Senaste kommentarerna i forumet

Friheten att möta människors blickar. Att tala och skratta utan oro för alkoholiska dunster. Känna självrespektAtt ta min lilla bil och köra vart jag vill, att ägna mig åt sådant som gör mitt liv värt att levas.
Det här är ju rena vansinnet!
Jag är snart fri och då jäklar!

Glad jag blir att höra att det går så bra! Att sköterskan är en bra person som du har förtroende för. Det är ju jätteviktigt! Gick du vidare och påtalade det första stolpskottet till läkare? Jag har också träffat på en och annan. Som liksom hånfullt tittar på en med ngn form av förakt. De behöver inte säga så mycket, det känns i hela rummet. Man är ju pytteliten som det är. Å andra sidan har jag en underbar husläkare. Hon är mig närmast, så det är viktigast.

Fortsätt på denna väg! Hoppas också att du får en bra terapeut! För mig var terapi onekligen avgörande!

Välkommen

Men det blev ingen katastrof och jag har gjort en jätteförändring med mitt drickande men nu vill jag finslipa mina färdigheter. Ett nytt mål med en ny strategi måste jag försöka tänka ut.
Men jag är ändå nöjd med det jag åstadkommit och träning är skönt, lite cykling och vattengympa funkar fint!

Så dämpar du lusten att dricka. Tuff konditionsträning är en väl beprövad modell. Testa 1 timme per dag med spinning eller gympa! Och glöm inte att läs och skriva här!

... men just nu behöver jag bara få landa lite i mig själv och framförallt lära mig trivas med att vara själv, för det är en bidragande orsak till mitt drickande. Känslan av ensamhet och tomhet. Är iallafall inne på min 2:a nyktra dag och det känns bra så här långt. Har även rökt min sista cigg. Bort med alla gifter. Försöker sysselsätta mig på olika sätt men är enormt rastlös.... Tack för omtanken. Kram

Slappna av... = fritt vin oavsett tid på dygnet

Vill bryta den onda cirkeln nu men hur? Det är bara att bestämma sig, imorgon...

Tack Heddali som frågar.....! Jo, jag tycker att det går rätt bra - dagarna rullar på, och jag är inte sugen på att dricka något. När jag kikar i kalendern så är det faktiskt nästan en månad sedan jag satte tillbaks korken igen. Tror att det var den 26 eller 27 juni. Läkarbesöket var inte någon "hit", med ett stolpskott till läkare som nästan fick mig att dra mig ur fortsättningen. Nåväl, jag har iaf fått igång samtal med en beroendesköterska som känns jättebra. Hon var oerhört empatisk och förstående - raka motsatsen till läkaren jag träffade. Jag hoppas att kunna få till samtal/terapi gnm denna kontakt. Vet inte i nuläget hur det blir med det - eller när? Om inte det blir av så har jag nog tänkt att få till en terapikontakt på egen hand - och betala ur egen ficka. Inte billigt - men jag tror att det är nödvändigt. Hoppas att det går bra för dig......

Compa: Jo, jag har faktiskt också lyckats "ta mig ur" dessa situationer de flesta ggr - men nu är det f-n nog för mig. Det har fått för stora konsekvenser i både privat- och arbetsliv. Jag vill annat! Jag vill hitta den/det som är jag på riktigt - har liksom tappat bort mig själv i det här destruktiva förhållningssättet till alkohol - och det går ganska långt tillbaks i tiden om jag skall kika i backspegeln och vara ärlig mot mig själv. Hoppas att du finner ett sätt att dra ner på drickandet - och slipper ha dessa fyllerace i dagar som vi båda tycks ha en förmåga att "hamna i".

