Senaste kommentarerna i forumet

Shit hoppas allt e bra med dig. Och va smart o ta me sig en flaska olivolja vem nu det var :)

Fy fan vad nöjd jag är! Igår blev jag erbjuden champagne och det händer ju inte så ofta.. Kände en liten tvekan först, skulle jag ta mig ett glas... Tänkte sen nej aldrig i helvetet att jag förstör min nykterhet pga det! Så jag sa nej tack drack Ramlösa (tack rabarber) för det tipset! Så idag är jag så tacksam att jag inte gick på första impulsen utan istället tänkte igenom mitt beslut!! Klappar mig själv på axeln för den!
Ha en solig dag och kämpa kämpa

Hej allesammen! Registrerade mig idag. Bakis 28-åring.
Precis som Allva med flera i denna tråd vill jag dra ner på drickandet, inte sluta helt. Det måste ju gå på något sätt! Tack Sisyfos för bra tips!
Jag dricker mig full varannan dag ungefär, blir galen på mig själv i bakfyllorna. De dagar jag vaknar nykter och känner mig fräsch börjar jag, smått undermedvetet, planera för kvällens öldrickande. "Om man skulle nöja sig med ett fyrpack folköl ikväll kanske? Bara jag inte dricker mig full är det väl lugnt."
Men det går alltid åt pipan.
Att bli medlem här är det första och enda steget jag nånsin tagit. Funderar på att påbörja förändringen med en vit månad. Få lite tid att tänka och lägga upp en strategi. Har haft några få kortare nyktra perioder tidigare.
Det kommer bli jävligt svårt. Jag har 30 flaskor hembryggd öl som står och retas med mig i skafferiet. Jobbar i den mest alkoholiserade branschen av alla - restaurang. Och spelar rock och krökar med mina vänner två gånger i veckan.
Herrejisses, ok, nästa öl 1 maj!
Puss på er.

Hej NS! Hur mår du och hur går det?

Tänker styrka till dig om du behöver!

... att bestämma dig för två månaders uppehåll! Under den tiden samla tankarna, analysera varför du dricker, känna efter hur det känns och väga det till hur det mot hur det känns när du dricker.

Det låter ju dock, som så många av oss andra här på forumet, att det är svårt att hitta till att kunna dricka lite ibland. Det är väl en insikt man måste komma fram till själv. Och många, kanske som jag, har insett att när man har varit vinfri ett tag att fördelarna överväger nackdelarna så galet mycket. Jag kan inte motivera alkoholen i mitt liv längre. Jag sover bra, ångesten är borta, jag har så mycket energi som jag kan använda dels för mig själv och mitt egna välbefinnande, dels för mina barn, vänner och familj. Det är som att "komma ut på andra sidan". Och jag vet att jag inte kan dricka "normalt". Jag kommer att sakteliga eskalera tills jag är tillbaks till ruta 1. Det har tagit mig ett tag att komma fram till detta. Och visst kan det finnas en sorg i det, men jag känner som sagt att jag har fått så mycket positivt med att vara vinfri att jag inte vill släppa den känslan.

Men igen, bra att du tar en paus nu. Starkt beslut! Ta en dag i taget och känn efter. Det är ju tufft i början, så håll i det tills det börjar vända.

Lycka till!

Så glad för din skull, bra jobbat

men mitt största problem är att jag dricker hemma själv, även om jag dricker mycket på fester med, fast det har bivit bättre, både hemma och bortadrickandet.

Skall läsa dina ord varje gång jag tvivlar och tycker livet är pest utan vin.
Så tack igen för dessa ord som ger sådan styrka till oss som är på väg❤

Hur går det för dig? Jag känner igen mig i din berättelse och har tagit hjälp. Min resa börjar i morgon. Ska nämligen till ett behandlingshem. Kram! ❤️

Tack för dina inspirerande ord! Härligt att läsa om din resa och ännu en gång få motivation att fortsätta kämpa.

Tack för att du delade med oss!

Bra gjort på festen Vinärgott! Var det svårt?

Hej Lovinglife!
Min helg har varit nykter, hur var det för dig? Nu kommer jag inte ha några problem på ett tag, tills nästa tillfälle att"fira" kommer, om ett par veckor när vi ska gå ut och äta middag, födelsedagsfirande. Risktillfälle. Jag ska försöka hänga kvar på detta forum och fortsätta skriva då och då, anstränga mig för att inte glömma, inte luta mig tillbaks. En vecka, en månad i taget. Tänk vad skönt det vore att för alltid slippa dagen efter-ångest (eller snarare veckan efter-) och minnesluckor.

Jag blir så glad av att läsa detta, Du förtjänar att må bra.

:)

Helgen har bjudit på ett otroligt sug som jag föll för. Besviken på mig själv, men min rådgivare har sagt att jag får räkna med det.
Men ändå ett bakslag. Såg en bra bild på facebook som gick ut på att man måste misslyckas många gånger för att lyckas.
Det är väl så, men är ändå hård mot mig själv. Hur går det för dig Flärpen?

