Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker lite på det där sk "suget". I början av nykterheten kan jag absolut köpa att det finns ett "sug" som beror på kemiska orsaker, men sen..., där är jag skeptisk till vad "suget" står för. Precis som du skriver så har du nu ett ypperligt tillfälle att dricka. Min hjärna sätter igång vid såna tillfällen och jag tycker ibland att man kan läsa om andras resonemang när det här kommer... När man börjar fundera... Ibland övertalar man sig då om att det inte gör så mycket med ett glas. Man är värd det... Man kan hantera det... Känner också ett starkt behov av att hitta något som kan hantera de situationerna för jag tror ju inte alls att det handlar om något annat än att man blir besatt av tanken på att dricka och faller till föga. Jag lyckas ju inte bra med att hantera detta, men det borde vara möjligt. Maktlösa är vi inte. Lycka till med att släppa ut vulkantrycket lite i taget.

Det är inte helt ovanligt med den typen av reaktioner i olika grader. Jag blir så förbannad när jag hör det.
Den personen som uttrycker sig så ( förutsatt att det är någon jag tycker om)skulle jag pratat nyktert med en gång för alla och om ingen förstående respons sker så måste den personen förvisas ur umgänget.
Det är hårt, det gör ont och man riskerar att bli mycket ensam en tid.
Stå på dig - det är ditt liv det handlar om!
Kram

för våran egen skull vi är nyktra. För vår hälsa, för vårt välbefinnande, för vår livskvalité. För att slippa de mörka träsken.
Du heueh har erfarenhet, förnuft och styrka, så det både räcker och blir över, för att stå emot eventuella sug som dyker upp. Så att vi kan fortsätta på den nyktra stigen. Ett steg i taget.

Hoppas du får en bra söndag du också

Jag blir alltid så glad av återvändare här på forumet, även om det inte går sådär spikrakt. Det är en process att förstå beroendet och det är ovärderligt att skriva här. Jag hör ju inte till de som det går som på räls för. Jag kämpar fortfarande men jag dricker inte officiellt hemma och det hindrar värre och längre återfall. Mitt bästa tips är "stryp tillgängligheten". Beroendet är starkt och man kan hata och ifrågasätta sig själv i oändlighet angående varför man inte står emot. Jag har definitivt inget svar och ingen lösning på detta mer än att se till att det inte finns möjlighet att dricka.
Tror som du att man måste ta tag i annat i sitt liv också och där är du en bit på väg. Jag ogillar själv när saker läggs på hög och det blir kaos av ogjort jobb både hemma och på jobbet. Försöker ordna upp sånt och mår då mycket bättre. och det är bra att skriva här... Borde följa mina egna råd i detta, men jag tycker att det är lite jobbigt att skriva när det inte går bra. Hur som helst stanna här och skriv. Du kommer att lyckas till sist. Man får kanske räkna sina framgångar.

Vaken sedan 5. Ångesten härjar vilt i mig. Hjälper lite att vara arg på hela världen. Lättar på min egen skuldbörda.
I morgon är det måndag. Dags att ta tag i livet igen.Först skärselden. Varmt så det räcker

Levande. Du är ett föredöme, ditt liv ett mål att sträva mot. Det är det som är så fantastiskt med detta forum, här finns allt från varnande exempel till förebilder. En hel palett av hjälp att välja bland, utifrån ens eget behov. Själv har jag ett stort behov av idoler just nu, du är en av dem.

Kan man få en autograf kanske? ;-)

och det oroar mig lite. De senaste dagarna har jag haft en känsla av olust som jag har haft svårt att skaka av mig. Det känns som om jag sitter på en slumrande vulkan, där trycket långsamt byggs upp. Jag fasar för hur utbrottet kommer att bli och hur jag ska klara av det. Som med så mycket annat är väntan värst. Jag måste försöka hitta någon säkerhetsventil så att jag kan lätta på trycket lite.

Jag tror det hela bottnar i att läget är perfekt just nu. Mina barn är bortresta, firman har stängt för semester och min terapeut är ute i skärgården någonstans och njuter av sol och bad. Ingen skulle få veta om jag tog ett återfall nu. Det är i alla fall så jag tror att den lilla djävulen på min axel kommer att argumentera när utbrottet inträffar. Samtidigt är det här ett gyllene tillfälle att bygga upp mitt försvar. Jag kan ju inte hänga upp min nykterhet på yttre omständigheter eller andra personer, jag gör det här för mig; för att ge mig själv ett bättre liv. Om jag så sitter ensam på en bar i Tjottahejti så måste jag ha styrkan inom mig själv att vilja, och kunna, fortsätta leva nyktert.

Jag ser från min balkong ett par stegar stå uppställda utanför ett garage. Det är fina stegar, dom har nog kostat en vacker slant. Nuförtiden, när man dagligen läser om våld, stölder och andra otäckheter, är det skönt att bo i ett samhälle där folk fortfarande törs låta saker stå ute över natten.

