Senaste kommentarerna i forumet

.. för att du skriver! <3

Själva förnekelsen av problemet som du beskriver tror jag är ett stadie som alla vi med alkoholproblem går igenom och som för vissa kan vara väldigt länge
Jag vet att jag själv totalt ignorerade alla tecken under några år. Då sa både mina vänner och min familj att jag borde söka hjälp men jag vägrade helt enkelt att inse. Jag hade tur som efter "bara" 7 år insåg att jag var riktigt illa ute
Då kraschade jag mer eller mindre och sökte hjälp och fick en behandling.
Sen har det inte gått spikrakt och nu har jag ju tyvärr druckit under flera månaders tid.
Det är en kamp mot beroendet men första steget är att man inser och erkänner sitt problem vilket nog är det svåraste att göra
Man lurar sig själv helt enkelt
Att du sagt det till honom är bara bra, när ens familj och vänner reagerar betyder det att det är allvarligt
Hoppas att även han kommer till insikt om det snart <3

Det är inte lätt att vara i din situation, det vet jag då även jag hade en pappa som missbrukade

Önskar dig allt gott
Stor Kram /Gitarristen

Jag har varit inlagd på beroendeakuten två ggr - och de kommer inte att tvinga dig till någon behandling som du själv inte vill. De kommer däremot, antagligen, att erbjuda dig en tid/kontakt med en öppenmottagning efter att den akuta abstinensbehandlingen är överstökad. Jag har tidigare tackat nej till detta, men "nappade" denna gång, och har inlett en fortsatt "behandling" inom öppenvården (beroendeenhet). Vad gäller körkortet så har jag haft samma noja som du - men har förstått att det i stort sätt krävs att man kör olovligt, eller på fyllan för att det skall vara aktuellt att dra in körkortet. Det räcker inte att man söker hjälp - vilket snarare är positivt. Dessutom så är väldigt många läkare väldigt restriktiva och återhållsamma med denna åtgärd - då de förstår att det många gånger kan stjälpa, istället för hjälpa en individ i denna situation - och de får inte riktigt ihop det med den uttalade läkaretiken: att hjälpa! Om du däremot är ute o rullar på fyllan så är du ju en fara för dig själv och andra - och då måste de agera. Jag tycker inte att du skall se det som ett nederlag om du ber om hjälp igen - verkligen inte! Jag förstår om du känner så - det gjorde jag själv iaf. Så fylld av skam och skuld, där och då - men det är ju en del av det hela. Det får man ta sen, eller bara acceptera - det klingar ju av efter ett tag. Man är rätt så duktig att "slå på sig själv" när man redan ligger. Hoppas och önskar att du snart är "på banan" igen - det är en tuff tid du har framför dig - och ibland alldeles överjävlig. Det BLIR bättre Niclas.........

.. jag åkte för att träffa en vän.
Jag hade en magkänsla innan som starkt sade till mig att stanna hemma. Men jag åkte dit trots att jag visste att där skulle finnas öl, och inte så lite öl heller då hen själv har alkoholproblem. Jag både ville och inte ville åka dit. Jag visste vart detta skulle leda men åkte dit ändå.
Och det slutade givetvis med mycket, mycket alkohol + kokain och amfetamin

Under påverkan av alkohol tänker jag verkligen inte på konsekvenserna av mitt handlande. Natten slutade i katastrof, sällskapet spårade ur och dagen efter satt jag med en avtändning och en oerhörd ångest istället.
Jag hällde ut min öl den dagen och drack ingenting, bortsett från en öl på morgonen.
Droger kommer in i bilden endast när jag dricker och jag har insett att det är samma princip som med alkoholen där, kan alltså inte ta bara litegrann.

Idag har jag nästan två nyktra dagar.
När jag hade ångest och mådde skit ville jag inte dricka. Idag mår jag lite bättre och se på fan att jag ändå är sugen på öl idag igen!
Det är ju bara helt för mycket. Jag vet ju vad detta leder till, att min familj är i upplösningstillstånd och att mitt liv rasar samman. Det är tanken på flykt som lockar, och en känsla av att all ångest försvinner.

Men jag ska tänka såhär, att bara just idag ska jag vara nykter. Små små delmål. Eller "fram till kl. 14 ska jag vara nykter" Sen fattar jag ett nytt beslut vid den tidpunkten.
Det är ett tips jag fått som fungerar förvånansvärt bra. Då slipper jag tänka och oroa mig för vad som ska hända imorgon, nästa vecka, om en månad, hur jag ska orka vara nykter osv.

