Senaste kommentarerna i forumet

Jag försöker alltid be om förlåtelse. Även om jag inte minns något. Vissa godtar vissa inte. Men de senaste gångerna har jag duckat och då börjar de gå för långt enligt mig. Aldrig okej att göra folk illa.

Som delar med er så öppet. Så modiga. Brukar ni försöka ställa saker till rätta när ni sagt dumma grejer eller duckar ni?
Så många gånger som jag inte vetat om jag har något att be om ursäkt för eller inte, och var börjar man då?

Bra, man måste börja nånstans! Första gången jag började med antabus var genom vårdcentralen. Det varade bara 3 veckor. Sen har det varit flera gånger hit o dit fast mer än ett år senare, och genom en beroendemottagning istället. Men de längsta gångerna har varit 2 omgångar där jag varit ifrån alkoholen i 3 månader. Och under den tiden gick jag 2 gånger i veckan till en beroende mottagning och hade motiverandesamtal med en psykolog samt åt antabus. Det funkade bra just då, men när jag började må bra igen efter 3 månader och började känna att jag hade lärt mig nu så ville jag pröva att dricka igen. Och så vart det på första sidan igen.
Jag har inte lyckats hitta mitt sätt än att komma på andra tankar när jag blir sugen. Målar, ritar, spelar musik osv så har många hobbys, men det har inte fungerat änsålänge för mig.
Hört att flera tycker träning är ett bra sätt att göra annat. Får försöka hitta det som passar en själv bra!
Jag känner igen mig med hur du tänker! Känner mig så mycket mer obekväm i stora sällskap utan alkohol, känns som jag äntligen kan få slappna av när jag fått i mig lite dricka.
Fast det betyder inte att du saknar kunskap eller är dum! Man kan aldrig lära sig saker utan erfarenheter, och jag tycker verkligen du skriver fina ord.

Jag brukar tänka att det inte är svårt att sluta dricka, det är att hålla sig nykter som är.
Kram!

"Ambitionen är att inte börja om." Det är väl än alldeles strålande ambition!!! Jag hejar på dig. Vi är ju rätt många "Sisyfosar" här som rullar våra stenar - och ibland så är det ju bara j-ligt tungt...:-)

Hej fina. Jag känner igen mig så i det du skriver. Jag är expert på att bli helt personlighetsförändrad när jag druckit för mycket.
Jag har också gråtit floder sedan i söndags. jag har slagits i lördag, skrikigt, sagt dumma saker, skämt ut mig, slagit mig själv så mycket att jag ej kan visa mig på jobb. TRO mig du är inte ensam om att känna sig som ett mörkt monster.

Men ge de tid. Det enda viktiga nu är att du ser till att va nykter nästa gång. för jag är precis som du, 9 av 10 gånger är jag helt som vanligt. men sen där 10 gången dricker jag allt som om de vore vatten och minns INGENTING och får allt återberättat. Känns som att man lika gärna kan hoppa från balkongen av all skam som inte får plats i kroppen.Jag har också gång på gång gjort om detta trots att jag vet hur jag jag blir.
och man blir så jävla trött på sig själv..att man aldrig lär sig. jag har alltid viftat bort detta men efter denna helg efter bravader får de va nog. Nu orkar jag inte mera.

Men en person sa till mig, va inte så hård mot dig själv, var lite snällare mot dig och ha inte så höga krav. NU kan det BARA bli bättre , eller hur?? Trots allt dumt du gjort är det bara att vända blad och visa vem du verkligen är nästa gång! du kan nu bara bli ett bättre DU!! Ibland kan de kännas bättre att be om ursäkt till de du vet sagt dumma saker till? att faktiskt prata lite med dom.

jag hade en pojkvän i somras jag hade mina fylleutbrott på. som jag sa elaka saker till och slog. han var lika kärleksfull och förstående. tills jag tillslut dumpade honom och betedde mig som ett as på krogen och drog hem med en annan och minns ingenting. känner mig fortfarande skit låg för det men vet inte hur jag ska göra. han ignorerar ju mig. (med all rätt förmodligen)

ta hand om dig. ångesten går över nr du inser hur findu faktiskt är . glöm inte bort dig själv . kram

Du kan skriva vad du vill i ämnesraden ditt nick syns per automatik. Fint att ha dig här!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej alla! måste bara säga att jag satte mig här med tårar och helt tom men efter att ha läst era "svar?" osv känner jag mig lite gladare och ville bara säga TACK TACK TACK för alla ni som orkar skriva hur ni har det och alla stöttande ord. Jag kan sitta i bilen och längta hem för att titta om nån svarat på denna tråd. Så mycket betyder ni alla, Ta hand om er alla därute<3

p.s om jag vill "svara" på en persons "skrift" då trycker jag väl på besvara, men måste jag sedan skriva namnet i ämnesraden för att det ska "gå fram?"

