Senaste kommentarerna i forumet

Den här sidan hjälper verkligen till. Tänkte på det i helgen, att det kan vara så många tillfällen då man känner sig missförstådd eller dylikt, man aldrig här inne.
En envis hosta hänger kvar, men mår fint i övrigt. Hur ska du spendera veckan?
Och förresten, nämnde din sambo något om din måttlighetshelg?

och låg i utkanten av Atlanta. Mitt missbruk hade ännu inte nått den nivå då jag drog mig tillbaka från världen, så jag hängde en hel del på barer. Strokers var inte bara en bar, det var också en strippklubb. Där lärde jag känna Nicole. Hon var nitton år gammal och kom ofta och satte sig hos mig och pratade mellan arbetspassen. Hon hade rymt hemifrån vid fjorton års ålder och försörjt sig på diversejobb tills hon blev arton och kunde börja strippa. För en ung kvinna som inte hade någon egentlig utbildning var det oerhört frestande detta, hon tjänade lika mycket pengar som en civilingenjör eller en revisor. Så hon stod på en scen, rörde sig i takt med musiken och tog av sig kläderna en gång i halvtimmen, kväll efter kväll. Tvärtemot den gängse uppfattningen är inte alla strippor prostituerade eller drogmissbrukare, Nicole rörde inte alkohol, hon rökte inte och hon erbjöd ingenting utöver en titt på hennes kropp. För henne var det bara ett välbetalt jobb. Så småningom bjöd hon hem mig.

Hon hade träffat Tim på sitt första jobb, han var manlig strippa på samma klubb som hon. Egentligen var han licensierad elektriker, men strippjobbet erbjöd bättre betalt och innebar inte att klänga på en hög stolpe i hällregn och åska. Jag vet inte om det kan kallas kärlek, kanske var det bara två vilsna själar som sökte trygghet i varandra, men dom flyttade ihop och fick barn. När jag träffade dom bodde dom i ett litet nedgånget hus i Snellville alldeles utanför Atlanta. Tim hade blivit för gammal för att strippa och han hade ingen lust att återgå till hällregnet och åskan, så han var hemmapappa medans Nicole försörjde familjen. Han tyckte om att sitta i en stol i trädgården på kvällarna och röka en cigarett med diffust och definitivt olagligt innehåll.

Hushållet bestod dessutom av en flicka i tidiga tonåren, vars mamma var förlorad i droger och vars pappa var okänd. På något sätt hade hon hittat till det lilla huset i utkanten av byn, och gjorde nu sitt bästa för att bli en del av familjen. Tim insisterade på att hon skulle gå till skolan, så varje morgon klev hon på skolbussen och varje eftermiddag klev hon av den igen. Vad hon gjorde däremellan brydde han sig inte så mycket om. Föräldraföreningar och lärarkontakt existerar inte i den här världen. På sin fritid tog hon hand om den lilla, städade, diskade och läste läxor. Några kamrater såg jag aldrig till, kanske skämdes hon för att ta hem några, kanske hade hon inga.

Vid den här tiden jobbade jag ofta i deras trakter, så jag hade en bil stående hos dom, det blev billigare än att hyra. Tim hämtade mig alltid på flygplatsen när jag landade, ofta tog han hela familjen med, för dom var det en fantastisk upplevelse att åka dit, att se flygplanen starta och landa representerade en livsstil dom aldrig skulle få uppleva själva. Så småningom förde mitt jobb mig till andra delar av världen och vår kontakt blev mer sporadisk. Dom flyttade till South Carolina och köpte ett stycke land med ett litet hus på, det var Tims vision av framgång i livet; att äga en plätt jord. Det varade inte länge dock, ett år senare hade dom flyttat tillbaka till Georgia och bodde i en husvagn på en campingplats.

