Senaste kommentarerna i forumet

Bläddrar tillbaks i min tråd. Som heter Dag 1. Den där dagen för 56 dagar sedan, när jag vaknade upp och sa - FUCK THIS!. Och gjorde ett försök att låta bli.

Vilket lyckat försök det blev :)

Jag undrar varför det blev just den dagen och jag undrar hur jag lyckats hålla motivationen uppe hela vägen. Jag som drack varje dag. Lite grann hela dagen lång. Och som en dag bara slutar med det. Tvärt. Fast egentligen vet jag svaret nu i backspegeln. Jag hade kommit till insikt. Äntligen. Jag hade börjat i terapi och hade kommit en bit på vägen. Äntligen. Jag läste, skrev och fick stöd här.

Min terapeut menar på att jag aldrig var fysiskt beroende av alkohol, utan psykologiskt. Jag tänker att det senare föder väl det första, men jag vet inte. Och egentligen spelar det ingen roll. Ett beroende är ett beroende. Och jag vet att jag inte vill ha alkohol mer. Som jag skrev tidigare i min tråd, förr såg jag vinet som min väg ut ur ångesten, nu ser jag vinet som min väg in istället. Och det är en gigantisk skillnad. Vinet skrämmer mig, för jag vet vad som kan hända.

Jag mår bra nu. Jag är stabil.

Nu gäller det för mig att ta tag i andra saker som har blivit trasiga på vägen. Förhållandet som gick i kras. Hur kan jag reparera relationen till en person som jag gjort illa, som har mått dåligt pga mig, som försökte och försökte att få mig att inse. Få mig att sluta. Jag som vägrade se. Ville inte bli hjälpt. Tyckte inte att det var så farligt. Jag blev ju aldrig "full", sa aldrig dumma saker, svimmade inte av i soffan, skötte barn, jobb, familj. What's the problem? Jag behöver ju det här för att må bra. Ju. Desto mer han försökte, desto mer låste jag mig. Han blev deprimerad, sjukskriven, matade mig med böcker, forskade på siter. Om och om igen försökte han få mig att inse, sluta. Och jag vägrade. För egentligen vågade jag inte. Jag var ju livrädd. Jag trodde jag skulle dö utan.

Han lämnade, har stängt av mig helt och jag tror väl aldrig att det kommer bli vi igen. Men jag skulle vilja säga alla dom här sakerna. Säga förlåt. Säga att han hade rätt. Att jag till slut kom till insikt. Det var en brutal käftsmäll jag fick, men jag behövde den. För att ta tag i roten på mina problem. För att hitta en annan livlina. För att våga se mig själv i spegeln på riktigt, osminkad.

I försöken att rädda mig, är jag rädd att han själv gick under i processen. Hur lever man med det? Hur kan man någonsin göra det rätt igen? Jag kan inte ändra på det som var. Tyvärr. Jag kan inte gottgöra det heller. Det som var går inte att trolla bort. Det enda jag kan göra är att böja huvudet och hoppas att han kan se mig nu och någonstans känna att han var en oerhört viktig del av det som blivit rabarber 2. Och kanske någon dag, sätta sig ner med mig och ta en kopp kaffe. Förlåta mig? Jag vet inte om jag kan begära det. Förstå mig, det hoppas jag att han kan göra någon dag.

När jag skriver det här, inser jag att vi väldigt sällan skriver här på denna sida om de personer som är oss nära och som lider av vårt beroende. Står i skuggan av vårt drickande. Blir bortvalda till förmån för vår kärlek till alkohol. Jag läser på anhörigsidan och får en klump i magen av alla där som kämpar med "oss". Hur de blir sjuka, hur de lider, deras frustration och vanmakt. Jag vill helst krypa under ett täcke och gömma mig. Jag läser också hur även om personen de försöker hjälpa lyckas sluta, så är förtroendet borta. Tilliten förstörd. De vågar inte lita på att det verkligen är sant. Eller så har de levt så länge med alkoholen som någon central nerv i relationen att när den försvinner, så finns det inget kvar.

Varför skriver vi inte om det här? Varför skriver jag om det först 56 dagar senare? För att det är för svårt och gör för ont? Så är det nog för mig.

Godnatt fina människor. Ta hand om er och varandra.

när jag satt och läste "Flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten. Hur sund och uppriktig resa du gör.
Jag grät lite när jag läste också, för det gör ont att inse vissa saker. Varm kram till Dig.

Av en händelse träffade jag min bror idag, hemma hos mamma. Vi har inte träffats lr pratat så mycket sedan mitt suicidförsök i början av februari. Vi hade planerat att träffas flera ggr men det kom nått ivägen hela tiden. Han & sambo var där när vi kom. Såg på en gång att det var nått med bror. Han såg så sorgsen ut. Jag frågade hur det var. Han är ledsen & arg på mig. Jag frågade om han vill följa med till min kurator & prata. Efter en stund gick han ut till bilen. Hans sambo sa att han måste prata nu. Jag gick ut till honom. Vi pratade han är förbannad känner sig sviken & han har ingen tillit till mig. Jag sa att det jag kan göra är att göra bra val hädanefter & allteftersom tiden går växer tillit fram. Jag kan inte ändra på det förflutna, lögner smussel & svek. Bara ta lärdom & inte göra så igen. Min bror har ibland svårt för att prata, han stänger gärna in allt som är jobbigt sen kommer en explosion. Det var skönt att prata med honom, nu kan han så smått börja förlåta mig & gå vidare tillsammans med mig ??

