Senaste kommentarerna i forumet

...när man kommit upp ramlar man ner och så börjar man om tills man är uppe för att ramla ner...i eftermiddag kom ett sånt sug över mig. Det intressanta var att även min man sa att han var sugen. Men här hemma finns nu inget så det gick inte att falla tillbaka vilket kändes skönt. Så nu ska jag somna och har då haft en helt vit helg där jag hunnit massor som jag aldrig skulle klarat med alkohol i kroppen. Tackar mig själv för bra beslut denna helg. Och tackat Sisyfos för hjälpsam o uppmuntrande kommentar - det betyder så mycket!! Nu fortsätter vi med en dag i taget! Sov gott nu ni andra hjältar här!

Du har en inbyggd antabus, är nästan avundsjuk på dig. Jag mår ibland skit dagen efter jag druckit, ibland märker jag ingenting

Tror med det kan va bra me jobbet, då jag skulle rekommendera att bara prata och umgås med folk så mycket som möjligt när man känner sig ensam. Hunden funkar bra som det för mig, alla stannar o ska prata med en när man har hund och det hjälper mitt mående att bli om inte bra iallafall bättre.

Svek mig själv och drack i helgen.
Värker av ensamhet i hjärtat,
vill inte må så här dåligt?
Blir nog en sömnlös natt inatt.
Någon som har några råd för att fly eller bli av
med ensamhetskänslorna?
Skulle bara vilja ha någon som satt bredvid i soffan och bara var där.
Känns jobbigt att gå till jobbet imorgon men kanske bra o tänka på
något annat.

Igår var jag ute
jag tog alkoholfritt vin
de andra drack men förstod jag hade köpt utan alkohol. Ingen reaktion, vilket glädjer mig. Jag funkar bättre utan. Mår bra idag, bättre koll och ingen ångest.

Det räckte bara till 2 glas o nu e ja nykter igen, mådde bättre för stunden, men nu mår jag skit igen. Tror jag har hittat min sårbarhet för a, det e när ja har varit någonstans o haft kul o druckit mycket, då vill jag gärna fortsätta det höga alkoholintaget och det roliga. Ungefär som en semesterdrickare lätt tar med sig den dåliga vanan även efter semestern.

Det är kanske är så att det är för jobbigt att prata om döden och därför värjer sej med alla medel.
Men det lämnar en så fruktansvärt ensam. Det är ju inte så att jag hoppar på första och bästa och kräver att få prata om döööööden, jag valde min syster för att jag hoppades på att hon skulle klara det. Det gjorde hon inte, så förutom pelargonior fick jag även lite goda råd om att " rycka upp mej".
Det smärtade !

idag är det söndag och jag tänkte vakna upp i morgon utan baksmälla. blir en bra start på veckan.

Det går inte särskillt bra för mig, därför jag inte har skrivit på ett tag, den här sidan verkar tyvärr inte hjälpa. Mår skit me, känns som jag har blivit misshandlad på insidan, vet inte varför. Nu sitter ja o dricker ett glas vitvin som min morsa lämnade kvar här efter förra middagen, var det ända ja hade. Och det känns faktiskt bättre, tyvärr. Kännt sån jävla skamm på senaste tiden då jag varit full på ställen jag verkligen inte borde vara full på. Vet inte om det e våren som gör det eller alkoholen som gör att jag hela tiden måste ha den för o inte må skit. Jaja tänkte bara lämna en liten rapport, och förlåt för att jag skriver när jag dricker, kan bara inte mäkta med det när jag inte dricker.

Lessen o höra om allt som händer runt dig Sisyfos.

Självmord är inte smärtlöst, när du lämnar alla med smärta.

Ja, LillPer. Du undrar hur man förklarar att man vill dö. Jag har nyligen fått höra en sån önskan från en anhörig (inte den sjuka). Nu tror jag inte riktigt att den var så allvarligt ställd som den önskan som du vill framföra. Men man blir bottenlöst förtvivlad av att höra något sådant. Döden är inte spännande. Döden är definitiv och jag grips av panik att aldrig få träffa personen igen. Aldrig få just den tröst och den hjälp som bara den personen kan ge. Aldrig få skratta tillsammans. Att denne inte ska få uppleva viktiga händelser i livet. Så för mig finns bara ett svar på den frågan:
NEJ, du kan inte dö. Jag accepterar inte att du känner dig värdelös och att du tycker att du inte fyller någon funktion. Jag håller inte med. För mig är du betydelsefull. För mig är du viktig. Jag blir förtvivlad när jag hör att du inte tror att du orkar med längre. Jag klarar mig inte utan dig. Jag tror heller inte att det måste vara så som det känns just nu. Du kommer att hitta en väg som gör livet värt att leva. Ett är att sluta dricka.
Vi känner inte varandra, men jag tror ändå att dina anhöriga skulle se det på samma sätt. Och jag har läst dina inlägg härinne. Du verkar vara en fin människa LP. Det kommer dagar när det känns bättre. Håll ut! Be nån hålla om och håll i din nykterhet. Kramar!
Och du också Flinga... Om du vore min syster skulle jag kanske också i desperation prata om pelargoner. Jag klarar mig inte utan min syster. Kramar till dig med!

