Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du avstod igår. På söndagen brukar jag må skitdåligt och knyter näven i fickan. På onsdagen, eller ibland redan på tisdagen, svänger jag förbi systemet och handlar lite vin. Inga stora mängder, men dosen ökar mot slutet av veckan för att bli grotesk på lördagen.

Du har kommit till insikt om att det är något som inte stämmer. Gott så långt.

Alla på forumet skriver att man ska försöka ta en dag i taget. Min utmaning denna vecka är att inte slinka in på systemet i mitten av veckan.
Ska vi försöka?

Jag har fått många bra råd. Jag ska ta mig till ett öppet AA-möte ikväll för att se hur det är. Jag har en förening nära där jag bor som har möten nästan varje dag. Fattar bara inte varför jag inte gått dit tidigare. Men bättre sent än aldrig. Ibland tar väl livet vändningar som man inte kan hantera. En del av oss tar till flaskan och kan tycka det är rätt trivsamt. Sen blir man bara ledsen och besviken.

Jag har mailat min husläkare och hoppas få komma dit före jul. Jag hade gärna provat något av de läkemedel du nämner. Tilliten till mig själv är körd i botten och jag har svårt att se att jag kan reda ut mitt missbruk helt på egen hand.

Det känns bra att ha lagt alla korten på bordet, vilket jag borde gjort för länge sedan. Jag har också berättat för några vänner. De blev inte förvånade över det jag sa. Det känns lättare nu när garden är nere.

Hej
Du har lyckats förmedla alkoholhelvetets känsla. Tomhet, meningslöshet lyfter du fram. Så känner jag det också.
Du förmedlar också kampen. Du är en kämpe och är ändå alkoholist. Det är inte så ovanligt som många kanske tror.
Kämpa på och ta all hjälp du kan få inte minst här.
vänligen
Ikaros

Jag hoppas också på ett ljusare sinne och bättre sömn. Och jag vill verkligen ha förändring. När suget kommer går allt så himla fort. De tre första glasen är underbara, sen blir allt bara tragiskt mörker. Jag ska hålla i detta nu. Jag är trött på att filmen om alla mina felsteg rullar i repris inne i huvudet under bakfyllan. Man behöver ju helgerna till vila och rekreation. Det värsta är när jag måste gå och handla tuggummi för att dölja lukten av gammalt vin för min dotter. Det får aldrig mer hända.

Jag ska ofta gå in på forumet framöver. Nu vet jag att här finns stöttning.

Hej
Jag är en gammal alkoholist som väl känner igen mig i det du skriver. För mig stannar det dock inte numera vid en kväll, eller helg utan jag dricker tills jag inte orkar mer.
Hur gör man när man slutar? Jag har bara ett svar och det är att man avstår helt från alkohol. Själv tar jag Antabus vilket omöjliggör drickandet. Det kan du få utskrivet på vårdcentralen men observera att du då måste ta leverprover.

Sedan finns det en medicin som gör att man inte känner ruset som tidigare och kan göra det lättare att sluta efter något glas. Den medicinen heter Naltrexon eller Revia och kanske kan vara värd att prova för dig.

Allt detta kan kombineras med att delta här på forumet, gå på AA, gå till länkarna, gå på alkoholrådgivning, kontakta beroendeklinikiker, prata med läkare på vårdcentralen, IOGT_NTO finns,
Min rekommendation är att du söker dig fram för att få varaktigt stöd.
Ja något svar har jag inte men några tips blev det väl ändå.

Som du märker tror jag mest på total nykterhet stödd av Antabus. Det fungerar hyfsat för mig under långa perioder. Prova inte med att dricka på antabus. Jag har gjort det och trodde jag skulle stryka med.

Lycka till
Ikaros

Jag är ju ny i min kamp för att bli fri från alkoholen så har inte svaren ännu. Men att du hittat hit, skriver en egen tråd och läser andras trådar och inlägg är ett stort och kanonbra steg. Bättre ställe för att våga berätta som det är och få stöd finns nog inte. det finns en värme och förståelse här som hjälper.

