Senaste kommentarerna i forumet

Heddali, det var fint skrivet av dig. Har inte tänkt så. Jag ger mig själv kärlek. Tack. Och vilken härlig artikel. Detta måste jag prova på. 40 nya vanor på ett år. Ska givetvis vara bra saker bara. SVD kostar kr så denna länk är gratis:

http://mobil.unt.se/leva/han-andrade-40-vanor-pa-ett-ar-3540771.aspx

Jag har haft oxascand innan, då i samband med op. Då tog jag en halv 5 mg. Nu kollade jag, skulle ta 3 i går kväll, tig "bara" 2, med de var 15 mg! Alltså tog jag 30 mg! Som sagt innan op 2,5 mg.
Inte konstigt min man trodde jag var full igen..... Suck
Jag känner mej sugen på vin o han är ff sur.....
Vilken bra start..... NÄ

Vad skönt att känna att det är lätt. Och imponerande att du kunnat komma ur både krasch, depression och drickbeteenden. Får man lite nyfiket fråga hur du gick tillväga? Och vad gör du idag för att stressa av?

Heja dig!

... vägar att gå. Lycka till på din resa. Vi blir ödmjukare och klokare längs vägen allihop och du har ju gått en lång, lång bit redan.

Det funkar hittills. Men fått tandvärk. Eller rättare sagt har jag haft tandvärk i flera veckor. Men den känns mer nu...
Mår inte så bra men vet att det vänder. Ut och gå med hunden nu och fodra hästar. Skönt!!!

Utan alkohol. Lätt. Det är ju fest och helg som är mitt problem.

Tidigare drack jag ofta ofta. Vardagar, jämt, för att stressa av, döva, you name it, men efter en rejäl krasch och depression så jobbade jag med MIG och de drickbeteendena försvann.

Kan dock absolut inte kontrollera mitt drickande när det är "fest", så nu blir det helvitt ett tag.

9 dagar.

Hej träningstanten och tack för en fin tråd. Läst den helt och hållet nu. Jag själv har precis hamnat här och tänker inte ta några andra beslut just nu än att inte dricka alls. Men man får så klart jättemycket tankar och känslor såsom sorg och tomhet när man tänker tanken att man kanske aldrig någonsin kan dricka igen.

Ser ju att du klarar av att begränsa och det imponerar. Jag har också, egentligen, ett stort intresse för fina och gärna italienska viner. Älskar när mat och vin kombinerar varandra till fulländighet även om jag på senare tid druckit av helt andra skäl och med andra intentioner än att det är gott och en social företeelse.

Ska bli fortsätt intressant att följa din tråd och en dag någon gång i framtiden kanske jag gör som du. Eller inte.

Heja dig! :)

Tittar mig omkring och bakåt i tiden. Ser hur mina mönster och beteenden förändrats över tid. Hela tiden har jag sökt (och hittat) situationer för umgänge där det ges möjlighet till att dricka. Och vänner därefter. Inte har jag velat fika med någon tråkmåns som vill berätta om blöjeksem eller sin senaste utlandsresa. Varför ta en kvällspromenad med någon när man kan gå och ta en öl? Och vem i helsike går på en loppis på en söndag när man kan gå ihop till en helgbrunch och dricka bloody Mary och dricka öl? Och det mest skrämmande i det är att det inte har varit så viktigt med vem – bara de också vill dricka vid umgängestillfällena. Inte heller har det spelat så stor roll vad de berättat, tyckt eller om de, för den delen, ens lyssnat på vad jag pladdrat om. Den bästa vännen hade jag ju inom mig, älskade alkohol.

Visst har jag några få kvar som jag vill beteckna som fina och mer nära vänner. Men de har jag kommit en bit bort ifrån eller så är det starkt kopplat till jobbat. Har distanserat mig från de om jag trott skulle ställa kritiska frågor eller som inte har samma förkärlek för att dricka varenda gång man ska ses. Och många många gånger har jag till och med valt bort det sociala livet helt och hället – bara åkt hem efter jobbet och druckit mitt vin eller mina öl. Helger som spenderats i ensamhet där de enda utflykterna som görs är till Bolaget. Och planera för det så klart för man vill ju göra inköpen noga på lördagen så att det även finns lager på söndagen. Sen har jag suttit här hemma och mått ganska bra många gånger.