Bra, jag hoppas du får hjälp. Det kändes lite uppgivet, det du skrev.
Kan du inte vara ärlig mot arbetsgivaren? Å den frågan ska komma från nån som inte ens vågar vara ärlig mot en läkare med tystnadsplikt. Det är alltid lite lättare att fundera över lösningar till andra. Men jag hoppas verkligen att du får lite stöd i det här.

Jag har skickat in lite ansökningar, så har en problemlösningsstrategi. Men är fortfarande helt obehandlad för alkoholen. Har varit lite desperat så förra veckan var jag nära att ringa vårdcentralen för att få ngn medicin, naltrexon eller ngt annat, sen kände jag mig lite bättre så har inte gjort det ännu.
Jag måste byta vårdcentral igen, kan inte ta mig till min förra sen jag blev av med körkortet, så det känns lite jobbigt att starta upp ngt nytt.
Ja, det gäller att undvika att dricka så pass länge att suget avtar. & det är det jag aldrig klarar. Men du har rätt i att jag har ju inget att förlora såattsäga, kanske ringer och bokar tid imorgon iallafall.
Kramar till er båda forumhjältar, leverjag & sisyfos!!♡♡ Ni är bäst!

Å så tycker jag att det är! Folk är varma och fina. Sen finns tillfällen härinne när folk blir irriterade, ledsna och arga och då blir det ibland bråk. Folk stormar ut i affekt och drämmer igen dörren med inte alltid så väl valda ord innan. Känns alltid lika tråkigt. Precis som i vanliga livet.
Det var och en kan göra är att ta ansvar för sitt eget agerande och göra lite välvilliga tolkningar av andras inlägg. Inte känna sig påhoppade och inte genast hoppa på.
Lättare sagt än gjort, men det är väl det jag har lärt mig av de "bråk" som varit här.
Det är ett forum med folk som inte alltid mår så bra och vi som har varit här ett tag har också "lärt känna" varandra lite och har utvecklat en jargong. Å det kan kanske kännas jobbigt att stå utanför det när vi sätter igång och man inte fattar. Det bildas grupper och vissa passar bättre ihop än andra. Man kan faktiskt välja att kommentera de trådar/användare som man känner sig bekväm med och strunta i de andra. Det är ett val man kan göra. Så jag tycker att du ska fortsätta att hänga här och ta ansvar för ditt- dina reaktioner och ditt agerande. Vet inte om farmor råkade ut för något utanför forumet också och i så fall får man väl fundera över vad man skriver och om nån i ens närhet kan tänkas använda det man skriver här för att skada en. Annars får man, tycker jag, låta andras kommentarer stå för dem. Kanske får man höra saker man inte vill. Man kan välja att lyssna, man kan välja att tycka att någon har fel. Man har ett eget ansvar för sina egna reaktioner. Jag har blivit lite irriterad härinne på folk som tyckte att jag inte borde dricka ..., och det sa nog mest om min egen mognad i den frågan då. De flesta skriver inlägg i ren välvilja och det ska man också komma ihåg.

Jag har sökt hjälp via kommun & landsting istället och det har inte varit framgångsrikt. Kommunen betalar inte ngn behandling sålänge du har anställning. Efter alla försök var jag ändå tvungen att ha samtal med chefen om rattfylleri mm. (Eftersom jag blev av med körkortet) Hon ställde inga frågor om mina alkoholvanor. Nu kommer jag antagligen (får se vad tingsrätten dömer) få tillgång till program på ena eller andra sättet via kriminalvården.

