Senaste kommentarerna i forumet

Haft en kanondag på jobbet, älskar när det är lite hektiskt! Har inte haft tid att tänka på A! Nu kom jag innanför dörren och sätter mej 10 min innan jag skall städa. Sitter på altanen med en A fri öl och känner mej nöjd! Ikväll blir natten tidigt, har en lika kul dag i morgon!
Kram kram

På måndag får vi high five:a varannan för en ångestfri start på veckan ❤️

12 dagar nu, snart helg och jag börjar fundera på ifall jag ALDRIG ska kunna dricka. Alls. Med viss sorg.
Saknar ett par glas vin hemma i soffan med vänner, champagne och flärd...

Nåja, denna dagen och denna helgen ska jag i alla fall INTE dricka. Alls.

Jag lever också med sådana tankar. Dom var starkast i början på nykterheten, nu är dom mer hanterbara, men jag blir nog aldrig av med dom. Även efter två års nykterhet poppade då och då idéen upp att kanske är jag menad att dricka, kanske är det så jag är genetiskt disponerad att leva mitt liv. Det är oerhört farliga tankar det där, för det innebär att jag ger upp hela tanken på att leva det liv jag så hett eftersträvar just nu.

Det finns folk som hoppar ut ur flygplan utan fallskärm för att sedan försöka hinna ifatt en kompis som hoppat före dom med en extraskärm. Jag vet inte vad som driver dom att göra det, men det verkar som om många av oss människor har en önskan att driva alla våra aktiviteter in absurdum. Om jag kunde ta bara två glas vin varje kväll så skulle jag det, om jag kunde bli riktigt full en kväll varannan vecka utan att dricka däremellan så skulle jag det, om jag kunde dricka ohämmat en hel vecka varje kvartal, men bara då, skulle jag det.

Det är ingen mening att förneka det, djupt, djupt inne i min själ trivs jag med att dricka. Jag har bara ingen stoppknapp. Jag ägnar en stund varje dag åt att övertyga mig själv om att livet som nykter är så mycket mer värt, och genom att göra det så blir det så, på något sätt. Jag kan sätta mig i bilen strax innan läggdags och köra en sväng, bara för att jag kan. Jag kan åka in till jobbet extra tidigt en morgon och stå och andas på folk, bara för att jag kan. Jag kan ringa mina barn sent på kvällen utan anledning, bara för att jag kan.

Så häng i ett tag till Heddali, hur du än mår nu kan du vara tämligen säker på att du inte kommer att må sämre i morgon, om du bara står emot.

Det hjälper verkligen!!! Bra input, ska vara extra försiktig OM jag provar ett enstaka tillfälle efter 21 dagar. Men det beslutet får bli då och inte nu. Soliga uteserveringar såg trevliga ut idag men känns ändå ok idag. Har mkt mer energi att ta tag i saker på jobbet nu. Märker också att barnen är lugnare, hemskt vad man märker hur de känner av ens sinnesstämningar. Känner mig rastlös/harmonisk i en konstig kombo. Dag 4 snart slut.

Jag hittade samtliga på Storytel, älskar att läsa men har fortfarande feber så jag orkar inte. Blev glad att de fanns på ljudbok. För övrigt är jag inne på min 3:e afria dag. Känns bra, den värsta ångesten har lagt sig. Nu ska jag lyssna på första boken, spännande

Jag mår ganska bra fysiskt, tycker inte det fysiska suget är så besvärande i stunden. Har dock börjat höra lite lismande stämmor i bakhuvudet med avsikten att skjuta mina föresatser i sank. Just nu är den svåraste tanken jag har att jag kanske inte 100% aktivt VILL avstå. Att trots min ökande vinkonsumtion, bortdruckna kvällar, uppträden, bakismorgnar etc inte skulle tycka att det var VÄRT att avstå. Att jag hellre blir lite halv-alko med de konsekvenser det får. Inte särskilt konstruktivt och ingen tanke som jag går i god för men ändå. Att alternativet ute i det skarpa ljuset, utan mjuk kuddar att fluffa runt sig och sjunka ner i inte känns så lockande. Att jag knappt vet om jag står ut med mig, i mig, i mitt liv utan ah. Trots att mitt liv till största del är gott. Jag ska ha en nykter dag idag, så mycket vet jag, och så får jag ta och möte varje tanke när den kommer sen. Välja rätt hela tiden...