Ha en bra söndag!

Så otroligt mycket reklam för alkohol överallt. Varför? Det borde vara varningstexter på alla varor med alkohol i precis som på cigarettpaket. En dödskalle på etiketten.
Det allra bästa vore att förbjuda alkohol helt. Tänk så mycket friskare samhället skulle vara.
Jag hatar alkoholen och vad den ställer till med.

Håll dig här nu, stödet är ovärderligt.
Kram

En vacker morgon och vaknat alldeles för tidigt, men njuter av att höra dagen vakna.
Lider så med alla som mår dåligt och inte hittar sin väg och kraft.
Svårt att veta vad man skall skriva alla ord känns för lama.
Skäms ibland över att jag mår så bra och kvittrar omkring på detta forum, men behöver forumet för att inte glömma och göra fel val.
Skulle vilja skicka känslan till er av att stå kvar när rädslan och ångesten bara vill att man flyr in i dimman.
För det behövs inte många dagar innan kropp och själ börjar vakna till och belöningen kommer fort.
Sen börjar hårt jobb för att lära känna sig själv och ändra på tankesätt och viljan att fly.
Många tankar idag, så tar en tur i skogen innan det blir för varmt för tanten och hunden.
Önskar er alla en fin dag och bygger vidare på ett nytt liv

Nu finner jag inga ord. Ikväll har jag fått höra att jag är en "mes" och "skittråkig" för att jag väljer att avstå alkohol. Hur fan kan människor ens säga så? Alkohol är en drog, beroendeframkallande och giftig. Finns ingen positiv effekt av det, så vem är det som är "mes" egentligen? Oavsett om personen i fråga kan dricka måttligt så är det totalt orelevant för det är dåligt för kroppen och hjärnan i vilket fall som. Jag kan argumentera för min ssk men blir så arg så struntar hellre i det. Är man så borta i huvudet så man vill förespråka gift så kan man lika gärna få fortsätta leva i sin lilla bubbla. Usch! Godnatt på er från en nykter Svartvit, och tack till alla er här som har mer vett i skallen än såna personer som jag just beskrivit.

...fick jag nog. Gick med här för jag vet att ensam klarar jag det inte. Nu har det gått fem månader men alkoholen är kvar som mitt största problem. Har tagit tag i annat. Byter jobb till hösten. Har bra medicin mot depression. Varit sjukskriven ett kortare tag men har nu 4 semesterveckor framför mig. Drack alldeles för mkt i fredags o tog t o m återställare igår. Jätteorolig för att jag skadar min kropp o hjärnan inte minst. Hat ikväll ångest när jag tänker på allt detta. Att det gått fem månader o jag har inte lyckats med ett skit när det gäller alkoholen. Tror jag måste hålla tag i forumet väldigt hårt nu. Notera dag för dag, har ju bestämt att vara ärlig här inne. Säga till er exakt hur det är och därmed säga detta samtidigt till mig själv. Tror jag därför dragit mig ur här för jag har gjort saker jag inte står för helt enkelt. Idag har jag oxå druckit lite, alltså inte en helt nykter dag. Suck. Mår jätteilla o vill sova men det är svårt att somna med dessa tankar, denna ångest över det egna beteendet. Imorgon är en ny dag. Jag väljer att sätta p för idag, det blev inte som jag tänkt. Imorgon tar jag ett nytt nyktert steg. Måste!

Tack för att du finns därute Jozan! Jag har verkligen försökt att förstå varför. Jag vet inte,. Det känns som att jag inte kan känna förnöjsamhet med ett gott liv. " is that all there is"?liksom.
Kanske ngn kemisk obalans. Hoppas det för i så fall borde det gå att korrigera.
Alla vi som dras med detta problem borde starta en intressegrupp och kräva bättre hjälp, precis som alla andra med kroniska sjukdomar. Någon forskare skrev just om detta att alkoholberoende är kroniskt och ingen akut sjukdom. Den kräver livslång behandling precis som t.ex.hjärtproblem eller diabetes. Man verkar inte ta det på allvar. Det är fortfarande upp till var o en att klara sin sjukdom. Antingen skall man sitta o erkänna sig maktlös o bli frälst eller så får man stå sitt kast.

Känner mig arg och lämnad i sticket?

Varför händer ingenting inom forskningen när det gäller alkoholproblematik? Är det fortfarande så att man anser att dom som blir alkoholister har dålig karaktär? Mindre värda? Någonting sker ju iabsolut i hjärnan när man passerat en viss gräns. Borde vara intressant åtminstone för hjärnforskare. Vi är ganska många som passerat gränsen.
Antabus, Campral , Reviva o allt vad det heter är ju som att måla över prickarna när man har mässlingen. Så fort man slutar ta medicinen är problemet där. Trött man blir. Detta är ju ett stort samhällsproblem. Visst jag talar i egen sak, men vem skall annars göra det.