Att förstå sig på sig själv är verkligen inte lätt. Inte ens när man inte dricker. Jag kan ju räkna till 10,5 mån nu. Såg att du hade problem med räknandet. Mina 10,5 mån har ju heller inte varit helt vita och inte heller fria från rejäla dikeskörningar, så jag hade samma problem som du där i början med hur jag skulle räkna. Känner nu att jag visst snart kan skriva 1 år, för det var ändå den 9 maj jag bestämde mig. Skitsamma, känner jag nu, men då var ju själva räknandet viktigt och jag var lite avundsjuk på folk som kunde skriva dagar.
Beteendet blir än svårare att förstå när det kopplas till alkoholen. Såhär i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur jag hamnade där... Eller jo, jag kan absolut förstå. Dricker a-fritt nu istället när beteendet tar över. Det är klart att det skulle vara bättre att kunna kontrollera beteendet, men det är en enkel väg ut känner jag. De här månaderna har varit väldigt spännande och man lär sig väldigt mycket om sig själv. Tycker att du verkar ha kommit så långt på den här tiden. Ha en bra söndag!

Jo, om arbetsgivaren vet om att man behöver avsätta tid för det underlättar. Själv hade jag långt att åka & var tvungen att trixa & ändra med tider osv.

Fast ni har nog inte ätit lika mycket som jag även om ni slår ihop allt erat.

Jag skulle ha kunnat äta finska pinnar dygnet runt utan att skölja ner med något, jag har ätit allt och vad som helst dessa 7 dagar utan snus.

Det är skrattretande.
Från det ena beroendet till det andra Hej och hå.

Skulle inte förvåna mig om jag nästa år den här tiden tjatar om att jag har börjat löpträna.

Vad som helst verkar vara möjligt nu.

Skönt att skratta åt sig själv.

Lena, nu är det strax påsk, hoppas du har koll på den pippigula vasen :)

Vad vill du ha i ditt påskägg?

KRAM

Det gör ont att läsa.
Riktigt ont.

Kram till dig

Finner inga ord till tröst, men skickar mina tankar till dig, kram till dig

Tack, tack fina forumvännerna.
Det hjälper mycket att ni skriver om era erfarenheter och annat. Jag vet att några kanske tycker att det är jobbigt att höra eller läsa och att det här är ett forum där man pratar om alkohol. Men som LenaNyman skriver, jag väjer inte och då kan man inte gärna lämna det utanför.
För just nu så är det som ett hål i kroppen som jag så gärna vill fylla. Har ju slutat med alkohol, så nu är det chips och godis istället. Det gör inte känslan i kroppen bättre direkt. Uppblåst och illamående. Måste hitta några sundare sätt att hantera känslor helt enkelt.
Tänker att det är så för många av oss egentligen. Suget vi pratar om är säkert till viss del fysiskt, men för min del är det just nu väldigt påtagligt att det är psykiskt. Jag blir illamående när jag tänker att jag häller i mig en flaska vin. Jag tror ju inte att det skulle stanna vid ett par glas och det gjorde det ju inte sist heller. Å känslan efter en flaska vin är ju inte nåt jag eftersträvar. Men visst finns det en längtan att komma bort. Det är suget för mig. Nu får jag stanna här med mig själv. Får lite lindring av era ord faktiskt, för de får mig att gråta. Tack och stora kramar till er. ???

Om man/jag går in i denna känsla som nu uppfyller kropp o själ efter ett par nyktra dagar och god nattsömn förstår man/jag inte hur man/jag kan/kunnat göra något annat val.
Det är inte helt lätt att förstå sig på sig själv, eller vad säger ni?
Tänker på vad Levande skrev i sin tråd: lugnet har blivit hennes nya drog. Hörde en annan som sa att andning/djupandning r hans nya beroende.
Beteenden går ju inte bara att tas bort, de måste ersättas av något annat.
Just nu jobbar jag hårt med mina händer o kropp börjat annars skulle gått o varit småborta o bedövat frånvarande. Det kommer jag ju inte orka jämt så andning o medveten återhämtning är nästa steg att grunna över. Denna vecka inte haft ro till mindfulnessträningen dom jag tänkte återuppta. Få se om det finkar bättre denna vecka.
Men en dag i taget - en nykter o närvarande dag.
En vit söndag till mig och er! Kram!

Ha det bra på jobbet, jag jobbar vidare här med allt som kallas "fritid". Kram!

Ja, lugnet i kropp o knopp är fantastiskt. Att inte behöva rädslan för vad man inte minns att man kanske gjort.
Man kan aldrig ändra nån annan, ledsamt att mannen inte väljer samma väg som du, men du får göra som du skriver. Skriva om vägplanen lite när du nu får resa på egen hand. Vi andra finns här! Vi som reser som du i o mot fortsatt nykterhet.
Tack för att du finns här o stöttar. Jag följer dig tillbaka.
Hörs sen! Kram o styrka tillbaka<3