Senaste kommentarerna i forumet

Helgen gick sådär. Måste nog ta i mer.
Nu SKA jag köra 5 vita i rad, måttligt på en fest på lördag, sen 6 vita i rad.

Ja, om du oroar dig och om du upplever att du har ett problem så är det säkert så. Här kan du fundera och få bra feedback som gör att du kommer vidare. Jag har funnit stöd och insikt här samt blivit uppmärksammad på mina (för mig) dolda sidor som fått mig att orka vidare.
Välkommen!

Tack för din fråga i min tråd! Det är väl lite så för mig också att det fladdrar en liten oro som stillas av ett-två glas rödvin. Det är något märkligt med det för min del för det är bara rödvin som fungerar. Allt annat är ointressant. Hur som helst så kan jag falla igenom precis som du och jag vet aldrig säkert när det ska ske.
Hösten är här och jag tänker på dig och barnen. Vi har ju tre vuxna och nu en sladd på 9 år. Vilken skillnad med ett barn och tre barn som ska börja skolan ... När de stora skulle igång var det ett kaos utan dess like precis som du säger, fotbollsskor, hockeyklubbor, regnkläder och ryggsäckar om vart annat. Herregud, jag kan verkligen sätta mig in i "små saker som växer till berg".
Hoppas du hittar en balans i hösten. Jag planerar att stryka när oron kommer på kvällen - har satt upp en klädstång i förrådet där jag hängt allt som ska/kan strykas plus lite som kan lagas/sättas i en knapp m m. Är verkligen ingen praktisk människa men tänker att det kan vara bra att plocka med något när suget sätter in. Liten grej men i alla fall ett försök.
Rörigt inlägg - mycket tankar men gott hopp om att kunna dricka måttligt och utan att behöva tänka så förbaskat mycket på det!

Kram till dig Heddali och alla andra som kämpar på!

Vaknande nu men ångest igen..vad är detta? går det aldrig över, det är som att det börjar direkt på morgonen och slutar när jag somnar, den enda ro jag för är strax innan jag somnar. Är detta det normala i abstinensen. Känns som att det här blir den jobbigaste dagen.

En veckas semester på landet och utan skärm - ska sonen vila från skärmen så får väl mamman göra det samma! Tänker på hans eviga tjat om skärmtid och oroar mig för att det är ett beroendebeteende lika farligt som mitt fast i mycket tidig ålder. Usch och fy om det är så. Hoppas på mycket forskning så att våra barn "födda med iPad i hand" får ett bra liv. Jag har ärligt ingen aning om var gränserna går vad det gäller skärmarna...
Däremot vet jag en hel del om var gränserna går vad det gäller mitt alkoholintag. Jag vet exakt var njutningen slutar och den dumma rösten kommer in och vill ha mer.
Under semestern har jag druckit vin fyra dagar i sträck, torsdag 18 cl, fredag 50 cl lördag 50 cl och så igår söndag 25 cl. När alkoholdjävulen lockat med ett glas till har jag sagt nej. Det har inte varit lätt men jag har stått emot och förstår att jag är på väg att tro att jag kan dricka normalt. Det kan jag inte!!! Nu blir det åter ett försök på 21 dagar men med delmålet nykter 7 dagar.
Gick till Viktväktarna igår och insåg att jag gått upp 7 kilo januari-augusti 2016. Sambandet med mitt ökade alkoholintag är påtagligt och jag väljer att ta ett omtag. Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag använt Viktväktarna under många år för att begränsa mitt vindrickande. Deras nya program lämnar ännu mindre utrymme till vin än det förra. Hälsorekomendationerna är tydliga och det passar mig. Jag behöver något att hålla mig i och formen är ganska trevlig. Jag förstår att det inte passar alla och tycker att man ska göra som man vill - så det är ingen reklam för VV.
Imorse missade jag min inbokade spinning - jag sov så hårt (vinet) att jag inte klarade att gå upp när kolockan ringde. Nu har jag lyssnat på morgon-tv och hur bra det är att springa så jag ska strax ge mig ut på en liten tur. Nytt försök med spinning nästa måndag.
Ja, jag har gott hopp om en frisk höst och med ett måttligt alkoholintag.

