Senaste kommentarerna i forumet

Den där känslan du beskriver då din hustru försjönk i läsandet och du försjönk i hennes lätta smekande. Precis så. Sökandet efter den där allomfattande tryggheten, vilandet, den yttersta innersta friden. Den jag tror att ett litet barn upplever när det stoppats om av en varm och trygg vuxen, har vällingflaskan i munnen och sömnigt lyssnar på en vacker saga.

Hade alkoholen bara gett mig den känslan och inte ett helt långtradarlass med andra bieffekter, ja, då hade jag nog velat fortsätta dricka. Men så sinnrikt uppbyggd är nu inte den där vätskan. Tycker det är kalas att du kan identifiera vad du söker och längtar efter. Och att alkoholen är en klen surrogathustru/surrogatsagoberättare. Det är synd och det är bra och vi får fortsätta vår vandring.

Vet du vad jag tycker du ska göra om det där suget fortfarande håller i sig? Detta ska du göra:

Nummer ett: Tänd en massa ljus överallt där du befinner dig.
Nummer två: Dra igång Bing Crosbys "40 Christmas Hits".
Nummer tre: Sätt dig i ljushavet med en god kopp varm dryck och bara lyssna...

Gör du allt det här så kommer du ganska nära dom fina fingrarna. <3

Ett klokt val.

Det ligger sån storhet i det du skriver, har du tänkt på det? Så här skriver du: "Att man tystnar här på tråden är för mig en riktig varning och en början på flykt in i förnekelse igen."

Tycker du är en mycket klok människa. Glad att du är det. Och du? Ekar är ena himla bra träd. En varm och stilla kram vill jag ge dig nu. Du är en bra ek åt dig själv.

Och man kan ju faktiskt städa nykter med.
Det går t.o.m lite fortare.

;D

Läs just dina inlägg från den 29 september.
Men ÅH Vilken skillnad!! <3 <3 <3

Släpp inte den känslan du har idag!
Håll fast vid den och tänk att du alltid vill må SÅ bra.
Det är precis så som livet ska kännas.
Det är så dom "andra" känner som inte har ett missbruk.
Upp tidigt, pigg och vaken, ut i snön, få saker och ting gjorda.
Må bra!

Du kommer klara detta.
För varje dag som nykter så kommer mer styrka, fler insikter.
Kämpa vidare men du är en väldigt GOD väg bort från ditt beroende.

Kram

nu är du på väg åt rätt håll. Bort från alkoholen och drickandet.
Fortsätt så här, ett steg och en dag i taget.
Och du, bättre ostädat och nykter, än städat och full.

Ha en bra och nykter lördag!

11 dagar och det går förvånansvärt bra! Känns otroligt skönt att vakna tidigt och må bra ? Åkte ut till stallet tidigt, tog en liten promenad i skogen med shettisen. Hon är inte så gammal och har mycket att upptäcka. Härligt!
Idag jobbar gubben helg vilket aldrig annars händer så jag är ensam hemma. Egentligen, om man tänker ur mitt alkisperspektiv, så vore det här en ypperlig dag att festa till det på. Huset är som en smärre katastrof och det är många gånger jag påbörjat mina fyllor med att dricka öl och städa. Ju tidigare på dan dessto bättre tydligen. Överlade med mig själv en stund idag, är det inte okej egentligen att dricka på en lördag, drack ju inte en droppe förra helgen? Men faktum är, helt ärligt, att jag är inte det minsta sugen. Faktum är att tanken äcklar mig lite grann. Så bra ? Sen är ju missbrukshjärnan lurig så det kanske vänder under dan, men varför grubbla på det just nu?
Nähä, eftersom jag vaknade kvart i fem idag så ska jag unna mig lyxen att sova förmiddag. Sen blir det kaffe och kaka och därefter försöka få ordning i huset - i nyktert tillstånd ? Kram

ligg kvar i soffan och njut av nykterheten och friheten utan alkohol.
Du gör helt rätt när du påminner dig om hur det har varit, och om alkoholens alla lömska lockelser och mörka baksidor.
Fortsätt också med dina kloka val.

