Senaste kommentarerna i forumet

och välkommen!

Jag tycker att du förklarar och beskriver din situation väl. Jag fastande dock för en mening i det du skrivit.

"Jag känner att Det verkligen skulle va ett steg som på riktigt skulle definiera mig som alkoholist, mycket skrämmande."

Den dagen jag accepterade att jag var alkoholist, den dagen startade min resa. Det tog mig dock 20 år att inse och att acceptera. Nu har jag snart varit utan alkohol i 70 dagar och har inte mått bättre på lika många år. Jag såg mig verkligen inte som en alkoholist, jag visste ju hur en alkis såg ut och hen såg inte ut som mig. Men jag insåg också efter alla år att alkoholism kan se ut på så många olika sett. Jag definierar en som inte klarar av att hantera alkohol på ett "normalt" sätt som en alkoholist. Även om den personen endast dricker 1 gång per månad.

Det är min personliga åsikt och det finns förmodligen lika många till som det finns alkoholister.

Hoppas att du hittar din väg och som sagt fortsätt läs o skriv! Själv läser jag mest då jag är mindre bra på att formulera mig :)

Verkligen, lycka till!

kvällens träning närmar sig och jag är nervös. Vill hela tiden banga men jag vet att jag kommer gå dit. Det är som en bekräftelse att någonstans är allt ändå som det ska. Men samtidigt är det inte det.
Har det inte alltid varit så efter alla fyllor man gjort bort sig på, man plockar upp, kollar av, löser och går vidare. En ny chans en till en till en till.. hur många?!

Jag vill inte ha fler chanser, den enda chans jag vill ha nu är denna enda som är kvar och det är den jag ger mig själv. That´s it! Men måste ändå säga att det på många plan känns hopplöst. Hur ska man klara detta resten av livet, varje dag?!
Just nu är det idag som räknas och det får duga.
<3

Och tack igen för svar och att du tog dig tiden.

Ja, jag frågade mycket för att allt nu är totalt upp och ner och eftersom min trådstart bara var en fors av ord så hoppas jag med mina inlägg till andra oh svar jag får och av att läsa andras historier sakta men säkert bli mer klarsynt i vad det faktiskt är som händer med mig och hur illa det är!?

För det är väl just det att leva i denna förnekelse samtidigt som man vet mycket väl hur det egentligen ligger till, det gör mig otroligt orolig.
Jag hoppas kunna få igenom min värme här men samtidigt är jag nog väldigt rak på sak, samtidigt är det gärna vad jag själv vill ha, förståelse men raka ord. Så jag tackar dig för det. Tar verkligen inte illa vid mig någonstans.

Hoppas inte bli passiv i denna resa nu men att uppsöka aa och/eller beroende kliniken känns avlägset, just för att jag redan känner folk där och även inte riktigt tror jag inte kan klara detta själv, jag anser mig kunna det. hoppas jag.

Hej. Har precis gått med och läser inläggen på forumet och känner igen mig. Åkte fast för rattfylla i januari och valde då att skriva in mig på beroendecentrum men har tyvärr haft 2 bakslag sedan dess. Senast igår då jag valde att dricka en flaska vin. Är nu orolig att mista familj och mina kära barn.

Ser du detta som ett misstag? Blir så ledsen när jag läser..... Förlåt! Vi kanske "bara" är i ofas....
Jag är inne i en tuff period, dricker mer och oftare än vad jag borde och vill egentligen. Hoppas vara så förnuftig att jag tar en vit period. Förhoppningsvis hela livet, men det känns väldigt skrämmande! Hade jag klarat 90 dagar sedan druckit och tyckt att "nej" detta är inte jag utan kört vidare på en nykter bana, HADE JAG VARIT NÖJD! Kram på dej, jag skäller inte....
Tänk tillbaka på din "tuffa" period! Du är ju så grym!

Jag är ledig, barn o man borta. Solar o jobbar hemifrån (med ett???? glas vin, så onödigt!!)
Tycker du låter stark.....
Kämpa på!

Hej hej.
Jag är ny även om jag passerat här i svåra stunder många gånger förr.
Men nu är jag nog här för att stanna ett bra tag hoppas jag.

Va häftigt att du klarade 98 hela dagar!! Som du säger, det är bara att börja om och göra bättre ...
jag känner bara att jag inte längre har flera såna chanser, denna sista nu är så skamlig för jag har annars kommit så långt, samtidigt som jag tydligen är precis som jag alltid har varit.
Det är min tredje dag och trots allt känns det himla bra!

Kul att kunna följa sig själv tillsammans med andra, inser n hur mycket det verkligen betyder att få vara bland likasinnade.
Speciellt när man i så många år Oavsett, har inbillat sig vara den som funkar annorlunda.
Men ja, jag känner fan fortfarande kraft och jag tänker ta så mycket plats jag vågar och fortsätta kämpa!