Helst av allt skulle jag vilja strunta i detta, mena att problemet inte är så stort att det är värt att lägga tid och energi på mitt förhållande till alkohol. Men jag vet för mycket. Jag har för mycket kunskap om det för att helt kunna strunta i det.

Jag vet att ett missbruk inte börjar på en gång. Jag vet att för att man inte har missbrukat de första 40 åren så betyder det inte att risken är eliminerad för de kommande 40. Jag vet att jag från och till har ett riskbruk.

Därför måste jag ta tag i denna tabubelagda fråga och rensa bland skiten...

är nog det ord som bäst beskriver min sinnesstämning just nu. Jag hade en god vän för länge sedan, vi har inte träffats eller pratat på över 20 år. Men på den tiden hängde vi ihop jämt. Vi seglade bräda och åkte vattenskidor ihop, han var besättningsmedlem på min kappseglingsbåt, vi träffade våra livs kärlekar ungefär samtidigt, våra fruar var gravida samtidigt, vi åkte skidor, semestrade på Rivieran och festade tillsammans. Han var en glad fyr, tyckte om god mat och dryck och var väldigt social av sig. Hans stora umgänge smittade av sig på mig som var mer tillbakadragen.

Jag använder imperfektum eftersom jag tror att han har gått bort. Hans hustru dök upp på min "folk du kanske känner"- avdelning på facebook, så jag blev nyfiken. Jag hittade honom inte någonstans, varken Eniro, Google eller Ratsit har något om honom. När jag kikar på hans hustrus facebook-sida så hittar jag en massa bilder men bara en på honom, och den är fem år gammal. Han ser väldigt tärd ut, mest bara skinn och ben. Tillsammans med det faktum att hon ensam bor kvar på deras gamla adress och har kvar deras sommarstuga får jag känslan av att han inte finns längre.

Jag vet att jag bara kan ringa och fråga, men är nog lite för feg. Inte för att jag är rädd för att prata med henne, utan för att jag är rädd för mina egna känslor. Vi tappade kontakten när min hustru dog. Dom försökte stötta och hjälpa men jag valde att flytta 50 mil bort och börja supa. Jag byggde en bubbla av alkohol och arbete som jag inte ville lämna, jag distanserade mig från allt som påminde mig om henne och vårt liv tillsammans. Inte ens nu vet jag om jag vill bli påmind om den där tiden. Vi får se, kanske jag lyfter luren i alla fall.

Förlåt om det blev lite deppigt idag, hoppas ni får en härlig måndag!

Dag 16 måndag, känns lite overkligt att se sin tråd här på ah. Som om jag tittar tillbaka på något som jag lämnat. Något som var otäckt och jobbigt. Något som jag kommer att vara rädd för i framtiden. En sjuk dröm jag vaknat upp ifrån. Usch.

Om livet vore så enkelt så att ett enda beslut kunde avgöra.. Ja då vore det enkelt. Men Aeromagnus du menar förstås ett beslut om alkoholen eftersom vi är här i detta forum, och jag har tagit ett beslut. Jag har under denna vecka inte druckit alkohol mer än en gång, vilket jag är väldigt nöjd med. En halv flaska vin i sällskap. Kan hända att jag som många av oss inte kommer klara detta att dricka måttligt, jag får ta ställning till det när jag i så fall rannsakar mig själv. Även om jag älskar vin med allt vad det innebär, kan jag ärligt säga att så jäkla "kul" blir det inte med alkohol i kroppen. Jag har slentriandruckit vin själv hemma och det är trist meningslöst och jag vill inte mer. jag har inte upplevt någon abstinens nu, ja förutom sug förstås, men annars har jag varit tillfreds och kunnat både vara närvarande hemma samt tänka tankar fullt ut och det har kännts väldigt skönt. Jag tänker att ska jag ta ett kliv vidare i mitt liv och våga det jag vill, krävs att jag kan tänka klart, lita, lyssna och lita på mitt eget intellekt. Jag kan inte rymma iväg och dränka frustration i vin osv. Jag måste tro på att det jag vill också är betydelsefullt och viktigt. Dessutom ger alkohol bara mer frustration och ångest vid frekvent användande. Och hej Fredde! Hoppas din dag också var bra. Och även din dag, Mrmarr, trådskaparen. :-)

