Senaste kommentarerna i forumet

På jobbet, har ångest och andas tungt, vill bara vara ifred. Känner mig deprimerad. Nu vill jag ur det här alkoholhelvetet!! Idag är dag 1 utan alkohol.
Känns som att alla ser, hur trött och plufsig jag är i ansiktet, annars för smal. Jag vill krypa ihop i ett hörn och att jobbet lämnar mig i fred. :(

Hej Levande,
vad glad jag blir till morgonkaffet när jag läser att du funderar på att ge AA en chans (för din egen skull, de flesta av oss blev ditputtade ;)

"Funderar på om hela livet kommer vara så här nu, kamp om att hålla mig lugn och inte tåla dålig stress" - nej, kampen försvinner med tiden. Helt plötsligt märkte jag att kampen var borta. Kriget fanns inte mer. Jag stannade upp i stunden och grät av lycka. Där, på morgonen, förstod jag att jag fått någonting och att detta slag går att vinna. Det kommer du också att uppleva och i AA får verktygen att snabba på processen samt lära dig lite "fix o trix" om hur man står emot om ett tillfälligt sug skulle dyka upp längs vägen.

Idag väljer vi att vara nyktra tillsammans, en dag i taget ;)

Kram

Ja nu känns det allt bättre och bye bye till alla negativa tankar, omdömen och profetior! För det finns ingen som kan sia om vad som händer i framtiden eller hur?
Man tror att erfarenheten lär en olika saker på livets väg men det kommer hela tiden nya sanningar som man får ta till sig. Nya lärdomar som omkullkastar dom gamla sanningarna.
Livet är en resa och det känns så skönt att lära nytt och njuta av sol och vår!
Ja och nollan den har jag redan fyllt i för i dag.
Ska ägna dagen åt att läsa och begrunda vad som skrivs här inne.

Era kommentarer värmde en vilsen själ. Söndagar har alltid varit en jobbig dag för mig, mycket ångest, känslan av ensamhet, men jag tar nya tag. Och visst skiner solen idag. Ha en härlig måndag alla fina forumvänner!!!

Ingen fakta men några tankar från mig, tror det är bättre med en medicin man tar under en längre tid. Slippa ifrån flykt tanken och ta medicin på samma sätt som man gjorde med alkoholen. Att få en fast plattform och hjälp med att hitta lugnet i sig själv.
Dessa mediciner hjälper många och där vi är nu behövs all hjälp vi kan få för att ta tillbaka våra liv.
Några tankar över en kaffe/ kram och styrka till dig

Så fint du skriver går rakt in i hjärtat, tack för det

Varit en bra helg men insåg att det var så här det började med vinet varje kväll. Trött, ge allt på jobbet och att inte trivas hemma, nu kunde jag hantera det men fick känna hur skört det är.
Så det där skall jag inte göra om, utan hålla min plan om att hitta lugnet.
Nu ser jag fram emot våren och hoppas att jag lyckas hålla min väg och plan hela vägen.
Funderar på om hela livet kommer vara så här nu, kamp om att hålla mig lugn och inte tåla dålig stress.
Skall ta Äntligen fris råd att besöka AA när jag blir ledig och har tid, känns som det är nästa steg.
Så väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er hjältar som kämpar

Hej igen! Andra dagen utan A. Idag har jag haft enorma magsmärtor och huvudvärk, men har klarat av den iaf! Imorgon är det en ny dag och jag hoppas att jag mår lite bättre då!

...att man kan höra sina egna hjärtslag...
Det är mörkt och jag ligger i sängen en söndagsnatt eller rättare sagt en måndagsmorgon.
Alla sover i huset förutom jag, fönstret är öppet och man kan höra ett svagt sorl ifrån trafiken...långt långt bort i den audiella horisonten.
Jag är trött i kroppen men inte i huvudet, det pågår en tvekamp mellan kropp och själ.
Huvudet borde också vara trött, men som en nyfiken katt väntar den på nästa prassel i närmaste buske, vad händer?

Helgerna har gått i hundraåttisju, fattar inte riktigt vad som har hänt egentligen.
Irrat runt som en värsta adhd-unge på uppåttjack, det har verkligen gått i ett precis allting.
Har fått massvis gjort både nytt och gammalt, samtidigt som det har varit körigt på jobbet med mycket övertid osv.
Jo jag borde ha gått i taket för länge sedan, men på något sätt håller jag mig fortfarande helt fräsch, ja bortsett ifrån en del blessyrer på kroppen, plåster rivsår blåmärken och blödande sårskorpor, ja han är klantig också gamla gubben.
Kan pricka av en massa grejer, men har mycket kvar.
Har lagt prestigen åt sidan och satsar på kvantitet istället, man bygger inte för tid och evighet, om några år ändrar man på det i alla fall, det blir inte så mycket bränna hjärnceller på onödiga ting som inte spelar så stor roll om hundra år.
Det har gått inflation i kvalitetstänket och det mår jag faktiskt bättre av.