Bara att fortsätta kämpa, och våga!
Grattis till ny stark start, hoppas den sitter!

Det som gjorde att jag tänkte på antabus var just för att du då inte kommer att kunna dricka alls. Du beskriver känns som ett rop på hjälp i flera led. Ibland är det svårt att skriva så lätt att misstolka.
Jag skrev olika förslag men det är ju helt upp till dig att gå din egen väg.

Lycka till!

Stort tack för svar. Känns okej att svar kan dröja men samtidigt nu när jag läste ditt så satte det igång känslor jag inte var beredd på.

Varför tänker du att jag skulle behöva hjälp såsom antabus, eller vad är det jag skrev som får dig tycka det!?

Jag känner att Det verkligen skulle va ett steg som på riktigt skulle definiera mig som alkoholist, mycket skrämmande.
Vet att beroendekliniken finns, jag har redan varit i kontakt med dem men då mer för att jag rökte...

Tror ni det är svårare att sluta när man dricker mer sällan och antabus... vad innebär det egentligen?!

Jag inser nu idag, bara tre dagar efter min senaste katastrof fylla och mitt första svar jag fått här att jag nog borde stanna på denna sida så mycket som möjligt för att verkligen hålla mitt fokus på det som är viktigast och verklighet och det är att jag har problem och verkligen vill och måste sluta!

Nu förstår jag varför alla skriver "fortsätt läsa och skriva här" för redan tre dagar senare har jag börjat glömma och förtränga det jag kände i söndags och igår... Så jävla sanslöst.

Imponerad över dig och hur du tar tag i saker, resonerar med dig själv och reflekterar. Det känns som att det har hänt mycket hos och i dig!

Skönt att det kommer ordna sig med skulderna och att du känner att det blir ordning på sånt som kanske inte var det förut.

Igen - bra och starkt jobbat!

Kramar

Läget är inte fullt så katastrofalt som jag väntat mig. Måste byta bank dock. Men tydligen ska det nog gå att betala skulderna, trodde att det skulle behövas typ skuldsanering. Så det var ju bra nyheter. Ska ta och städa lite nu.

Har sovit i nästan 13 timmar. Bra sömn också. Känner mig lite gladare idag. Ska försöka rita lite det är bra för sinnesfriden. Men ska även ta itu med mailet från min god man, det är ju jag som bett om all den här hjälpen jag måste delta aktivt nu.
Och hålla mig från alkoholen framförallt. Dom senaste återfallen gav inte ens något. Jag menar det lättnad och glädje jag brukar känna vid berusning infann sig inte. Det var bara jobbigt, satt och drack som om det vore en uppgift jag tilldelats och var tvungen att utföra...
Kanske har detta med att jag sett problemen i vitögat och resonerat kring det på ett öppet sätt påverkat att rust inte får samma effekt. Att jag inte kan lägga den insikten åt sidan när jag dricker på samma sätt som jag kunde förr.
Jag önskar dock att livet var lite lättare och att jag inte kände mig så ensam.

Heja dig 55 dagar, yes??
Vi är ganska lika i dagar, själv är jag inne på dag 52☺️

Ge dig själv en klapp på axeln!☀️
Framåt ska vi!

55 dagar är fantastiskt! Starkt jobbat. Hoppas jag kommer upp i den siffran en dag. Tänk att en så absurd sak som en bananasplit kunde leda till något så positivt i slutändan. Bara att konstatera att livets vägar är outgrundliga och oförutsägbara.

Ibland kan det dröja lite innan man får svar. Jätte bra gjort av dig att du vill ha en förändring! Skriv och läs här vad andra går igenom. Jag tänker att du är en beroende människa precis som jag är.
Jag tänker också att du skulle behöva hjälp av tex antabus? Samtalsstöd för att få hjälp att lägga upp en plan?
Det allra viktigaste är din dotter.
Stor kram!

Har varit nykter sen förra söndagen. Har druckit något glas vin och några folköl men inte mer än så. Ingen ångest å inga dumheter gjorda med andra ord, känns bra :)

Nu är det tredje dagen efter min storslagna fyllenatt och jag har mer ont lite överallt än sen för två dagar sen eller igår..
Det är väl inte helt otippat jag ramlade mer än en gång och nu kommer blåmärken fram, högra röven och låret värker, armbågarna har skorpor.
Det känns sjukt jobbigt att gå till träningen idag som jag tar väldigt seriöst och inte veta om någon där vet, har sett mig.
Tänkte innan att dem kanske stänger av mig men det är väl knappast sannolikt. Igår stannade jag hemma men Sverige spelade j och det ville jag inte missa.