Anders, hur länge kan ångest hålla i sig? Är det så att ångest man redan har kan förstärkas av alkoholen? För det är varför jag slutade tvärt i veckan.. Ville se om min ångest kunde förvsvinna, kunde dricka en flaska på kvällen och sedan morgon efter var jag darrig och hadepabikångest n sedan efter jobbet åkte jag hem och fortsatte dricka. Har aldrig gjort det här tidigare så vet ej.
Kalle kanon!!! En timme i taget...känns som att dagarna är som en berg och dalbana med känslor och fysiska problem..

Jag förstår, jag är beredd på en del "dikeskörning" för egen del. Tack för ditt stöd. Det värmer. Hoppas det går vägen för dig!

...så får ni gärna svara på nåra av frågorna i första inlägget. Tack på förhand.

Välkommen hit, här kan du få stöd, tips o råd. Jag kan tyvärr inte bidra med nåt vettigt idag, då jag hade ett återfall igår. Men den värsta abstinensen lägger sig på en vecka 10dgr, hos mig. Levern tar nog lite längre tid på sig, skulle jag tro. Lycka till på din nykterhetsresa.

Den här veckan är vecka 1 för mig. Tänkte skriva några punkter som kan vara bra att komma ihåg...
Abstinenssymtom utan A hittills: dag 1-7. Huvudvärk, torr i mun, hjärtklappning, ångest, spänd/värk i muskler och leder, ryckningar i muskler/muskelfästen och tungan, hörselhallisar light (konstig musik t.ex), magknip och diarre (ffa dag 2-3), halsbränna, usel sömn (ffa dag 1-4).
Omedelbara förbättringar i hälsoväg: Lugnare mage (inte så uppblåst, ffa dag 3 och efter), mindre smärta och svullnad vid levern, vuxenfinnar börjar läka. Tröttheten med stort T har börjat avta lite! Orkade motionera till och med. Skrattade t.o.m idag. Nej nu måste jag sova, har mycket att ta igen. Tack forummedlemmar!

Ta rygg på varandra - och håll ut. Det blir ju bättre. När de fysiska symptomen klingar av så brukar ångesten ha en benägenhet att hålla sig kvar lite längre. En dag i taget! Jag känner så väl igen mig - men vet ju också att det blir bättre när man ridit ut det värsta. Fortsätt och ge er själv en klapp för 5 nyktra dagar. Wow!

Hej, bra jobbat där. Jag har också lyckats avstå. En timme i taget ja. Huvudvärken är rätt påtaglig, håller med. Känns som om muskler och leder är inflammerade, det är nog samma roliga orsak: alkohol. Håll ut!

Nu har jag klarat en vecka! Fy f*n vad jag är bra. Klapp på axeln. Levern känns lite mindre svullen nu. Den är dock inte helt ok. Hoppas man fixar det här, har ju druckit för mycket i många, många år. Senast, från april fram till nu i augusti drack jag minst 3-6 folköl och upp till 2 liter vin - varje dag. Ofta mer, aldrig mindre. Innan dess, tja, jag kommer knappt ihåg nu. Vet att jag lagt runt en tusenlapp på Systemet varje vecka. Plus krogen. Ett stadigt ökande alkoholbehov, det har liksom sakta och säkert tuffat på mot katastrof. Gjort bort mig hundratals gånger. Nycklar, plånböcker, jackor har supits bort i snabb takt. (Det var mest förr, förresten. Gammal som man är, blir man trött och somnar i soffan tidigt. Det var mest i yngre dagar som jag flaxade runt på krogen och välte saker). Usch.

...för den beskrivningen! Kan också skriva under på det där illamåendet. Känner det faktiskt när jag läser din text - och det ger direkt påminnelser om hur det känns när det är som jävligast. Har ju också varit precis där - och vill aldrig någonsin uppleva det igen. Supen som kommer upp igen, i diskhon - och hur man gör ett nytt försök några minuter senare. Usch o fy........

