Senaste kommentarerna i forumet

32 dagar minus 1dag

när ingen ser? Det där är en väldigt svår fråga, faktiskt. Speciellt nu. Alkoholen har under många år modifierat min personlighet, nu försöker jag hitta tillbaka, kanske inte till den jag var men till den jag vill vara. Just nu har jag svårt att definiera vem jag är, egentligen, och det gör det så mycket svårare att reda ut vad jag vill ändra på. Jag är så många olika personer, på jobbet är jag chefen som vet precis vad som ska göras, jag ger råd och anvisningar som om det bara finns ett sätt att göra saker på, mitt sätt. Här på forumet är jag reflekterande och eftertänksam, gentemot barnen är jag överseende och konsekvent.

När jag läser om männen som våldtagit en ung kvinna och sedan omgående blir frisläppta av åklagaren så blir jag hulken. Jag fantiserar om hur jag skulle ta itu med de här gossarna om jag bara kunde. Hur jag skulle ändra lagarna om jag var statsminister. Hur jag minsann skulle kunna göra allt bättre om jag bara fick chansen. Men är det en del av min personlighet? Fantasierna är det kanske, men i verkligheten skulle jag nog vara samma handlingsförlamade mähä som alla andra på Helgeandsholmen.

Så kan jag ens ändra något? Är min personlighet genetisk, något som ligger så djupt rotat i mina celler att jag omöjligt kan ändra på det? Till viss del kanske, men alkoholen har ju lyckats ändra mig till någon jag inte vill vara, så det var ju själva fasiken om jag inte ska kunna ändra tillbaka. Jag måste bara komma ihåg att min beroendepersonlighet har vuxit fram under många, många år och det kommer att ta en hel del tid att vinna kampen över Mr Hyde. Allt jag behöver är tålamod och ihärdighet.

Ha en fin dag allihop!

Tror att det tog kanske 8 veckor för mig att sluta tänka på a dagligen. Sen inföll ett lugn och en närvaro i stunden som jag inte upplevt på mycket länge. Väldigt skön känsla! Och efter det en lång period när alkohol var en ickefråga. Jag kunde konstatera ibland att "nu är kl 14:55, det är lördag och jag kan köpa mitt vin på Coop." Så håll ut, det är värt det och du har hållit dig nykter så länge mitt i annat kaos. Tror att du snart får ett äkta lugn och den känslan är eftersträvansvärd.

Dag 4 onsdag och ekorrhjulet rullar på. Dock med en stor förändring av nuet på gång som gör att inget kan bli som förr. Permanent förändring. Tänker om jag gör samma sak om och om igen så får jag samma resultat. Oftast. Om jag gör bra saker om och om igen så kommer bra resultat. Och motsatsen. Om jag ser till att jag inte kan göra samma sak som förr så leder det till något nytt. Dags för träning igen.

det där med att kroppen krånglar är inte konstigt alls, faktiskt. Kroppen har en tendens att ta en sak i taget, det värsta först. Så länge du har druckit har kroppen varit fullt upptagen med att handskas med det, allt annat har legat i friläge så att säga. Nu när du är nykter så poppar allt det där andra upp, ungefär som den där vännen som aldrig tycks kunna lägga på luren, det är alltid något mer han "bara" måste säga. Men även det ger med sig, det tar bara lite tid. Ha tålamod och kämpa på så törs jag lova att det känns bättre så småningom.

Nej, det är väl många saker som man inte hade önskat att de blev som de blev... men fr o m nu kan vi välja annat. Det känns som om du har en styrka och ett lugn inom dig som du inte hade innan på samma sätt. Låter klokt att hitta rutiner, när jag ör i en svacka kan jag tillbringa timmar på forumet. Dels får det mig att känna mig mindre ensam, dels blir det lättare att stå emot den där rösten som viskar; "sååå farligt var det väl inte, ETT glas kan du väl ta?". Jag läser andras berättelser och känner igen mina egna tankar och hur jag lurar mig själv.... det gör mig starkare. Stor kram

linn, det tar ett tag innan det lugnar ner sig. Se det som en backe du måste upp för, även om du inte ser vad som finns bakom krönet så är det i alla fall planare än där du är nu. Ibland får man bara ta kampen, trots att den ser ut att aldrig ta slut. Du har ju ett nytt liv nu, även bortsett från nykterheten, det vore konstigt om det inte var tufft. Det positiva är ju att det kommer att gå mycket snabbare att kravla dig upp ur skiten än det tog för dig att hamna där.

