Senaste kommentarerna i forumet

@Surkärring hej vad kul! Precis som du skriver är en dag av tio bättre än fler av tio. Nu försöker vi köra inget resten av månaden! Det du skriver låter som väldigt normalt. Jag försöker lyssna på poddar om alkohol, lyssnade senast på Karin adelsköld (stavning vet jag inte) och nu på en som heter skål tamejfan.

Det är så vanligt med mycket tankar på alkohol och att ha problem med det. Många kör på fint väder = dricka, aw = dricka, bjuda hem på middag = dricka.
Så de du skriver låter fullständigt normalt! Och snyggt av dig att tacka nej till glaset så du inte fortsatte med mer.

Jag har också flera kilo som behöver bort efter alldeles för många liter öl i sommar. Jeansen går inte att använda i dagsläget och jag vägrar köpa nya!

Nu kör vi september 🥰

@RasmusVillLeva Grattis till 1 nykter månad! 🥳🥳🥳 Tänk vad mycket som hänt på en månad - tänk vad som kan hända på ett halvår, ett år!? Ofta är alkoholstoppet steg 1, sen följer steg 2, 3, 4 osv. Vi är många som bytt jobb, separerat, flyttat etc.

Kram 🐘

@Måste välja nu .Strålande.Fortsätt så!

IGEN och IGEN, men faller man måste man ju resa sig igen...
Maken har en läkartid om några veckor. Han bestämde sig för att vara helt vit tills dess. Bra för mig också, som såklart vill vara solidarisk med honom. Nu är det fjärde nyktra dagen. Första dagen fylld av trötthet, irritation, håglöshet och ångest. Nästa dag går lite bättre. Tar man sig till dag tre kommer belöningen: Lite bättre sömn, lust och energi. Idag startade jag dagen på gymmet. Känner mig nöjd!
Det är ju skönt att "slippa" dricka. Pulsen går ner och man vaknar med en annan känsla. Nu är första dagarnas abstinens borta. Suget kommer och går, men inte jättesvårt.
Ska jobba hela helgen och då är man ju nykter per automatik. Bra!
Gör som jag brukar när det går bra: Sköter om mig med kost och träning. Dricker te, eldar, handarbetar och ser kanske någon serie eller film.
En dag i taget.

@Vitvargen

Tack för dina kloka ord.
Som du säger så verkar historien ha en förmåga att upprepa sig.
Jag är övertygad om att min far också ville att vi skulle försonas. Minns han sa det när han hamnade på torken för länge sen en gång då han i stort sett höll på att supa ihjäl sig.

Vi fick bättre kontakt efter det men den ebbade ut. Var väl kanske mitt fel också då.
Man kommer ju till ett läge i livet efter 25 när man har fullt upp med sig själv liksom.

Det var väl inte förrän jag blev över 45 och skilde mig som jag började fundera på riktigt över gamla relationer och hur mycket alkohol det faktiskt blivit genom åren.
Ska säga att mitt X inte var ett dugg bättre än mig. Jag har ofta undrat om vi fortfarande varit gifta och lyckliga om vi helt enkelt slutat dricka.
Som sagt så ska man inte skylla på alkoholen men så som hon betedde sig tror jag inte hon gjort utan sitt jävla vin som hon drack i stort sett hela tiden det sista året vi var ihop

Idag är det en månad. Grattis till mig själv! 😊 På ett sätt känns det som tiden har gått oerhört fort och det inte alls var länge sedan A var den närmaste vännen i livet. Samtidigt så känns det så avlägset och som om det var evigheter sedan jag drack sist. Märklig känsla.

Även om 1 månad inte är särskilt lång tid så kan jag rada upp både hälsovinster, hur mitt liv fyllts med meningsfullhet och hur min självkänsla och mentala styrka vuxit sig stark. Jag tänker inte alls på A och funderar inte längre ens på vilken dag av nykterhet jag befinner mig på. Och just det, att inte tänka på det längre, tror jag man kan se som ett stort steg i rätt riktning. Att A tappat sin betydelse och kropp och knopp distansierat sig. Att inte längre gå med handen knuten i byxfickan, somna gott om kvällarna och bara den väldigt goa känslan av att livet är ganska OK.