Det är inte lätt, ibland blir suget starkt, men jag är numera övertygad att ett liv utan alkohol bara kan göra mig gott och jag håller fast vid den tanken. Mitt sinne blir lite ljusare för varje dag och jag sover bättre och det väger upp de jobbiga stunderna.
Fortsätt skriv och läs. Jag hejar på dig.
Stor kram

Jag tror att våra känslor blir "förvirrade" när vi slutar med a. Vi är vana vid att använda medlet när vi är glada ledsna osäkra osv. Eller vill framkalla eller döva känslor. När kroppen inte får a så måste vi ta hand om känslorna utan det. Alltså vet inte själen/hjärnan hur vi ska vara tänka och känna. Då tror jag känslorna kan gå upp/ner och man kan känna alla möjliga känslor. Efter en tid utan a börjar känslolivet stabiliseras. Det är då man, börjar känna lite lycka och eufori. Håll ut/häll ut.. Har aldrig hört att någon ångrar sin nykterhet... Kram

Ja, jag har klarat mig tack vare att jag blev så sjuk tror jag...inget ont utan något gott...
Idag är det måndag och det har alltid varit en dag av utmaning för mig, vet inte varför men jag blir alltid extra oföretagsam på måndagkvällar. Tänkte för en stund sedan; trivs jag på mitt jobb? På något sätt vare sig trivs jag sådär jättebra eller vantrivs. Har inte jobbat här så länge, bytte bort en mycket destruktiv arbetsplats så allt är ju bättre än det. Men jag vet att jag trivs med att få göra skillnad för andra, få göra andras lidande lite lättare. Har jobbat med det i hela mitt vuxna liv och kan väl ibland drömma om att göra något helt annat men det är ju detta jag kan. Ju svårare ärenden desto lugnare blir jag. Är som Muminmamman; Allting är mycket osäkert och just det gör mig trygg. Men i det egna livet är det lite annorlunda, jag blir inte ett dugg lugn av kampen mot alkoholen. Känner mig rastlös, splittrad, känner mig värdelös som tycker det är så svårt, jublar inte alls över den nyvunna nykterheten eftersom jag får kämpa så hårt för varje dag, känner mig trött och energilös vilket gör mig lite besviken. Men vintern är inte min årstid, räknar dagarna tills ljuset vänder. Har stöd i maken som tycker att jag gör ett bra val nu. Och det gör jag ju, det är det bästa jag kan välja just nu och framåt. Men lätt? Nej!

Jag har följt din tråd Frihet.
Känner igen allt du beskriver med jobb, stress, vindimma och ångest.

Jag förstår att du har det tufft på många fronter, men det du skrivit har varit till stor hjälp för mig. Är där du var för en vecka sedan. Nu vill jag ha lugn och ro. Härligt att få läsa någon annans ord och få veta att det kan gå.

Du kommer att klara veckan finfint! Häng i bara!

Hej Pärlemor,
Instämmer med de andra kloka inläggen. Var inte hård mot dig själv! det är som Pi skriver, det är alkoholen det är fel på (mkt klokt!).
Nya tag, släpp gårdagen och se framåt! Mot ett härligt friskt liv där du vknar pigg och utvilad och med det bättre ork för att stå emot stressen, eller kanske tom säga nej till en del av det som skapar stress?
Stor kram

Låter som du har haft det tufft och fortfarande brottas med en del. Å andra sidan låter du klok, stark och som en riktig kämpe. Blir så imponerad när jag hör att du fixat bra betyg den långa vägen och kommit in på en kurs du vill läsa. Låter spännande!
Har du varit i kontakt med någon angående depressionen du nämner? Man kan få hjälp med det, terapi via vårdcentralen tex.
Kram

mer än jag klarat det senaste året så ska blir så härligt att klara detta idag. För det ska jag!!!!
Tack Miss Lyckad för kloka ord- du har rätt, om jag mår bra så mår min dotter oxå bra. Ska ha det i tankarna.

Står i valet och kvalet om jag ska jobba eller inte. Mår bra av att slippa ångesten och paniken som jobbet skapar just nu, men å andra sidan blir jag lätt uttråkad av att bara vara hemma. Läkaren säger att han sjukskriver mig, jag behöver det menar han.... men jag vet inte. Med för mycket tid till tankar kommer spökena och trots att han tycker jag ska titta på dem gör jag ju hellre det när terapin börjar än nu hemma på min kammare, med alkoholdjävulen som lurar som en skugga i varje mörk vrå. Men jag kanske kan vara hemma men hålla mig upptagen. Jobb -stress,- ilska, -ångest och -panik lockar ju också fram vinsuget.

Tacksam för Handbolls- EM : ) Bästa hjälpen mot tankar på vin för mig just nu, eftersom jag är fullt upptagen med att följa varenda match, varje kväll. Om man ska hinna se något i denna snabba sport funkar det inte att ha en långsam vindimme-hjärna. Man får glädjas åt varenda litet trick som hjälper en.
Kram till er alla

Vill bara bekräfta att jag läst dina ord och att jag kommer följa dig här. Du verkar så insiktsfull och modig.
Kram!

och du låter stark i din motivation. det hjälper dig säkert vidare bortom ditt nya mål på 100 dagar.
Hejar på dig!

