Senaste kommentarerna i forumet

Jag började dricka sent. Efter 20. Tyckte alkohol var äckligt och levde därmed i tron att jag aldrig kunde få problem. Hade ingen kunskap om beroende och risker heller.
Efter en lång depression vid 25 års åldern tog det fart men såg aldrig riskerna. Var deprimerad 5 år och fick till slut hjälp och mediciner men då var jag redan beroende.
Insikten kom efter en händelse som jag inte är redo att berätta om. Sen vid 31 träffade jag min man som hade mycket kunskaper i frågan. Började förstå men hade då slutat dricka i stort sett.
Efter våra barn fötts skulle vi unna oss vin till fredagen. Som blev fredag lördag. Det rullade iväg. Detta är 3 år sen och sen dess har jag kämpat för att få kontroll.
3-4 glas vin i ensamhet är mitt bästa. (1-2 glas) Får kaoset i huvet att lägga sig. Jag blir lugn och lycklig. (3 glas). Sen får jag ett euforiskt tillstånd och massa energi som gör att jag tar tag i saker. Typ fixar hemma, målar om. Efter det lägger sig (4 glas) blir jag trött och somnar.
Massa tankar. Ska nog fortsätta skriva ner lite senare.

Dag 4. Vaknar lugnare och klarare hjärna. Börjar det klinga av nu?? Då gäller det att hålla i. Veckan borde funka. Tjänsteresa på onsdag (vanlig fälla) men bara över dan.
En sak jag funderar över är att jag inte vill dricka ah pga att min relation med den jag älskar. Och mina barn. Det är jättebra drivkrafter tänker jag men varför känner jag inte att jag borde göra det för mig själv. Jag leker med tanken att jag lever själv men halkar in i att det skulle vara skönt för då behöver jag inte ta ansvar utan kan dricka ah. Mitt mål är ju att ha styrkan i mig själv och inte göra detta för andra. Svårt. Hela jag längtar efter att få slippa allt ansvar. Få vila hjärnan och slippa bry mig. Allt det som vin får mig att känna för stunden.
Resan inåt fortsätter.... dag 4 känns helt okej

Läst igenom din tråd och känner verkligen också igen mig. Skräcken av att inte veta hur man ska koppla av utan ah. Att det känns som man kommer få leva utan att någonsin få frid från sin oro och ångest...
Jag har haft flyktbeteende sen barndomen som dessvärre mynnat ut i självmedicinering av alkohol som jag nu jobbar med att få bort ur livet.
En grej som jag tycker funkar för avkoppling är ljudböcker. Jag lånar på biblioteket och kör på mobilen. Får hjärnan att slappna av och vila sig. Känns inte heller lika "problemfokuserat" som mindfulness och avslappning utan mer som att jag förkovrar mig. Funkar inte för alla men värt att prova.
Stor kram

Gick inte så bra att sluta dricka. Har sjukskrivit mig i helgen. Är nu fullare än någonsin. Men har en helt fantastisk jobbarkompis som jag berättade för. Har också skrivit till mig chef. Dom tänker göra allt för att hjälpa mig. Dom kommer hem till mig på måndag så ska vi prata. Va en sväng på psykakuten igår, hade sån jävla dödsångest men dom skickade hem mig med b-vitamin er.

Superbra kämpat av dig, hoppas du känner att din nynykterhet räcker som projekt utan att nivån behöver höjas ytterligare. Min egen vackliga nykterhet känns inte så mycket som en nivå utan mer som trappan till lustiga huset på grönan som åker upp och i nästa steg ned i högt tempo... Kan behövas konstant jobb och aktivitet för att hålla nykterheten i schack, iaf för mig. Har börjat öka tid och engagemang i ett par redan befintliga aktiviteter som fanns inom familjen för att skaffa mig mer "annan" sysselsättning, kanske kan vara ett tips?