Och du; skrota dom gamla planerna och gör nya! Ingen idé att gräma sig över sånt som inte hände, försök i stället se fram emot det som kan komma att hända! Tänk på allt du kommer att kunna göra nu när du är nykter!

använde nästan samma mening nyss i min tråd, och det är verkligen så, det är inte förrens man är där som man förstår vilken jäkla kamp det är. Ville bara kika in och ge en KRAM tillbaka!

-Hej, är en singel, 3-barnsmamma med alkoholproblem. Var det såhär jag tänkte att framtiden skulle bli, det som man skrev när man var 8 eller som man tänkte när man blev 18, nej verkligen inte! Är inne på min 5 vecka utan alkohol men är det enda jag kan tänka på, varje dag är en kamp. Vet inte, men hoppas inte att det är den personen jag kommer vara resten av mitt liv. Hade stora planer och känner mig nu bara otroligt ledsen över hur något kan förstöra så mycket.

Kram till alla er som kämpar därute!!!

Tack för era ord Snöflingan o Fenix. Va precis en vecka sen jag drack senast, har inte varit "helt ren" på flera flera år. Några groggar el glas vin har alltid slinkit ner. Känner mig bättre efter avgiftningen och väldigt motiverad. Men samtidigt skiträdd! Men detta måste gå! Det bara måste, jag vill inte dricka mera. Stor kram till alla kämpar där ute.

Duktigt av dig! Vill inte ta någon medicin (i alla fall inte ännu) är inte alkoholist (ännu ??) är bara så ensam och uttråkad i mitt liv just nu, bor långt borta från familj och vänner. Har bara min man här. Tror det beror mycket på det... Försöker dra ner på drickat för att må bättre men vill inte eller ska inte just nu i alla fall sluta helt. Men man börjar ju undra när det är svårt med bara 30 dagar...

Drack både lördag kväll, och sen söndag. Vet inte vad jag ska skriva. Fail igen o igen o igen

Förstår precis hur du känner dig!!! Jag har försökt sluta dricka fler gånger än vad jag kan räkna till och misslyckats varje gång. Suget är så jäkla starkt... Så den här gången har jag valt att ta antabus. Suget är absolut inte borta, men jag kan inte dricka... då blir det akuten nästa... vilket inte känns särskilt lockande :-) Har nu varit nykter en hel vecka (har inte varit det på 10 år) och känner mig jäkligt stolt!!!!! Du kanske skulle prova med antabus... Jag håller tummarna för dig. BAMSEKRAM

Drack både lördag kväll, och sen söndag. Vet inte vad jag ska skriva. Fail igen o igen o igen

Vi är så glada att du är här och att så många användare ger dig stöd.Jag vill passa på att säga att du är klok som tar din egen oro på allvar och direkt signalerar till dina nära när du i stunder mår så dåligt att du funderar på om livet är värt att leva.Vi är många runt dig på lite olika sätt.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack Odette! Jag finns här för dig också i din kamp! Tack för dina ord och ditt stöd! kram

För två veckor sen bestämde jag mig för att sluta dricka. Så långt har det gått ganska bra. Känslomässig berg-och dalbana men överlag hanterbart. Imorgon ska jag på aa-möte nummer 2 vilket jag ser fram emot.

En väldigt positiv sak så här långt är att sömnen är helt fantastisk. Sover 8 timmar/natt utan avbrott (något som nästan aldrig hände förut). Jag ser på kvällen fram emot att gå och lägga mig, förut var det förknippat med ångest. Höll mig typ uppe så länge som möjligt för att jag skulle bli riktigt dödstrött så att jag (förhoppningsvis) skulle somna så fort jag la mig. Gjorde jag det så vaknade jag ofelbart vid 4, kallsvettig, äcklig smak i munnen, med hög puls och ångestriden (med tankar som "vem är jag, vad händer med mig, hur kan jag ignorera min hälsa såhär") och hade svårt att somna om innan det var dags att gå upp. Nu vaknar jag varje morgon pigg och glad. Underbart. Förut var det ett helvete att komma iväg på morgonen och se till att jag fick med mig allt i väskan till gymmet och så för att sen rusa iväg till tåget. Nu uppskattar jag verkligen morgonen, känner mig lugn, dricker lite te, knallar ner mot stationen och tänker på hur underbart det är att inte vara bakis. Ler mot främlingar och de ler tillbaka. Känner inte längre att nån ser mig och tänker typ "oj, han ser sliten ut" (inbillat eller sant).