.....så "firar" jag 2 månader utan en droppe alkohol! Det känns så skönt. Är tämligen harmonisk - och nöjd med tillvaron. Har nyligen öppnat semesterdörren, och kommer att vara ledig i en månad. Och det kommer att bli en nykter månad. Har planerat en resa till lite varmare breddgrader. Denna resa kommer att bli alkoholfri - siktar in mig på alkoholfria öl. Förra året när jag var på semester så drack jag 1-2 öl om dagen - vilket inte gav något sug efter mer. Denna gång så har jag lovat mig själv (och alkoholpratkontakten) att inte dricka något på 3 månader till att börja med - och det kommer jag att hålla. Känns inte som att jag kommer att sakna det heller, faktiskt inte! Dock så har jag märkt att jag blir sugen på öl när jag ser någon som dricker det på film/tv. Men: Det är faktiskt enbart ett sug efter den goda smaken av en kall öl - de allra första klunkarna. Alltså inga tankar om att jag önskar att vara full - eller att dricka massor av öl. Jag kommer nog däremot, alltid, att tycka att det finns få saker (som man dricker) som slår just de första klunkarna av en iskall öl. M.a.o. en ren SMAKsak - och inte något annat.

bästa medicinen för mig är att lyssna på en vän som ligger inne på avgiftning.
Igår pratade jag med vännen och sluddret i talet var väl märkbart. Jag propsade på att avgiftning var en helt ok väg och så blev det. 3,2 promille på kvällen......vilket är nära döden för en "vanlig" människa. På morgonen mättes 1,7 promille.

Känslan när jag hör hur tillståndet är idag ger mig en riktig fysisk obehagskänsla, mitt illamående ligger inte längre bort än så.
Jag kommer så väl ihåg hur jag kämpade för att behålla första klunken sprit på morgonen för att få igång systemet, ofta kom supen omgående upp med ett fräsande och jag nästan grät av förlusten av en sup. Jag kom efter ett tag på att om jag grundade med några klunkar rejäl starköl så landade supen mjukt och stannade kvar.

Och ångesten när spriten gick ur och jag inget hade hemma......fy fan :-((

Att vara i situationen att inte ännu bestämt att mitt drickande var slut var ett rent helvete, jag led av ensamhetens och skammens sjukdom och jag visste inte hur jag skulle göra så jag fortsatte att dränka min ångest över det. Allt detta kommer upp till ytan nu när jag lyssnar på vännen och jag/ min kropp påminner mig på ett verkligt sätt hur jag en gång hade det och jag vill absolut inte tillbaka till det.

Och ni som skriver här påminner mig och det är jag enormt tacksam för !

Kramar till er alla och ta inte första glaset !!

Har hängt här i två helger nu. Känns som jag behövde det. Min livlina. Jag hoppas kommande vecka gör så att jag kan fokusera på att leva. Leva morgondagen nu. Det känns som att fasta rutiner ska få ta plats och kärleken. Hon som väntar tålmodigt där borta. Ska fortsätta att läsa här, skriva av mig då&då och räkna dagar. Vill känna att jag lever mitt liv. Ska inte vänta på morgondagen utan göra det som jag vill/måste göra nu. Så det blir så. Vad är det som som gör mig glad och får mig att le. Får mig att känna att jag lever. Känna glädje, värme, kärlek och lycka. Det ska jag göra nu.

Dag 5 nu..hade en rätt bra dag igår men bakslaget kom runt lunch idag, ingen A men otrolig ångest kom tillbaka..har haft det sen dess...tänker jättemycket konstigt och överdrivet och har ont i huvudet...har aldrig varit med om liknande förut, är inte ett dugg sugen på A!! Usch!!!

Det var en trevlig dag och trevlig middag på stan och jag begränsade mina glas! Har funderat en hel del på avslutningssamtalet hos psykologen och går nu vidare i mitt liv. Ny träningsvecka börjar i morgon och ska lägga ner ännu mer krut dom här sista dagarna innan semesterresan börjar.

Ja en stor bonus om man kan hjälpa och inspirera någon!

milstolpe. Och som jag misstänker är du nu starkare och tryggare i din nykterhet.
Du är också ytterligare en viktig förebild här på forumet, för alla som kämpar och
vill komma ifrån alkoholens grepp.

Önskar dig fortsatta framgångar