Senaste kommentarerna i forumet

Jaha...då var jag här igen..med rumpan mellan benen..
Mycket har hänt. Min far har gått bort under semestern. Å jag har druckit för frekvent under sommaren.
I morse sa min sambo åt mig, att det går åt för mycket öl o han vet att det är jag som dricker upp dom. Detta har jag känt själv nu på slutet, men det var bra att han sa till. Blev viktigare o mer verkligt då.

Sitter i väntrummet hos en terapeut. Ska bli skönt.

Har fått Naltrexon utskrivet och bleknar när jag läser listan på biverkningar.
Vad har ni för erfarenheter?

Mina vänner som köpt hus på landet får denna av mig, så det får givetvis du också ?
http://www.lindqvist.com/snoskottning-livet-pa-landet/

Jag har lite glömt bort mindfulness och avslappningsövningar sista året trots att jag egentligen gillar det. Klassiskt att känna sig stressad och sen inte avsätta tid till sånt man mår bra av, som träning och avslappning. Istället blir det en Quick fix med vin... Jag ska hem ochdamma av de övningarna jag har hemma, att prova skadar inte igen!

Å så roligt! Jag kan unna mig att bli riktigt glad för din skull. Förstår att du inte känner dig säker förrän papperen är skrivna, men det är ju verkligen jätteroligt att det verkar bli ditt. Älskar dina beskrivningar av livet, listor, betraktelser och den reflektion som ligger i orden. Hoppas det blir lika bra när det handlar om barkborrar!

Ja, kvittra gärna lite härinne också. Saknar dina inlägg!

Det är en oerhört positiv känsla när man börjar orka ta tag i nödvändiga livsförändringar. Och när man är nykter nog att se sina destruktiva mönster. Slutadricka och börja leva helt enkelt! Bra jobbat!

Välkommen tillbaka Linn! Minns dig såväl från i våras. Jag föll också tillbaka igen där i våras. Kanske är det en nystart nu när du har valt att lämna. Någon skrev härinne att kvinnor dricker för att de är rädda att lämna och män för att de är rädda att bli lämnade. Tror att det ligger något i det. Jag har inte lämnat, men druckit a mycket för att livet har varit rätt jobbigt. Har tagit hand om alla och allas känslor. Dålig på att ta hand om mig själv. Har ändrat det nu och tror att det har varit viktigt. Då när livet inte längre känns så jobbigt, när jag inte längre känner mig ansvarig för andras mående, när jag prioriterar och planerar in mig själv, då är det lätt att vara nykter. Då är det lätt att göra sunda val för sig själv. Jag vet att det kommer perioder när det blir svårt och du är fantastiskt duktig och modig som söker hjälp. Ta hand om dig Linn, jag tror att det börjar där när man har det liv som du har.

Åh sänder styrkekramen

..jag har gjort det - har haft en kontakt med en läkare som jag nu tagit upp igen- man klarar inte sådana här saker själv.

Fortsätt framåt på den nyktra stigen nu, med ett steg i taget.

Dag 18 onsdag, dagarna går. En fantastisk bra dag igår. Nu är det bara kvar att räta ut frågetecknet om jobbet. Lämna eller förändra. Sen ska jag börja träna efter mitt gamla program. Livet känns bra.

med lite kvitter och välmående.

blir ditt heueh. Då får du så mycket nytt att sysselsätta dig med.

Skynda dig och skriv på papperen, och lycka till!

Glädjs med dig och att det verkar gå som du hoppas.
Den där bergbanan har jag åkt både i verkligheten och i känslan i ruset.
Jag känner mig mer som en boktitel som var Jag vill inte dö, bara inte leva.
Men nu kan jag kvittra runt i skogen med hunden vissa dagar och vem vet du kanske snart kvittrar runt du med.
Önskar dig en fin dag

Ja, det där suget är så galet. Även min sömn blir så bra så bra utan a. Och när jag ger efter o dricker så är det 1/2-1 timmes njutning, 1/2-1 timmes vånda eftersom det inte ska märkas att jag är berusad, 4 timmars sömn, förhoppningsvis ytterligare sömn men då väldigt orolig, och sedan flera timmars ångest för att det blev som det blev och oro för att spåren ska upptäckas. Såhär på morgonen är valet enkelt och just nu är det väldigt stabilt. Jag dricker inte! Det gäller bara att fatta det och inte hamna i samma spår igen, för valet är så lätt så lätt när man ser nyktert på saken. Just nu den här perioden förstår jag inte alls valet att dricka. Men jag vet ju att jag har gjort andra val, vet ju att det är lätt hänt. Förstår det bara inte egentligen eftersom jag inte ens tycker om att vara berusad. Ursäkta monologen i din tråd här måste bara skriva ner de här funderingarna nu.

har en berg och dalbana som kallas Space Mountain. Jag har varit där några gånger, när barnen var yngre. (Tänk förresten så mycket kul man kan ha när man har barnen som alibi för att släppa alla vuxen-hämningar)! Den går inne i en byggnad och är helt mörklagd. Har man tur och är där tidigt så är det inte så långa köer, då går man från Floridas starka sol direkt in i mörkret och innan ögonen hinner vänja sig så är man på väg, upp och ner, höger och vänster, utan att ha en aning om vad som kommer härnäst. Ungefär så kändes mitt liv när jag drack.