Trevlig helg

Tack Pi för din tanke, ligger i soffan och läser alla trådar.
Tror jag omedvetet börja ifrågasätta min sjukdom och då behöver jag påminnas igen.
Att man tystnar här på tråden är för mig en riktig varning och en början på flykt in i förnekelse igen.
Så här är jag och skall ta tillvara det stödet som finns här med er alla.
Så önskar er alla en fin lördag och tack till er alla som delar era liv här

Det är drygt tre veckor sen jag drack alkohol. Har inte bestämt än om jag vill sluta helt. Innan den här vita perioden hade jag bra kontroll på mitt drickande med hjälp av Naltrexon. Kunde sätta stopp efter 2-3 glas vilket jag inte klarat utan. Känner mig hel och ren på något vis. Har inget stort sug men ska erkänna att saknaden är ändå hela tiden påtaglig. Det känns tomt på nåt vis. Älskar att vakna fräsch och inte behöva tänka länge vad som hänt kvällen innan. Hua, vill aldrig känna så igen som man gör när man vaknar upp efter en fylla. Värsta mardrömmen...
Nu blir det ännu en vit helg! I dubbel bemärkelse dessutom!

Det är ju så att "lyckan" den visar sig i blixtsnabba ögonblick. Det gäller att vara lite mer alert än en sengångare då!? framförallt måste man vara nykter!
Säger en som mår rätt kass just nu. Men hoppet finns.

Efter mina rosenskimrande beskrivningar igår har jag funderat vidare. Vad är det jag vill med de där bilderna? En bild av en man sittande i sitt bibliotek är ju mer hämtad från någon sekelskiftesroman än ur verkligheten. Och ändå lockar den så intensivt, som en bild av ett liv att sträva efter. Och varför måste barskåpet finnas där? På vilket sätt skulle ett glas whisky förhöja upplevelsen av en god bok? Det är en stillbild, jag tror det är där hemligheten ligger. I en bild står tiden stilla, mannen sitter i sin fåtölj för tid och evighet, hunden ligger blick still vid hans fötter utan att någonsin flytta sig, brasan sprakar muntert utan att falna, allt är frid och ro. Jag inbillar mig att det är det jag söker, en stund, ett ögonblick av lugn och ro, av frid, ostört och evigt.

Min hustru gillade att sitta i sängen och läsa. När hon gjorde det så rörde sig hennes fingrar automatiskt, ungefär som en del tvinnar sitt hår. Ofta lade jag mig bredvid henne och då vandrade hennes fingrar över mitt ansikte, följde dess konturer, smekte min panna och masserade mitt huvud. Det var himmelriket för mig, jag sjönk ner i mig själv, världen tonade bort och hela min tillvaro reducerades till de där fingrarna på mitt ansikte, jag fylldes av en värme som spred sig till varje litet skrymsle i min själ. Hon har varit död i tjugofem år nu, men fortfarande saknar jag henne då och då, ibland så att det gör ont i mig.

Den där känslan är nog en del av det jag söker, och den jakten är också en del av orsaken till att jag misslyckas så ofta. Alkoholen, framförallt de första glasen, ger ju en slags varm känsla som sprider sig i kroppen. Den är dock inte tillräcklig, den fyller inte min själ, men när jag har nått så långt så jagar jag vidare, glas efter glas. Och plötsligt blir det fult, motbjudande och smalspårigt. Jag inser nu att jag aldrig kommer att kunna återskapa den där känslan på artificiell väg, jag måste söka den inom mig själv och nöja mig med att bara en gång emellanåt få en glimt av det nirvana jag så hett åtrår. Jag måste lära mig att ta tillvara på de där stunderna som trots allt dyker upp, om än flyktiga, och bevara dom, vårda dom så att de kan visa mig att det finns en bättre verklighet även när livet känns svårt.

Ha en härlig dag!

Jaha, så kom situationen till sist. Den där som innebär något för en själv viktigt. Jätteviktigt att hålla sig nykter i. Vad gör man då? Sabbar det hela såklart.
Har ett tag haft för mig att jag skulle avdramatisera det där med alkohol. Om jag inte själv ser mig som beroende utan som en som faktiskt bara är jäkligt försiktig med alkohol så går det nog bättre.
Inte alls säker längre.
Fast jag tänker ändå lite på att om man som jag under hela barndomen fått se hur en fullblodsalkis beter sig så vet man hur man skall göra. Hur mycket betyder det? Om man så försöker att ändra sina tankar om sig själv. Vad kan det innebära?
Ja, det är tidig morgon och tankarna snurrar runt. Om jag hade trott på en Gud så hade jag nog sagt Gud hjälp mig.