Svar eller inga svar här så känns det bra ju att skriva här vetandes att det inte är endast till mig själv.
Det slår mig att mitt första inlägg är sjukt rörigt, varken ut eller in och ja då får det va så men märker hur så många andra här inne verkar så enkelt kunna förklara sitt missbruk, ta beslutet att sluta och ja... jag förstår att så enkelt är det ju inte men jag kan inte minimera mig så pass att det låter logiskt någonstans.

Känns som att jag kommer komma in här och skriva titt som tätt... och fortsätta läsa, även om det är ett hav av text=)... Jag måste få någon slags klarare bild i det hela om vad jag måste göra, klarar jag ens av detta på egen hand eller kan jag fixa det?!
Jag vet att det inte kommer bli jobbigt för mig på ja, hur länge som helst kanske.. det är det som är skrämmande... att jag kan gå så långt utan att dricka men efter en tid, månad eller många fler så behöver jag och Kan inte ens reflektera hur glasen fördes till min m, helt enkelt ren j'vla reflex.

Där för är det just på dem stunderna jag måste fokusera och gå ner i varv... jag måste lära mig Veta när den där triggern kommer igång.
Jag behöver ingen anledning till att dricka, jag bara gör det så jag antar att allt är anledning till att dricka.
jag vet att jag dricker för att bli full nästan alla gånger jag dricker och dem gånger jag nöjt mig med mindre och haft det trevligt har jag tänkt, e jag kan också, jag är också normal..

Det värsta är vem har sett mig, känns som om jag inte kan visa mig i denna jävla stad längre.

<3

... låter som en färdighet jag skulle behöva träna på.

Både gentemot mig själv och min omgivning.

Räknar inte dagar men konstaterar att jag varit nykter i 55 dagar nu!

Hejja dig ?

Nästan för bra för att vara sant, att vara utan ångest.
Livets glada dagar med vin i hand är sedan länge förbi! Ett glas är aldrig ett glas det är en flaska. Det är så jag ser det och avstår det första glaset.
Det går lättare och lättare men inser också risken att falla, då är det planer som måste till! Tex köra bil, dricka A-fri öl
Ta timme för timme och stå ut.

Hjärnan tänker och jag känner mig själv. Skulle jag bryta detta helnyktra sätt blir det mitt fall.
Hämningarna skulle släppa totalt!
Känns som min sista chans att förbli helnykter i alla lägen.

Återigen alla där ute! Det går!!
Kram

Den blir det och nu vänder det för mig i privatlivet! Har lärt min en ny färdighet, gränssättning!

Sitter hemma och jobbar idag. Barnen åker strax till förskola.

Känner mig som ett vrak, trött... Spenderat halva natten med att läsa på forumet, många trådar är som bra följetonger, spännande, roliga, känslosamma, ibland med lyckligt slut, ibland rena "cliff-hangers". Men jag måste ändå sova på nätterna...

Inte bakis iaf. och inga minnesluckor som kan ge ångest. Inga tomma vinpaket som jag glömt var jag gömt...

Finns inte en droppe A hemma, hade jag haft i "gömmorna" hade jag börjat redan på väg till brevlådan för att hämta tidningen. Sen lite lagom smålullig framåt 9:30... mysigt en timme eller två... sen ringer chefen, nån kund eller projektledare och ställer massa svåra frågor... sen drar ångestkarusellen igång igen.

Slipper det idag! Gött!

Tack för kommentar och tips Manda!
Jag tänkte just: "nu var det längesen jag drack och vad skönt det känns". Sen kollade jag i kalendern och det var bara 16 dagar sedan... Det känns som tre veckor minst. Så förrädisk hjärnan är. Hur som, jag känner inget sug. Tvärtom känner jag att jag behöver fortsätta landa i den här vita perioden. Jag har fortfarande så mycket påfrestningar, jag är skör och kan inte äventyra min själsliga hälsa. Måste göra uppbyggliga saker som att träna och sova bra, vilket jag gör turligt nog. Men helgen har varit enormt tuff med besök hos inte så frisk mamma. Så det är bara att fortsätta ta hand om mig själv som gäller. Jag ska kanske på aw snart och den här gången blir det inte ens mellanöl, nu blir det helt alkoholfritt och det känns bra och tryggt.

Det är en jättebra idé! Jag kan ta den där fina bilden jag får och fortsätta. Vad händer sedan? Glas två, glas tre, vingliga steg till hotellet, flaskan på rummet, medvetslösheten, uppvaknandet, nästa dag genomsvett i sängen osv.

Tack Levande, du är så klok!

Jag har mycket nytta av sanna bilder, när spöket skickar fina bilder laddar jag moteld med sanningar.
Så som det verkligen var, somna i soffan, kräkas, ångest och skakningar. Spöket blir arg och surar i ett hörn medan jag blir lite starkare för varje gång.
Så kram och ta kloka beslut med huvudet högt