Senaste kommentarerna i forumet

En dag i taget, minut för minut. Det är den svåraste biten. Är så otålig, men övar.

För 3 år sedan, var det exakt så. Enorm ångest väckte mig 3-4 på natten. Ibland med hjärtklappning och näsblod. Allt detta försvann när jag slutade med A. Sen har jag ju tagit en del återfall nu på sistone, men har inte hunnit bli det vrak jag var då. Varje dag bestämde jag mig för att sluta, men sen på eftermiddagen när bakfyllan lagt sig och det började kännas bättre, så gick stegen mot bolaget ändå. Jag kunde för allt i världen inte förstå vad det var för fel på mig, då jag föll för A gång på gång. Idag vet jag att alkoholen kidnappar hjärnan. Jag blir en nickedocka, om jag inte tar hjälp för att ta mig ur helvetet. För till slut var det där jag befann mig. Ångest, fängslad i bojor grät jag på natten över att jag kände mig så fångad och berövad friheten att göra som jag vill.

Så kul att du tittar in! Denna gången SKA det gå bra, det är jag helt säker på. Och så kul att det fortfarande går bra för dig

Hej på dig,

Hur går det för dig?

Kram <3

Vilket fint inlägg Berra! <3 Och du - tokgrattis till Å*T*T*A Å*R... Helt otroligt! Tack för att du fortsätter skriva och för att du visar att det är möjligt att leva nykter och dessutom vara lycklig! Just den där lilla, ibland omöjliga, kombinationen. I alla fall tror man gärna att kombinationen är omöjlig till en början...

Dagens största kram

Vet dessvärre inget ställe att rekommendera. Skickar däremot värme och hopp till dig. Det är förjäkligt att stå bredvid och bara se på när det går åt helvete med någon. Inget man säger eller gör verkar spela någon roll. Sorgligt, frustrerande och helt galet. Men Adde, det är i vart fall inte vi som orsakar detta för någon annan längre. Alltid något?

Bamsekram till dig

Heja Lexi! Kul att du är på banan igen! Kram

<3<3<3

Så gott att kunna säga att jag inte har druckit något på fem dagar och inte en gång känt för det. Klarar mig jättebra utan och mår riktigt gott. Ibland kommer tanken att ska jag aldrig mer kunna dricka vin, men då tänker jag bara att just idag dricker jag inget. Får väl se framåt våren hur det känns då, förhoppningsvis vill jag inte ha något då. Julhelgen är inga större problem för mig, för mina barn o barnbarn dricker inte alkohol så där behöver jag inte frestas.
Jag har ju sagt att tredje dagen, tredje veckan osv skulle vara de svåraste. Men nu ska jag sluta tänka så, för du Gunda verkade ju inte ha några problem tredje dagen!? Om jag tänker att det kommer att bli problem tredje veckan, då blir det säkert det. Om jag istället tänker att nu är det värsta gjort och jag kommer inte att ha några problem framöver, då blir det förhoppningsvis inga problem heller. Måste tänka positivt!!!
Jag upplever att jag har lite småont både här o där. Är detta vanligt att man känner så, vad säger ni som har kommit längre?
Kram o ha en skön o a-fri kväll!

En sån tur du har som har en väninna som vet vad du går igenom nu. Jag har visserligen berättat för en väninna här, men inte erkänt att jag är alkoholist bara sagt att jag avstår alkohol pga att jag har gått upp så mycket i vikt. Och jag gör som du Gunda, jag låter bli socker o mjöl för jag vet att jag går igång på sånt också. En gång när jag hade slutat med alkohol, så blev jag så sugen på en riktigt god smörgås och svängde in vid affären och köpte ett gott bröd. Dagen därpå var jag på Systemet och köpte en box vin. Så det hänger absolut ihop det där med beroende av olika saker och för mig gäller det alkohol, socker o mjölmat. Har dessutom ca 25 kilos övervikt, så det är nog bra på alla sätt att jag tänker på vad jag äter.
Här fanns för något år sedan en kvinna som hette "Santorini" och hon slutade med A och började samtidigt med LCHF och hon gick ner 20 kilo i vikt och vad jag vet är hon fortfarande A-fri.
Kram