Uppe med tuppen ? Känns helt okej. Kram

Började med Berra och nu känner jag igen barskåpet-i-jordgloben som förlorar sin aura när whiskyn byts mot äppelmust. Så mycket falskt skimmer som lockar oss. Och bedrar. Ni är en hel rad kloka vuxna män här som kunde ge ut en samlingsvolym om konsten att leva ett gott och nyktert liv. Förresten kunde det vara en sån där dubbelbok .... kvinnornas och männens - här vimlar ju av lika kloka kvinnor. Nu blev det lite komplicerat, ska det vara uppdelat eller?
När jag hittade hit, svårt intrasslad i medberoendetankar och -mönster, mötte jag Adde och Berra. De gav mig hopp❣️Hopp om att vuxna män kunde välja nykterhet. De satte ord på kampen så att jag kunde förstå.... på ett helt nytt sätt. De har följts av fler varav en del stannar länge. Ni är så viktiga! Både för de som kämpar mot alkoholen och de som finns omkring. Förstås hittade jag också kvinnorna, de som fastnat i alkoholens grepp. Deras berättelser blev lika viktiga, lika men ändå olika. Flera av dem känns som idag nära systrar med enorm livsvisdom. Att läsa här har lärt mig så mycket om livet. Jag är så tacksam att jag hittade hit, det har verkligen haft en stor betydelse och gett mig insikter och kraft att förändra mitt liv.
Tack för utrymmet i din tråd heueh, tack för generöst delande och välskrivna berörande betraktelser.
Varmt lycka till i ditt nya hem och med livet! / mt

som förs i denna tråden. Även om jag hittat hit som medberoende så känner jag igen så mycket.... av den inre kampen, att en kan vara så klok och stark med andra och så vacklande svag med sig själv. Kram och lycka till en dag i taget.
Det är möjligt att ta makten i sitt liv❣️ / mt

och varm novemberkram❤️ / mt

Byta till vatten nu kanske och vakna upp imorgon och vara glad över en rolig kväll och att din pojkvän sov hos dig? :)

Blev lite mer än en liten flaska. Jag är 24 och min kille är här plus tre av hans kompisar jag lärt känna är här. Min kille brukar inte dricka men ikväll ville han det och automatisk sover han hos mig då och då dricker jag. Men vi är i sällskap och jag köpte två vanliga flaskor. Vi har roligt än, men inte alltid han sover hos mig (om ens en gång i månaden ) så vill ta tillfälle i akt. Vad tycker ni?

Många sätter sitt tillstånd som en rubrik innan sin presentationen av namnet.
Jag är inte alkoholisten Berra, utan Berra som lite längre ner i raderna kan erkännas som en möjlig alkoholist för de som frågar och för de som jag känner, ett förtroende för, när tillfället känns rätt.
Det låter komplext, och det är det nog, en sjukdom som är höljd i sin skugga av andras fördomar.
Alla har en åsikt eller ett dömande vad som är en alkis, med eller utan egen erfarenhet.
Jag tror de behöver uppdatera vad en modern alkis ser ut att vara, inte längre en parkbänkalkis utan en väl fungerande individ men med ett stort problem, sin överkonsumtion av alkohol som ganska ofta knappast alls märks, om de inte har vanan att kunna se dem.

Vi lever i ett land där alkoholen glorifieras och ses som en glädjeskapare i vårat ganska så tillstängda sociala samvaro.
Vi sätter oss vanligtvis så långt ifrån närmaste person på bussen, vi manar om vår personliga integritet, inte tränga oss på andra.
Men beter oss precis tvärsom när vi har druckit, tvekar aldrig att trycka upp vår fyllstinkande mule i någon annans tryne.
Då är vi sociala och pratsamma, men alkoholhalten avgör snabbt hur intressanta vi är att överhuvudtaget konversera med.
Från charmig till påträngande, en ytterst tunn skiljelinje, och vi kommer aldrig själva kunna avgöra var den går, för alkoholen har helt raderat vårat omdöme, den som skulle göra oss charmerande och inte besvärliga.