Ja du har helt rätt!! Att inte "lura sig själv" och "tro" att man fixar ett/två glas. Never.

Åh vad roligt med kursen! Idag köpte jag en stor tavla jag tänkte måla också ett annat sätt att fördriva tiden med annat på! Upptäcka nya sidor hos en själv! Får man fråga vad det är för kurs? Jag är lite sugen på yoga!

Jätte härligt att också bolla idéer om olika saker man kan göra istället. jag har så dålig fantasi på detta och har aldrig haft riktiga intressen.

KRAM

Hej svartvit! Tack för att du tar dig tid att skriva här .
När jag var 23 (idag 26) drack jag ännu mer än vad jag gör idag. Gjorde mycket dumt. Var också rädd för mig själv och ville sluta men gjorde det inte och många sa till mig att du är så ung och alla unga dricker mycket och festar i den åldern så det går över. det händer alla blablabla.

En läkare sa en gång till mig att mellan åldern 20-25 formar man sitt liv hur man lever resten av sitt liv. (med goda å dåliga vanor)
Sluta med alkohol nu innan det blir ett problem för dig på riktigt. För av egen erfarenhet kommer det inte bli bättre. Sedan är det väldigt tufft att som 23 åring avstå helt från alkohol bland vänner osv. Men det blir inte så mycket lättare heller, det gäller bara att va säker på sin sak. Detta är mitt tips till dig, dock tror jag inte att bara för min historia var på ett sätt är allas så och du kanske visst fixar att dricka mindre eller inte alls.

Men glöm aldrig vem du egentligen är och alla dina bra sidor. Låt dom inte försvinna av A.s svammel. man bränner så många broar..

KRAM

Hej !! tack för att du tar dig tid att skriva om dina erfarenheter! Jag skall gå till en vårdcentral och börja där.
Idag är jag inne på dag 2 och jag tror egentligen inte det är alkoholen jag har problem att sluta med. ( vilket jag ändå vill för den spär på ALLT) .
Alkoholen har i hela mitt 26 åriga liv ändå sedan jag var 16 år varit en sådan STOR del av mitt liv. Det är AW:s. fest efter fest.bartenderskola. (jobbar i barbranschen) så det har kretsat så mycket kring alkohol att jag inte vet hur det är att vara utan! Och det är DET jag måste öppna ögonen för. ett friskt nyktert liv utan den där skiten. (jag dömer inte alla som faktiskt dricker och klarar av det, jag gör det dock inte längre, men det vet vi ju alla redan). Men att hitta nya intressen, nya människor som inte vill hinka vin eller träffas för en cigg, hitta mig själv, den riktiga jag utan 2 glas vin i för att jag ska komma fram. Jag har alltid haft så dåligt med intressen även fast jag tycker det mesta är skitkul! Vad gör ni istället för att dricka alkohol?

Jag försöker också ta en dag i taget, Jag försöker också ändra på mitt sätt att se på andra människor. Innan har jag alltid tyckt folk som inte dricker alkohol är lite mesiga. Eller folk som aldrig e ute och festar inte har något liv. Vad är det för människosyn egentligen? Idag ser och förstår jag ju att det är ju BARA mig skriker osäkerhet och okunskap och dumhet om.

Som du "ettnamn" läser är det inte bara alkoholen jag är rädd för utan det är mycket tankar inom mig som snurrar runt.

Hur funkar antabus?

KRAM till dig

Jag skriver sååå gärna och bollar med dig beccabus! Idag vaknade jag pigg och motiverad och glad tills jag kom hem efter återbesöket från sjukhuset (byta plåster på från mitt fyllefall) och hem till mina päron som återigen (trots stött och kärlek) berättade alla mina hemskheter och hur jag kan göra eller gjort si eller så. Känns som man går av på mitten och att man bara blir sparkad på. Men det är väl så det är antar jag att få höra allt man gjort. Dock trodde jag det räckte en gång men jag förtjänar väl det en gång till. Detta är ju så nytt för alla runtomkring mig också så man ska väl inte klandra andra hur eller på vilket vis dom tar det. Men idag kom ännu mer upp till ytan och känns som att man aldrig varit omtyckt egentligen..