Vaken och glad att jag haft en ahfri helg som varit supermysig.
Mkt stöttning från min man och vi har druckit ah-fritt vin till maten och nån a-fri öl till maten. När jag klarat av att avstå mellan kl17-21 så är det lugnt, då är jag bara glad och lugn och uppskattar att jag inte är halvt borta av vin pimplande

Det är den längsta sammanhängande period som jag har lyckats hålla mig nykter. Den började i en liten stad i USA, jag kunde inte hålla mig nykter nog för att ta mig till flygplatsen och åka hem, så jag blev kvar i tre månader. Först på ett behandlingshem, sedan i ett halvvägshus. När jag kom hem gick jag på efterbehandling ett par kvällar i veckan, i ytterligare en tid gick jag regelbundet på AA-möten. Efter två års nykterhet slutade jag gå på möten, jag kände att livet rullade på ändå. Jag hade helt enkelt utvecklat en livsstil som inte inkluderade alkohol.

Jag levde utan en tanke på att dricka, inga sug, inget behov av att koppla av kemiskt, trots att jag levde väldigt intensivt. Allt var gott. Så kom då återfallet. Jag var i Badalona några veckor tillsammans med en kollega, en fantastisk liten stad med en livsstil som jag tog till mig direkt. Kollegan tog gärna en öl på kvällen så det gjorde jag också. På grund av att jag hade levt så länge utan en tanke på min sjukdom hade jag inget försvar. Jag blev överrumplad helst enkelt. Samma sak hände nu senast, när jag höll mig nykter i två år. Efter ett år slutade jag arbeta aktivt med min nykterhet, sedan kom återfallet som ett brev på posten.

Säga vad man vill om AA, men där finns en väldig massa erfarenhet, sådan som man själv inte hinner bygga upp under en livstid. Dom säger t.ex. att man aldrig kan sänka garden, aldrig sluta vara proaktiv gentemot sin sjukdom, för då går det förr eller senare åt h...e. Jag är helt övertygad om att dom har rätt, mitt eget livs historia talar sitt tydliga språk. Så den här gången tänker jag inte sluta jobba, oavsett hur bra och stabilt det känns. Allt jag behöver göra är ju att lägga en timme om dagen på mig själv. Jag lägger mer än så på internet och tv så det är väl inte hela världen?

Ha en härlig söndag allihop!

Dag 43 söndag, tänker på när jag ska ta mig till nästa nivå. Där jag strävar ännu mer efter att hela tiden må bättre och bättre. Göra saker så det blir så. Har ju startat och är på god väg. Tänker även på att att skriva här varje dag har blivit en vana. Bra vana. Kanske ska minska till att skriva en gång per vecka.

Tillsammans är vi starka!
Kram!

Gött med er som finns här! Alltid!
Stor kram

Det är försent,, gå vidare och se det som ett jättelitet steg bakåt och ta istället tre framåt.
Nu är du på gång så låt inte detta förstöra något.
Du kommer förmodligen att vakna och känna dig pigg, trots de där glasen.

Ladda om och kämpa?

Varit på kalas hos släkten idag. Inga som helst problem där.
Kom hem glad och nöjd.
Maken öppnade en flaska go-rött. Delade den med honom. Inget mer (2glas).
Har egentligen inte nån ångest för det men såklart gnager tanken om vart leder detta?
Tankar på det?
Var det skitdumt eller ska jag bara låta det passera?
Detta var ändå ljusår från mitt tidigare alkobeteende. Ett glas = så många att jag inte kunde räkna.
Men med tanke på mina hjärnspöken om att "nu kan jag nog hantera det" är jag bekymrad.
Bajs

Fint att se dig här igen. Minns så väl för tre år sedan när jag hittade tillbaka. Även jag gled efter ett riktigt seriöst försök tbx. För mig be det tre år vidare, precis som du beskriver med stor tolerans och ökande oro för hälsan. Du fanns här då och det gick ju riktigt fint. Fasiken, du var verkligen en av de som fick mig att ladda om, och det gick vägen! Jag har slutat att dricka alkohol. Då var det nästintill en omöjlig tanke...
Några nya snillrika råd kan jag ju inte ge. Gör som sist, men skippa det där med att försöka dricka igen ;-)
Själv hänger jag här allt mindre, men det var att vara aktiv här som hjälpte mig under en mycket lång tid. Läs din tråd. Du var verkligen fint på G..
Ta nya tag, den här gången är du säkert redo att vända för gott!?
Lycka till nu PP

Dag 7

Kämpa på, det blir bättre och allt blir roligare, det vet du ju.
Belöna dig själv med en Afri tillvaro.
Styrka till dig.

