Senaste kommentarerna i forumet

Dag 19 torsdag, och vaknade innan tuppen. Jag har några resedagar framför mig. Tidigare vana är att ta en öl innan flyget på flyplatsen, vin på flyget och sen öl/vin på hotellet. Små bakis och jäst dagen efter. Kanske trötta ögon på morgonen. Efter jobbet och på väg hem så är det en eller två öl innan flyget. Beror på hur lång tid det är till man ska köra bil. Sen handla med något med alkohol hem. På flyget hem blir det ingen alko eftersom jag ska köra bil. Men väl hemma kan det bli en flaska vin så man sover gott. Det var ett klipp från mitt liv med alkohol som jag med glädje väljer bort. Nu tar jag en bok med mig och köper en stor kaffe istället. Kanske en bulle till. Eller så tittar jag på folk. Kanske flirtar lite. Shoppa är också kul.

Jag googlade läkaren när jag kom hem och hittade honom på fb.
Första bilden var på honom och hans fru med varsin jättedrink på en uteservering.
Mojito de luxe var bildtexten.
Sen fortsatte det rätt mycket i den stilen.
Man undrar........

Minns hur irriterad jag blev på en sån där hälsodam som jsg träffade via jobbet och som hade mage att tycka att 1-1,5 flaska vin i veckan var för mycket. Det var på den tiden som jag inte drack så mycket.., eller jag hade börjat tänka på att det var för mycket vana över vinintaget, men alla drack ju fredagar o lördagar så jag tyckte att hon hade fel. Nu med facit i hand tycker jag att hon hade rätt. Jag drack av gammal vana och för ofta. Det är skrämmande att ni träffar personer inom beroendevården som inte tycker att det är allvarligt att ni ligger i riskbrukszonen. Kanske baseras deras reaktioner på deras eget intag. Tror att många dricker för mycket helt enkelt. Tycker att ni gör rött som försöker minska. Lycka till!

Alltid lika kul när någon tittar in och det går bra! Skönt att du verkar få ordning på benbrsvären. Fortsätt på din upptrampade stig.

Nä, det var inte så illa pinkat ?! Beröm dig själv du, det är du faktiskt värd. Att avboka är också ett stort steg, det kan vara jättesvårt och det är ett stort plus att du lyssnat på dig själv. Bra jobbat!

Har tidigare gått hos en kurator och läkare. Kuratorn har tidigare jobbat med personer med problematiken. Men jag känner att jag måste ta till det tunga artilleriet nu.

Vi pratade om att jag måste vara snäll mot mig själv och att jag ska vara glad över det jag klarar av och inte fokusera på det jag inte klarar. Jag är rätt hård mot mig själv ibland och försöker jobba på det genom att tänka att om det gällde någon annan än mig själv. För då har jag mycket mer förståelse och dömer inte så hårt. För att kunna se tex att "ja nu lagade jag mat trots att jag bara vill ligga och stirra in i en vägg, det var bra gjort" istället för att tänka "herregud jag är snart 40 och det är en kamp att bara laga mat fan vad misslyckad jag är".
Det är inte lätt att ändra sina tanke mönster men det går. Tar tid bara. Vi pratade om detta med att jag inte riktigt vet hur det är med min pappa, vet ju bara att det är illa men inga detaljer...
Ska försöka ta reda på hur det ligger till. Sedan bestämmde vi att träffas en gång varannan veck istället för varje som nu eftersom det är så mycket nu. Jag har svårt att orks med allt.
Avbokade ett annat möte som jag hade med mitt boendestöd och min helt nya case maneger imorgon för jag orkar inte mer denna veckan. Man måste lära sig säga stopp också när det blir för mycket och jag har varit rätt trött både fysiskt och psykiskt dom två senaste veckorna.
Två tunga möten på en vecka är faktiskt inte så illa pinkat så det så!
Katten hoppar runt här hemma som en guttaperka boll...om man hade haft lite av den energin, ha, ha. Hon har ju fått en kattlucka nu så hon kan springa ut och leka och inte störa mig när jag ligger och försöker läsa genom att anfalla boken när jag vänder blad. Biter mig i tårna gör hon också.
I helgen kommer två kompisar och hälsar på det ska bli jätte roligt. Festa till det med god mat och så.

Kämpa på därute. Drick inte.

Pi31415 Sisofys, tack för inläggen. Ni är bäst. Allt känns positivt nu och man vill ta tag i saker. Och jag gör det. Är dock mer rädd nu för alkoholen än förrut. Men tror det kan göra skillnad på egt bra sätt.