I början hade jag ett enormt behov av att ständigt aktivera mig och fylla min tid. Och det tror jag var både nödvändigt, viktigt och rätt. Var en förutsättning att dag för dag ”uthärda” tillfrisknandet. Nu är jag mer chill och det gör mig inte så mycket om jag är hemma en kväll utan en specifik plan. Men jag kör på med både vecko- och dagsplaneringen för det sätter bra ramar. Men det kanske inte är pågrund av eller tack vare A som jag gör det – är nog kanske lite mer baserat på min nördiga strukturella personlighet och det är något som får mig att må bra – såväl i jobbet som privat.

Några kvällar i veckan hittar jag någon god alkoholfri öl och lagar lite extra gott till middag. Efter hundvaktandet har jag fortsatt med promenader på egen hand, i ännu snabbare tempo då man inte har en promenadpartner som ständigt behöver sniffa på varenda lyktstople eller göra sina behov. Går upp direkt från sängen, via badrummet, och promenerar en runda på ca 1h innan jobbet kallar. Och på kvällen blir det en runda, beroende på tid 45-60 min. Det i kombination med bättre kost märks på vikt men inte minst i självbefinnandet och självkänslan. Och särskilt morgonpromenaden – det är verkligen en härlig stund som bygger upp så mycket positiv energi för dagen.

Det är svårt att komma ihåg hur jäkla nere jag var på alla sätt för bara en månad sen. Ock lika fantastiskt, kanske än mer, tänka på hur snabbt man kan må bra (eller bättre) igen. Säkert jobbar kroppen fortfarande på med balanser i kroppen, hjärnan återhämtar sih ännu och ett och annat inre organ i chock kanske också fortfarande är inne i någon slags reperationsfas. Men för mig själv – så känner jag mig lite som en ny människa. Vissa dagar otroligt trött och jag kan fortfarande ha lite huvudvärk emellanåt. Även sömnen och trög mage hänger med lite då och då. Men det får man bara se som en kvarhängande bi-effekt och att det också med tiden kommer rätta till sig.

Jag undvek den där stora grillfesten jag skrev om för ett tag sedan och har fortsatt undvika att vara i miljöer/situationer där alkoholen finns med. Men det är så klart ingen hållbar lösning – man kan aldrig gömma sig från utmaningar/problem – man måste bli vän med dom och hantera det. Om det sen kommer innebära att jag väljer att försöka återgå till kontrollerat socialt drickande eller ej återstår att se. Just nu kör jag på utan någon längre tidsplan utan tar det dag för dag. Men 1 månad känns starkt och bra inom mig.

Något jag ofta återvänt till när jag tittar tillbaka på alla inlägg jag skrivit är grubbleriet om livet efter A. Om de extensiella frågorna om vem jag är nu liksom vad det är som jag vill att mitt liv sk a fylas med – vad som gör mig lycklig och hur det ska levas. Även funderingar kring karriär, kärlek, eventuell hund, vart jag ska bo och så vidare. Alla dessa tankar bara virvlar runt och på vissa områden har jag tagit mig fram själv och tankarna har börjat klarna. Har till exempel bestämt mig för att säga upp mig från mitt nuvarande jobb om ett par månader och förverkliga min professionella väg på annat sätt. Stort steg men nödvändigt. Men det är ett virrvarv av tankar och så många frågor där jag velar bland svaren jag ser eller kanske inte ens vet finns. Det tar både energi och skapar en dålig känska inom mig. Jag behöver ställa in mitt kompass bättre och jag tror inte jag klarar det själv. Om någon hade frågat mig för 10 år sedan om jag skulle kunna tänka mig att gå till en psykolog eller livsstilscoach hade jag nog bara skrattat högt. Inte jag liksom. Men man får väl acceptera att man både blir mognare, öpnnare och mer modig med åren. Första träffen är på fredag och jag ser så mycket fram emot att få bena i saker som egentligen, eller bara indirekt eller delvis är kopllade till A. Den hjälpen tror jag att jag behöver.

Ska avslutningsvis återkomma till det där med att kunna dricka kontrollerat och i sociala sammanhang. Jag har en möjlighet att testa det om ett par veckor då vår lilla interna vinprovarklubb har middag, sker en gång per kvartal, och det är något jag kommer överväga som en teststation. Men har inte bestämt mig än. Om så blir fallet kommer det byggas på ramar och planering. Likväl som det kommer behövas om jag i framtiden vill hitta en sådan modell som jag tror kan fungera. Jag vet att många kommer gå i taket över att man ens överväger tanken att försöka för att ”det går inte – ingen som risk- eller missbrukat kan klara av det”. Andra menar på att vissa kan. Även här kommer väl rebellen fram i mig och jag är ganska säker på att jag en dag, förr eller senare, kommer prova en sådan modell. Om det blir redan om ett par veckor som blir en test för detta återstår att se. Men missförstå mig inte, jag har verkligen inget sug i sig efter själva alkoholen eller att jag snabbt måste hitta en modell för att kunna dricka. Och allt är bara tankar.