Det var sista gången jag träffade dom, jag undrar ibland hur dom har det, att jobba som strippa är strikt åldersbegränsat så Nicole gör med all säkerhet något annat nu. Kanske är dom fortfarande tillsammans, kanske släpar Tim omkring sina verktyg på någon byggarbetsplats, kanske sitter han i fängelse. Livet som Redneck i USA är oförutsägbart; en dans på slak lina utan skyddsnät. Jag är tacksam för den inblick jag har fått i så många människors liv, men ibland hade jag önskat att få veta hur det slutar, och samtidigt ändå inte. Är det något jag har har lärt mig hittills så är det att människoöden sällan fortlöper så som man vill att de ska, kanske är det bättre att inte veta.

Ha en bra dag!

Heja dig! Blir så glad av att höra att det går så bra för dig!

Kram från Rabarber

Femte helgen nykter! Jag har varit på trevligheter där jag normalt hade druckit men valt bort alkoholen. Har även varit värdinna och valt bort alkoholen, det känns bra. Idag blev jag påmind om en av mina gamla fylle-fadäser och klumpen i magen landade direkt. Usch vad jag skäms. Samtidigt blir jag också heligt förbannad på människor som måste hänga ut andra. Jag tycker de borde tänka längre, förstå att troligen är just den händelsen inte något som personen i fråga är mest stolt över. Men det är tydligen att begära för mycket. Händelsen som jag påmindes om gör ont, det gör ont att jag druckit sådana mängder så jag gjort bort mig, det gör ont att människor pratar illa om mig. Men ondast gör att de man trodde var riktiga vänner garvar och tycker det är kul. Jag personligen tycker med lite distans till det att många av de saker jag gjort och saker jag utsatt mig för är allt utom kul, de har under lång tid visat att jag ej hanterar alkohol, att jag borde slutat för länge sen.

Jag fortsätter kampen och hoppas att även de som roar sig åt mina misstag kan se att jag försöker och kämpar för en förändring. Men också att även trots alla tokigheter så är jag inte värd att hånas. Alkoholen är ett gift som gjort mig till en människa som gjort saker som inte är jag som person. De som ej kan se det är inte värd mig försöker jag intala mig men det är svårt ska jag medge.

ska jag träffa läkare för att prata om mitt drickande. Jag ska vara ärlig och berätta att jag dricker mycket mer än de nio standardglas i veckan som är en övre gräns för kvinnor.

blev inte bra. Ensam hemma på fredagkvällen. Öppnade en flaska vin och skulle bara dricka två glas. När flaskan var tom gick jag på krogen. Blev berusad. Igår var jag på fest och hade bestämt mig för att klara av att dricka lugnt. Det gick inte. Jag blev full och lämnade festen innan middagen var över. Gick gråtande och vinglande hem. Hemma öppnade jag en flaska vin och började fylleringa till människor jag inte haft kontakt med på flera år. Ingen svarade som tur var och jag har inte vågat kolla samtalslistan i telefonen än.

Hej Evert
Jag har inte glömt dig. Undrar hur du mår
Ikaros

Svartvit, tack för stöd! Ska läsa din tråd och hejarop tillbaka!!! En helg klar nu om jag låter en folköl vara "vitt", det borde jag egentligen inte tillåta men en folköl på en vecka är ändå bra. Har tränat och gått ner i vikt och haft mkt mindre ångest än tidigare.

Såg hela filmen i fredags och kom även i håg slutet när jag vaknade på lördags morgonen.
Kände ganska stor avsaknad av A i lördags kväll, whisky flaskan stod bara en armlängd från tevesoffan, järnspöket vann inte denna gång.
Nu är det söndagskväll och så här långt har det gått bra.
Nu kommer det en vecka med möten och konferenser, med både vin och öl till middagarna och barsittningar på kvällarna. Hoppas jag kan vara ståndaktig och säga nej tack.

Härligt de låter som du också har haft en bra och måttlig helg! Jag är stolt över mig själv och de är tackvare denna sidan som jag fått energi att ta tag i mina problem.
Starkt av dig att "bara" ta 2 glas, ja är likadan efter den 3e så vill man inte gå hem, been there done that! Förstår att de måste känts lite trist, men så mkt bättre än att vakna med minnesluckor dagen efter!
Nu kör vi nya tag och dricker måttligt! Ser redan fram emot nästa helg och fortsätta på denna banan :).
Gick din förkylning över i helgen?