Nu sitter jag bara och gråter och mår inte alls bra och har bara som du ser ganska mörka tankar. Men det blir nog bättre imorgon. A och nikotin är jag inge sugen på för jag är så ARG på A. Att den mer eller minera tagit över min personlighet/val/relationer/liv.

Jag känner mig inte jätte topp nu dvs. mest tom och svart. och ledsen. Men man bör väl brytas ned för att komma upp igen antar jag.

En annan sak jag gör när jag är berusad är att jag blir våldsam. I lördags slog jag min lillebror. Hur kommer man över en sådan sak? hur förlåter man sig själv för det? Det är ju verkligen botten. Du har ju också erfarenhet av våld, vet du varför? tror du det är inre aggressioner eller bara A som spökar med din hjärna?

Hur mår du? Det är sååå himla skönt att skriva av sig. skriva gärna hur du mår, känner. tankar. erfarenheter. hur tar din familj allt?

kram

Det är inte ens ett sug alla gånger, det blir mer av nån tvångstanke att man måste dricka. Jag brukar få väldig ångest innan jag dricker, börjar må illa och få hjärtklappning men ändå så dricker man. Förstår inte alls varför man ändå dricker.

Taesa så glad jag blir över det du skrev. Ibland ska man nog tänka på vad man har att vara tacksam över.
Glad att läsa och själv börja begrunda.
Kram till dig

Tänkte att jag kunde köra en såndär liten tacksamhetslista idag, kan ju bara vara positivt ?

Jag är tacksam att min mun äntligen är på väg att läka ihop. Ärligt talat - vilken känsla att kunna äta t.ex krispiga pommes och chips utan att det gör gräsligt ont!

Jag är tacksam över mitt nya jobb. Gick lite i väggen i somras och kände att jag vill aldrig mer jobba med människor. Trots att folk tyckte att jag "sänkte mig" sa jag direkt att jag vill börja städa istället. Nu går jag här med mitt över ett år långa städvikariat och känner att det här är precis vad jag vill göra just nu i livet! Så skönt.

Jag är tacksam att jag har mina hästar, dom ger mig så mycket! Jag är lite extra tacksam över min lilla shettis som jag köpte i somras. Ett pusskalas med henne slår det mesta!

Jag är tacksam över min gubbe, även fast han har sina problem. Han är lugnet själv. Jag är också tacksam att han försöker förändra sitt drickande.

Jag är tacksam över mina svärföräldrar och min pappas nya kvinna. Tycker om dom!

Jag är tacksam att jag har min dotter! Hon är den som står mig allra allra närmast i livet!

Jag är oerhört tacksam över att livet går så bra för min son! Han har asperger/ADD och ett tag trodde jag ärligt att han inte skulle klara av ett vuxet liv utan stöd. Nu har han lägenhet, flickvän och skolan flyter på. På fredag ska han för första gången spela gitarr på ett större evenemang inför en herrans massa folk. Ja jösses så stolt jag är!

Se där, det blev ju en del. Och naturligtvis är jag tacksam att jag varit nykter 7 dagar idag ?

Kram till alla där ute som kämpar på!!!

Du berättar öppet och insiktsfullt om hur du klivit in i vuxenvärlden med alkohol som ständig följeslagare och att du nu under en längre tid känt dig redo att prova ett annat sätt. Du beskriver att nykterhet ger utrymme för an mängd känslor som du behöver ta hänsyn till framöver. Det låter som att du gör dig beredd!

Jag tycker du är klok som funderar på andra sätt eller ytterligare sätt att förändra dina alkoholvanor än de du redan provat. Fortsätt gärna skriv här och hoppas att andras erfarenheter blir hjälpsamma. Här inna kanska det finns fler som känner igen sig och som också tycker det är svårt när "utsidan" inte alls matchar insidan.