Ny dag, nya tag
Hur har det gått för dig Niklas 38?

Ja, nu har jag då skrapat ihop en månad nykter. Känns väldigt bra. Dock så har jag en lite molande, lågintensiv oro/ångest i kroppen. Har inget sug att dricka - och kommer heller inte att göra det. Dock så skall jag få ett "godkännande" av en läkare för att få börja arbeta igen. Anledningen är att jag i mitt läkarintyg har inskrivet panikångest/ångest - vilket inte fungerar med det arbete jag har. Jag måste få en "OK"-stämpel i rumpan - och jag hoppas att jag får det någon gång nästa vecka:-) Vill börja arbeta - för att detta inte skall bli en låååång sjukskrivning, som jag tror kan bli destruktiv efter ett tag...... Det är lite rörigt eftersom det är min husläkare som skrivit intyget enligt vad jag har berättat. Han vet inte om mina turer med beroendevården - och därför så är ju det som står på intyget inte helt "med sanningen överensstämmande". Blir lite rörigt när flera läkare är inblandade - men detta hade ju aldrig hänt till att börja med om jag inte hade haft problem med alkoholen. Men det kommer nog att ordna sig vad det lider.... Rabarber: Hoppas att det "rullar på" för dig på bästa sätt!!! Jo, jag berättade om den tossiga läkaren för min "pratkontakt". Hon lyssnade och uttryckte att det var väldigt bra att jag berättade - men var också väldigt professionell då hon inte på något sätt visade om hon själv hade samma, eller andra tankar om denna läkare?! Kändes bra att få det ur sig - och jag lät henne förstå att ett sådant agerande (läkarens) antagligen skrämmer bort folk som behöver hjälp! Heddali: Häng kvar - du tänker ju, och klurar över situationen - rätt som det är så öppnar verkstaden på riktigt:-)

Jag är fortfarande lite handlingsförlamad efter 1 månad. En månad sedan hemkomst från Beroendeakuten. Fast när jag kikar på det "finstilta" så är det ju inte riktigt så. Det är de små detaljerna man måste försöka se: Småpratet med kassörskan på ICA, att kunna koncentrera sig på en hel film på tv, att läsa hela morgontidningen, att ha aptit, att hälsa på grannarna i trapphuset med rak rygg och blick, att förnimma den "fuktiga" doften efter ett sommarregn, att släppa in solen i vardagsrummet - istället för att "vippa" persiennerna och hälla upp ett nytt glas vin. Att se, titta på sig själv i spegeln - inte undvika till vilket pris som helst - och konstatera att man inte ser "överkörd" ut. Så helt handlingsförlamad är jag ju inte - men dammsuga kan vänta en vecka. Ingen brådska.......

Niklas och Anders för uppmuntrande ord. Jag börjar överväga att åka in till beroendeakuten om det inte lättar något snart. Jag har varit inne två gånger tidigare, senast för ca 1 år sedan. Blir ju rädd för vilka konsekvenser som blir när jag fått hjälp tidigare. Kan man tvingas till sluten behandling i flera veckor eller månader när abstinensen är under kontroll? Kommer de rapportera min vård till transportstyrelsen och dra in körkortet när jag har återkommande problem? Har aldrig blivit gripen utan åkt på eget initiativ tidigare.

Jag har bemästrat ett starkt sug i helgen men har nu 3 vita dgr bakom mig, av sista 8 dgr så är 6 vita. De andra två har endast lite ah intagits så det har varit en väldigt bra vecka-yeah me ?! Ska idag ut på stan och äta middag med en kompis, kommer dricka ett par glas vin men inte mer är målet. Nästa vecka ska sen bli vit igen. Många små steg framåt! Suget jag känt sista dagarna var superstarkt hela eftermiddagarna och kvällarna, det var en aktiv kamp varenda minut och det skrämde mig nästan, kunde känna beroendet kalla typ.... Men jag stod pall, alltid något!

Just nu har jag bara ork o energi att fokusera på min egen resa mot nyktert liv. Läst massa här inne o imponeras av ALL STYRKA I KAMPEN ATT FÅ ORDNING PÅ SIG SJÄLV! Heja ALLA här! Jag har fallit gång på gång på gång som ni vet som läst min tråd.
I mitt arbete ger jag hela tiden allt till alla andra. I mitt liv är jag den där stora trygga famnen som många söker sig till. Till sist har det blivit så lite kvar åt mig själv att jag tappat bort mig och framförallt - det har inte funnits någon ork kvar att ta hand om mig själv! Så förlåt mig min självupptagna period här o att jag just nu bara skriver om mig själv.??är dock så oerhört tacksam o glad för er som orkar stödja mig trots all er egen strävan! Tack hjältar

Håll ut nu! Känns som att du verkligen har förberett ordentligt. Ska nog gå bra detta även om det blir en jobbig första vecka. Det är värt att genomlida den.