Tror att du funderade på det jag skrev i min tråd. Jag menar bara att en individuell behandling som tar slut efter ca ett år är inte tillräckligt om man har en dödlig sjukdom. Det måste man nog kalla alkoholism. Det är sällan man får ngn möjlighet till hjälp längre än så. Om man då återfaller i missbruk efter ett års nykterhet anses det att behandlingen misslyckats! Jag tycker man borde få hjälp så länge man behöver om det så är livet ut. Alla andra med kroniska sjukdomar får det. Det skall så klart inte tvingas på någon.
Håller helt med dig vad gäller tolvstegsmetoden. Passar inte alla. Min egen erfarenhet är att kbt tillsammans med campral funkar, men det som erbjuds är en Quick-fix. Sen får du klara dig själv.

..... Ja dax att bli människa igen, jag har kört ett race med det förbannade monstret, ja suget blev för stort och jag tappade bort mig helt..... Suck att jag aldrig lär mig, nåväl den här veckan blir vit för jag jobbar tack å lov!!

Jag trodde inte att det fanns någon där ute som fungerar exakt som jag. Alltså din profil är i princip ett plagiat av min (eller tvärs om :)).

För mig är det även så att kroppen ger mig belöningar redan innan själva drickandet. När fredagen kommer, man vet att man blir själv hela helgen och arbetsdagen börjar lida mot sitt slut, så kommer pirret i magen, nästan som när man är kär. Man vet att snaart, så får jag åka till bolaget och sedan hem i min ensamhet och vara fri som en fågel tillsammans med mina burkar öl.

Vips så är kvällen slut och man har tvärslutat mitt i en SMS-konversation med sin särbo och hon är sur över detta. Tilläggas bör att man kanske kommer ihåg ett telefonsamtal men inte vad som sagts. Märkte hon att jag var full? Vad sade vi? Hur ska jag maskera det här?

Ångesten är så stor dagen efter, att man vill ner under ytan igen och 4-5-6-dagars-karusellen har dragit igång. Av någon underlig anledning lyckas jag alltid krångla mig ur alla de här konstiga händelserna som min särbo ifrågasätter.
Nu vill jag i första hand dra ner på drickandet till "normala" nivåer, som gör att jag inte riskerar varken min särbo eller mitt eget välbefinnande. Går inte det, måste jag sikta på att sluta för gott.

Hur gick läkarbesöket? Hur går det med livet? Har läst din tråd och hoppas dina tre veckor fortsätter som du önskar!

Jag läser sista delarna av din tråd och det framgår verkligen vilken kamp du för. Jag känner igen mig i det att man själv inte förstår sitt eget beteende samtidigt som man på sätt och vis ser det klarsynt som att man står utanför. Jag försöker minska drickandet men får ångest påslag, oro, irritation och då lugnar jag nerverna med att smygdricka lite. Ibland mer. Nu på tredje dagen blev det en stark cider, efter timmar av känslomässig obalans o oro. Nu lite seg men lugnare fast jag såklart inser misslyckandet... Vad händer i dig när du inte dricker? Har du ångest eller oro, eller är det något annat?

brukar det inte vara så dramatiskt att tacka nej till alkohol. Många oroar sig för detta i onödan.
Har läst många exempel här på forumet och det verkar som dom flesta accepterar att man avstår.
Det är nog som du är lite inne på att pressen du upplever är något du själv skapar.
Det är bra att du ifrågasätter ditt drickande och vill ändra på det, det är ett stort steg.
Man mår mycket bättre nykter även om det kan vara tufft, alkohol skapar då mycket ångest och självförakt det är inte värt det. Läs och skriv det har hjälp mig mycket.

Jag skulle gärna läsa mer om dina erfarenheter om a-missbruk. Dina tankar och om hur länge du var fri förra gången. Kram..