Jag är tacksam för att du visar insidan här, det är ett sätt att öva på just det, att visa den men framförallt är du en modell för andra som kanske ännu inte vågat ta det steget.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Den värsta ångesten går ju över så småningom. Det som är gjort är gjort och kan ju inte göras ogjort. Det viktiga är ju vad du gör nu.
Jag tycker du verkar vara en go och rar tjej. Slå inte så hårt på sig själv, du vet ju redan att du inte tycker om det du gjort. Försök se framåt istället! (Klyscha - jag vet... )
Jag hoppas du mår lite bättre snart! Ta hand om dig!!! Kram

Är det att från ingenstans så kommer suget eller knappt ett sug, det bara händer,
som för mig i söndags. Hällde i mig en ½ flaska vin bara så där.
Det är ju inte ens gott, men det bara händer.
Det blir som en blixt från klar himmel så står jag där och skruvar upp korken.
Jag hatar sig själv, förbannar situationen och mitt handlande.
Jag känner att jag börjar bli arg, förbannad och matt över A.
Känner mig patetisk.

Ja det är nog så jag måste göra i dag, Vila, jag har sovit lite på soffan och ätit också.
Nu ska jag se till att den här dagen blir vit, jag är nog mer taggad i dag än jag var förra veckan.
kram

Jag håller med, man kan inte va för hård mot sig i alla lägen utan försöka glömma de och sikta framåt! Så länge man fortsätter kämp för att bli sitt bästa jag måste man ju komma dit tillslut? Jag vill tro de iaf. Jag är precis likadan, kan vänta på en femöring från att ha hemmakväll till att ta taxi till en fest.
Jaaa det känns väldigt trist att se hela helgen gå förbi utan alkohol, men de är väl priset man måste betala..?! Bättre iaf än att vakna med en ångest som tar en v att beta av.

Jag är ledig torsdag, fredag och jobbar lördag, söndag.

Jag är lite orolig inför torsdag, fredag. Känns jobbigast när jag är ledig dagen efter.. Men jag tror jag att jag blev motiverad nog av denna helgens bravader att faktiskt stanna hemma. Jag klarar inte av ett enda pinsamt sms till alltså... Igår gick jag på bio. Det kanske jag kan göra igen, se en annan film. Eller så kan jag fixa och städa lägenheten. Vara duktig och tvätta.. Tråkigt men välbehövligt.

Det är så frustrerande att behöva känna oro inför sitt drickande.. Jag förstår varför men jag förstår inte varför!!

Är 23 år och har delvis förändrat mitt drickande men man har ju fortfarande sin historia. Jag är ganska kluven då jag inte vet om jag ska sluta dricka helt eller bara dricka mindre. Har inga barn ännu men oroar mig så fruktansvärt mycket över om man skulle skaffa barn, tänk om man inte kan hålla sig borta från alkoholen? Vill verkligen inte utsätta ett barn för en uppväxt med en missbrukande förälder. Jag har som jag skrivit i min tråd nu satt upp ett mål att inte dricka något innan nyår. Gäller att börja någonstans.

Att skaka av dig dem. Du är ju här och du vill ha en förändring och du har styrkan att kliva upp igen efter en helg som inte blev som du hade tänkt.
Vad ska du göra kommande helg?

Läste igår som gick rakt in i hjärtat.....

Alkohol ger dej kortvarigt lycka stulen från morgondagen.

Idag kämpar vi!
Kram

på att äta ovila o inte stressa så blir det lättare att hålla sig vit.
Tror jag.... ;)

Mina alkoholproblem är precis som dina Karin01. Ofta kan ja kämp rätt hårt på helgerna med jobb, träning, städa, allt för att känna att jag förtjänar att dricka vin när allt är klart fredag kväll! Dagens samhällskrav gör det helt omöjligt att avstå från alkohol, då man verkligen behöver koppla av med tex vin. Jag har väldigt krävande jobb som man aldrig lämnar när man går därifrån, utan mailande kan ske närsom.
Detta hade såklart funkat om jag hade kunnat dricka med måtta och bete mig bland folk, men det gör de inte tyvärr..!
Jag måste va nykter ett tag nu för att verkligen gå till botten med mig själv. Mycket möjligt är det ett mycket dåligt självförtroende som man försöker gömma med alkohol.
Jag borde va växt upp vid detta laget och redan skaffat mig ett sådant, men får ta tag i det nu! Utifrån de du säger skulle jag säkert också bete mig likadant om jag gick på terapi, inte våga säga hela sanningen. Går du fort på terapi eller gav de inget tycker du?