Läser dina rader och tycker att de andas goda förhoppningar och positivitet mitt i allt bråte! Och som du skriver "Inte så tokigt egentligen!" Nyktert och medvetet.......-måste ju i längden vara så mycket bättre än motsatsen, som vi härinne på forumet känner till alltför väl. Hoppas att ni får ett mysigt kalas - och grattis till dig - med blicken riktad åt rätt håll - framåt och uppåt:-)

Förstår att du har det riktigt kämpigt just nu - önskar, och hoppas att du har styrkan och motivationen att hänga kvar i, och ta dig förbi de värsta dagarna. Tror att du gör klokt i att "trappa ner" med lite alkohol - om du lyckas hålla dig till det, och verkligen minska intaget vad tiden går. Dock så tycker jag att du kanske bör tänka tanken att få hjälp, professionell hjälp - för att abstinensen inte skall bli farlig. Jag har själv tagit hjälp ett par gånger - och har verkligen fått hjälp. Jag har även gjort som dig ett par gånger - och även någon gång medicinerat själv med Sobril - och gjort ett "schema" likt det som man får när man "får hjälp". Vilket val du än gör så tror jag att det du gör nu är bättre för kroppen än att tvärsluta. Jag förstår hur du känner dig just nu - men det vänder. Det gör faktiskt det - även om man inte tror det när det känns som jävligast. Vet inte var du bor - spelar ingen roll, men om du kontaktar någon beroendevård/avdelning så kan du be om att få journalen spärrad så att andra vårdinstanser inte kan se dessa - om man använder s.k. sammanhållen journalföring. Det har jag gjort, och det känns bra för mig! Oavsett hur du gör så behöver din kropp o knopp vila och återhämtning, samt näring. Hoppas verkligen att du kämpar vidare, dag för dag. Det blir bättre!!!!! Styrka till dig!

Hej igen. Nu sitter jag i min soffa och fullkomligt toksvettas och känner mig totalt misslyckad för att jag låtit mig hamna här. Natten förflöt sömnlöst och är väl inne på 30 h utan sömn nu. Knappt fått ner någon mat heller. Det fick bli folköl i lugn takt under natten och morgonen för att lugna ner kroppen något. En varannan eller var tredje timme. Nu är det 2h sen senaste. Vill bara att abstinensen tar slut så jag kan ta tag i mig själv och drickandet. Jag äter ganska mycket bvitamin och såg ett tips om magnesium också så det har jag köpt.

Och en dag fylld av kalas. Släkt och vänner stim och stoj!
Nyktert och medvetet med saknad i bröstet?sorg efter en brusten relation och saknad av ett hem att trivas i men oxå en nystart, ett tomt blad, en framtid som jag kan fylla med det jag vill. Drömmar och planer för min och min dotters framtid☺️Inte så tokigt egentligen!
Grattiskramar från mig till mig idag?

Juli lider mot sitt slut. 5 nyktra dagar. Bra mycket bättre än April, som hade tre. Samt Maj och Juni, som inga hade.
Idag skön söndag. Imorgon Augusti. Min favoritmånad.

Tack Jullan! Det kommer bli bra. Till slut. Men resan tror jag kommer vara skumpig.

I fredags var det AW och för mig semester. Jag viftade bort impulserna om en liten extraflaska i väskan, och en ev hemma, om det blev tråkigt på AW:n. Gick dit och höll rygg på en kollega. Det blev 4 glas vin på 5 timmar. Sedan hem, ut med hundarna och sen isäng. Vaknade lite svettig strax efter fem. Men mådde bra.
Ägnade hela lördagen åt att städa och tvätta. Planerade matsedel och handlade. Gick igenom stora pappershögen. Men lyckades inte stå emot lockelsen att gå in på glasbanken. 1 flaska vin. Som varvades med ahfri cider och vatten.
Blev dock lite irriterad både på mig själv, och vinet. Då tankarna eg var starka och bra! Det kändes skönt att få det rent och snyggt. Men tappade ju så klart lite fokus av alkoholen. (Märkligt att jag inte kunde förutse det! ;-/)
Gick isäng vid 10. Sov till 5. Vaknade till några gånger under natten av plingande i telefonen, och har drömt massor. Älskar att minnas mina drömmar, och försöka förstå dom.