Har ett par dagar att ta igen. Ingen ångest. Inga dumma sms. Inga slagsmål (haha) och inga minnesluckor. Men, jag släppte min nolltolerans.

TORSDAG
Middag med en kompis. Drack ett glas bubbel innan maten (tog en timme att dricka upp), drack ett glas bubbel under middagen (tog två timmar att dricka upp och jag lämnade till och med lite), och sen en gt efter maten (tog också närmare två timmar att dricka upp och drack heller inte ur hela drinken).
Jag är stolt att jag lyckades hålla mig så himla bra. På vägen hem gick med ett par vänner till nästa ställe men endast för att möta upp en gammal flamma som jag blivit väldig god vän med. Han mår riktigt dåligt efter att ha brytit upp med sin tjej. Då tog jag mig en mellanöl att sippa på, drack inte ens halva.
Visst, sista ölen kanske var sjukt onödig men jag fick känna mig lite behövd, som en bra vän (vilket jag verkligen kan behöva) och jag var riktigt jävla snygg så ville visa upp mig lite. Och i "nyktert tillstånd".

FREDAG
Stannade hemma hela kvällen, kollade på modern family och somnade vid 22. Riktigt skönt!

LÖRDAG
Var klar på jobbet vid 01 och gick med en kollega på AW. Vi delade på en flaska bubbel men jag har märkt att min gräns ligger vid två glas så jag stannade efter lite mer än ett glas. Vilket funkade bra för oss då min vän verkligen gillar bubbel så det var en win-win. På nästa ställe köpte jag en halvtaskig drink för att inte dricka så snabbt. När det köptes in nya ställde jag bort min halvuppdruckna drink och drack ännu mindre ur nästa. Helt magisk känsla att bara välja bort alkoholen och dansa istället. Attt få känna mig på topp efter lite bubbel och vara den där roliga Becca jag vet att jag kan vara. När dom köpte in shots så toppade jag deras shot med min och skålade men den knappa centilitern som fanns kvar i mitt glas. Guld. Fick säkert i mig lite mer än jag själv tror men upp emot två drinkar, en shot och så bubblet från innan. Jag hällde ut, ställde åt sidan eller gav bort mer än jag drack.
Kvällen slutade med att klubben stänger, jag dansar mig ut och en kompis skriver att han är för full och behöver hjälp. Jag sa hejdå till alla och gick för att hjälpa honom. Han var rätt rund om fötterna och verkade vilja följa med mig hem men jag sa nej. Skrev ett par roliga sms om disneyfilmer till en crush jag har (han skrev först), men absolut inget pinsamt eller något jag har ångest över. Det var mer roligt.

Så jag vaknade upp med myskläderna på, håret i en stor gosig bulle och suktandes efter en god juice. Och vad hittar jag inte i kylen? En stor, iskall juice med smak av blåbär och svarta vinbär.

Jag sa att jag skulle ha nolltolerans men det är uppenbarligen ett omöjligt jobb för mig. Summa summarum är jag nöjd. Nu blickar jag framåt och ser fram emot en nykter vecka! Målet för denna veckan är att hitta till SATS och köra ett spinningpass.

Frågan nu är bara, börjar jag räkna om som dag 1? Eller ska jag sikta mot (som Karin01) att räkna dagar utan minnesluckor, pinsamheter och känslan av att vakna upp med livsångest? Rent spontant är drickandet igår inte något jag vill säga till min syster som är benhård med att jag måste ha nolltolerans, men samtidigt tycker jag att så länge det inte är varje helg och så länge det inte spårar ur att jag hellre räknar mina dagar som Karin01.

Vilken glad läsning! :)
Jag drack två glas vin på AW'n i fredags. Mitt sällskap frågade om ett tredje, men då visste jag att det kunde barka åt h-vete så jag fick skylla på att jag behövde gå hem och laga middag. Kände mig lite dämpad på vägen hem över att ha detta problem men slog bort tanken på att gå förbi systemet så gick istället hem och drack varm choklad. Igår gick jag några ärenden och gick sedan till systemet och köpte en liten flaska vin som jag drack i soffan. När den var slut så ville jag såklart ha mer, men visste ju också att det räckte som det var.
Idag är jag uppe, pigg och ångestfri och rensar hemma och donar. Heja oss, nu kör vi max måttligt nästa helg också.