Till helgen ska jag på ett stort event där man får träffa hundar som räddats på olika sätt och som söker ett nytt hem för livet. Det ser jag så fram emot och kan verkligen se mig som en ganska bra hundägare. Kommer nog inte bli något införskaffande nu på studs men inom överskådlig framtid är det nog ganska troligt.

Men en dag i taget och ett mål i sänder. Nu blir det psykolog, fortsätta med min vecko- och dagsplanering och hålla kursen stadigt framåt med det nya liv som jag hittils byggt. Och för alla de som tvekar om de ska sluta med A eller ej. För de som tvivlar på om det verkligen blir så stor skillnad och vad enbart veckor utan A kan åstadkomma. För alla de som är fast med A och bara ser mörker. Såklart finns det ljus i mörkret om man bara vågar ta det första steget. Tuffa dagar kommer vändas till mer och mer uthärdliga dagar till riktigt fantastiska sådana. Tankarna kommer klarna och kropp, hjärna och liv återuppväcks på ett fashinerande sätt. Med den tanken firar jag min månad idag. Hoppas fler som är illa ute också kan finna sin tro om ett bättre liv.

Firandet då? Klart jag ska fira 1 månad. Blir hemlagad pizza och några 0,0 med en vän hemma på terassen ikväll. Hen dricker normal öl vilket jag också köpt hem. Ser inte ens att de finns i kylen som ett hot mot vare sig min karaktär eller beslutsamhet i vad vill.

Ha en härlig torsdag alla!

@Dan_Måne, jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Dels detta om att du är ett skilsmässobarn och saknaden av din biologiska far under uppväxten. Dels om den bristande kontakten med din 30-åriga son som delvis växt upp med din nya kvinna, i mitt fall var det att jag växte upp med min mors nya man.

Jag hade länge en frostig relation till honom, men den har mjuknat och blivit riktigt varm med tiden efter öppenhjärtiga samtal. Alltid haft en bra relation till min mor. Vart jag vill komma med detta är att en ny partner kan ha svårt att helt ta till sig "barn som kommer på köpet", och att denna känslomässiga distans mycket väl kan spilla över på relationen till den biologiska föräldern även om det inte gjorde det i mitt fall. Eventuellt kan detta ha relevans för det du hamnat i, en känsla av distans till din son.

Om jag nu sätter mig in i rollen av din son och efter vad jag vet om min biologiska far, mycket framgångsrik affärsman med alla yttre attribut på "success" i sitt nya liv:

Jag tror min far hade så dåligt samvete under alltför lång tid att han aldrig lagt två strån i kors för mig, att det aldrig blev av att vi kunde etablera kontakt igen när jag kom upp i vuxen ålder. Jag gjorde ett försök att ta kontakt sent i hans liv men han gick omedelbart in i någon slags försvarsposition, helt ogenomträngliga lager av skuldkänslor från hans sida gjorde att det aldrig blev något mer.

Detta är tråkigt men jag måste bara acceptera faktum och gå vidare med mitt liv, mina barn och barnbarn.

Jag vill inte tala om för någon vad de ska eller bör göra, men jag har förlåtit honom sedan länge trots att vi aldrig kunde prata om något betydelsefullt vid den korta kontakten jag hade med honom via telefon sent i livet. Genom att förlåta honom i mitt sinne skapar jag kraft för mig och min klan. Visst önskar jag att jag eller han kunde tagit kontakt när jag var 30, det hade gett mycket bättre förutsättningar för en bra fortsättning men så blev det inte.

Min lärdom av detta är att inte låta känslor och beteenden permanentas; endera parten eller båda kan ha rädslor, besvikelser, farhågor att bli avvisad, skuldkänslor som gör att man undviker kontakt men någon måste ta sig i kragen och övervinna dessa för att börja tina upp en relation som av olika skäl hamnat på paus. Som vi ser så finns mönster som upprepar sig över generationer, någonstans måste någon bryta dessa genom aktivt initiativ.