"Bara" att greppa din sten igen och fortsätta knatandet.......-fan att det skall vara så svårt. Hur man får hjärnan/tankarna att på något sätt gå "bananas". Man förstår precis, samtidigt som man inte förstår något över huvudtaget?! Hur vi lyckas hitta dessa "luckor" där vi kan häva i oss lite alkohol. Precis som du skriver: Kanske 1 timmes njutning - med 8 timmars omysig återhämtning, minst. Jag förstår mitt förnuft rätt bra - men inte min känsla, och hur jag har reagerat på denna för mycket och för ofta de senaste åren. Så destruktivt - men för oss båda, och många härinne, en (nödvändig?) ventil. Klurigt är bara förnamnet. MEN: Vi klurar iaf, vi klurar på hur "något annat" skulle kunna se ut. Det är inte dåligt, det är ju kalasbra!

Slå nu inte för mycket på dig själv, gjort är gjort. Du/vi är ju ändå på rätt väg - och så länge det är 2 steg framåt och 1 bakåt, och inte tvärtom, så är väl det av godo. Kämpa på, vidare och framåt! All styrka till dig!

Bra strategi..., anteckna nästa gång jag smygdrack... nä, det gjorde jag såklart inte. Sambon märkte också. Pinsamt! Lovade igen. Och nu då? En vecka vit. Igår kom chansen och jag tog den. En flaska vin och en öl slank ner. Gjorde mina sysslor som en zombie, somnade tidigt. Vaknade kl 2 mådde dåligt, vaknade igen vid 4, kräktes, kräktes lite till, somnade om. Nu så seg, så seg. Om jag inte hade druckit hade kvällen igår varit underbar. Varmt, skönt, underbar utsikt, tyst och stilla. Kanske hade jag spelat spel med barnen. Sen hade jag sovit gott och vaknat någorlunda pigg. Har snart kämpat i mig min frukost. Märkte igår på mig själv hur jag blir... Zombie, fokus rakt fram. Kan inte känna att jag får ut nånting alls av fyllan. Ingenting! Har ingen anledning att dricka. Semester, avkoppling, lugn, hyfsat harmonisk. Ingen anledning alls mer än att det faktiskt var möjligt... Bara en sista gång.... Eftersom jag smygdricker så är det absolut inte nån njutning vid själva intaget heller. Om man nu skulle tänka sig att fyllan var en njutning så handlar det om 1 timmes njutning till priset av 8 timmars illamående och huvudvärk. När man dricker så sällan tål man ju ingenting heller. Ska se det som ett sundhetstecken. Det här var väl ändå sista gången? Nu måste jag väl ändå ha fattat? 1timme/8 timmar!!! Otroligt lätt val. Jag hade ju en strategi där när det faktiskt gick bra att jag visualiserade att jag hällde i mig hela flaskan och då var jag helt enkelt inte så sugen på att testa ett glas. Hoppas komma dit igen. Tror att jag kan ändå. Jag, liksom många av er andra härinne, beskriver ju oss själva som ganska kloka ändå. Även om jag måste säga att själv så verkar jag helt dum i huvudet. Har funderat på beroendenottagning eller KBT, vet bara inte vad som är bäst. Eller om det räcker att skriva o läsa här. Året som sådant har ju varit rätt ok. De gånger det har blivit för mycket är nog under 15 på 14 mån. Jag vill ju ha ett okomplicerat förhållande till a och kunna ta ett glas i goda vänners lag. Lägga ner det här andra drickandet för gott. Håller er uppdaterade med mina framsteg. Inga jäkla bakslag från och med nu. 8 timmar!!!! 8 timmar!!!!

Jag ska plöja igenom sidorna och försöka komma på rätt spår igen. Det verkar finnas en hel del inspirerande historier här och det känns skönt att man inte är ensam om problemet. Jag är ju egentligen inte helt ny här men det var ett tag sedan jag var inne och motivationen försvann nog den gången. Nu ska jag ändra på det. Kram.