Försök igen! Om du har perioder av vita år så försök identifiera vad det var som fick alkoholen att få övertaget de gånger du fått återfall.

Skulle jättegärna slängt mig i en pool nu, nykter.

Väljer jag iallafall att vara nykter. Förhoppningsvis blir det mysigt ändå och jag är förmodligen pigg imorgon och orkar göra allt jag måste. Får sån ångest när jag druckit, det tar så mycket tid. Det går fort när man dricker, tiden alltså, och dagen efter spenderas oftast i sängen med ångest, huvudvärk och illamående. En dag denna vecka har jag druckit, är väl ok iaf.

Som dom andra har sagt tidigare så har du hållt dig nykter innan, felsteg får vi räkna med. Ta hand om dig, det blir bättre, kram

Skönt att det känns bra, Anders! Och att du fått bra hjälp nu när du så modigt bett om det! Jag hejar på dig, men det vet du ju :)

Imorgon är det som sagt 4 månader. Pimplar fortfarande min a-fria öl som någon form av substitut, så jag firar väl inte fullt ut. Det är väl som min terapeut säger, att det är inte så mycket alkoholen det gäller för min del, utan trösten. Som jag uppenbarligen kan hitta i alkoholfria alternativ (vilket för all del är toppen på sitt sätt). Men det är väl det jag måste fortsätta med. Att hitta styrkan att kunna slippa söka tröst och trygghet i tid och otid. Att det går bra ändå.

Så resan fortsätter. Även om den på vägen tar nya former. Men det är väl så det är. Det är inte en enkel problematik vi alla har här på forumet, som har en enkel lösning. Den har många dimensioner och bara för att man lyckats lösa det ena, kvarstår annat innan man blir hel och kan stå stadigt.

Många styrkekramar till dig och alla andra kämpar här! Vilken underbar sommarkväll det kommer att bli!

Dina ord värmer verkligen, blir alldeles tårögd. Massor med kärlek till dig! Kram

Men så blev det fredag kväll. Hade så mycket tokiga dialoger i huvudet hela eftermiddagen. Försökte fokusera på att åka och bada med hundarna i den underbara sommarkvällen.
Lyckades tacka nej till AW. Lyckades cykla förbi bolaget på vägen hem.
Väl hemma är bilen borta! "Tjuvlånad" av ett av barnen.
Slappar på balkongen. Den stora tröttheten och trögheten som präglats arbetsdagen byts ut till rastlöshet efter mågra timmars slappande i solstolen.
Barnet svarar inte i telefon.
Himmel! Min plan kommer spricka. ALLA på gården grillar och skålar. De flesta vännerna sitter på uteserveringar. Och jag får tusen miljoner anledningar att skjuta upp nykterheten till söndag.
Halv åtta. Ger jag mig och cyklar till bolaget. Bara en flaska vin. Kontrollerat.
Barnet kom hem vid nio. Ville ha skjuts vid 10 nästa morgon.
Så kontrollerat blev det. Nån dl kvar i flaskan. Fick några svaga impulser om att shoppa en sexpack. Men de avtog.
Sov i 10 timmar i sträck. Eller sov 23-06, vaknade och somnade om. Vaknade, och mådde bara bra.
Idag städar jag. Och tänker och funderar.

Hur var tiden närmast efter avgiftningen för dig?

och ta omtag. Ta det här snedsteget som en erfarenhet.
Du fixar det här, du är på rätt väg.

Många styrkekramar

Jo, det känns som att jag är på rätt väg - eller snarare: jag är iaf inte på fel väg....:-)

Hoppas att det går framåt för dig också, och att du får lite hjälp av medicinen du får!! Som du skrev, det tar ju tid för kroppåknopp att "läka" - och det får man ju vara ödmjuk inför när det "akuta" har klingat av. Hoppas att du, med raka och "utvecklade" ben, kan njuta av sommarvädret. Du är en förebild för mig - och jag tycker att du har gjort det så j-a bra med ditt fullständiga och självklara fokus på att inte "bjuda in alkoholfan till dans"..... - och snart så firar du ju 4-månadersfödelsedag. Grattis i förskott!

i en process där du är på väg mot ett liv där alkoholen inte ska styra över dig. Du är ju klart medveten om att du inte vill dricka, du har perioder utan alkoholen, du är på rätt väg. Tryck inte ner dig själv utan lyft upp det positiva som du hittills åstadkommit. Du får mer kraft och styrka om du accepterar det som skett, och försöker tänka positivt om dig själv.

Du är inte ensam om att utkämpa en strid mot alkoholen. Jag har många års kamp med berg och dalbana i måendet på grund av den dj..la alkoholen, då det ibland varit nattsvart. Men det går att kämpa sig upp, att avstå från alkoholen. Det är en lång process. Men det går.
Du klarar det också. Kämpa på.

Styrkekramar