Nu när jag är nykter känns det ofta som om livet planar ut, bergen blir lägre, dalarna blir grundare. Lite tråkigt kanske, men tryggt. Jag åker i dagsljus och kan parera svängarna, vara beredd på utförsbackarna. Fast ibland bjuder livet ändå på en hisnande upplevelse som jag inte varit beredd på. Jag skrev tidigare om mitt drömhus, hur jag såg fram emot att bo där och hur jag senare förlorade budgivningen. Igår fick jag ett samtal från mäklaren, de som bjudit över mig var inte seriösa så nu hade säljaren accepterat mitt bud! Jag kommer att bo i mitt drömhus i alla fall!

Hoppas jag, som läget är nu törs jag inte lita på något förrän alla papper är underskrivna. Lite synd, man borde ju kunna unna sig att vara sprudlande glad en stund i alla fall. Hursomhelst, efter årsskiftet kommer jag att plåga er med lyriska skildringar av naturens under, deprimerande berättelser om barkborrar och döende buskar samt tekniska beskrivningar av hur man lagar en gräsklippare.

Ha en fantastisk dag allihop!

Kämpar med o mot sug. Kämpar för mina nyktra morgnar. Kämpar med att fatta bra beslut.
Sover så gott så gott och den vilan är en god hjälp o belöning. Njuter!
Nu tar jag en nykter dag!

Håller med din alkoholtant. Sluta dricka och börja med antabus. Förstår din rädsla. Jag var nog rädd både för att misslyckas och för att inte kunna dricka. Vet inte hur många gånger jag bestämde mig för att sluta och "firade av" innan slutet, nykter en kort stund, sen var det igång igen efter ett par dagar. Om rädslan blir mindre så behöver du kanske inte fatta ett "aldrig mer" beslut, men jag tror verkligen att man behöver en längre sammanhängande nykterhet för att få perspektiv och sluta tänka på vin jämt. Önskar att jag kunde förmedla känslan av att inte dricka och det lugn som faktiskt finns när man inte är beroende av att dricka, inte rädd för att bli påkommen och inte rädd för att vinet ska vara slut.
Och trösten? Ja, det jag främst behövde tröstas av med vinet var ju det faktum att jag drack. Det jag saknar är att få lugnet i kroppen, men det är en så kort stund som det pågår sen kärde ångest och oro igång igen och det är mycket bättre nu. Säger som Odette, det går! Och DDT är bättre utan.

Jag fortsätter att göra det fint och förnya hemma. Det blir så bra och jag känner mig så nöjd. Har stressat precis hela dagen och sätter en ny nolla i loggan.

Påväg hem till ensamheten, dag 7 nästan slut...har haft ångest för att åka hem i flera dagar men det har släppt lite nu, tänk va? Att A kan få en att må så dåligt. Tror att alla fysiska symtom är borta ni bara ångest kvar eller vadå bara bara :)

Har känts långa.
Svårt med tålamod, lite "dimmigt, men mer energi att ta tag i saker.

Hej juno, jag sitter i ung samma sits, med man som inte pallar och flera övertramp av mig. Trodde faktiskt så sent som i söndags att det var kört helt. Mina barn ( som är vuxna) blev väldigt oroliga och det var totalt kaos. Jag har försökt det mesta inom afronten. Dricka mindre mängd, dricka sällan, bara på fester, ja du vet.... Men det funkar inte för mig. Jag bröt ihop helt och pratade med min gubbe, som faktiskt fattade. Och igår tog jag kontakt med vc läkaren o fick samtal med aterapeut inbokad. Ska på aamöte och jag gör vad som krävs för att jag ska hålla mig nykter, men jag känner att det är för min skull främst. Naturligtvis för mina nära o kära oxå. Men ärligt talat , vill jag inte dö av denna a. Vilket jag är ganska säker på att göra, genom olycka eller sjukdom som följer. Jag hoppas o tror att du oxå får den styrka som behövs för att fullfölja din resa, och jag tror att din man oxå ser o förstår när han ser resultat. Lycka till o stödkramar.

Lite orolig för dig ... Hoppas du har huvudet ovanför vattenytan. Styrka och omtanke till dig. Det finns ett slut på detta!! Lovar dig!!