@Karin01: Hemma är stämningen halvdan men stabil för närvarande. Det är jättejobbigt att gammalt skit ska bubbla upp just nu, men jag försöker tänka att det hade varit väldigt mycket värre att hantera som onykter/bakis. Nu kommer jag ju iallafall ihåg vad som sägs i diskussionerna och grubblar/tänker inte i ett ångesttöcken. Det där med planerandet känner jag igen. Vissa veckor när jag hade bestämt att jag inte skulle dricka förrän på fredagen så kändes veckan dock nästan olidligt lång. Ungefär som att resten av dagarna var värdelösa och endast en transportsträcka till det roliga. När det väl var dags att dricka uppskattade jag kanske de första 5 klunkarna, allt som kom efter det hade jag kunnat skippa. Sen var man bakis och hade ångest alternativt var full hela helgen och sen började veckan om igen. Helt värdelöst. Det är faktiskt en sak som är väldigt positivt med min nykterhet -alla dagar har fått ett värde som de inte hade förut. Då var det bara dryckesdagarna som räknades som roliga och det kan man knappast kalla att leva livet.

En sak som känns lite jobbig efter jag slutade dricka är att jag har väldigt svårt att ta mig för med saker. Jag är väldigt ineffektiv på jobbet och nu senast i helgen gjorde jag inte många knop. Låg mest i soffan och glodde netflix. Har typ glömt vad man kan göra på helgerna som inte är relaterat till en bläcka, och så fort jag kommer på nåt att göra så känner jag ett inre motstånd. Skitjobbigt och jag hoppas det ger sig.

Ha det fint alla fighters!

Ge inte upp!! Att du klarat dig såhär långt tyder som ägt bara på att du är SÅ mycket starkare än du tror.. jag sitter som sagt också i en otäck jobbsituation med facket inblandat.. ( inte av samma anledning men ändå mycket tungt..) och jag blir inspirerad av din styrka.. Din chef är ondskan själv och kom ihåg att du inte gjort nått fel.. du har gjort allt rätt och vara helt transparant.. Bra att din man är en sådan eldsjäl och kan hålla i dig när du faller.. vi finns här och stöttar dig.. andas... försök att fokusera... andas igen... jag lovar dig.. allt har ett slut.. även detta.. Stor kram

Grattis till dina 8 mån och att du mår så bra! Tack för att du delar med dig, det känns hoppingivande! kram

Levande, Dionysos, Mick, Anders 43och Odette, tack för att ni tänker på mig och stöttar mig. Tack för tips och hejarop, just nu är detta forum ännu mer min livlina än vanligt!!! Stor kram

Tack för allt stöd, det är ovärderligt!!! Kafka-romanen fortsätter... efter att min chef i lördags pratade med min chef om att jag hade så starka självmordstankar att vi nästan var på väg att åka in och min man ändå tyckte att han lät orolig kunde man ju tro att han stannade vid att jag skulle få med mig en facklig representant och vi skulle ha ett möte i lugn och ro. Inte. igår fick jag än en gång dra hela historien (inkl erkänna att jag har missbruksproblem) för en person till (facklig inom samma yrke som jag). Han var supertrevlig och hjälpsam, kändes jättebra. Jag skickade ett sms till min chef (vi jade kommit överens om det) om att jag varit i kontakt med facket och skulle återkomma på em med förslag om tider. Jag klädde på mig för att äntligen kunna ta en långpromenad. Jag hann en knapp km när kag råkade se att min chef svarat. Tror ni han frågade hur jag mådde efter helgen? Tror ni han hade väntat in mötet? Nej, han hade trappat upp och kopplat in de högsta inom vårt förbund och nu skulle någon stor utredning göras. Efter att äntligen ha kravlat mig ur gropen jag legat i öppnade sig avgrunden igen, jag bara föll. Jag vände om, ringde min man och bad honom att komma hem, jag vågade inte vara själv, var rädd att jag skulle ta livet av mig. På något sätt vill jag inte dricka, är för arg och detta är inte mina triggers. Min fantastiske man kom och jag bara bröt ihop. Kopierade sms:et och skickade till facket som tog kontakt med jurister. Den facklige representant som jag pratat med är oerfaren och ordföranden måste in. Jag fick dra hela historien för ytterligare en kollega (som jag känner...).... han sa att detta var allvarliga anklagelser och att han skulle prata med chefsjuristen. Sedan skulle personen sim påstår att jag förgripit mig på henne skriva ner vad det är som hänt och skriva under så de inte kan ändra anklagelserna hela tiden. Sedan skulle ordföranden ringa min chef. Det känns bra, han vet uppenbarligen vad han sysslar med, samtidigt är jag rädd eftersom min chef inte har några skrupler och redan har ljugit mig rätt upp i ansiktet... väntar således idag igen.... och det är nedbrytande. Den första facklige har dock varit så omtänksam, han har hjälpt mig få en tid hos en läkare i en annan stad (jobbar man inom vården är det inte roligt att vara patient) idag så jag kan bli sjukskriven och få en frist.... samtidigt är det jobbigt att vara tillbaka här igen, om det inte hade varit för den press min chef satt på mig hade jag varit arbetsför. Helt galet...

