varit den största delen i livet
för många av oss. Men det är separation på
gång. Klart att det är jobbigt.

Kanske denna olustiga känsla du har nu kan hjälpa
dig att inte dricka? För varje återfall man tar så ska man
igenom skiten en gång till och det blir svårare att
motivera sig var gång det händer.

Jag kommer också alltid sakna att inte kunna dricka
om det är en tröst.

Kämpa på så gott du kan.
Det kommer bli bättre.

Varma tankar och kramar

Dean M så rätt.
Det finns ett liv under botten på flaskan.
:D

Lycka är att lägga fingrarna på handleden och känna pulsslagen.
Jag vill att jag finns.
Jag vill leva.
Jag vill ha mitt liv.
Jag vill ha mitt liv för resten av mitt liv.

Mellan den 6 -12/10 drack jag 7 liter 40% starksprit.
7 liter på 6 dagar :(

Sober app visar:på 74 dagar :D

Man borde haft en sån där rutig väska med sig.
En sån snygg gubb väska i marinblått/vinrött.
Bara inse att alla som står utanför systemet
med en tygkassa eller rutig väska kl 10.00 förmodligen är alkoholister....

Man ska vara där exakt kl 10.00. Man går låtsas titta
i leksaksaffärens skyltfönster mitt emot tills dom öppnar.

Va? Nä jag ska inte till Bolaget, jag ska kolla på leksaker....

Sen rusar man in rycker åt det sig man ska ha (så man slipper stå i kön)
Nån kan ju se en. Planen vad man ska säga om man faktiskt träffar någon
har man ju redan räknat ut. Bjuda väninnorna på varsin Irish ikväll.
Då duger det med skit-whisky, själv dricker jag ju inte alls.

Jag har ju också kommit på den fina iden att om man köper såna
små - 6 cl vodka flaskor, ja då behöver man inte vänta till man kommer
hem. Dom kan man "gömma" i handen så dom inte syns.
Då kan man supa redan på bussen hem....
Kl. 10.03...

Ingen kan säga att vi inte är smarta!

Gott att känna allas vilja till förändring av destruktivt leverne. Lugn och ro till oss alla med önskan om en nykter morgondag..(Lät lite högtravande, men fint :)

Jag brukade alltid få åka till återvinningen med tidningar och kartonger. Det blev fler och fler BIB kartonger. Och då tittade jag mig alltid omkring om någon såg att jag slängde flera såna titt som tätt. Även jobbigt med alla tomburkar som till 99% bestod av ölburkar. Tankarna på a glesnar med tiden. Kram...