Hur har du det, saknar dig och hoppas att det är bra.
kram

Dag 18 idag, har inte så mycket att skriva egentligen. Det kommer sug ibland efter alkohol och jag tänker att det inte gör något om jag dricker en dag, om jag gör det ensam, hemma, där jag inte gör bort mig framför någon. Suget går dock över ganska fort som tur är, jag vill ha tålamod och nå mitt mål på 55 dagar. Tror tre veckor är den längsta perioden jag varit nykter sedan 2012, spännande om det blir en längre period nu.
Läste för övrigt i Expressen om att en halv miljon människor i Ryssland dör varje år av alkohol, är ett jävla under att ett sådant gift är lagligt i princip överallt. Sjukt är det minsta man kan säga.
Ta hand om er och kämpa på, det går att lyckas även om vägen är krokig ibland ?

Tack för ditt kloka svar och tack för att du ändå tycks tro på mig. Tack för din formulering om kapitulation, den kan jag ta till mig! Blir så glad när jag läser att du skriver "det är "bara" det inre definitiva nykterhetsbeslutet som saknas". Som någon annan sa; du har alla bitar men de är inte i rätt ordning ännu.
Det känns mycket förtröstansfullt. Att också jag har förutsättningar att lyckas ta mig ur detta.
Jag förfäras över hur mycket tid tankarna kring alkohol, sug, val och velande tar. Så mycket uppmärksamhet denna alkohol tar! Tänk om jag kunde ägna all denna kraft till något bättre och mer konstruktivt. Och det kan jag ju - måste "bara" ta det där inre definitiva beslutet så snart som möjligt. Kan tyckas att det inte är så mycket att vänta på...så varför denna tvekan. Ett djupt andetag och kapitulera. Det känns som något som håller på att mogna fram ändå, tillväxten är inte lavinartad men sakta tar det form. Jag processar som du märker. Jag är sån som person, måste vända o vrida på allt, läsa in och ta reda på fakta - bygga på gedigen grund.
Du skriver detta så bra; "Att överge alkoholen är att bränna sina broar till en vana och en värld som i all sin bedräglighet ändå är något att tankemässigt fly till." I mitt fall flyr jag till ett bedrägligt lugn. Jag som utåt sett nog kan uppfattas lika trygg och fast som en klippvägg söker tankemässigt min flykt till ett icke-tillstånd. Åh så jag vill komma till stadiet där jag uppriktigt tar tag i att bränna dessa broar! Ikaros, tack för klokskap och tack att du vill dela med dig till mig.

Jag är så glad för att vara här, jag ger inte upp. Jag är med besluten i dag än i går, nu är det bara framåt som gäller. Vill vi verkligen det här så kommer vi att lösa det. Jag är helt övertygad om det. Vi kommer att ha daga då vi gråter då vi skriker åt A-djävulen och andra dagar då vi mår bra och kan känna tacksamhet.
Vi tänker inte ge upp, aldrig i h-vete.
Ha en bra dag!

känns bra att vi är flera på denna resa Gunda. Löjliga, banala, rädda och modiga. <3 Whatever. Huvudsaken är att vi inte ger upp!

Tack för de orden. Jag har tänkt i samma banor som du. Att man ska nå botten, det tror jag är bedrägligt, det skrämmer mig, för att nå botten kan ju göra mig till en som inte kan komma upp ur bottenläget.
Tack för dina ord.

Jag känner väl till tanken/åsikten att en alkoholberoende måste dricka färdigt för att kunna bli hjälpt. Inom AA talar man om personlig botten. Det kan ligga mycket i den tanken men risken är att man rättfärdigar sitt drickande elller återfall med just detta. "Jag har inte nått min botten ännu därför är det inte så farligt att ta en slurk", kanske man tänker.
Det är ett farligt tänkande eftersom det ger ett falskt sken av att återfall kan vara ett sätt att närma sig nykterheten." Då där i framtiden står insikten som leder mig till nykterhet och väntar." Detta går emot all erfarenhet jag har. Alkoholen har i stället den djävulska egenskapen att driva den drabbade mot ett allt större beroende. Ju tidigare man lyckas med att bryta beroendet desto bättre.
Däremot är min erfarenhet att kampen med återfallen kan leda till tillfrisknande, men för det krävs också en kapitulation. En kapitulation där man med hela sin själ inser att alkoholen är starkare än jag och att med den elden skall jag inte leka.