Du har alltså klarat 2 veckor!!! Bra jobbat.
Kram

Legat till sängs men nu börjar jobbvardagen igen. Och de vita dagarna fortsätter.

Det gör inget att det kom två gånger, då blev jag ju dubbelt så glad för de fina orden, haha ?
Tack för stödet, ska verkligen tänka på att ta en stund i taget! Kram

Jag satt och lyssnade på Blood, Sweat & Tears igår kväll, och den där textraden fångade mig. Under den del av mitt liv som varit ägnat åt drickande har jag nog aldrig förväntat mig att leva särskilt länge, och definitivt inte att dö en naturlig död. Alkoholister har ju en tendens att dö tidigt och knappast av naturliga orsaker. Medicinska skäl är faktiskt inte nummer ett; det är olyckor, man somnar i en snödriva, man trillar ner för trappen, man krockar under en fyllekörning, man tar livet av sig. Så plötsligt insåg jag att jag kanske har en chans i alla fall. Nu när jag äntligen lever nyktert ger jag mig själv möjligheten att leva lite till, och kanske, kanske dö av naturliga orsaker. Och framförallt; få njuta av livet fram tills den stunden kommer.

Idag var det nio grader kallt när vi gick ut, månen stod strax ovanför trädtopparna och lyste upp vår väg. Det snöade hela dagen igår, så nu var vägen plogad och gjorde det lite lättare att gå. Fast jag klagar inte, att pulsa i decimeterdjup snö i en timme är bra motion för en gammal man. Jag önskar bara jag hade kommit ihåg att packa ner mina vinterkängor inför flytten, som det nu är står dom kvar i den gamla lägenheten och kommer inte upp hit förrän till helgen. När vi var på väg tillbaka hade månen försvunnit och stjärnorna fyllde himlen. Inte undra på att folk förr i tiden kunde fantisera ihop alla stjärnbilderna, det finns så många så med lite fantasi kan man skapa vilken bild som helst; jag är säker på att jag såg min sportbil där uppe någonstans.

På vår förmiddagspromenad igår gick vi förbi ett hus där någon bor som inte rör så mycket på sig. Jag har inte sett några fotspår runt huset sedan det började snöa, bilarna står helt översnöade och även om ljuset är tänt på morgnarna och släckt på dagarna har jag ändå fått för mig att de är bortresta eller så. Men igår var deras hund ute i trädgården, alldeles ensam. Där finns inget staket och eftersom jag inte känner den blev jag lite nervös, hundslagsmål är inget jag vill uppleva. Min hund kan vara rapp mot andra hanhundar och eftersom min närmsta grannes tikar löper just nu är han lite extra stridslysten. Som tur var så var han fullt upptagen med att nosa sin väg framåt i diket och lade aldrig märke till den andra hunden. Tror jag ska köpa ett ankare till hans koppel som jag kan slänga ut vid sådana där tillfällen.

Ha en fin dag!

En fin helg och en rolig kväll och föreläsning. Sydafrika verkar helt otroligt spännande. Ja mitt förhållande till vinet har blivit avspänt och jag berusningsdricker inte längre, skammen har släppt och det blir inte så farligt även om det inte riktigt blir som jag tänkt mig. Den duktiga flickan är borta och jag trivs bra mycket bättre med mig själv. Och jag måste passa mig noga och begränsa glasen!

Tack och ja. Jag har ju levt med det nära i hela mitt liv, på ett eller annat sätt. Jag är beklagligt nog en hyfsat intelligent person också så jag kan inte ens skylla på att jag är dum i huvdet och det är därför jag dricker. (Inte för jag menar missbrukare är dumma i huvudet) men jag har liksom läst och i princip studerat min egen sjukdom på avstånd. Inte direkt hållt det från mig så, jag har länge erkänt att jag är alkoholist (absolut i minst 2 års tid, ganska illa däran också), men trots kunskap har det inte varit lättare att sluta för det. Det är en känslomässigt bunden skit för mig, jag tror inte jag någonsin upplevt ett "sug" på det sättet förutom i huvudet. Det gör mig nästan argare än om jag helt enkelt nästan inte ens KUNDE sluta för själva alkoholen skrek på mig. Jag vet att det är min aldrig sinande hur mycket jag än dricker depression som tagit mig hit. Och nu tänker jag se till att till att börja med aldrig mer dricka, och sen lägga varenda insparad gredos_jävla_tetra på att köpa terapi. Det är mitt löfte till mig själv, och morot. Jag vill må bra.