Här är en till som vill sluta. Botten är verkligen nådd men har abstinens. Fick antabus idag. Hur gick det hos terapeuten?

Det Beroende mottagningen hjälper till med är den medicinska biten men inte om jag vill vara med i ett 12-stegs program. Det är arbetsgivarens skyldighet.Trodde att det var det de (BM) skulle hjälpa mig med. Vill ju ha hjälp snarast,det var ju därför jag åkte direkt till Beroende akuten.

Det var ca ett år sedan. Bokade tid (samma ställe som driver detta forum tror jag), träffade en manlig alkohol/samtalsterapeut (eller motsvarande) hade ett inledande samtal och jag kände att samtalskontakten blev irriterad på mig. Typ ordentlig prydlig akademiker som kommer och vill ha uppmärksamhet utan att ha riktiga problem. Men jag var helt ärlig med vad jag drack vilket absolut är över riktlinjerna. Han ifrågasatte flera ggr om jag var ärlig också (att jag mörkade och egentligen drack mkt mer). Sammantaget ett mkt märkligt besök och jag kände mig bara dum. Men alla behandlare är inte bra och man klickar olika med olika personer. Kanske du kan hitta någon annan att kontakta? Jag har gått länge på kommunens öppenpsykiatriska mottagning genom min husläkare, fick psykoterapi i ett o ett halvt år, det var mkt bra och de har erfarenhet av både dåligt psykiskt mående och olika former av missbruk

Det var ett tag sedan jag skrev, men ville säga hej ;) Orsaken till att jag inte skrivit är väl för att det liksom trallar på utan större dramatik. Drygt 5 månader är det nu. Känns bra. Känns vardag. Håller fortfarande på och trasslar med mig själv och reder ut än det ena än det andra, men det går framåt. Neuropatin har de kommit fram till inte har någon koppling till tidigare alkoholkonsumtion. Vilket är skönt. Jag sitter fel vilket gjort att nervtrådar har strypts mellan vissa muskelgrupper. Sedan är det tydligen ärftligt. Hela den kvinnliga delen av släkten har haft motsvarande problem. Men jag får medicin som gjort det bättre. Med det och lite övningar ska det läka ut helt.

Jag läser här regelbundet och är som alltid, så galet imponerad av er alla!

Fortsätt kämpa på! Det är värt det! Jag lovar : ) Kramar

Hej Flingan,

du, det hjälper inte att slå på sig själv. Det hjälper inte att hata sig själv. Hata alkoholen istället. Jag som alkis är expert på att slå på mig själv, men det hjälper inte. Det ENDA som verkligen har hjälpt mig är att jag har erkänt för mig själv att jag inte klarar av det här. Att jag inte klarar av alkoholen. Inte förrän då har jag kunnat börja ta hand om mig själv. Så länge jag vältrar mig i att jag borde väl för f-n klara detta, jag är en vuxen jäkla människa osv, så går det inte. Men när jag insåg att jag faktiskt inte klarar detta, så blev det också vägen ut för att sluta. Så fort jag tror/inbillar mig att jag klarar att hantera alkoholen, så gör jag inte det...

Nu promotar jag terapi till höger och vänster, eftersom jag själv har haft så oerhört god hjälp av det. Men det är verkligen en god hjälp på vägen att sluta att slå på sig själv. Jag säger inte att jag är där än, men jag har kommit så mycket längre än jag någonsin skulle ha gjort på egen hand. Kanske något för dig också? Vi bär ofta på så mycket skuld över vårt beteende och allt vi har gjort/inte har gjort. Det är inget lätt bagage att bära.

Sedan har jag en reflektion över biverkningarna. Jämför bipacksedeln med de biverkningar som alkoholen ger. Se gärna till helheten av biverkningar såsom fysiska, psykiska, sociala, ekonomiska osv osv. Tror att det ena giftet kommer att väga över det andra giftet då...

Heja dig Flinga! Kram

Ja det är många som sitter i ung samma sits som dig. Jag själv tex, men jag ringde min vc o fick tid en aterapeut som dom har där. Tycker det låter konstigt att din arbetsgivare ska ta tag i alla länkar, om det inte är ett beh hem du vill till förstås. Annars finns ju både öppenvård , aterapeter och vc tillgängliga , utan arbetsgivarens medverkande. Låter konstigt att du bara blivit hemskickad. Kontakta beroendenott igen o fråga om ev öppenvård osv. Lycka till på din resa. Kram

Ja det stämmer bra att jag tar tag i saker på ett mer "ordentligt" vis när jag inte dricker. Det är som om man överdriver duktigheten, kompenserar, på något sätt. Jag läste att många här på forumet börjar jogga osv när de slutar dricka. Undrar om vi har detta gemensamt, att vara super-effektiva och "duktiga" ibland och sen kommer vi till en gräns, då orkar vi inte mer, och då blir vi "oansvariga" (=fulla) för att slippa ifrån? Kanske man får försöka vara lite mer balanserad istället? Läste en skylt: "bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete". Det skulle man praktisera!