Idag känner mig mig stark.
Ska strax agera skjuts. Sedan kaffe hos en vän. Och ikväll ska jag försöka ta mig ut och jogga lite. Funderade på en ev runstreak, men nä.

Nu tar jag en dag i taget. Och satsar på att Nollorna i Augusti blir fler än de fem nollorna i Juli.

Att ta kontroll över vad man faktiskt hällt i sig är en bra början till en långsiktig förändring tänker jag. De som dricker "måttligt" verkar ha den måttstocken på något sätt naturligt inom sig ... någon slags "lagom är bäst" - måttstock.

Märtan, tack för dina tankar i min tråd. Du är så klarsynt och klok. Nu ska du vända dina insikter in mot dig själv. Ja, det blir en tuff vecka! Jag ser vad du har förberett dig väl.
Lycka till, var snäll mot dig själv och skriv gärna här på Forum.

Låter bra! Tror att man kommer framåt på olika vägar här. Tidigare när jag inte drack var jag alltid mycket måttlig i såna sammanhang. Gillade inte att vara full och avskydde att vara bakis. Räknade glas och drack bara vatten efter 12. Det var tider det! Lycka till fortsatt nu.

Jo, satt nykter igår trots att alkoholen kallade när sommardrinken serverades på trädäcket i en underbar sommarkväll. Såg vad vinet gjorde med våra relativt nyfunna bekanta/vänner. Visste innan vi kom vem som skulle bli full. Jag hade rätt och såg denne någon lite besviken på att jag inte följde med in i dimman. Ja, sitta nykter är en utmaning... För övrigt kudde jag konstatera att övriga drack så långsamt att jag hade skämt ut mig totalt om jag hade räckt ut handen....nog om detta! Jag var så jäkla vinsugen när vi kom hem (i köket står en halvfull Box sedan föra fredagens kalas och i kylen ligger två flaskor rosevin) att jag fick gå rakt marsch i säng. Jobbigt men idag är det värt det. ?

Ja Märtan och Heddali, ni har helt rätt. Jag vill så gärna vara min man till lags. Han är min hjälte i livet och det borde jag kanske tala om för honom. Och ja, om jag ber honom kommer han också att vara helt nykter så länge jag behöver det. Han vet allt om alkoholens kraft genom egen erfarenhet då han växt upp med en förälder som konsumerat stora mängder alkohol och varit fullt fungerande socialt. Föräldern dog i cancer relaterat till alkohol och rökning alldeles för ung.
Vi slutade röka i sambandet med detta så vinet står på tur.
Tack Märtan för att du vågade skriva till mig vad du ser.
Stor kram

Och varje morgon man vaknar efter en god natts sömn är så skön. 8 timmars god sömn istället för en timmes falsk ro. Borde egentligen vara ett väldigt lätt val. Ha en bra dag Orka!

Ja, när jag läste min egen tråd ser jag kampen på ett annat sätt. Det är dock bara i kampen jag skriver. Det går perioder där emellan när jag inte dricker, inte smyger. Känns rätt stabilt igen även om jag just nu socialdricker (Ett par glas vin per dag, små). Med något undantag. Dricker sådär som man vill till middagen, utan att vara besatt av att få min tredjedel. Har lite att göra med hur dagen varit om jag går igång och vill ha mer eller inte märker jag nu. Har druckit en öl i smyg efter middagen vid några tillfällen, men det går inte att dricka mer. Har även testat att då dricka a-fritt, funkar lika bra. Måste verkligen jobba med beteendet. Men som sagt igår var det ett helt avslappnat förhållande till a. Precis så som man önskar. Har ju en tendens att glömma mina misslyckanden också. När jag gick in här såg jag att det var en vecka sedan sist. Trodde det var minst två. Tycker faktiskt inte att det är en kamp nu. Tycker också att tråden till viss del blir missvisande eftersom alla dagar som flyter på inte finns här. Det är här jag reflekterar och funderar över a. Det är inte så varje dag. Snart är sommaren slut och jag kommer att återgå till ett relativt a-fritt liv under hösten. Socialdricker ute, dricker inte hemma. Tror verkligen inte att jag kommer att återgå till smygdrickande i höst. Känns som att jag har fått den nödvändiga paus från det beteendet som jag behövde. Vet kanske lite mer vad jag triggar på. Behöver vila. När det tornar upp sig av "måsten" utan paus, då sätter det igång. Även här. Det är stressen som triggar, viljan att vila. Igår var en vilodag och då var det lugnt med a. Kör vidare med min sten helt enkelt.