Alla sätt är bra utom de dåliga! Jag gillar verkligen den synen på saker. Huvudsaken är att man gör nåt. Att man försöker.

Jösses. Tro mig. De skulle aldrig ha det bättre utan dig, det dina barn behöver om du har problem med alkohol är att du är öppen till dem om det, att det inte är någonting som sker bakom deras ryggar så de undrar och undrar och aldrig får nåt svar. Man vänder som barn till en alkoholist det där alltid inåt. Att föräldrar dricker för det är mitt fel eller jag har gjort nåt inte gjort nåt. Det värsta som finns är _inte_ att ha problem med alkohol, inte ens som förälder. Vi får absolut se till att göra oss av med den här satansdansen. Kram på dig!

Helt klart liknande dryckesbeteende. För min del har det t.om hänt att jag haft med mig vin i väskan PÅ KROGEN. Vem fan gör så ens? Som att jag vill göra bort mig och må dåligt. Det är så destruktivt, men jag vet hur blodet pumpar i mig så fort jag får så mycket som ett halvt glas i mig. Jag är livrädd för när det tar slut, och tar det slut medan jag är uppe i det så måste jag vara black out drunk annars kliar det jagar det bränner. Jag önskar, och inte för jag är en småsint skitstövel, utan snarare för att de mina ska förstå att jag inte gjort sånt här för jag är en ond och vidrig människa, jag önskar de fick testa på hur det känns, att de fick gå in på ett lab och de fick en tablett som gjorde att de kände vad jag jagas av och tror jag släcker i så bara fem minuter.

Jag vill inte bli daltad med. Jag har tagit så många direkt överjävliga beslut på egen hand och jag är vuxen. Har varit vuxen så länge jag haft problem. Men just förståelsen. Den där värmen i att någon förstår att man faktiskt försöker.

Jag är inte en sån alkis som förnekar att jag är alkis. Jag vet inte om det gör det enklare eller svårare för de mina att förstå att jag fallit tillbaks och av vagnen så jävla många gånger. Jag VET ju att det är FEL jag VET ju att jag inte KAN eller SKA och ändå GÖR jag.

Jag har många många liknande storys om min pappa. En gång somnade han när vi va i hans båt. Drev långt åt helvete och jag va bara 7 eller 8 och kände knappt gubben och kunde ingenting om båtar. En av de sista gångerna jag såg honom va han en total främling på en bänk. Och tänk, ändå älskade jag fanskapet ända in i slutet fast han å sin sida pissade på mig lika länge. Inte ens innan han dog kunde han ge mig något slags rimligt sätt att förstå hur han tänkte, eller varför han gjorde som han gjort.

Äsch det är så jävla svårt det här. Jag får väl pladdra på antar jag.

Fågeln som brände sig själv på bål, för att sedan återuppstå, enligt den grekiska mytologin.
Känner du dig så, att du bränner dina skepp för att sedan komma tillbaka?
Du har varit med länge här på forumet, det går lite hackigt ibland men du ger aldrig upp, hedersvärd anser jag.

Idag var vi ute ett par för att gå på teater, i teaterbaren bad vi om fyra GT varav en virgin till mig förståss...
Likt falkögon kan jag aldrig riktigt släppa blicken och övervakade bartendern när han blandade till drinkarna.
Jag vill ju inte ta fel glas av misstag
I det fjärde glaset slår han upp spriten också och jag ryter till förskräckt,...men hallå! En ska vara VIRGIN!!
Ja säger han och fortsätter hälla upp spriten....alltså en ska vara alkoholfri svarar jag.
Bartendern lyfter på ögonbrynen och byter till ett nytt glas, ung kille som han var...
-Herregud fortsätter jag, jag ska köra bil härifrån....
Mumlande tar jag våra glas ifrån bardisken och blir eftertänksam med hur många andra gånger har jag blivit fistad.
Nja tänker jag, det borde jag ha märkt på berusningen...

Några timmar senare går vi på restaurang och till servitrisen diskuterar jag om vilka alkofia alternativ det finns nör jag slutligen bestämmer mig för en Xider non alko, den brukar var helt okey för mig.
Seriösa som de brukar vara häller de upp glaset till halva på bordet, när hon ställer ner flaskan så ser jag....treochenhalva.
Nu blev jag lite arg och med hög röst...Men hallå!
Hon ryckte till och med ens kom hon ihåg vad vi hade diskuterat precis innan...
-Jamen fö'låt svarade hon, du skulle ju ha en alkoholfri...
-Ja men inte bara det kontrade jag, det skulle ju vara en cider och inte en öl, OCH en alkoholfri.
Man får känslan över att alla tar inte min nykterhet på allvar, man får aldrig slappna av och lita på folk helt och hållet.
Bara för att de allra flesta väljer att berusa sig på lokal, så innefattar det inte....alla!

