Senaste kommentarerna i forumet

Dag 2 för mig. Nu jävlar måste det bli ändring. Har AA böckerna och ska gå på möte imorgon, så skönt underbara människor, sen är det lite udda stuk, men man mår bättre. Att se vuxna män och kvinnor gråta ut sin ångest, samtidigt som vi blir lite lugna i själen, det är helt galet. Bara en annan alkis kan förstå. För de som är medbereonde har de ett eget litet helvete. Usch man är hemsk.

Visst är det märkligt? Att längta till misären.
Visst ska vi lösa det - tack, Första Steget!
Men att fortfarande inte veta var jag har min vilja.... det är svårt. Jag vill leva ett gott liv och det vet jag att jag gör utan droger - men jag vet inte ännu om jag är beredd att ge upp det ...som känns så fantastiskt. Den perfekta fyllan.
Vi är galna.
Om man får en G-bypass, Phillerille, så har man väl - jag känner igen det också - vant sig vid att bli berusad på kolhydrater. Att äta sig berusad. Det kan ibland vara där vi börjar - sedan går vi vidare. (Det gjorde jag. Till mer mat - sedan alkohol.)
Jag provar kyrkan igen, så här långt.
Vad gör ni? Idag?

Som sagt, andas o inte tänka att ALDRIG, ALDRIG utan nu tänker jag att denna veckan skall jag inte, EN helg klarar jag. Sedan kanske jag slutar för att kunna nästa helg.
Kan men vill inte! Känns bättre än att bara tänka: -Får inte....
kraaaaaam

Har man gjort en magoperation är sprit uteslutet för mig iaf. Du blir berusad inom 10 minuter, och det går väldigt fort att bli riktigt dyngfull. Det finns ingen annan väg för mig att gå utan att sluta helt. Nu blir det en dag itaget och tillbaka till AA, på med antabus. Jag litar inte på mig själv längre. Förr i tiden planerade man sina fyllor, men nu är det hela tiden. Min fru började hitta vinare på vinden, i gästhuset började jag göra att göra eget vin, och det var ju ingen hit direkt. Tror sammantaget att jag fick i mig båda satserna på en månad - 40 liter.... Jag tyckte jag luktade vinmäsk i flera månader. Många av mina vänner dricker också alldeles för mycket, men jag ligger nog risigast till.. Det är något ingen talar om men alla har suget,

Du är grym!
Klart vi ska fixa detta, jag har en brutal och galen helg bakom mig.

Börjar bli människa först nu, men jag ska lösa det och det ska du också!

Vi är likadana!! Och just därför tror jag att vi alla måste förhålla oss till det där. Det är inte dricka jag vill. Det är att vara berusad. Jag klarar inte att avstå trots att jag är på väg att hamna i svåra problem på jobbet.
Längtan till misären. Visst är det märkligt Phillerille?
Men där är vi. Jag har bett om hjälp nu, men vet inte om jag får den; eftersom jag inte visar tillräcklig förmåga att sluta.
Vårt problem är absurt. (Du får hjälp om Du kan sluta.) Det är lösningen också; absurd. Och de krav som ställs på oss.
Kanske livet bara är absurt.

De fan sjukt, varenda av oss är ju likadan :(((

Har varit Alkis i snart 3 år, är precis som du Amie. Sånt jäkla sug efter alkohol jämt numera, skulle tro jag dricker 5-6 dagar i veckan. Både folköl och vin, jag är på väg ned rakt i skiten, jag vill sluta men det går inte, testat AA, kyrkan mm, har allt man kan önska sig av livet, men ändå är det den totala misären som jag längtar till. Naturligtvis bakis idag, abstinensen börjar försvinna efter helgens 2 boxvinare

Man luktar illa, det sticker i mina fötter ganska ofta, konstant röda ögon...

Kanske är det så det är; att jag måste sörja mina goda minnen för att komma till beslut? Som att sörja en nära vän.
Tack, kära Nyckelpiga.

ta en stund i taget .. glöm inte andas..tänk inte för långt fram... kramar och styrka !!

Bra jobbat, båda två!!! Kram

Välkommen hit! De frågor är väl de vi alla här brottas med. Under läng tid stoppar man undan alla de hemska minnena av allt som hänt och förskönar igen. Den där rösten som vill dra en tillbaka är så förförisk... för min del blev det en sorg att försöka släppa a... jag sörjde som om jag förlorat en nära vän... för min del behövde jag igenom det och nu lära mig att inte lyssna på den där förföriska rösten igen... kram

Pi,
hur gick Du tillväga för att väga samman minnena? Att låta de förfärliga överväga de förföriska? Jag hittar inte rätt där; jag vill bara hitta till de ljuva minnena - och så dricker jag igen.
Kanske är jag inte redo att sluta dricka? Kanske måste jag längre ner i lorten?
Min tråd om att till hälften vilja; till hälften inte, fick inte så många svar.
Måste jag vara helt övertygad innan jag når andra människor? I så fall får jag dricka lite till.
Hör gärna av Dig/er.
Allt gott till er alla.

Bra jobbat Lena 72

Idag är en annan dag. Har Du bitit i det sura äpplet idag? Jag har inte klarat det ännu, men hoppas på att vi alla kan stötta varandra.
Det är svårt, Helle, att känna sig dömd. Men ibland tror jag att vi mest dömer oss själva.
Åtminstone jag.
En dag i taget?