Förr behövde jag sätta mig ner med en öl i handen och begrunda mina prestationer och berömma mig själv, fasiken vad bra du är Berra brukade jag tänka, och då blev alkoholen någon sorts form för mig att koppla av och belöna mig själv med, att längta till.
Nu behöver jag inte rejsa till den belöningen längre, jo jag kan fortfarande belöna mig mig en kall öl efter avslutat arbetet, men...
Det är faktiskt en väldigt stor skillnad när inte självaste belöningscentrat blir påverkad av alkoholen, jag har inte ett mål av att bli påverkad av alkoholen...längre, ingen slutspurt där jobbet blir slarvigare mot slutet för man kommer närmare belöningen.
Visst f.n är det jobbigt att lära om sig, det är inte samma sak att belöna sig med en påse chips eller en chokladkaka.
Jag får belöna mig med att för en stund släppa verktygen sitta och eftersvettas och kanske sluta blöda ner det jag precis har byggt klart, bära in verktygen och ropa på frugan och invänta berömmelsen eller de tvekande orden såsom...nja, eller oooookey.
Det är aldrig kul när våra förutfattade meningar inte riktigt stämmer överens, hatar backjobb.

Men annars, älskar den här tiden på året, lite jobbigt att veta bara hur man ska klä sig...
Antingen klär man sig för att inte frysa på morgonen, eller....så klär man sig för att inte svettas på eftermiddagen.
Man kan aldrig få båda två.

Vi har i helgen öppnat stugan för säsongen, och vad tog det?, en timme kanske så stod frugan och suckade över min klädsel,
Du kunde väl i alla fall ha bytt om innan du skitade ner dina vardagskläder, har du tömt bajstunnorna i de där jeansen?
Jamen...jamen, då ville jag bara försäkra mig om att ingen hunnit vara där och bumlat med färska grejer, jag föredrar övervintrade avträden före det andra alternativet.
Men nej, brallorna var jordiga efter en elkabel som jag grävt ner igen efter att grävlingen varit framme.
Ibland önskade man att strömmen varit på över vintern, men då hade man fått gräva ner ett grävlingslik istället.
Det känns som om frugan har tagit över mammarollen för oss vuxna karlar, vi får fortfarande skämmas över att ha smutsat ner våra kläder trots att vi har passerat medelåldern med råge, men vi anpassar oss.
Kan fortfarande kaxa mig och fråga vad vi annars har en tvättmaskin till, men det kan röra till det i förhållningssättet till frugan de närmaste timmarna, så....vi anpassar oss och hukar istället.

Om någon frågar om det inte är tråkigt när man inte dricker längre, så kan jag bara säga...nej det blir lite enklare faktiskt.
Jag kunde ha varit lite halvfull som de tidigare åren och svarat, vill du byta?, jag kan tvätta dina kläder om du tömmer bajstunnorna,
Så klaga inte förihe,,,te.

Man hinner tänka efter...före, och det blir faktiskt väldigt mycket...smidigare.

Så det så!

Berra

Starkt jobbat! Vad härligt att kunna fira Valborg med en kaffekopp! Storhelger är ju extra svåra, men vilken kraft och motivation man känner efter man har klarat sig förbi "hindret" ! Skönt med det i ryggen!

Fortsatt lycka till på din resa!

Med killgänget, alltså. Landbandy på lördagar, kanske ;) Det kanske inte hjälper kvällarna, men då kan man ju umgås utan att dricka. Och samtidigt göra något bra. Eller något annat. Flipper? Jag vet inte, men det låter som att du behöver bryta ett mönster. Antingen med de nuvarande vännerna och/eller träffa nya.

Dejta är ju jättebra. Själv vågar jag inte sånt än, men samtidigt är det ju (om inte annat) ett sätt att träffa människor som man troligtvis aldrig skulle ha träffat annars. Kan ju även leda till vänskap. Och så har du ju pratat om att gå på AA-möten. Där är det ju flera på forumet som träffat numera mycket goda vänner. Som fattar precis.

Tror du lyckas navigera i detta och hitta en bra väg framåt!

Styrkekramar!

Förstår att du är orolig, men jag undrar om du försöker hitta en anledning att dricka... Gjort är gjort, det blir ju inte bättre om du dricker för att du tycker att det var för högt. Fokusera på att gå vidare, som nu. Det ordnar sig. Den där a-djävulen är en listig jävel. Vi har precis haft en riktig dust hen och jag. Han tyckte nämligen att jag hade en legitim anledning att ta till flaskan. Å jag höll med, det var klart jag behövde lite a. Det var synd om mig. Andra hade druckit i samma sits. Så jag tackade ja... Och fortsatte. Vet inte om det är lugnt ännu, men jag önskar verkligen att jag inte lyssnat. Det finns inget bra med att dricka för att döva känslor. (Men det behöver jag ju egentligen inte säga). Hoppas det går bra och att det är lite bättre än du tror.

Ja detta är ett underbart ställe i cyberrymden :) Du har gjort en lång resa. & ja rädsla är en bra motivations känsla. En dag i taget....