Jag tror du har mycket goda förutsättningar att ta steg här och nu med en stark intension att skapa en varm relation till din son. Så småningom kan det öppna upp för att kunna tala öppet och ärligt om vad som tynger dig i hur du var som ung far och få reda på mer om hur han tänker/tänkte kring detta. Jag tror ni båda måste vara beredda på att bli genuint överraskade, man har en tendens att göra hönor av fjädrar i sitt grubblande.

Varmt lycka till!

@Andrahalvlek wrote:" Berätta för dem hur du tänker och känner, säg förlåt. Prata med dem om alkohol och droger, och att ärftligheten är stor."

Jag har ett barn som är 30. Han dricker väldigt sällan. Vi har inte så bra kontakt och det är en av de saker som jag har mått och mår skit för. Jag var väldigt ung när han föddes, så här i efterhand tycker jag nog att jag var ett barn själv trots att jag var 22. Hans mamma fanns av olika anledningar inte i hans liv så han har bott med mig och den nya kvinnan jag träffade och som jag sedan gifte mig med.
Om jag fick gå tillbaka i tiden så är det mycket jag skulle göra annorlunda och jag känner ett sådant oerhört förakt för mitt yngre jag för hur jag resonerade då.

Jag är själv ett skilsmässobarn och även om jag hade en styvfar så saknade jag min riktiga far under hela uppväxten.
Han hade en fin yta utåt. Respekterad, fint jobb, fin fru och mycket pengar.
I själva verket var han ett fyllo som bedrog sin fru hela tiden. Hade det inte varit för hans fru hade han slutat på bänken det är jag övertygad om.
Jag lovade mig själv att aldrig bli som honom. Vi hade rätt bra kontakt ett tag men jag bröt den när jag insåg att han var totalt ointresserad av sina barnbarn och varken visste hur gamla dom var eller ens vad alla hette.

Nu är han död sedan några år. Vi återfick aldrig kontakten riktigt och mot slutet var han så sjuk så vi fick aldrig chansen att prata ut på riktigt som jag sa till mig själv att jag skulle göra.
Det tynger mig också. Man slutar ju aldrig älska och sakna sina föräldrar tror jag även om det kanske aldrig varit så bra alltid.

Du har gett mig en del att fundera på och tack för att du bryr dig!

PS. Jag lovar dig att känslostormarna lugnar ner sig med tiden. Tålamod.

@Dan_Måne En sak till. Tidigare har vi hällt alkohol på alla våra känslor. Som nyktra behöver vi lära oss hantera dem på annat sätt. Ilska, frustration, skam men också glädje, stolthet och förnöjsamhet. Generellt behöver alla känslor bli sedda, tagna på allvar. Stanna i stunden, begrunda, acceptera. Sen kan de komma tillbaka då och då, men lite mindre starka för varje gång. Det är som med sorg - i början är den drabbande, nästan fysisk, sen lugnar den ner sig i intensitet, men försvinner aldrig riktigt helt. Man lär sig leva med den som en följeslagare, påminns inte dagligen längre.

Det dåliga samvetet gentemot dina barn kan du göra något åt - fråga dem vad de vill göra med dig. Nu idag, och även framåt. Berätta för dem hur du tänker och känner, säg förlåt. Prata med dem om alkohol och droger, och att ärftligheten är stor.

Kram 🐘

@Dan_Måne Grattis till 50 nyktra dagar! 🥳🥳🥳🥳 Du jobbar på jättebra, fortsätt så.

Kram 🐘

Idag är det 50 dagar och 7 veckor som nykter.

Kan inte komma ihåg om jag någonsin i vuxen ålder varit det?
Känner mig rätt stolt över det även om en "normaldrickare" nog skulle rycka på axlarna och knappast kalla det en bedrift.

Men men. Huvudsaken är ju att man gör sig själv stolt och idag så klappar jag mig själv på bröstet lite extra.

Lite saker som jag upptäckt är lite annorlunda.

- Pengar.
Det går inte alls lika mycket pengar. I somras gick det en back 50 cl öl i veckan - minst och andra sliskiga alkoholdrycker. Bara det man drack hemma och eftersom man är som en zombie och är trött och likgiltig så blir det mer eller mindre alltid färdiglagad eller hämtmat.

Dyrt och onyttigt. Jag har ett par tusenlappar mer över än vanligt trots att jag inte tycker jag direkt snålat.