kom aldrig tillbaka som jag sa igår kväll då vi fick oväntat besök. Och plötsligt blev min nyktra dag inte längre en alkoholfri dag. Tillgång, umgänge, spontana besök, sug, brist på impulskontroll. Listan för anledningar till att jag dricker är lång. Men jag har ändå lovat att vara ärlig mot er andra här inne, inte smyga, smussla eller försöka lura er att jag lyckas bättre än jag faktiskt gör. På samma gång är jag även ärlig mot mig själv.
Igår - vaknade med lätt hjärta och skutt av glädje inom mig.
Idag - vaknade med ångest, ånger, skam och obehag. Ett tungsinne som hör samman med självföraktet och besvikelsen över hur lätt jag faller.
Minussidan är som vanligt mycket mycket längre. Plussidan är fantastiskt. Kan bara sammanfatta detta med att jag ÄR beroende, att det är en sjukdom som jag måste medicinera långvarigt mot - genom att inte ta det som gör mig sjuk. Alkoholen är min allergen, tar jag den får jag en kraftig fysisk reaktion. Tar jag den inte slipper jag allt detta obehag. En nötallergiker undviker ju för allt i världen att äta nötter, jag som är alkohol-allergiker är inte lika smart. Jag har mycket att lära av nötallergikerna!! Känner mig dum. Jag ÄR rätt smart egentligen, folk kan t o m hävda att de tycker att jag är klok. Men när det kommer till alkohol är jag fullkomligt dum i huvudet. Är det nån som känner igen sig i detta? Devisen; där alkoholen rinner in rinner vettet ur - den är så sann! Så jag borde ställa denna dagens fråga till mig själv; vill jag fortsätta vara korkad eller vill jag börja vinna tillbaka mitt liv, min glädje o min hälsa? Jag - och ingen annan än JAG - kan göra detta val. Jag är i grunden en glad person men också detta tar alkoholen ifrån mig, nej nu ska jag rätta mig; också detta försvinner när jag låter alkoholen styra mitt liv och mitt mående. Ok, nu ska jag ta tag i denna semesterdag - göra något vettigt av den, något som finns kvar o blir beständigt och inte flyktigt och förtärande som en fylla.
Och jag håller kvar mig i livlinan nu - detta forum och ni andra som finns här. Låt oss hjälpa varandra framåt genom att berätta o ta del av våra olika (och lika) resor. Är så imponerad av så många av er, er styrka sporrar mig! Tack

Hej! Läser din tråd och den gav gott sällskap en tung morgon. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Ger mycket för mig att läsa och reflektera över mig själv i förhållade till det du skriver.
Tre dagar på raken med vin i olika nära o käras sällskap. Semester och fria dagar nu. Nu vill jag njuta av sommar och ledighet med alla sinnen. Och utan alkoholen som drar ner. Har också en hund som räddat mig många liknanade morgnar. Nu drar vi ut i skogen där träden alltid finns som en grön famn utan krav eller dömande ord. Så skönt att kunna välja att vara där. Ha en fin dag

Det tog ett par timmar att somna, och har sovit oroligt.
Drömde att en bekant, som oxå är bra på att dricka, hade en treårig dotter, och jag ocå. Döttrarna träffades och började kommunicera, då den bekantas 2:åriga son dök upp och började slå en av flickorna över munnen, så hon skulle vara tyst. Jag sa NEJ, så gör man inte, till pojken. Min bekanta dök upp och sa till mig att så gör man inte, man måste vara mjuk och lirka så de slutar slåss. Sedan sa hon upp bekantskapen.

Sov hursomhellst till 08, även om det var oroligt!
Älskar att drömma! ?
Ha en bra dag alla kämpar där ute!
Jag har som mål att vara nykter en dag till!

Roligt att höra ditt engagemang och tankar på samhället. Jag läste någonstans i helgen att man räknar med att ca 1 miljon svenskar har alkoholproblem. Kanske dags att fundera över alkoholens roll i samhället. Kunde vi till slut ta itu med tobaken kan vi kanske snart vara mogna att ta itu med alkoholen och i alla fall börja prata om skadeverkningarna öppet.

Kram på dig!

Det är mycket betydelsefullt allt ni delar.