Söndags kväll. Känner ett lugn i kroppen. Det är skönt. Måste mobilisera kraft inför det som komma skall. Till veckan får jag reda på hur mycket promille jag hade när jag körde full :/ Är rädd för att det nog var väldigt högt. Det knyter sig i magen...... Usch. Får inte bryta ihop & ta till flaskan. Är ju impulsiv som fan. Är det väldigt hög promille som jag tror det är, är jag rädd att jag skiter i allt & super ner mig!

Varje kommun har en beroendeenhete där man får hjälp & stöd :) I min kommun får man 5 samtal gratis. Sedan eftersom det oftast behövs fler än 5 samtal. Får man råd hur man ska gå vidare

Klok som en uggla!, studenten :-) Ska ta dina råd under noggrant övervägande.

Känner mig för närvarande rätt stabil och mår bra! Att upptäcka att kroppen håller på att ta stryk och att jag blev så in i h... rädd, fick mig att omvärdera mitt liv en aning och just nu finns inte på kartan att dricka mer. Jag vet att det kommer jobbiga perioder, men nu har jag passerat en vecka med råge (Dag 11 imorgon) och har mått utmärkt. Jag ser att min kropp sakta återhämtar sig. Byxorna sitter en aning lösare och framförallt har skorna blivit större! :-) Märker att jag inte samlar på mig vätska längre och har börjat resan mot ett hälsosammare liv.
Rädsla är en alldeles förträfflig motivationsfaktor.

Jag kan inte sluta att förundras över detta forum. Man läser nya trådar skrivna av trasiga personer med både alkohol- och familjebekymmer. Det tar inte lång stund innan dessa personer är aktiva och hjälper och stöttar andra! Det är alldeles fantastiskt. Tänk om samhället i allmänhet hade fungerat på samma sätt. Jag försvann härifrån för några månader sedan och genast när man är tillbaka finns ni där. Både gamla vänner och nya.
Trotts alla egna demoner och bekymmer hjälper och stöttar man andra.
Det här forumet består av en hel massa livräddare.
Jag kan bara ödmjukt tacka er alla!

/Z

Fick veta att depression kan vara en bieffekt av antabus så det vågar jag inte. Men nu måste jag ha hjälp :( Kan man gå i terapi mot alkoholberoende?! Det vill jag!
Ska kolla upp!
Tack!

Terapi, antabus och andra dämpande mediciner kanske kan hjälpa dig. Kontakta beroendemottagning eller be VC om hjälp.

Läs här också. Finns många bra tips här.

Kram

Jobbig känsla, jag vet men Ensam är bara en känsla, en av de starkaste genetiska instinkterna vi har och skapar stort stresspåslag.

Hoppas du kan vända på tankarna och slipper känna så.

Det låter sunt. Serotoninet är inblandat i mediciner för pms , Depp, alkoholberoende och obalanser psykiskt så det är väl en bra början, tänker jag.

Premalex tex som kan ätas periodvis eller hela tiden kontra Setralin... Någon som vet om det spelar ngn roll vilket?

Kram

Tösabitar. Upp på hästen igen! Mot solnedgången och vidare ?
Kram

att själva diagnosen är bara ett sätt att försöka kategorisera, hitta ett sätt att dela upp människor osv. Visst, viktigt för sjukvården att ha rutiner.
Men det är vi som äger kraften och bara vi kan hitta ett sätt för att leva som passar oss.
Jag har diagnostiserad mig själv. Det var faktiskt inte så himla svårt, ganska självklart.

INTE ensam. Det är två olika saker.
Att känna sig ensam och att vara ensam.
Kram på dig, jag är här :)

Orkar inte börja om...

Kollat in olika tillstånd och diagnoser och hur de kan diagnostiseras, samverka och behandlas. Risk för fel och osäkerhet här måste vara stor om inte läkare är väldigt uppdaterad och nyfiken på bredden. De flesta har ju sin favoritdiagnos... Medicinering väldigt olika så hur ofta blir det rätt?? Måste nog vara påläst själv. Så lägger man till high sensitive, hormonsvängningar, överkänslighet mot progesteron som någon läkare nämnde, traumatiska upplevelser, anknytningsbrister, långvarig alkoholanvändning, långvariga och höga stressnivåer, PTSS och en taskig relation med en som har sina problem och historia. Hur ska man reda i detta samtidigt som jag tror att det verkligen går att få hjälp som ger stöd för allt och helheten för att balansera upp, komma vidare, bli stabilare och få lugn, lämna grejer bakom sig...

Lite länkar:
http://psykiatrin.blogg.se/2014/july/premenstruell-dysforisk-storning-p…
http://pms.se/pmds-en-svarare-form-av-pms/
https://www.sahlgrenska.se/w/e/emotionellt-instabil-personlighetsstorni…
http://www.vetenskaphalsa.se/wp-content/uploads/2010/11/ForskningensDag…
http://bipolar.forum24.se/bipolar-about11850.html

Du är ett föredöme rabarber. Positiv läsning. Vilka kliv du tagit.