Hej Heddali!
Jag dricker ungefär som du och tycker att jag har problem.
Idag var jag iväg och träffade en alkoholläkare som uppenbarligen tyckte motsatsen.
Fick fylla i nån lapp om hur mycket och när jag drack.
Han tittade på den i fyra sekunder, log och konstaterade att jag möjligen hade ett riskbruk men Inga större problem.
Skrev rutinmässigt ut medicin för att dämpa ev sug och så åt mej att "komma tillbaka om några månader, så får vi se hur det gått"
Kände mej osedd och bagatelliserad och mår för jävligt.
Det krävdes en hel del bitahuvudetavskammen för att ta mej dit och nu ångrar jag mej bara.

Jag hittade min via tips. Vill du maila mig så kan jag ge namnet. det är i stockholm. #### bortaget av admin. Ej tillåtet att lämna ut kontaktuppgifter här på grund av säkerhetsskäl. ####

Jag hade en bra kväll igår, ångesten jag släpar runt på titt som tätt lös med sin frånvaro och jag sov ok i natt. Sön och tis vita men har fortfarande lätt ågren för måndagens robotinköpta vinflaska. Då är det skönt att ha läst här på forumet om och om igen att fler lider av liknande handlingar. Jag tycker det är svårt att förhålla sig till det beteendet hos mig själv. Det kan låta som att friskriva sig själv för att man handlar i impuls, hjärnan stängde av nån timme, eller förnekelsen blommade ut i att "några glas vin för att jag är själv är en strålande ide..". Samtidigt så vet jag att jag innerst inne har en tvekan, en fot kvar i alkoholdimmorna då jag inte (ännu) kan tänka mig att helt avstå från ah. Ändå kan jag se mig själv utifrån, att jag förminskar mina problem bakåt (det är inte ett par år utan 5 år med överkonsumtion, det är inte bara 2 flaskor vin på en vecka, det har varit närmare 3, ibland 4). Jag balanserar då på en knivsegg med min ambition att inte dricka mer än 1 flaska per vecka. Det var ju min ambition även förut, om än inte helt genomtänkt, men gränsen slirades på om och om igen. Två glas vin räcker inte för en fredag om man tror att man kan dricka två glas vin när man lagar mat, två glas vin till maten och sen två glas till framför tv:n. Det känns inte som ett problem då i stunden, tänker ofta att de flesta jag känner dricker nog vin 2-3ggr i veckan men sen hur mycket deras referens ram "1-2 glas vin" egentligen är, är inte lätt att veta. Tycker alla säger jag tar "ett glas vin" men det kan lika gärna vara 4. Då känns det som förmildrande för mig när jag låter vinet öka här och där, två kvällar blir fyra m vin, 2 glas blir 4 och en whiskey.. Ja så där håller jag på och balanserar det ändå så jag klarar allt hemma och på jobbet. Motvikten till min ihärdiga förnekelse är detta forum, att läsa, läsa, läsa hjälper mig från att sträcka ut handen de flesta kvällar..och jag har nog mer än halverat min konsumtion sista 6 veckorna. Alltid något.

Jag hänger och läser här precis som i de flesta trådar, det hjälper mig mycket att läsa andras reflektioner.
Vad roligt med huset, med dina nya vanor är det enkelt att se det som en nystart! Ibland ger positiva händelser ringar på vattnet och kan leda till fler positiva saker. Du skriver om din gamla vän som ev gått bort och hans fru som är kvar. Kanske är vinsten större än risken att höra av sig och prata lite med henne?

Jag har läst din tråd, som nästan alla trådar här då det är min livlina att inte tappa fotfästet.
Jag liksom du försöke rmig på ett måttlighetsdrickande, jag sedan 6 veckor tillbaka. Har dock inte börjat med den långa uppehållet som jag "borde" gjort. Jag kan känna igen mig i det dubbla, glädjen att kunna ta ett glas vin, men också tankekraften att hålla det till ett eller två glas vin. Du har lyckats länge nu, det är strongt gjort av dig! Jag är lite nyfiken, hur såg det ut för dig innan du "skärpte" till alkoholintaget, hur länge och omfattande upplevde du att du hade en överkonsumtion av ah?