Mått bra ganska många gånger? Jo, för så är det ju faktiskt. Det är då jag har haft lugnet inom mig. Och sluppit tankar på jobbiga saker. Med lite alkohol i kroppen så kan varenda beslut skjutas upp till ”imorgon”, ”senare” eller ”inte idag i alla fall”. Fy fan vad tragiskt…

Inte för att jag har haft särskilt mycket fritid men den jag haft har handlat om det jag nu skrivit om. Har ett jobb som jag älskar och som jag är fruktansvärt orolig och rädd för att förlora. Det är ju en så stor del av mitt liv - reser mycket och jobbar säkert runt 60-70 h i veckan. Och att nu vara hemma 24/7 och leva, umgås och lära känna sig själv är inte bekvämt. Vilken soppa jag skapat och vilket skitliv jag har. Och ändå kommer tankarna varenda dag om att det hade varit gott med "bara lite" vin eller "några" öl. Självdestruktiviteten är åtminstone något jag lyckats med. :(

För några år sedan hade jag faktiskt en hel del saker jag tyckte om att göra. Och saker som fick mig att må bra. Jag tog morgonpromenader och såg det vackra i naturen. Jag tog löparrundor för att det var skönt och fungerade bra som avstressning efter jobbet. Jag skötte om mitt hem och tyckte det var roligt med växter på balkongen. Jag la ner tid på att laga god mat och emellanåt bjuda hem vänner. Ja, jag till och med gillade att gå på loppisar på söndagarna. Allt det där är borta. Inga morgonpromenader, det enda stället jag sprang till med skyndsamhet var bolaget eller krogen och på min balkong står planteringslådor med döda växter från förra sommaren.

Det är tufft och jobbigt att närma sig 40 och se sitt liv utdraget i verklighetens ljus…

Vad tänker ni om ensamhet, det sociala livet och fritiden?

Hej Hulda! Precis som du har jag varit här innan men jag har aldrig skrivit då. Men jag har läst.

Känner mig så väl igen mig. Ångesten, vindrickandet på kvällarna och inte minst den där fruktansvärda ensamheten. En ensamhet som bara blir än större ju mer man dricker. Den enda väg alkoholen tar en är neråt.

Jag har också precis börjat skriva här och tror det kan vara en enorm styrka i det. Få skriva av sig när är som jävligast, reflektera över livet eller när gått ett tag också kunna skriva om glädjeämnen. För dom kommer även man i alkoholens grepp och ångest inte tror det.

Jag hejar på dig och ser fram emot att få följa din resa. Nu tar du dag 1 och steg 1 och så måste man göra. Det här fixar du!

Tar en timme i taget just nu, ångesten sliter och drar i mig Sjukskrev mig för att klara denna första dag på länge utan vin. Har under en lång tid druckit vin dagligen, dricker inte innan jobb men alltid efter. Har hällt ut vinet jag hade hemma, måste klara detta nu. Men fy vad dåligt jag mår.

Men jag dricker mycket a-fri öl. Har förstått att det kan ha att göra med kolsyran. När jag drack mycket ramlösa i samband med att jag slutade med alkohol, så blev jag också svullen och gasig. Googlade lite och då stod det att det var kolsyran som gjorde det. Dricker du mycket a-fri öl, så kan det alltså bero på det. Mängden kolsyra snarare än ölet i sig. Men jag kan ha fel ;)

Detta är inte klokt. Min första tanke är att jag har tamefan inte varit klok. Istället för att dricka så måste jag göra något (rastlös) så jag bestämmer jag mig för att storstäda. I vanliga fall vid detta klockslag så hade jag lätt dragit i mig en vinare. Men inte idag. Än så länge då jag bara har städat sovrum och garderober har jag hittat 4 gömda tomma whiskey flaskor, 12 tomma ölburkar och 3 tomma vinflaskor. Ett under att ingen i familjen hittat de ???. Jag har varit grymt duktig på att supa i smyg. En vän ringde till mig mitt i alltihopa och jag kände mig så tråkig i telefon och hon tyckte att jag lät deprimerad. Då tänkte jag: i vanliga fall så är jag packad när du ringer och därför tycker du att jag är världens roligaste att prata med. En falsk fasad. Men jag ska kämpa. Hur jag sakta men säkert gled in i detta ska jag berätta kanske nästa gång. Men jag ska fortsätta att städa och undra vad jag mer ska tänkas hitta, som sagt andra dagen. Tack för att ni läser ?.

Jag har ju efter misslyckat minskningsförsök bestämt att avstå året ut, sen förnya beslutet. Det är 115 dgr men om vi sällskapar framåt så ser vi hur lång stigen blir!

Tack för stöd Heddali, grattis till dag 3!!! Hakar du på 21 i rad? Du kommer ju alltid ligga en före så jag tar rygg på dig.

Jag har prövat allt i från 0% till 0,5% och blir gasig och upprörd i magen. Blir du också det?