Kram i sommaren!

Tittade på den överblivna boxen som står halvfull i köket efter kalaset i fredags. För första gången, i år i alla fall, så har jag inte ägnat den en tanke lördag-söndag. För första gången på mycket, mycket länge har jag ingen plan på när jag ska sluka innehållet.

En vecka att arbeta och Sean kommer mitt stålbad - semester! Åh, ja så skönt och åh, ja så lätt att bara unna sig ett glas vin. Vi ska på en liten Sverigeresa och bo på hotell som är förknippade med det ljuva livet. Vackra platser med romantiska restauranger där min man och jag delat många flaskor vin under åren.

Strategi; min son ska åka med. Jag vill att han ska se sin mamma nykter och levande tillsammans med sin pappa i kärlek. Jag vill att han ska se sin pappa (som dricker en halv öl ibland om inte jag dricker) som en förebild. Ja, man kan dricka en öl, ett glas vin, en drink. Och man kan avstå alkohol helt även om det finns överallt. Nu måste jag mentalt förstärka denna bilden hela veckan.

Fastan klarade sig i fem dygn. Jag åt lite till vinet i fredags. Resultatet är - 0,6 på vågen så jag kliver på min fasta 3 dagar till från idag och harsom plan att fortsätta ner i vikt och i nykterhet under min semester.

Nya tag, nytt hopp. Jag skriver dag 3 av 21.

bara för att vi är alkoholister innebär det inte att vi är stöpta i samma mall. Jag var på en behandling en gång där en av deltagarna var en man som drack kanske en gång i månaden, ibland inte ens det, men han ansåg sig ändå vara alkoholist. Hans problem var att en eller ett par gånger om året blev han riktigt full och då kunde han t.ex. åka till Danmark och ha oskyddat sex med en prostituerad. Ha fick utstå många nedsättande kommentarer på temat "du är ingen riktig alkis". Kanske inte, vad vet jag, men han ansåg att eftersom hans sporadiska drickande ledde till så allvarliga konsekvenser så var det ett missbruk.

Det har skrivits en del om den svenska missbruksvården i andra trådar. Tyvärr är det nog så att myndigheter gärna kategoriserar människor utifrån statistik. Det är enklare så, man har ju en budget och det gäller att hjälpa så många som möjligt inom de ramarna. Det fungerar nog bra på cancer eller magsår, men så fort man blandar in psykiska faktorer i ekvationen blir det komplicerat. Det är ett ord som sjukvårdsadministratörer inte gillar. Om man ska vara krass så är det frågan hur mycket pengar man ska pumpa in i missbruksvården, när det gäller alkoholism är medelåldern hög, ofta hinner man ju bli lite till åren innan problemen börjar bli akuta. Pengarna går nog i första hand till de som har livet framför sig, inte bakom sig.

Vi alkoholister är ingen homogen grupp tyvärr, vi har inga intresseorganisationer, inget enfrågeparti som driver vår sak. Vi är ju så mycket annat också, jag tror att få av oss är beredda att definiera oss som alkoholister i första hand och stå upp för vår sak i offentliga sammanhang. Det finns ju så många andra grupper i samhället som skriker högre än vi gör. Så tyvärr är det nog så att vi är hänvisade till oss själva, till forum som det här och andra medel som vi själva väljer och utformar.

Å andra sidan behöver det inte nödvändigtvis vara en nackdel. Vi vet ju själva bäst vad vi behöver och en myndighet som vill tvinga på oss en standardiserad behandling kan göra mer skada än nytta. Jag har t.ex. svårt att hitta någon svensk behandling som inte bygger på tolvstegsmodellen, och om jag har uppfattat det rätt finns det fler än jag som har svårt med det religiösa inslaget i AA's program, och som mer än en gång har gått direkt från ett AA-möte till närmsta bar.
Själv är bästa dräng, som ordspråket lyder.

Förlåt om jag blev lite politisk och ha en härlig dag!