Tack. Ja det gick idag också lyckats hålla mig nykter fast frugan druckit vin och whisky men hon frågade först om det var ok om hon drack lite. Just nu inget sug jag hoppas det blir så framöver också.

Jag är snyggare, smalare och mår så mycket bättre. Det som fattas är den goda sömnen. Hoppas att den kommer!

Visst är det så trist att se fylla och skönt när man inte är där själv.

Att omskola sig till fotomodeller! Ha en fortsatt bra helg!

Jag läser boken leva nykter av AA den är bra!!
Tack jas 75 det betyder mycket att någon tror på en <3
Ha en fin kväll!!

Hej på er forumvänner,

Nykter på 103:e dagen. Jag är inte 100% i balans just nu. Har haft problem med ryggont i flera veckor och det ger sig inte. Jag har varit hos massör två gånger men tycker inte att det hjälper. Visserligen har jag jobbat som en tok med allt från grävning, bygge av stenmur, trallmålning etc men jag har varit van vid att jag återhämtat mig efter några dagar. Just värk, i alla former, tär på humöret och jag är i alla fall glad för att jag inte har ont när jag sover.

Ibland undrar jag om inte diverse krämpor kommer fram, än mer i dagsljuset, när kroppen inte får sin bedövning. Just nu ligger det väldigt nära till hands att tänka på att ta sig ett glas, bedöva kropp och knopp och få lite artificiellt lugn. Jag kan inte säga att jag har något kraftigt alkoholsug men känner saknaden "av något".......

Det blir dock inget glas i kväll. Imorgon bär det iväg på en veckas "hälsohem". Förutom en hel del aktiviteter blir det vegetarisk mat hela veckan och en hel del lugn och ro. Jag har prövat på det förut. Första gången var jag riktigt skeptisk men jag blev glatt överraskad. Jag visste inte att man kunde laga så goda maträtter av "bara grönsaker". Lite vattengympa och bastubad hoppas jag också bättrar på min fysiska status.

Jag var på 60-årskalas förra helgen. Mycket trevligt. God mat och "massor att dricka". De flesta klarade detta galant medan åter ett par av deltagarna fallerade. En somnade och en annan trillade omkull frampå nattkröken. Visst kändes det lite stelt vid matbordet när bordsdamer ska konverseras och man själv inte har något "smörjmedel". Men ack så skönt det kändes att ta bilen hem frampå småtimmarna och att sedan vakna upp på hotellrummet och vara sugen på frukost. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat upp på hotell och haft fullt bestyr med hur jag ska genomlida dagen. För att inte tala om vilket räknande det har varit när jag kan sätta mig i bilen för att köra hemåt...........

I stora drag är jag dock relativt nöjd med min tillvaro. Jag går inte omkring på rosa moln men jag har mina små stunder av glädje och njutning som förgyller tillvaron. Man kan lugnt säga att jag är mer närvarande....

Sköt nu om er så hörs vi/Tjalle

Vad är det för leverprover du tar? Bara blodprov eller biopsi på levern? Ska till vårdcentral på måndag o ta blodprov för att kolla värdena...Känner igen så mycket av det du skriver om...Ska fortsätta läsa dina inlägg nu...Tack för delning.

VODKA det är alldeles för starkt för oss kvinnor!

Gillar dig, du piggar upp min kväll ? Ha en bra kväll

Jag behöver en omprogramering när det handlar om vin och det har ju gått bra hittills. Tredje besöket på simhallen och nu är jag igång med träning och rehab, känns verkligen skönt att inte vara bakis utan att jag kan gå och träna när det är lördag morgon.
Nu syns resultatet tydligt, kollegan frågade om jag tänkte bli fotomodell!
Klart att jag tänker bli både fotomodell och vin kännare. En skön helg till alla kämpande pen pals

Jag har vaknat upp och insett att mitt missbruk inte är något mot min mans. Idag kom jag på honom med att halsa ren vodka, blev så jäkla förvånad att jag bara frågade om han inte var klok.
Sen har jag tidigare hällt i mig det mesta för att döva ångest, så dömmer honom inte.
Just nu lever vi ihop men isär och det får väl vara så ett tag.
Att vi båda har druckit för mycket har jag varit medveten om, men att hans problem varit så här stora visste jag inte.
Man tror man skall nyktra till och sen skall allt vara enkelt, men istället blir det en prövning.
Men kanske är så för alla att man har sina prövningar och att man blir starkare av det.
Jag får väl försöka göra mitt liv så bra som möjligt och försöka att inte rusa iväg.
Så jag och hunden delar ost och kex, vodkadrickaren sover.
Inte gladaste levande i kväll men nykter och det är mitt val.
Hoppas ni andra har en bra kväll