Tänker lite på heuhes senaste inlägg om hur han fantiserande och glorifierade hur han ville möblera sitt nya hus med ett bibliotek, en skinnfåtölj och ett barskåp döljti en gammaldags jordglob, sippandes på en whisky.
Jo jag har också haft den drömmen, men har lärt mig hur hjärnan försöker få oss att linda in drickandet i fina miljöer bara för att få rättfärdiga alkoholen och slutligen berusningen.
Tänk dig exakt samma upplägg allting stämmer precis, men....med äppeljuice i det vackra whiskyglaset?
Det känns avtändande och helt värdelöst egentligen, allting blir bara kulisser och framträdandet helt utan värde.

Då förstår man vad tankarna försöker förföra oss bakom en mental vägg, en sorts förhoppning och dragning som aldrig kommer att hända i mitt liv, utan det får fortsätta vara en dröm, en alkoholdröm faktiskt...

Och ja Lena, vad vore livet om man inte kände sig behövd, jag kommer att sakna det den dagen då mina tjänster och delvis stress inte längre är eftertraktade, jag kommer att få behålla min familj men i nya konstellationer och jag kommer behöva anpassa mig efter dem, med svärsöner, svärdöttrar och deras familjer, inget som jag själv har valt men ändå måste hålla mig förtroligt med, någon annan har valt dem åt mig med allra största selekivitet och förhoppningsvis vara en god genetiskt grund till mina barnbarn.
Min kontroll är där inte helt i min ägo, men det finns områden där jag fortfarande kan kontrollera, min nykterhet.

Tredje helgen i november plingar det in på åttonde året, det finns områden som känns att jag har en god kontroll.

Berra

Om du endast vill ha för att det är gott och inte för att bli full så finns det ju faktiskt många goda alkoholfria viner. Man får köpa lite olika och testa sig fram till vilket man tycker om, känns ju lite mer lyxigt än att dricka läsk :) Lycka till, hoppas ni har en härlig kväll!

Det är fantastiskt skönt att vakna och inte vara bakis och inte ha ångest! Försök hålla kvar i den känslan :)

Så nära det var att jag följde med en kollega och vän hem för att umgås och dricka lite vin. Det var såååå nära! Men eftersom jag jobbat hela dagen och är helt slut så tackade jag, efter många rundor med tänkande, vänligt men bestämt nej.
Tycker det är så himla krångligt, jag har inte längre bara alkohol i tankarna. Men när det är helg och man är ledig och är sugen på A, varför inte unna sig det? Nu när man tagit sig ifrån det utbredda drickandet. Dricka en gång i veckan, vad skulle det spela för roll, om jag nu tar det lugnt och inte gör massa dumma saker som ger mig ångest? Jag tycker livet är ganska trist i vanliga fall, men det blir trevligare med några glas vin eller några öl. Känner mig avundsjuk på dessa människor som klarar av att dricka måttligt och nöjer sig med en lättare berusning och liksom trivs i det. Många tankar.. Ikväll blir det i alla fall ingenting för min del, kommer förmodligen somna ganska snart. Dag 5 av 55 blir det. Får motivera mig själv med att jag kommer vara pigg imorgon, kommer inte ha någon ångest och kommer inte få i mig massor av onödiga kalorier så min viktnedgång blir lättare.
Hoppas ni får en härlig kväll ni också, vännerna på forumet. Stor kram till alla som vill ha!

Läser om ditt arbete, jag har också arbetat med att vara en klippa för människor som behöver mycket stöd och hjälp.
Jag vet att jag kan göra skillnad för andra liksom du. Varför gör vi då illa oss själva, det är en undran.
Du har så mycket klokskap, och LenaNymans har rätt i det hon skriver.
Att du har fått den hjälpen du har måste vara guld värd och en ventil. Någon som lyssnar och förstår, kan hjälpa och stötta.
Att låta det ta tid, måste vi nog acceptera, men vi tar en dag i taget och vilar i det.
Ha en skön fredag.

Jag blir lite orolig när du pratar om Det Där. Jag längtar ju själv ständigt efter Det Där Tillståndet av frihet, gränslöshet; oändlig kärlek. Låter närmast religiöst!
/D.

Både Jullan65 och Juno kämpar på galet bra :)

Och alla andra som kryper, småspringer, joggar eller maraton löper mot sitt mål.
Det är galet bra kämpat oavsett. Och varje nykter dag räknas. Oavsett
om man inte klarar en hel vecka så har man kanske klarat ett par dagar
och det är bättre än inga dagar alls.

Mycket inspirerande att läsa det ni skriver.
Det peppar många härinne.

Tack fina ni!