Hej igen :) Glad att " se" dig här igen.. samma här.. inget vin.. men idag har det varit tufft som sjutton.. har lite livsproblem jag måste lösa.. inga världskrig direkt men saker som måste hanteras.. tuff jobbsituation.. familjesaker osv osv.. saker som hör livet till... men det är SÅ svårt att hantera den ångest och rädsla som kommer.. särskilt som man vet att om man bara tar ett glas vin så lugnar sig ångesten markant på två sekunder och man känner ett LUGN... det e det LUGNET jag saknar..att få stänga av hjärnan med all dess oro.. vad jag inte saknar.. är all den ångest som kommer när man inser att bara återigen bara flytt... När jag mår bra.. är det inga problem att dricka vin enbart för att det e gott till mat osv.... då blir jag inte full och har ingen ångest efter heller.. vi har ju alla våra olika mönster och toleransnivåer.. men det är i dessa " svåra" tider... (eller sociala sammanhang eller vissa familjesituationer som man helst vill slippa för delar av det umgänget ger absolut inget förutom stress)... som det verkligen svider att inte dricka.. men jag ska inte göra det.. dag nummer 3.. alltid nått. Du har helt rätt i det att ju mer och längre man dricker desto mer oförmögen blir man att ta tag i LIVET med allt vad det innebär... hur som mycket babbel från min sida nu..:) sorry :) hoppas du står ut :) men det hjälper oerhört att skriva av sig till någon som jag vet förstår vad jag menar.. och kan relatera... oavsett varierande dryckesmönster så har vi ju en sak gemensamt.. alkohol lugnar oss.. tar bort ångest.. frågan är hur man gör för att kunna leva utan den ångesten.... tror en viktig del är att försöka leva ett så lugnt och odramatiskt liv som möjligt.. inte ha för höga förväntningar på sig själv och sina prestationer utan försöka glädjas åt de små sakerna i livet.. Imorse ersatte jag mitt vin sug med två stora äggmackor med kalles och en halv liter ört te :) .. det hjälpte :) Är imponerad som tusen hur duktig du är med din nykterhet ... kan riktigt känna din styrka och tänker ta efter den.. en fråga... de gånger du druckit för mycket kvällen innan.. blir du.. ( som jag).. hyperaktiv och typ städar, tvättar, lagar storkok och e allmänt superduktiga.. :) för att döva gårdagens överkonsumtion? Undrar mest om mitt mönster finns där ute hos andra?
Tack för dina inlägg.. önskar dig en härligt vit dag med vaket sinne.. bra kämpat!!! / Odette

Det är kvitter i lagom dos, håller på att lära mig lagom.
Att lära mig bromsa när rastlösheten kommer i vardagen, tror många med mig känner den känslan.
Är så tacksam för jag vissa dagar får känna lugnet, vara nöjd just här och nu.
För känslan av att hela tiden skynda vidare och fly avtar för varje dag av nykterhet.
Slåss fortfarande med minnen och känslan av misslyckande, men står kvar och låter känslorna får ta sin stund.
Går sen till eken och lämnar dem där, för kan inte ändra på det som varit bara nu och framtiden kan jag påverka.
Så bygger vidare på mig själv och kvittrar idag, hoppas ni alla får en fin dag

Alla behöver trösta sig med något. Det är svårt att leva. Frågan är bara om alkohol verkligen tröstar, eller om det är alkoholen som hjälper till att göra en ledsen? (Dagen efter är det åtminstone jäkligt synd om mig...) För att verkligen kunna jämföra hur tröst funkar för mig så behöver jag hålla mig nykter, eftersom jag redan har blivit full varje gång det är synd om mig. Det har inte hjälpt! Det är dock lätt att ta till en bärs istället för att lösa problemet (alt acceptera att problemet är olösbart). Jag har en gammal vän som dricker ännu mer än jag, och han har helt tappat förmågan att lösa några som helst problem, även de enklaste. För honom är det svårt att hämta posten. Vet inte vart jag vill komma med det här. En fundering bara. En timme i taget. Fortfarande nykter! Sköt om dig Odette. Ni andra på forumet också förstås.

Var hittar man en terapeut???

Den var kul den, Levande. Men nu är ju jag den sortens människa som kan ägna en timme åt att leta efter en maskin för ett jobb som skulle ta tio minuter att göra manuellt. Snöslunga! En så'n ska jag ha, med metalliclack, rävsvans på radioantennen och ett par plyschtärningar hängande på styret. Så ska jag köpa en tub Brylcreme, kamma håret bakåt, lyssna på Elvis och känna mig som en äkta hillbilly när jag går där bakom coolaste maskinen!