Så bra jobbat och visst är det härligt när sömnen kommer tillbaka och man börjar må bättre.
Jag har haft väldigt stor nytta av att skriva och läsa här, är som min dagbok som jag delar med er. Ibland går jag tillbaka och läser för att inte glömma hur jag mådde.
Så forsätt att skriva och dela med dig/ kram och styrka till dig

Jag förstår du är frustrerad. Jag är ju ingen expert! Ska gudarna veta men de gånger jag lyckats lura hjärnan har varit när jag tänkt "vänta till i morgon bitti" ta ett beslut då! Kan det vara så att du tycker du vill belöna dig för de 4 v ?? Jag har ofta tänkt att " va duktig jag är" lite vin kan aldrig vara fel - det är jag värd! Patetiskt!! Håll ut! Tycker du är duktig. /jag håller tummarna.

"Innan jag slutade dricka" kretsade hela hjärnan av att tänka på alkohol väääldigt mycket, ett evigt stressande för att hinna hem, åka på bolaget och få dricka. Eller planera nästa gångens drickande. Och dessutom tar stressen, mest på jobbet, fram alkholbegäret. Att få slappna av o tänka på annat. Alkohol. Men sen jag bestämde mig, så vansinnigt rädd, har allt begär och alla tankar på alkohol försvunnit och jag har reflekterat mycket på andras beteenden. Så himla mycket snack om alkohol - överallt!!! Nu har det gått över 6 veckor (satt o räknade veckor) och jag är inte sugen alls. Var första gången och umgicks med folk som drack, ja, jag blev inte ett dugg avundsjuk, snarare tror jag det var tvärtom. Nån sa att jag såg piggare och fräschare ut till o med så det var ju roligt att få höra. Jag har spenderat så mycket tid att sitta ensam och hälla i mig vin, och kedjeröka. Och hela tiden vara medveten om att det har gått för långt. Medveten om riskerna. Att det skulle behöva gå så långt innan jag kunde sluta. Jag har aldrig förnekat att jag haft problem.Jag har berättat för släkt och en del vänner. Och min man, ja, han vet ju ändå... Jag skulle aldrig ha accepterat att han satt och pimplade som jag har gjort. Aldrig. Har tom. avslutat tidigare förhållanden delvis pga. mannens drickande. Jag fortsätter skriva här, trots avsaknad av kommentarer, det fungerar bra för mig att jag får skriva av mig och kanske någon läser lite någon gång. Jo! Jag ska också upplysa om att min nattsömn har blivit BETYDLIGT bättre sen jag slutade dricka! Jättebra :) Keep on rockin' in the free world.

är dividerandet tröttsamt!!!
Tänk vilken energitjuv A är.
Vissa dagar gäller en kvart i taget.
Tror på Dig!

Ja, bara en kort period är det sådär hemskt. Det blir bättre. Håll ut!

Jo det känns kalasbra att jag har låtit bli drickat helt o hållet under ganska precis 2 månader. Grattis till er båda också - hoppas att ni håller er kvar på banan nu när ännu en helg står för dörren - eller pågår för fullt! Jag känner mig så säker på att jag INTE skall ha någon alkohol hemma - för att riskera att hamna i Bib-träsket igen. När jag dricker nästa gång - när det nu blir - så kommer det att vara "ute". Det är inte min akilleshäl - utan det är hemmalullet/fyllan som har varit min svaga punkt. Pimplar dock vanvettiga mängder med kolsyrat vatten - den gamla Sodastreamern går verkligen på högvarv - risk för överhettning och härdsmälta? Har "arbetshelg" - vilket känns ganska bra faktiskt. Inte för att jag då slipper "drickadiskussioner" med mig själv - det har jag inga, utan för att det är så skönt att ibland ha ett par lediga dagar mitt i veckan. Skönt att få sin "helg" när alla andra arbetar.

Jag önskar måttlighet och ickedricka till er som önskar och kämpar för just detta denna helg, och andra dagar. Tänk på morgondagen - den KAN vara nykter och bakfyllefri!

Dag 3 och dividerandet är på högsta nivå. Vill vill dricka. Usch va hemskt att leva utan a. Kanske bara ska ta en kort period... trött på mig själv.

Ytterligare en nykter fredagskväll avklarad!
Jag tycker om smaken av rödvin o öl! Men finns dessvärre inte alkoholfria ok alt för rödvin! Nu kör vi iallafall alkoholfri lördag också. Två helger i rad vet ej när det hände sist ???

Att stressen gett med sig. Önskar dig allt gott & att bara få vila tryggt i ditt bara vara ☺

Bra att du tänker på dig själv. Gör det du måste för att vara stark i dig själv, välj din egen väg. Den kanske är krokig & ibland kantad av svårigheter men allt efter som tiden går blir den rakare & kantas av glädje & ny insikter som kommer stärka dig i ditt innersta att fatta rätt beslut för dig. Jag tror på dig ?

Jag vill dricka när jag är lämnad ensam! Jag har svårt att hantera ensamheten!
Och om/när jag har druckit bland vänner en stund sitter jag hellre ensam med mina egna tankar, men mycket för att jag inte gillar att sitta och snacka skit och skvallra!