Ork. Helgerna blir dubbelt så långa och man kan nästan bli förvånad hur mycket man får gjort och hur pass mycket enklare det känns att kliva upp till jobbet på Måndag morgon.

Självkänsla:
Känner mig mindre och mindre som en loser. Jag kan också liksom.

Sen finns det även inte så positiva känslor såklart.
Känner en väldig sorg över många saker i mitt liv. Saker jag gjort och inte gjort. Saker man prioriterat bort. Saker jag skäms för som jag aldrig kan ta bort.
Det har känts lättare efter en öl eller två.
Det saknar jag väldigt mycket varje helg. Att man kan fly bort från dom här känslorna. Nu ligger dom utanpå. Jag vet inte vad jag ska göra av alla dom här känslorna. Jag kan bli gråtfärdig helt plötsligt. Jag kan titta på nåt av mina barn och känna en sådan kärlek och stolthet.
Självförakt för att jag prioriterat vara hemma och druckit mig full då jag kunnat hitta på saker med dom istället. Känslorna kväver mig och nu kan jag inte gömma mig.

Torsdag idag. Snart helg igen. Det är en annan sak som blir bättre iallafall.
Det blir helg och jag kan faktiskt se fram mot den litegrann utan att vara skräckslagen för all tid jag måste hantera.

Jag har faktiskt köpt ett par nya hörlurar till mig själv i present. Det tycker jag att jag är värd! :)

Jag läser och hejar på i många trådar även om jag kanske inte skriver så mycket. Jag ska försöka bli bättre på det!

Ha en fin Torsdag alla ni som kämpar med era egna demoner!

@Trasig13 .Klokt & vettigt att komma fram till en förändring angående alkohol.Kontrollförlust kring det är tufft.Se till att ta ett beslut.Tex.Jag ska vara nykter resten av september med löfte varje morgon.Sedan utvärderar du och tar ett nytt beslut.Lycka till!

Jag hakar på!

Igår var det droppen för mig. Killen bråkade inte ens med mig utan bara nickade och såg glad ut.

Minnesluckor, ångest och jävligt arg på mig själv.

Vill ju kunna ta 2 glas men efter det tredje så finns det inget stopp!

Vet att jag måste ta tag i detta. Försöker gärna haka på er med vit september och kanske t.o.m. vit oktober…

Haha läser min kommentar DEN 2 SEPTEMBER 🤣🤣 Fortfarande alkoholfri efter 2 dagar 🙈.
Jösses.
Ja en kväll sket det ju sig men nu är det den 10e och det har bara varit den kvällen.
Jag väljer att vara glad åt 9 alkoholfria dagar istället för besviken över 1 med dricka.
Ska ut och äta med några ikväll som jag gillar att hänga med. Jag tänker JUST NU att jag absolut inte ska dricka ikväll, men när jag skriver detta, just denna stunden så har jag ändå en liiiitem del av mig som viskar "bara ett glas, eller två. Max 1/2 flaska om ni delar".
Jösses. Att det ska vara så svårt.
Men som jag skrev i en tråd, så är jag ju inte egentligen sugen på att sluta helt. Vill bara dricka mer sällan. Fast då tänker jag att 1, 2 eller 3 vita månader är allmänt bra för hälsan, och för att bli av med sommarens "volanger" runt magen. Är dock inte säker på att jag tycker det är värt det. Jag gillar verkligen att dricka. Min hjärna är totalt kapad av njutningen jag finner i alkohol. Sjukt.
Jag tror jag kommer att ha det såhär resten av livet. Bergochdalbana. Ambivalens. Eufori och ångest.
Men jag kan iaf sprida ut tillfällena.

Jag jobbar på med en vit september. Hakar gärna på dig.
Dricker inte varje dag men lite för ofta ska jag unna mig sånt jag tycker gör livet gladd och gott, och där är vin en stor del, alternativt öl.
Mitt stora problem är att jag saknar impulskontroll. Jag vaknar på morgonen och är glad att jag inte är bakis, sedan kommer ett infall där jag bara "åh så kul det vore med ett glas" eller "ah vad fint väder, en lunch och ett glas vin vore ju guld nu" och så går jag på den känslan.
Det är så dumt. Det kostar pengar, jag tappar formen och ffa är det ju dåligt för hela kroppen.
Jag tänker att "en cola är ju också gott" och sen sitter jag där ändå med mitt glas vin.
Ibland undrar jag om jag är dum i huvudet på riktigt. Fast jag tror att jag innerst inne inte vill sluta dricka helt. Jag vill kunna dricka normalt, vad det nu är.
Tänkte köra en vit september efter att ha deltagit på fantastiskt många jubileumsfester och tillställningar juni, juli och augusti. Sedan september startade har jag druckit vid ett tillfälle. Ett misslyckande, kan man tänka, men jag är glad för 1 kväll av 10 är lite för mig och jag sa nej tack till sista drickan, trots att maken gick och köpte. Det är väldigt ovanligt för att vara mig.
Så om du vill, kör vi månaden ut, tillsammans.
Det är absolut roligare att ha sällskap!