I fredag drack ja ingen alkohol, vilket är första ggn på mååånga år! I lördags drack jag 2 glas vin, kunde inte stå emot men de var iaf bra mkt mindre än vad jag brukar hälla i mig! En annan sensation är att jag inte varit på bolaget, vilket är väldigt skönt att slippa, det är ändå ganska ångestladdat att gå dit.. Eftersom jag fick en flaska i v så räckte den för mig och min sambo.
Sååå kontentan är att jag är väldigt nöjd, har inte vaknat bakis och har nyttjat mina ledigs dagar bättre då energin har varit på topp!
Jag har bakat, tränat, städat, och gjort lite research om saker som jag sparat på!

Det blir bättre! Det är en utmärkt början att göra hemmet alkoholfritt. Tror att det kan vara nödvändigt nästan. Eller åtminstone svårtillgänglig alkohol som man inte tycker att man kan dricka.
hoppas du snart kan se dig själv med lite andra ögon. Det är lättare att se på sig själv med lite blidare ögon när man kommit lite längre i sin nykterhet och det kommer. Du grejar det här och sen har du ytterligare en erfarenhet att hjälpa andra med. Tycker man ska lämna det där med att tro att man själv ska vara perfekt och felfri. Det är dessutom lättare att förlåta och förstå andra om man inte väntar sig perfektion.

Tror som dig att man lärt sig mycket om sig själv varje gång man gått en liten bit på vägen till ett bra liv.
Att njuta av de korta stunderna är så viktigt.
Önskar dig med en fin söndag

Åtminstone om man ska tro en av villaägarna i det sprillans nya villaområdet jag passerar på morgnarna. De har satt upp en ljusslinga runt garageporten, med röda, gröna, blå och gula lampor som blinkar i takt med någon tyst melodi. Lite tidigt kan man tycka, men varför inte? Igår var en perfekt vinterdag, en sådan där dag som man ser på vykort, och julstämningen infann sig med omedelbar verkan. Barnen åkte pulka i backarna, det skottades snö och lades ut ris vid ytterdörrarna och luften var hög och klar, så där som den bara är på vintern. Så som klimatet ser ut nu för tiden gäller det att ta vara på de stunder som ges.

Kvällen blev snudd på magisk, månen var nästan full och lyste på en snödriva ute på terrassen, där hunden låg och njöt. Skuggorna låg djupa, bara denna enda snödriva lyste som av ett inre ljus. Jag stod i dörröppningen och betraktade scenen, rädd att störa den om jag gick ut. Det var som om universum hade läst vad jag skrivit nyligen och ville visa mig att det finns stunder av frid, stunder att bevara och ta med sig. Den varade inte länge, men nog för att jag skulle hinna ta en mental bild och sortera in i ett av mina album, det där som ligger överst i högen och som jag tar fram och bläddrar i då och då.

På sätt och vis är jag nog rädd för närhet, Dionysa, mest av ren självbevarelsedrift. Jag har älskat tre kvinnor i mitt liv, den första lämnade mig för en bättre man, den andra blev mördad av ett svartsjukt ex och den tredje valde att lämna världen för egen hand. Så jag kan väl säga att jag inte har haft mycket tur i kärlek, kanske var det aldrig meningen, kanske var det slumpen som som var på dåligt humör och tog ut det på mig, kanske står orsaken att finna i mig själv. Jag lär aldrig få veta, och det är länge sedan jag slutade fundera på det där. Jag försöker leva mitt liv så gott det går med de förutsättningar jag har, och även om det har varit upp och ner så vill jag nog hävda att jag har, och har haft, ett gott liv.

Hur konstigt det än kan låta så tycker jag faktiskt att mitt missbruk har hjälpt mig på vägen. Inte när jag har varit aktiv, men alla de gånger jag har slutat har jag jobbat mer med mig själv än många människor någonsin får privilegiet att göra. Jag har byggt upp en självinsikt, jag har lärt mig att njuta av de lyckliga stunder som drar förbi emellanåt, jag lever i nuet och har lärt mig acceptera att allt inte är solsken och rosor. Så även om jag känner mig lite melankolisk just nu, så vet jag ju att det kommer bättre tider, kanske kan jag så småningom lära mig att själv tända lampan när livet mörknar.