Så skönt att läsa era kommentarer. Känner alltid en underbar värme här inne.
Tror att jag som första steg ska läsa min egen tråd från början, vet ju hur bra jag mådde under mitt dryga år som jag lyckades låta bli.
Kanske man kan återkalla känslan.

Sisyfos, du sätter fingret på exakt rätt punkt. Om jag bara kan skapa något som gör att hjärnan blir sysselsatt med något annat mellan 17 och 20 på kvällarna så går det bra! Får lägga energi på att tänka ut en strategi.

Det är fruktansvärt att se hur förhållandevis väl jag skrev i går natt, inte en massa stavfel eller konstigheter. Detta trots ca 40-50cl starksprit konsumerad på 2 timmar i kroppen. Ett bra mått på hur tillvand man blivit (igen). Detta skrämmer mig massor. :(
Inte det minsta dålig idag heller, lika skrämmande det, av samma orsak.

Och Lena. Nej, detta elände räcker för EN livstid, inte två hoppas jag innerligt. Varken för dig eller mig, vi har gjort vårt på den fronten hoppas jag! :)

Blev inget alls idag i alla fall. En bra dag.

Natti, natti alla. //Buzzz

Jag känner mig som en egoist.
Jag är inne i en liten kris och försöker peppa mig själv att inte dricka. Jag skriver i positiva ordalag i min tråd men letar i nästa stund efter folk som börjat dricka igen,, allt detta för att skrämma mig själv och för att inte bli en av de som inte kunde stå emot. Jag har ju själv försökt ett antal gånger och trillat tillbaka, men jag försöker att bortse från detta nu, och bara se framåt..
Jag har inte skrivit något här under den senaste fylleperioden som varade från Jul till Augusti. Så jag vill tacka de som skriver även i svåra och onyktra perioder.
Jag har läst hela Buzz,s tråd, och jag fick ångest, precis sådan känsla som jag levt med under många år.
Själv skulle jag aldrig hitta orden under den tiden jag drack..
Tack Buzz för att du delar med dig,
Tusen gånger tack

Jo, jag hade en tanke på att det skulle vara gott med ett glas till men det ska inte vara ett glas till. Det ska inte vara något ensamdrickande och det ska inte vara något berusningsdrickande och det går alldeles utmärkt i kväll att begränsa sig. Ja jag behöver kanske träna ett par gånger till innan det sitter.

Välkommen tillbaka Buzz! Det är inte kört! Se till att du inte har möjlighet att dricka kl 7 på kvällen. Hur kommer det sig att du kunde? Jag har misslyckats gång på gång när det är möjligt. Hur goda tankar jag än har på FM så blir det annorlunda på em och om möjligheten finns. Det blir lättare efter ett tag, men där i början särskilt är det så svårt. Har lite samma känsla som du om att man inte alls förstår varför man fortsätter, fast man vet. Och fast man inte vill, men det går att få stopp. Sök hjälp, stryp tillgången, ta medicin... Det går att komma ur. Du behöver bara hitta det som fungerar för dig.

Det skulle vara skönt att dricka under tiden man bygger Lego, för det är så tråkigt. Man sitter på ett stenhårt golv framåtböjd med legobitar under skinkan, man får kramp i låret och byggandet vill aldrig ta slut.
Man försöker locka med tv eller spel.
Men man pratar för döva öron som är två år gamla. Men nu kan pappa bita ihop och kräla bland det där legohelvetet, kan skratta och ibland föreslå byggnationer.
Nu orkar han läsa tråkiga böcker som han läst för sin äldre son 1500 gånger.

Måste stå emot!! För barnen!

Alkoholfri helg so far och så ska det förbli! Varit mkt promenader, varit med barnen, plockat äpplen... Kvällarna lite läskigt långa men det finns ju sätt att fördriva sena kvällar tillsammans med någon man älskar tack och lov ?