Igår grill med grannar, hade tänkt köpa alkoholfritt vin men ångrade mig och höll mig till musten.
Att nykter betrakta sin omgivning är både intressant och skrämmande, de blir inte smartast av alkohol.
Men är kanske avundsjuka jag känner, att jag är annorlunda och udda.
Men det var en trevlig kväll och vaknade idag pigg som en mört.
I dag skall jag paddla kanot det var så länge sedan, så hoppas på en härlig dag.
Önskar er en fin dag och bygger vidare på mitt liv

Var rädd om dig nu och önskar dig en fin semester

Har börjat samla nyktra morgnar. Det är det bästa som finns att vakna till en ny dag utan baktungt huvud och ångest. Varit på middag såväl fredagkväll som lördag, alkohol har funnits i mängd men det har jag kunnat hantera med "socialt accepterat drickande". Dvs högst måttligt, bytte till ömsom vatten ömsom lägsta möjliga alkoholhalt. Så nyktra morgon med energi och livslust - det är grejer det!!
Har semester nu men trots detta en aktiv vecka framför mig med mycket utevistelse där det inte alls kommer finnas någon alkohol att tillgå. Känner en trygghet i det!

Dina tankar, betraktelser och kaffe startar min dag med ett leende och ger tankar att fundera på.
Tack för en fin start på dagen önskar dig en bra dag

är en magisk dryck. Jag vaknade urbota trött och på dåligt humör i morse. En två-koppars morgon som jag brukar kalla dom. Lite extra starkt kaffe i lite extra mängd råder bot på det mesta. Jag minns min ungdom, när en kopp kaffe och en cigarrett botade den mest envisa bakfylla. Vid ett annat tillfälle var jag i Spanien och körde motorcykel, efter första veckan tog det medhavda Zoega's- kaffet slut. Eftersom jag inte kan spanska så blev nog det kaffe jag köpte i en lokal butik inte av bästa sort, det var kort sagt odrickbart. Hur jobbigt det än är att sluta dricka, så är det ännu svårare att avstå kaffet.

Den klassiska frågeställningen "om du kunde leva om ditt liv" dök upp i mitt huvud under morgonens promenad. Den frågan kräver en av två utgångspunkter; antingen är jag medveten om mitt gamla liv eller så är jag det inte. Om jag är medveten om mitt tidigare liv så kommer jag att mycket tidigt ändra på saker som lett till negativa resultat, jag skulle t.ex. när jag var tio år gammal och för första gången själv fick välja mina vinterskor, inte ha valt dom där håriga sakerna som såg ut som om jag hade ett par bävrar på fötterna och som jag blev så retad för. I förlängningen hade ju detta lett till att jag alls inte hade levt om mitt liv; jag hade levt ett helt nytt och annorlunda liv. Det är långt ifrån säkert att det hade blivit bättre, bara annorlunda.

Om jag är omedveten om det gamla livet så hade jag troligen gjort samma val och fått samma utfall. Så frågeställningen är egentligen irrelevant, bara ett tankeexperiment som inte leder till annat än att man fokuserar på det man ångrar, de dåliga val man gjort.

Jag köpte den där vakuumförpackaren i går i alla fall. Jag inbillade mig själv att den inte var till hundens mat i första hand, att den har så många andra användningsområden. Vad är den manliga motsvarigheten till "Cat Lady"? Dog Dude kanske?

Ha en Sund Söndag allihop!

Du gör verkligen skäl för ditt alias. Tyvärr är jag som du, tänker för mycket, analyserar ihjäl mig och tror att jag kan det här, men när det kommer till verkligheten så är det något annat. Vad behöver vi? Vad finns det i oss som kan få oss att ändra på vårt beteende, eller omvänt vad är det som gör att vi tror att vi är så kloka men ändå gör samma fel om och om igen? Är det brist på verklig reflektion, är det att vi vill hjälpa andra framför oss själva och visa oss duktiga? Vi måste verkligen sluta prata och göra verklighet av vår kunskap, för du är klok, eller?

Du får ursäkta mig om jag klumpar ihop mig med dig men jag känner igen mig i dig.

Tycker om dig och hoppas dig allt gott.

Kram.