Tack Mt för ett underbart program ❤ och Christoffer så avundsjuk att du gjort detta, nu kommer min hjärna vara upptagen med detta.
Andreas jag tror att vissa bråk måste man ha, men tror lyckan till ett bra förhållande är att verkligen bry sig om varandra. Där dödar alkoholen och känslorna är inte längre äkta.
Tyvärr så är jag och mannen på två helt olika platser i livet och börjar tro att mitt nya jag skrämmer honom.
Men vi får ta ansvar var och en för våra känslor och beslut och jag gett honom alla chanser.
Så inga mer bråk utan vill han springa ikapp mig så blir jag glad, om inte får jag leva med det.
Bollan detta är svårt och ledsamt, men känner mig stark i att inte låta honom dra med sig mig.
AlmaAmanda jag hoppas du slår följe med mig❤
Kunde nästan tro att jag blivit frälst för känner mig så trygg i mig själv och gör saker utan drama.
Hämtar min kraft här och i skogen, ni ger så mycket styrka genom att dela på denna sidan ❤
Så är en liten bit på väg och väljer att vara nykter idag/kram och styrka till er hjältar

I botten av oss finns glädjen & ljuset. Det gäller som du skriver att hitta själva tändaren. Inte bara undvika demonerna. Det blir ju så tråkigt & tröttsamt i längden. Men att finna styrkan i att det är jag som styr. Jag kommer att få utmaningar i brottningskamp vem som skall ta hem ronderna. Men det får bli en match i taget.
Du skriver & jag ler. Så gott att läsa.

Instämmer till fullo!!
:)

Idag var jag extremt bra att lura min hjärna. Jag tror att ibland, som alkoholist överanalyserar man och över interpreterar och fastnar i onödiga tankerutiner.
Faktum är att jag är alkoholist. Varför?
1) Jag hade otrygg uppväxt med en mycket traumatiskt händelse som resulterade i ambivalent anknytningsmönster
2) Jag ärvde MAO-A genen, en lång variant, som hos kvinnor ger högre känslighet för miljö, benägenhet till depressioner, alkoholism, men också kreativitet och möjlighet att lösa problem på oväntade sätt
3) Min nucelus accumbens i hjärnan och tillverkning av dopamin har blivit riktigt rubbade av alkoholen på senaste tid.

Jag kan inte bara sluta dricka och lämna min kropp utan alternativ. Jag vill hjärna leva utan alkohol, men jag vill inte bli glad bara för det att jag inte är bakis. Jag vill leva fullt ut, känna meningsfullheten, glädje, pirrande känslor och so on.

Ingen kan förändra mitt liv, bara jag själv. Ingen kan berätta för mig vad mitt belöningssystemet gillar, jag kan bara upptäcka det själv.

Vi är individer och svarar olika på olika stimuleringar. Jag vet 100% att jag inte reagerar på godis, avskyr choklad and blir aldrig beroende av dataspel.

Vad är det som funkar då? Hårt träning verkar få igång mitt belöningssystem. God mat. Utmaningar i arbetslivet, men inte såna som är för påfrestande. Uppskattning av andra människor. Kroppslig kontakt med andra människor. Smekningar. Fotmassage. När någon borstar mitt hår. Doften av nybakad bröd, apelsinblommor och en del andra dofter. Musik. Varmt, doftande bad. Skratt. Beundrar av andra människor. Färger. Blommor. Spännande böcker.
Att brodera. Att retrahera och låsas att jag är barn. Att köpa kläder (farligt, farligt!).

Så, det gäller bara att sätta igång och lura jävla nucleus accumbens, för att så idiotisk gammal del av min hjärna kommer inte att bestämma över det hur JAG vill leva.

Så, det är bara att sätta igång och stimulera min hjärna, ha ha.

Usch, denna ångest.. Har så många tankar just nu men vet inte riktigt själv hur dom hänger ihop ännu. Har slarvat med min antidepressiva så jag hoppas att det bara beror på det, att ångesten snart går över igen. En månad sen idag jag förlorade en nära familjemedlem, känns som att livet bara är en mardröm just nu. Låter bli att tänka på det, för jag förstår inte hur jag ska kunna hantera att ha förlorat någon som jag stått sida vid sida i nästan 23 år. Ofattbart. Oroar mig bara för när den dagen kommer när det faktiskt hinner ifatt mig och jag förstår vad som hänt.. Nog om det, nu blir det läggdags igen, dag två som nykter avklarad utan problem. Skickar massor med kärlek till er alla här på forumet! ?

Hej på er forumvänner,

Det var ett tag sedan jag var inloggad på forumet. Jag har följt er, mer eller mindre varje dag, men jag har varit alldeles för trött för att skriva egna inlägg. Just nu har jag diverse husprojekt på gång. Arbetsdagarna har varit långa. Jag har, mer eller mindre, stupat i säng på kvällarna. Man är ju inte lika ung och stark som man en gång var. Det är förvånansvärt hur pass lätt det är att hålla suget borta när man är 100% aktiv med andra aktiviteter. Nåväl, efter kommande vecka ser jag ett slut på projekten och då gäller det att vara fullt vaksam igen.