Hur står och faller det hos dig Anna? Om du läst i min tråd så vet du att det gått ganska knaggligt för mig, minskningen i somras höll inte i sig som önskat. Kanske i stort sett att jag druckit något mindre, något tillfälle mindre och något mindre mängd. Problemet är att jag inte fått till en reell förändring, om jag druckit så har det väckt det starka suget efter mer och jag har vid flera tillfällen då smugit och druckit extra vilket såklart inte känts hundra. Jag har haft två riktiga downers när jag betett mig illa, gråtit och haft ett klassiskt uppträde hemma pga alkohol = väldigt jobbigt. Nu har jag, lite stukad, ett nytt försök och är på dag 5. Jag har bestämt mig för att inte dricka tills årsskiftet. Om jag skulle döma av mina tidigare försök så är det dömt att misslyckas men jag ska ge allt jag har för att det ska gå. Hoppas du mår bra och att du läser här!

Tack Solsken.
Jo jag känner mig duktig nästan mallig.
Men jag undrar så när det ska kännas normalt. När kan man få sova en hel natt och vakna med aptit? Gå ut och tvätta bilen, sen fortsätta med andra bestyr i trädgården och hemmet!!
Men det kommer väl? Hoppas det inte dröjer allt för länge.

De heter Skumtimmen,Nattfåk och Blodläge..

Hans böcker är mycket bra.
Kriminalare blandat med mystik och övernaturliga fenomen.
Utspelar sig på Öland.
Tror första boken heter Nattfåk?

Jag blev glad över din referens till min tråd, blir fortfarande förvånad att "nån" läser min tråd trots att jag läser nästan alla andras. Tänker på det du skrev, att stanna upp och glädjas över en framgång eller ett mål man nått. Det har jag heller aldrig gjort. Jag vet inte ens riktigt hur det skulle kännas att vara riktigt nöjd med sin prestation. Och då har jag ändå fått höra under livet att jag är "superstark", gör hur mycket som helst, presterar på alla områden...som en idiot höll jag på att skriva men det känns så ibland. Klassiska syndromet med en tom självkänsla som fylls på med prestationer för att få bekräftelse utifrån. Jag är inte ens någon tävlingsmänniska egentligen, jag vill bara duga. Jag tycker när jag läser din tråd att en både dynamisk och intressant person växer fram, jag hoppas att du tror på dig själv tillräckligt mycket att du känner det själv. Tänk att det är så mycket lättare att tänka så om andra, att de är intressanta och trevliga bara för hur dom är. Men om sig själv tror man (jag) att det behövs mer, att vara till lags, ändra på sig, prata mer, prata mindre, jobba mer och vara en bättre mamma för att just duga. Jag är inne mycket nu i tankar vad som är hönan och ägget i alkoholmissbruket, i negativa tankar och känslor...det är lite av ett ormbo alltihopa. Håll dig till ett lågt trappsteg nu!

Jag undrar fortfarande hur en löskokt kärring är.......
Du kanske menar nån av oss som fött ett, två eller kanske tre små barn med mindre gnäll än från nån med en nerv i kläm.

Det här med att gå hemma och bara tänka och så. Det gör mig galen. Ångesten är som värst på morgonen och under förmiddagen. Oron över tillvaron, jobbet och ekonomin gnager inom en och den negativa stressen är inte alls bra. Det är ju sådant som får en, tyvärr, att fundera på om man inte ska ha lite vin eller öl senare under dagen. För ”det kan man ju behöva”. Helt sjuka och korkade tankar som jag motar bort.

Fokuserar på att vara ute och promenera, inte tänka för långt framåt och att inte oroa mig för sådant som jag faktiskt inte kan lösa just idag. Hoppas på tid hos läkaren imorgon så att sjukskrivningen blir tidsatt. Och att inte ekonomin havererar med minskade inkomster…

Idag var jag hos en rådgivare på kommunens beroendecentrum. Bra samtal och det verkar finnas lite olika valmöjligheter när det gäller vilken hjälp de kan erbjuda. Tyvärr verkar det ta några veckor innan något av det kan komma igång. Inget blev bestämt idag och ska dit nästa vecka igen. Det känns hoppfullt även om jag oroar mig för att läkaren inte ska bevilja sjukskrivning innan något är igång. Jag är alldeles för trasig på insidan för att jobba nu..