Tisdag idag och sådan trötthet.suget efter helgkänslan med öl eller vin har börjat komma. Suck! Men jag har bestämt mig att det inget ska drickas i september så det ska bannemej de inte göras heller!

Puh! Har nästan gruvat mig för att berätta för er, även om det var min plan sen dag 1, men har ju mest fokuserat på nykterheten. Fast ärlighet är viktigt & här inne har jag bestämt mig för att vara brutalt ärlig. Jag återkommer med utvärdering sen 🙂. Lycka till imorgon @EbbaiHulu

@nuärdetnog28 jag tycker också om att dricka läst ur vinglas. Känns lyxigare 😁

@Silvertärnan
Fick konstaterad diabetes för 2 veckor sedan. Börjat med medicin mot det. Men det var som när alla prover var tagna, som visade ganska okey, förutom levervärderna som var lite förhöjda efter mer än 3 veckors nykterhet, som att luften gick ur mig. Drack fredag o lördag totalt en dunk vin.
Idag var en stressig dag på jobbet, då slank jag in o köpte en liter som jag hällt i mig nu. Har problem att aktivera mig pga en annan sjukdom, så kan inte ta ut stressen på träning, när jag har ett skov.
Vet inte hur man ska få bort hjärnspökena, att tycka man är värd vin.

Jag är en helgdrickare. Kan hålla mig på veckorna och har de senaste åren hållit mig till att endast försöka dricka antingen på fredag eller lördag. En back öl en helg var inte ovanligt.

Nu för tiden blir jag dålig i flera dagar efter en dag och kväll med öl så det går helt enkelt inte längre eftersom jag inte skulle fixa jobbet.
I somras spårade det dock ut och jag drack mer eller mindre varje dag och kände mig som en urvriden trasa när jag började jobba. Mådde/mår skit över hur mycket alkoholen har förstört och tagit över mitt liv. Har väl ändå en dröm att kunna dricka "normalt". Dvs ett par, tre öl vid en uteservering nån gång och sedan vara nöjd.

Dag 48 idag som nykter. På onsdag firar jag både 7 veckor och 50 dagar som nykter. Jag ska vara nykter i åtminstone en månad till.

Har inga tips egentligen förutom att försöka göra dig upptagen med något som kräver att du är nykter. Själv bokar jag upp mig på grupp-pass på gymmet på lördag morgon.
Eller så lovar jag att skjutsa/hämta nåt av barnen på nåt.

För övrigt har jag aldrig tänkt så mycket på alkohol som jag gjort de här veckorna.

@nuärdetnog28 .Något som fungerat för mig att undvika helg-drickande & onödigt sug är att planera helgerna noga.Tex.Alternativt fredagsmys.Någon rolig a-fri aktivitet på lördagen.Laga något gott att äta och duka fint.Vara ute & strosa i skog & mark på söndagen samt preppa inför kommande vecka med städ & tvätt.Lycka till!

@alkoholdjavul han dricker ju öl hemma rätt ofta, men han dricker sig inte full då, och när han är ute i sociala sammanhang så kan han dricka med kontroll. Så han har inte samma problematik som jag har..

@alkoholdjavul jag tycker att det går ganska bra men precis som du skriver så är helgen jobbigast, för jag brukar inte heller dricka på vardagar. Märkte i helgen som var att jag tänkte mycket på alkohol, men drack läsk i ett vinglas och det fungerade det också haha

Dag 5
Tillbaka i verkligheten och så sjukt sugen på att passera Systemet på vägen hem för att tränga undan klumpen i halsen över allt som ska göras. Man jobbar sina timmar, men har inte kommit någonvart på att-göra-listan. Så frustrerande! Men, det blev ingen sväng till Systemet utan raka vägen hem, middag, jobb, träning och nu sova… Bra där 😉