Du beskriver något som många kan känna igen sig i.

Jag tycker ditt inlägg är intressant och jag hoppas att tråden tar fart. Så väl det kan kännas igen att det är enklare eller nästan en regel att i perioder finnas mer för andra än för sig själv och att en förändring kan förändra hela system. Oavsett riktning. Du har nu bestämt åt vilket håll du ska. Klokt!

varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Delmål ett i stort sätt avklarat. Jag flyttade inte ut spriten i garaget för jag hittade ingen bra plats. Den får stå kvar men jag får inte röra den.
Kör samma delmål en dag till.
Jag är på uselt humör och har sovit jättedåligt.
Ny dag nya tag. I morgon känns det bättre.

Som det så ofta är med smeknamn, ligger ursprunget höljt i dunkel. Han var en liten man som närmast påminde om en snögubbe; liten rund kropp, runt huvud med några glesa hårstrån på, spinkiga armar och ben. Han hade tillbringat en stor del av sitt liv som sjöman, med allt vad det innebär. När han mönstrade av fick han jobb som allt-i-allo på det företag som blev min allra första arbetsplats efter skolan. Hans hustru var vad som då kallades en ragata, men på något sätt hade dom ändå lyckats hålla ihop i mer än trettio år. Han hade lätt till skratt, en harmlös liten gubbe som vi älskade att skämta med.

Han drack en hel del, något som han aldrig stack under stol med. Faktiskt så mycket att det blev för dyrt att handla på bolaget, så han skaffade en hembränningsapparat som stod i köket. De droppar som kom ut var vedervärdiga, men han experimenterade friskt med örter och andra kryddor och tyckte själv att det var tämligen drickbart. För oss andra räckte det gott med lukten för att få kväljningar. Många morgnar kom han till jobbet med en distinkt odör av alkohol och tuggummi ur munnen. Eftersom ett av hans jobb var att åka och hämta posten på morgonen oroade vi oss ibland, dock aldrig tillräckligt mycket för att föreslå att han ändrade sitt levnadssätt.

Redan på den tiden tyckte jag om att dricka mycket, även om det skedde sällan, egentligen bara på fester. Jag anade nog att det inte var helt normalt, så på varje firmafest var Fritte min kompis. Hans drickande gjorde att ingen lade märke till hur mycket jag konsumerade. Varje år åkte han och hustrun till Mallorca och, vad jag förstår, söp dygnet runt. Åtminstone gjorde Fritte det, ofta var han sjukskriven en vecka efter hemkomsten. Så kom då den där resan han aldrig kom hem ifrån. Han hade suttit vid poolen, rejält dragen, bestämt sig för att dyka i och kom aldrig upp igen. Vi fick berättat för oss, att om man är berusad och får en kallsup kan det hända att kroppen stänger ner helt och hållet. Det sades vara vad Fritte hade råkat ut för. Troligen en skröna, men det satte sig och sedan dess törs jag knappt ens duscha om jag har druckit.

Ha en härlig dag!

Nu försöker jag sammanfatta vad jag ska göra när lusten att fortsätta dricka blir för stor. Jag ska försöka distrahera mig och avleda mig med att dricka ett glas vatten, en kopp kaffe eller te. Kroppen har lärt sig att en obehaglig känsla lättare försvinner eller blir lättare att hantera om man får något i munnen!
Lusten eller suget kommer ur en känsla eller ett tillstånd. Medvetenheten är första steget till en beteende förändring.
Är det en vana, ovana? Dricker jag för fort och trubbar av hjärnans signalsystem? Är det en njutning? Reflektera mer över de signaler kroppen ger mig.
Just det, är jag påverkad, salongsberusad eller berusad. Hur känns det i morgon när jag vaknar efter dom här glasen?
Nu stoppar jag och fortsätter med att försöka göra övningarna i boken.