Kvällarna är faktiskt den tiden på dygnet som jag mår som bäst. Mörkt ute, titta på TV och mysa i soffan. Rätt konstigt ändå för det är ju då man brukade dricka. Sen är det svårt att sova men det är ju en annan sak.

Läser mycket här på forumet, löser korsord och dricker alldeles för mycket kaffe. Saknar en fast punkt i tillvaron och även om jag går 1 mil om dagen så blir tristessen och de långa dagarna riktigt jobbiga. Kanske borde börja skriva något eller hitta någon annan ”grattishobby”. 

Jag är inne på min andra dag som nykter efter ett väldigt långvarigt och kaotiskt liv med alkohol,som mamma till tre så trodde jag att jag skulle ha nåt förstånd,men där lurade jag mig själv...hoppas möta många likasinnade i detta forum som man kan vädra sina tankar med.

Välkommen, har oxå börjat gå på aamöten och tycker det känns bra. 20 dgr nykter och vandrar vidare på den vägen, en dag i taget.

Vad är streaming?

Har precis varit på mitt fjärde möte.
Så skönt.
Härligt att andas in frisk luft och tänka relativt klart.

Uppfattar att vi har vissa likheter i gammal vana och omfattning. Balanserar lite i gränslandet där överkonsumtionen inte är lika hög som vissas... Men ändå högre än vad som är bra, både tillfällen och omfattning blir över tid mer än man både tror och vill. Jag är idag också på dag.5 och har satt upp målet året ut. Har inte ett sånt långt uppehåll på 7 år men har haft en process sista året där kortare uppehåll bara återgått till överkonsumtion så nu måste jag ge chansen till reell förändring. Hoppas du hittar en väg framåt som känns bra, du verkar verkligen vara på G!

Jag har inte hållit upp 21 dgr men försökt under året att ha uppehåll vid ett par tillfällen och bara nått ca 10-14 dgr. Har sen gett efter och druckit, första gångerna behärskat, haft dagar emellan och det har inledningsvis känts bra och skönt. Efter nån vecka är jag sen helt tillbaka i gamla vanor, det var bara som ett gummiband som sträcktes ut för att sen dra tillbaka till grundläget. Jag är nu på dag 5, och jag ska inte säga att det är lätt, tänker väldigt mycket på ah, på mitt liv med och hur livet ska te sig utan. Baserat på mitt egna år med minskningsförsök och allt jag läst på forumet så verkar ett kortare uppehåll ha ringa effekt på gamla ovanor tyvärr. Om det långa uppehållet ändå blir för svårt så kan man ju tänka att varje minskning ändå är bra och på rätt väg. Blir så glad om mitt försök kan inspirera dig på något sätt och det stärker mig också, känner mig som en duktig storasyster som ska föregå med gott exempel ?! Så ännu en frisk och vacker dag att dela motivation och framgång i hälsans tecken ?!

...tack, känner redan små doser då och då av nytt slags välmående så längtar till jag kommer upp över 10 dagar. En liten fundering: jag känner mig rätt säker på att jag kommer fixa 21 dagar nu men sen har jag inte tänkt längre. OM man skulle dricka öl en kväll efter längre uppehåll, blir det lika jobbigt att komma tillbaka till nya 21 dagar? Nu kanske jag hänger på heddali året ut men måste erkänna att mitt drömscenario vore att kunna njuta av dryck i sociala sammanhang och ej så ofta. Men ska skynda långsamt nu. Idag blir en bra och vit dag.

Du är en inspiration, känner igen mig så mkt i det du beskriver med jobb, resor, streaming med mera. Längtar till jag når lika många vita i rad. Bra jobbat!!

Ja klarade gårdagen! Men blev förkyld i natt. Samband? Hursomhelst ska jag vara n idag med:-)

och grattis till 33 dagar.

Börjar dag 4 nu efter liknande mönster som du Jochen. Också sjukligt trött med typ bakiskänslor. Nu tar vi dag 4!