Ha en fin söndag allihop!

Fin text! Intressant det där med stillbilden, där allt är fixerat, men där brasan "sprakar muntert utan att falna". Den liggande hunden kunde i så fall lika gärna vifta på svansen i en evig loop. En sprakande brasa är rörelse och liv.
På ett liknande sätt undrar jag över (den antydda) identifikationen av den så utomordentligt pregnant beskrivna känslan han fick när hustruns fingrar rörde sig över hans ansikte med nirvana.
Texten ger alltså en del att fundera över. Kanske bara det att levande liv på något sätt är rörelse och att frånvaron av rörelse är död? Och så kan jag förstås undra över om denna ytterst förfarna skribent inte har publicerat sig i något sammanhang.
Jag förstår också att du känner dig lugnad av vad han skrev, när du nu hade haft dina tydligen mycket motiverade farhågor.
Nedan en länk till Pete Seegers insjungning (det finns också många andra på Youtube) av Woody Guthries Hobo's lullaby. Där finns också drömmen om frid. Själva vaggsången är ljudet av hjulen mot skenorna – en lugnande musik som ändå talar om rörelse och liv. Och där finns refrängens psykologiska mantra: "let the towns drift slowly by".
Huruvida denna sång har någon som helst anknytning ..vet jag inte, men eftersom den är en av mina favoriter ville jag ändå skicka med den.

https://www.youtube.com/watch?v=RsfcZgnXapE

Jag inbillar mig att du är jätterädd... för närhet, Heueh. Med all rätt, säger Dion

så hade jag gjort precis det du föreslår. Jag hade nästan glömt det, men musik har den där makten; förmågan att föra en bort till ett Shangri-La som man skapar själv. Nu ska jag bara hålla andan i drygt två veckor till, sedan blir lådan med ljusen den första jag packar upp.

Ja precis, fram till nyår :)
Men även idag står jag i valet och kvalet kring huruvida det ska tas något glas vin. Men jag vet hur det brukar sluta, alldeles för full, bråkar och mår skit imorgon. Att vakna illamående, yr, torr i munnen och darrande kropp. Nej tack! Det får bli nyktert med någon film på tvn och en kopp te. Trevlig lördag på er!

Hej allihop! Jag har varit hyfsat nykter i nästan två månader. Idag har jag tagit mig ett hyfsat medvetet återfall. Medvetet! Jag undrar varför. Går in i känslan - försöker i varje fall. Jag tror att det har med sorg och saknad att göra, men vet inte riktigt vad det är jag sörjer. Jag fortsätter leta, med - eller helst utan - a.

Ja, trött trött trött.
Orkar just ingenting. Idag åker alkoholen ut ur huset. Pratat m maken. Men för övrigt: orkar inget!
Hoppas kunna få ut lite mer av morgondagen, har lagt ner hoppet om idag. Sova, vila, vara bara. Inget kul liv men det är så här det är just nu....

Hej Svartvit

Vad menar du med 6 av 55 ?
Har du en egen deadline på 55 dagar?

Tänd ljus inne, det hjälper till
Man blir varm och lugnare....

Kram

På något underligt sätt tror jag att jag inte är ensam här på forumet att känna igen mig i din sorg, även om den naturligtvis är unik för just dig. Men sorgen är densamma. Jag vet inte vad just jag sörjer, men den känns starkt ändå. Jag har tagit ett par öl... för att fly från den, eller snarare- kanske närma mig den. Inte bra, men ändå.

Klockan är snart 15.30 och det känns som att det borde vara sovdags snart eftersom det redan börjat bli mörkt. Vänjer mig nog aldrig vid detta mörker, tycker det är otroligt deprimerande. Idag är det dag 6 av 55 utan alkohol, blir enkelt idag då jag är fullbokad med alkoholfria aktiviteter.