Ja att dela med sig av råd kan vara svårt . Jag brukar tänka i banor som, detta har fungerat för mig. De kan man ju alltid tillägga oxå. När jag får råd , gör jag som dig. Tar till mig det jag gillar o låter resten vara. Tror att de flesta gör så. Det viktigaste i detta forum , enl mig är ju att vara ett stöd och peppa. Liksom de jag vill få tillbaka. I nära relationer försöker jag idag att bara lyssna, om jag inte får en anmodan att ge ett konkret råd. Sen är det upp till personen ifråga att ta rådet eller låta det va. Ibland funkar råd, ibland inte. Det är ju upp till personen, som själv måste ansvara för handlingen. Och att kanske rådet inte funkade. Thats life liksom. Ha en bra och nykter dag, kram

Pepp till dig och jag känner igen mig i det du skriver. Kämpa på!

Idag känner jag verkligen bara ångest. Känns som att hela livet snurrar som en karusell och jag står vid sidan och tittar på. Vad kommer hända med jobbet? Min ekonomi? Varför har jag så få riktiga vänner? Varför känns livet tomt och meningslöst? Kommer jag verkligen få en sjukskrivning av läkaren? Alla dessa frågor som snurrar i huvudet och ångestklumpen i bröst och mage...

I normalfall hade jag nog uthärdat några timmar och inför kvällen åkt ner till bolaget för lite vininköp. Och sedan suttit hemma och känt självömkan och flytt verkligheten. Så enkelt och så farligt.

Försöker stålsätta mig och gick en timmes promenad nu på förmiddagen och det kändes ganska bra för stunden. Tar en timme i taget…

Välkommen , ta en dag i taget och var snäll mot dig själv. Kram

Tack ?

Tack för ert pepp. Idag ska då bli min andra nyktra dag. Men jag erkänner att det är tufft. Det första jag tänkte på när jag vaknade var att jag har ingen alkohol hemma och så ska det förbli. Jag ska även ställa in min mans 40-års fest för att jag vet redan nu att jag kommer inte kunna stå emot alkoholen. Jag är ju liksom partyfixaren som alltid fixar minnesvärda fester. Inte ofta vi har fest men när vi väl har det blir det minnesvärt. Jag vet bara inte vad jag ska säga till de som jag har bjudit. Vill inte berätta sanningen för att jag skäms. Jag har ont i huvudet idag med men inte lika mycket som igår. Jag ska ta tag i allt som har lett mig in i allt detta och jag kommer definitivt att skriva av mig om det till er. Tack för att ni läser och ha en fin dag.

Välkommen hit! Stort steg! Du kanske behöver hjälp att komma ur det beroende på hur du har druckit? Men du har rätt, det räcker! och det finns något annat. Något som är bättre! Håll ut nu!

Tycker eg att du är klok som låter bli, men jag har svårt att hålla tyst ibland. Tror verkligen allas råd är baserade utifrån egna erfarenheter. Tänker på terapeuter som ofta arbetar med att lyssna. Har inte träffat många, men den jag hade var väldigt skicklig på att INTE ge råd. Hon ställde utmanande frågor och till sist var jag tvungen att komma med lösningar själv. Lite jobbigt och irriterande! Men det finns där under, medvetenheten om vad man behöver förändra. Lite i taget, sen kanske det dyker upp mer att ta tag i. Ibland behöver man kanske lite hjälp att se eller som härinne, lite hjälp att utföra. Lite stöd i att hålla sig nykter. Hoppas han kommer ur detta ältande, dels är det antagligen inte så roligt att umgås med honom just, dels blir det ju inte bättre förrän han lämnat tillståndet av självömkan. Har en nära vän som ofta jämför sitt liv med andras och ser hur fint andra verkar ha det... Men jsg brukar säga "skrapa lite på ytan, så kommer det fram maskar"... Tycker att alla jag träffar har olika problem, tråkiga erfarenheter och tragedier bakom sig. Tänker på vad du skrivit tidigare i din tråd och funderar lite på om din vän verkligen hade velat byta med dig. Eller tänker han sig att bara plocka russinen ur kakan?

Skam är som fästingar, den tillför ingen nytta och vissa individer får onödigt mycket. Skam verkar falla väldigt ojämt, många människor har bara nån liten påse av skam att ta till vid helt adekvata tillfällen. Vissa av oss fick istället hela sjok, klumpar, bergsbitar av skam att släpa runt på och ta fram vid alla tillfällen. Jag bär den inom mig som ett ständigt bubbel av självförakt. Men den människokännedom som jag ändå förvärvat säger mig att de människor jag träffat som känner mest skam borde göra det minst. Jag ska också -banne mig- sluta med både alkohol och skam, är så j-vla trött på dom båda!

Ser dig i startgroparna, hur allt formas om till kärlek och omhändertagande från dig själv till dig själv. Positiva spiraler där goda ting blir fler. Läste en intressant artikel i SVD med känd professor som gjort ett litet experiment som han kallar even 40. Att välja 40 nya vanor och så få in dom i livet, det var inspirerande!