Jag "firade" två månaders nykterhet i fredags. Inte så mycket att hurra för men det känns ändå som en helt OK period (till att börja med). Det går något bättre för varje dag men vis av min erfarenhet vet jag att faran kan komma smygande fortare än kvickt.

Min andra anledning att "fira" är att jag nu varit fri från insomningstabletter i över en vecka. Eftersom jag, liksom många andra alkoholister, haft en panisk skräck för att inte få sova tillräckligt mycket har jag använt insomningstabletter mer eller mindre konstant i över 10 år. Inga mängder, som mest en tablett om kvällen. Denna dos trappade jag dock ner till en halv under någon vecka, sedan en kvarts tablett i ytterligare en vecka och nu tablettfri sedan över en vecka. Det känns minst lika skönt som att hålla sig ifrån A.

Tyvärr har jag ytterligare en last som jag inte kan ge avkall på ännu. Jag snusar något alldeles kopiöst. Konsumtionen just nu är säkert väl över en dosa per dag och har tilltagit efter min avhållsamhet. Den dag kanske kommer när jag kan ta tag i snuset också men just nu är det inte läge.

Sköt om er alla ni tappra och beundransvärda kämpar/Tjalle

Hej, det finns ingen hejd på mitt drickande längre när jag dricker, kanske två ibland tre dagar i veckan, jag vill ta ett par glas vin, det blir många fler, jag undanhåller antalet även från mig själv
Igår var jag så onykter så jag har minnesluckor, jag har erkännt för min man och jag har allt stöd från honom han ska hjälpa mig, men jag måste göra det. Det värsta är att jag skulle till jobbet i morse och dit kommer jag endast om jag kör bil???Hur tänkte jag?? Inte alls....jag körde och planerade vad jag skulle säga om polisen tog mig, men om jag hade kört på någon då??? Usch jag mår så dåligt av att tänka vad som kunde ha hänt.
Jag önskar att jag kunde hålla mig till ett, ett par glas vin och god mat med min man, så vill jag att det ska vara, men HUR kommer jag dit?
Jag hittade er, finns det någon som kan ge mig råd, jag har bestämt mig för att inte dricka en droppe på två månader, till att börja med, tänker jag rätt????
Ångest kommer jag att ha, men inte mer än det jag känt idag
Allt gott ❤️

Riktigt bra skrivet!
Hjälpte mig att tänka ...

Tänkte på dig i dag på promenaden i eftermiddags. Tänkte just om du besökt "hålet" eller om det var ngt annat. Skönt att du är tillbaka. Det hjälper i alla fall mig att hålla tankarna i den riktning jag vill. Har varit så trött också. Idag helt omänskligt trött efter 16. Orkade knappt släpa mig runt i affären. Funderar om det är ljuset, jobbet, kraven, för lite sömn... Fick lägga mig och vila och skippa det jag tänkt hinna med. Försöker mota tankar om otillräcklighet borta. När jag läste om PAA, så finns kanske en del av förklaringen på varför jag inte riktigt orkar med det vanliga tempot, i det.?

Du har orkat så mycket och antagligen stoppar du ner behov och känslor i en byrålåda för "viktigare" prioriteringar? Behovet av att bara bli tom, få tyst, inte känna något alls är starkt när jag bygger upp inre dämningar...

Visst mår man verkligen skit av att dricka! Jag hade nästan glömt hur det känns att vara riktigt bakis. Vidrigt!

Bara att fortsätta, en dag i taget och fokusera på hur vi kan hantera tröttheten bättre, eller hur. Det kommer att gå bra. Var rädd om dig.

Kramar ???

Tror att jag just nu har varit med om den jobbigaste månaden i mitt liv. Och jag har tyckt att jag behövt alkohol ibland. Druckit, inte så där okontrollerat som förr utan lite "lagom", men något mer alkoholfixerade den sista veckan. Men så nu till helgen tillbaka till hela gamla beteendet. Smygande, bälga vin så att det tar slut. Tvingar mig att dricka, det smakar illa, men det ska ner.., så sjukt, sjukt trött var jag i helgen. Blev kanske det av att dricka, eller så var det därför jag drack från början. För att jag var så trött. Och idag vaknar jag upp i en mardröm om att jag försöker gömma flaskor och blir upptäckt. Och jag känner mig så trött, så trött. Tillbaka i obehagskänslan i kroppen. Lätt huvudvärk, nej fy sjutton. Jag vill verkligen inte tillbaka dit. Ska inte köpa hem nåt mer helt enkelt. Jag vill verkligen inte ha.

Vad skönt att du är tillbaka. Och vi har samma erfarenhet av Alkoholdjävulen vi två. Har haft en date i helgen. Men idag fick jag en sån enorm Flashback på hur jag mådde, hur trött jag var, hur orolig, hur skamfylld. Nä för tusan, jag har lämnat det livet bakom mig. Herregud! Vad är det som gör att man dras dit egentligen?