Har så blandade känslor! Lättnad men ändå med en viss oro.... tänk om jag vill ha nått?! Då går det ju inte. Fjantig ja vet....
Tack för er respons! Nu behöver jag er alla!
Kram

Tog min första antabus idag!
Känner mej rädd o stolt.....
Kram

Har du kik? Lättare att skriva till varandra där.

Hejhej!
Jag är gärna på din resa.
Sitter också med jävulsk ångest.
Har insett att total avhållsamhet är det ända som gäller för mig.
Har även jag tränat mycket förr men den biten är det sämre med nuförtiden ..
Så en peppkompis vill jag gärna ha.
Kram

Hej

Helt ny här. Sitter i skrivandets stund med en megaångest tack vare mitt förhållande till alkohol.

För några år sedan tränande jag jättemycket och levde ett härligt liv. Nu orkar jag knappt ta en promenad tack vare min relation till alkohol.

Jag har ingen plan att sluta dricka helt men på det här viset kommer jag inte bli gammal.

Jag har alltid jobbat väldigt mycket och alkohol har sen en tid varit en hjälp att slappna av.

Jag vill egentligen komma i kontakt med någon som vill ha en chattkompis där vi kan peppa varandra både till träning och till att dricka mindre. En person som vet precis vad man menar gällande detta.

En aning osammanhängande mail från mig men det var det jag fick ihop nu.

Hör gärna av er.

Kram
Helena

Jag är med dig..
Behöver själv allt stöd jag kan få.
Har varit nykter en period förut men åkt dit igen. Månaderna när jag va nykter va de bästa i mitt vuxna liv. Naturligtvis inte helt oproblematiskta men känslan när man kapitulerar och inser sin maktlöshet är befriande ... Så sjukt att man då så lätt kan falla igen. För jag har insett att jag är sjuk. Det är inte friskt att halsa starksprit och supa i smyg..
Jag är så rädd att förlora allt .
Vi klarar det tillsammans ?

Lilla drink också svald! Nu åker vi iväg Lena en nykter dag i taget och njuter av att slippa planera kvällen. Oj dubblett blev det?

Lilla drink också svald! Nu åker vi iväg Lena en nykter dag i taget och njuter av att slippa planera kvällen.

Det är en sann inspiration att läsa dina ord.. hur du kämpar.. och dessutom lyckas du var nykter.. jag beundrar dig.. jag hoppas också att detta tar slut snart.. för min egen del är situationen fruktansvärd just nu. Jag går snart in i 7 månaden i min process.. mina chefer vill bli av med mig.. men vägrar säga upp mig.. dom vill att jag går självmant.. men det vägrar jag.. mina närmsta kollegor har alla slutat för de mådde så dåligt av arbetsplatsen.. jag har gett allt för mitt jobb men det räckte inte.. så nu sitter jag här.. slits mellan facket.. f.kassan.. och mina chefer.. dagarna flyter ihop och jag har stundtals gått ner mig oerhört av ångest.. idag är en sådan dag.. jag stirrar ut i tomma intet och fattar inte hur man kan behandla någon såhär.. ( enda trösten mitt i allt är väl att jag är långt ifrån den första som lämnat denna arbetsplats.. ) jag vill så gärna bli stark igen.. gå upp på morgonen.. träna.. finna glädje.. men ju längre tiden går desto mer ledsen blir jag tyvärr.. men när jag läser om din kamp.. så tänds en gnista av hopp inom mig.. för kan du var såhär GALET STARK.. så kanske jag kan vara det också.. jag tittar på allt det fina jag har runt mig.. min älskade man som är ett mirakel i sig... ljuvliga vänner .. en något splittrad men fin familj.. tak över huvudet och 30 kollegor som alla tycker att mina chefer e galna mot mig.. jag måste se det positiva.. jag måste våga tro att allt kommer lösa sig.. jag vet att jag inte är värd detta.. När det kommer till A.. så går det upp och ner.. ibland blir det en snuttefilt.. ett sätt att döva all ångest och inre oro över min situation .. A finns i mitt liv.. men jag klappar mig själv på axeln varje gång jag hoppar över " mötet" med snuttefilten.. jag har inga problem att begränsa mitt intag när jag mår bra.. det är i sånna här situationer som spärren släpper.. att läsa här om din och andras resor ger massor med stöd.. och jag hoppas kunna vara stöd för andra också.. Jag hoppas innerligt att du får det andra jobbet så att din resa mot ljuset kan börja.. du är redan på god väg och du är så otroligt stark.. låt dom inte knäcka dig... DU har inte gjort nått fel glöm aldrig det.... förhoppningsvis är denna hemska resa över för oss båda snart och vi kan börja leva på riktigt igen.. starkare och en tung erfarenhet rikare. Varmaste kramen till dig och ni andra fina själar där ute.

Känner mig dig! Är ny här på forumet och fattar att jag är illa ute. Sitter just nu på min dag ett till mitt nya sundare liv med en cigg och alkohol...väntar på att sjukhuset ska ringa upp i EM. Klarar inte detta själv. Lever dubbelliv. Fint hus, familj, bra jobb och fin bil.. Dricker bara i min ensamhet men förstår att vi är många i samma situation där drogen tagit över ens liv. Styrkekram till dig!