Skit och piss, vad tråkigt att läsa! Och vad bra att du är här!

Jag tror absolut att det är nåt fel i huvudet på dig. Samma fel i huvudet som vi allihopa har här inne. Att trots dom tråkiga konsekvenser alkoholintaget ger så fortsätter man. Tror visst det kallas alkoholism eller nåt sånt.

Det är självklart att du kan tackla detta. Det finns ett sätt för dig också. Tänk på det du står inför annars. Din egen död. Dina anhörigas förlust och allt djävulskap som den innebär för dom.

Kanalisera din rädsla till en förändring och ett kursbyte. Och vet du? Eftersom jag tror på reinkarnation så kanske du gör det med? Tänk dig att harva på med samma skit i nästa liv som i detta, gudis, det vill vare sig du eller jag.

Jättekram till dig, B. JÄTTEkram!

... inne hos Muris. Att jag upplever det som en sån gåva att Lucas stannade kvar ända tills jag var färdig med alkoholen. Jag tycker verkligen så, att det var en fantastisk gåva. Ett annat sätt att se på saken är att det var en verkligt gudomlig tajming; att jag hann bli klar med alkoholen innan Lucas ledsnade totalt. Det ska inte ligga på en partner att vara den andra partnerns livlina eller konstgjorda andning. Med detta sagt så lutar jag mig tillbaka i kontorsstolen och låter blicken vila en stund på mannen i mitt liv. Jag genomfars av oförställd tacksamhet.

Kuylenstierna skriver i sin bok, när hon varit nykter i nästan två år, att hon fortfarande såg sig som relativt nynykter. Det tycker jag ger mig ett gott perspektiv på den här resan. Det är så lätt att skynda på och ha bråttom och vilja forcera, i alla fall är det ofta så för min del. Den här resan har lärt mig att saker och ting måste få ta tid - och gör det också. Och allt det är helt okej.

Hade ett första samtal med en "riktig" psykolog/psykoterapeut häromdagen - inom beroendevården. Kändes riktigt bra! Jag var självklart lite spänd kvällen innan, men kände mig fullständigt lugn när vi väl träffades och påbörjade samtalet. Det blev en bra timme, som i stort sätt handlade om att jag fick berätta om mig själv och min situation. Vi "ringade in" ett par områden som vi skall prata vidare om. Kändes tryggt och behagligt - terapeuten var mycket förtroendeingivande. En start. En början. Fick veta att denna typ av psykologsamtal, som jag hela tiden har uttryckt att jag vill ha, kan man få 5-7 ggr inom beroendevården. Efter dessa samtal så kan man antingen avsluta - eller gå vidare (med annan terapeut??) efter remiss från läkare. Det var bara en information jag fick - och kan i nuläget inte säga vilken väg jag kommer att gå? Det får väl framtiden utvisa...... Jag är inte intresserad av någon gruppterapi, utan vill ha egen tid med psykolog/terapeut. Så tänker jag. Nu är det helg igen - och systempåsarna klirrar klart i händerna på många som man möter på stan. För mig är det bra - inge´sån´t dricka för mig. Snart har 3 månader gått sedan jag drack något. Det första "löftet" är snart infriat - dock är det ju inte så att jag räknar ner dagarna för att på den dagen dricka något. Tiden får rulla på - kanske blir det tre månader till, eller två? Känner mig lite andefattig - och tycker inte att jag har något att skriva om. Är rätt harmonisk och fri från oro. Dagarna går - och det är ju bra! Att det känns bra är ju bra menar jag. Läser här inne nästan varje dag - även om jag inte skriver något. Så har det inte riktigt varit förut - då har jag "glömt bort" den här sidan efter ett par månader av olika anledningar. Nu hänger jag kvar...... Jag önskar styrka och tålamod till er alla som kommer kämpa mot alkoholen den här helgen - frestelserna kan vara många och lockande. Baksidan: Ja den känner vi ju alla till alltför väl. Håll ut - låt bli!!!!

Bolla gärna med oss här. Du har klarat 6 viktiga dagar