Vidare i Berras liv...
De är ganska bråda tider i december, har varit på julbord med firman, frugan likaså dagarna efter varandra faktiskt.
Inget att tala om direkt, det var trevligt och gott, inget mer, de som brukar bli fulla blev det.
Men vid vårat långbord så delades bordet mitt itu, på min högra sida inklusive mig så dracks det inget med alkohol.
Religösa motiv, bilförare och de som helt enkelt inte kände för det, 50% nyktra förvånade mig.
Men så finns de dem som inte dricker offentligt men desto mer hemma, i rädslan för att göra bort sig.
Jag var en sådan, men drack för att dämpa rädslan och det resulterade ju i stort sett alltid till att jag just gjorde det, bort mig.

I helgen kom det ännu en omgång med tindrande snö som föll i nästan hela dygnet.
Grenarna på träden är otroligt vackra med ett gnistrande vitt täcke ovanpå sina kvistar.
Det blir ljusare och ljuden dämpas markant, man blir lite lugnare och gladare inombords, nu kommer julkänslan på riktigt.
Hemmaprojekten ligger på hyllan för tillfället, småpul men inga stora ovationer, ett verktyg åt gången.

Frugan är tjurig och tvär, pratar inte med mig längre.
Det började redan i lördags då hon var lättirriterad när vi var och shoppade julklappar i julruschen.
Hon gnällde på mig för att hon tyckte att JAG var grinig som en gammal gringubbe, jag var inte grinigare än vad jag brukar.
Väl hemma hör jag ett ett krasch och sedan ...he..tes j..la f..ta.
Jag ropar tillbaka kan du sluta ha sönder en massa grejer, jag har inte hunnit limma ihop det du pajade förra helgen!
Jag kommer ut ifrån dasset och där står hon med några glasänglar som både har tappat vingar och huvud.
Hon är naturligtvis förtvivlad för dessa var nyinköpta för i år och sedan brakar det loss, först lite lågvarvigt och sedan i falsett,
Hon kastar grejer i golvet och springer upp till övervåningen där hon slänger igen sovrumsdörren.
Jahopp!, det var den helgen det..tänkte jag.
Det var ju i och för sig bara en tidsfråga, jag borde ju kunnat förväntat mig detta när hon var så grinig tidigare på dagen,
Det skulle ju ha exploderat förr eller senare, men tidigare i mitt liv så har hon ju kunnat haft ett bra argument att vara sur och tvär dagen efter att vi båda hade druckigt alkohol, ett sätt för att kunna straffa mig, för sitt dåliga mående.
Nu står jag bara där och tänker...jahopp, inte bekommer det mig något, det är hon som mår kasst.
Och för att försvara mig, ja det var hon som hade sönder grejerna, likaså helgen innan.
Försökte trösta henne med en puss, men hon avvisade mig tvärt med att de var så j..la onödigt.
...så jävla onödigt, med en puss?

Ibland har jag så svårt att förstå mig på kvinnor, det ska lirkas med känslor, och man straffas för både det man säger, och det man inte säger, aldrig bli det helt okey.
Jag är född till man och det man säger det menar man, ganska enkelt och rakt.
Jag brukar tänka på den gången hon frågade mig...ska jag ha den röda eller den blå klänningen ikväll?
Jag tycker om blått, så jag svarade.... Den blå.
-och vad är det för ett j..la fel på den röda klänningen då?
Jag hade aldrig kunnat få henne nöjd i något fall, jag var inmålad i ett hörn..

Så frågar någon mig hur min helg var imorgon, så tvingas jag ljuga och säga att ...den var bra.
Hon skulle aldrig förlåta mig om hon hade fått höra på omvägar som det var, att jag hade en bitterkärring därhemma.

God helg?, jovars ...

Berra

Du verkar insatt i a-missbruk. Det är bra. För att kunna förändra något till det bättre så är det viktigt med kunskap om problemet. Att inte vilja misslyckas tycker jag är en bra början. Jag läste flera år på forumet utan att skriva, men det finns dom som använder forumet på andra sätt. Och alla sätt är bra utom dom dåliga... Kram..

Jag försöker ta mig till mötena (AA) och de har hjälpt mig mycket. Nu behöver jag hitta något ytterligare som skjutsar på mig framåt med hjälp av mig själv förstås. Håller på att sluta med mina piller nu, sen långt tillbaka. Har de inte hjälpt under 15 år, så måste jag prova annat. Tack fina du för svaret som är så klokt och innehållsrikt ☺