Jag skriver det ovanstående inte i första hand med tanke på dig, "Skamsen". När jag läser vad du skriver imponeras jag av din kamp och dina framsteg. Allt tycks finnas på plats för dig det är "bara" det inre definitiva nykterhetsbeslutet som saknas. Att överge alkoholen är att bränna sina broar till en vana och en värld som i all sin bedräglighet ändå är något att tankemässigt fly till.
Har du förresten läst PO Enquists bok "Ett annat liv"? En utmärkt skildring av alkoholismens helvete men också ett exempel på hur man genom stöd och egen kraft slutligen kan bli nykter.
När jag läser detta känns det väl snusförnuftigt och pekpinneaktigt varför jag vill påpeka att jag fortfarande sitter fast i min alkoholism även om det ibland är flera år mellan återfallen.

För att jag äntligen har vågat öppna munnen och berättat. Men inte för min man utan en väninna som också har varit i skiten.
Hon har varit fri i flera år och hon var jätte förstående och stöttande.
ÄNTLIGEN! har jag en som jag kan vända mig till som känner mig i grunden. Åter igen är jag nog lite religiös hihi fast jag absolut
inte är det, men tror ändå att någon där uppe leder mig i rätt riktning.
Jag har öst ur mig i flera timmar och hon har orkat lyssna, tänk att det finns människor runt en som är så.
Jag är tacksam för att det är dag fyra och jag mår bra.
Jag är tacksam för att jag även vet att den här dagen blir vit.
kram

är vi i samma båt, en känner sig banal, en urlöjlig. Låt oss vara det och jag tror att även det gör att vi utvecklas i rätt riktning. Vi behöver "prata" av oss, även om sånt som är banalt och löjligt som vi själva tycker. Vet inte om andra tycker så om oss, men strunt samma. Alla får vara som de är, vi sitter i samma båt och behöver olika stöd alla. Jag tycker inte du är löjlig måste jag tillägga. Jag tycker att det är bra att läsa dina tankar, det gör ju att jag känner att det är ärligt då vill även jag vara ärlig.
Tack för att du följer mig och att du stöttar mig i min resa, framför allt ser mig, Vi stöttar varandra.
kram

Tack för svar Gunda. Du skrev att du kände dig kanske lite banal på din tråd. Jag känner mig urlöjlig här på min. Men vi behöver väl vara just så här banala och löjliga då. Fick ju ett rakt svar av en här förut att "men sluta dricka då". Ja, det är ju exakt rätt svar förstås men inte fan är det så enkelt. Det kändes lite som en snyting men samtidigt jättebra med olika infallsvinklar. Har känt mig lite gnällig och ömklig denna vecka. Snart dags att ta tag också i den känslan för det är inte särskilt bärande framåt.... Hörs sen! Så skönt att du följer med mig här. Stor tack för det! <3

Tittar solen på mig mellan träden, kallt ute. Hundarna fick en liten kissvända och nu har jag fått min frukost.
Vaknade efter att ha sovit en skön natt. Underbart att dag 4 är här, har fortfarande huvudvärk, vet inte riktigt vad det står för.
Magen är inte helt ok heller, men jag tror att det är övergående. Känner av levern lite, värker lite i den, men jag hoppas det är övergående också.
Jag har börjat med en diet som utesluter allt som kan höja sötsuget. Ägg och bacon på morgonen riktig mat utan mjöl lunch och middag två mellanmål en av dem med bär. Det gör att mitt sug för sött försvinner och jag vet inte men mitt sug efter A har jag inte haft de senaste tre dagarna. Vet inte om det har en bra påverka även på a men jag tillåter mig att tro det.
Allt man kan göra för att hjälpa sig själv är tillåtet. Känner mig banal när jag skriver om min mat och mina krämpor, men det får väll vara lite banalt då, då.
Ha en fin dag alla fina människor här. Tack för att ni finns och tack till den som ledde mig hit.

Känner verkligen med dig och kan tänka hur jämförelsen man/A kan kännas lika. Att behöva säga adjö till nått definitivt att man aldrig kan mötas igen, så blir det sorg. Den sorgen måste bearbetas och jag tror det behövs mycket stöd att komma ut på andra sidan.
Tur att du har A-tanten att gå till, synd att din tid denna vecka blev inställd, det är verkligen inte bra i det här skedet.
Skönt att du har jobbet och försök att hitta nått som är roligt att göra på kvällarna, nått annat som kan skingra tankarna.
Någon skrev tänka att jag tar den här dagen bara den här, så får jag se hur det blir i morgon.
kram vännen

Jag vill bara säga att det är inspirerande och en ynnest att få vara del av detta forum. Just för inlägg som ditt. Kraft, mod och ödmjukhet. Tack och hopp om att du snart mår så mycket bättre.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tio månader och plötsligt inser jag att julen är en jäkla lång månad där alla skall umgås och dricka alkohol i någon form.
Julfester, glöggträffar osv har aldrig funderat så mycket över detta, men inser nu att sommaren är lättare att vara nykter än denna månad kommer bli.
Så jag laddar med vilja att möta tomten med klar blick, så kloka val så skall det här med gå.
Önskar er en fin dag

Jag hörde en läkare inom beroendevården en gång säga om en patient; Jag kan inte hjälpa honom nu, han har inte druckit färdigt än.
Det där har jag tänkt på många gånger - är det så? Att man måste komma till den där punkten när man är klar, redo, färdig. Jag har ju stått där många gånger med en påbörjad flaska och tänkt att detta är sista flaskan. När denna är tom är det slut.
Det alkoholfria hemmet hos oss måste verkligen rensas rent på nytt. Denna gång ordentligt, denna gång utan tanken att "den där flaskan spelar ingen roll". Alltså likör?! Idag vaknade jag för första gången på ett par veckor med tungt huvud. Var det värt de där sötsliskiga glasen jag hällde i mig igår? Den där desperationen efter känslan, lugnet, friden...den kemiska tystnaden i kroppen. Nej, det var självklart inte värt det! Idag tuggar skammen, skulden och det dåligt samvetet i sig av mitt mående, min självkänsla. Självförakt och ånger.
Tänkte på när jag som ung skulle bryta med en man då jag insett att han inte var bra för mig. Oavsett hur förälskad jag var så insåg jag att det inte skulle komma det goda ur relationen som jag hoppats på. Jag kan än idag minnas hur vi låg i min säng, han var 2 decimeter från mitt ansikte och jag skulle uppbåda kraften att ta mig ur relationen. Jag kunde inte då. 2 decimeter från mitt ansikte såg jag förälskelsen som aldrig skulle utvecklas till något vackert och gott. På motsvarande sätt är det med min förälskelse till den kemiska tystnaden i kroppen. Det kommer aldrig komma något gott ur min relation till alkoholen. Aldrig. Det tog ett tag för mig att bryta med mannen som jag älskat så mycket, som jag hoppats och längtat efter så. Nu ska jag göra det samma men med alkoholen. Jag ska bryta relationen. Ni kanske tycker att jämförelsen haltar och låter konstig men jag känner motsvarande känslor i kroppen som då. En slags sorg mitt i alla andra stormande känslor som vrålar i mig idag.
Tur att jag har mitt jobb så jag kan få fokusera på annat och andra. Det är hjälpsamt dagar som dessa.
Gunda - tack för din hälsning och så glad jag blev att du fick ut något av mina tankar om självförtroende! Kram till dig och till er som också vill ha en kram idag. Känner mig som om jag behöver många själv...