skrev Levande i Sanningen
Mina nya morgonrutiner, ut med hunden och sen kaffe och läsa här. Blivit som mitt sätt att hämta kraft till dagen att dela med och motgångar er, är min biljett till ett bättre liv.
Bor så att AA inte är något alternativ för mig annars tror jag att det vore något för mig, men har föreslagit mannen det som reser mycket.
Tror inte han går dit men det är ju hans val och försöker att inte ta på mig hans problem utan låta han välja själv.
Är stressigt på jobbet just nu, så visst hoppar spöket fram och viskar vin i örat. Känns som om det blir lättare för varje gång att stoppa, men vet hur skört det är.
Försöker behålla bilden av de första vita dagarna skakig, svettig, hjärtklappning och en ångest som man nästan kunde ta på.
Sen dagen när man vaknade och njöt av att sovit och mådde bra.
Man skulle kunna stoppa känslor i en burk, ta fram och känna det skruva på locket och ställa till baka på hyllan. Som mormors skafferi med syltburkar, man öppnad och kände lukten av hallonsylt, lukten av sommar mitt i vintern
Vilka kloka beslut man kunnat ta då.
Så väljer att vara nykter i dag/ kram och styrka alla hjältar
skrev Sundare i En dag i taget
Ja det gör vi! Tack att du är med!
Kram!
skrev Sundare i Hur ska jag få igång kicken till förändring?
Åh så bra att du nämnde detta! Det stämmer på pricken med mina anledningar till alkohol. Inte så ofta fysiskt 'lonely' men psykiskt.
Du gav mig en nyckel här, tackar dig så mycket!
En annan sak jag lärt mig är att det är svårt att bara ta bort ett oönskat beteende. För att lyckas krävs att man ersätter beteendet med ett annat, mer hjälpsamt beteende.
Ha en bra dag, vit sådan!
skrev Sundare i Limbo.
DU har ett tungt lass kära Norskan. Jag har lärt mig att "det går att äta en hel elefant om man tar en liten bit i taget". Så små små steg i taget o i lagom takt så det inte blir övermäktigt!
Önskar dig en dag lite lättare än igår!
skrev linn i En dag i taget
Hupp Hupp! Nu tar vi en dag till!
Kram!
skrev linn i Limbo.
Blir så ledsen att läsa dina inlägg, hur du mår och hur ont du har Jag tror en bra inställning är att sova så mycket du kan, att kroppen får återhämta sig - ta en dusch, kanske en nypa luft och sakta men säkert återvänder livet och du orkar lite mer. Bra att du börjat på en lista - det har jag också gjort - saker som jag inte orkat med för att jag varit för bakis - baka, lära mig nya recept, plantera blommor m.m.
Vi finns här för dig! Kram
skrev Eva Helena i Hur ska jag få igång kicken till förändring?
Tack för det rådet. Det hade jag inte ens tänkt på. Det är ju mycket socker i alkohol och det är vanebildande. När jag skär ner kommer jag att vilja ha annat socker. Det är ingen kris men ens kropp är komplicerad och litar på att den får det som den förväntar sig. Jag har lätt för att gå upp i vikt.
En annan sak som naggar mig är att jag kanske vanedricker därför att jag är trött, ensam och inte har något annat speciellt att göra när jag kommer hem efter en tuff arbetsdag. Inom AA pratas om "HALT" som ett varningstecken dvs att vara hungry, angry, lonely and tired. Jag är när jag kommer hem runt och efter 19:00 känner jag alla av dessa tillstånd förutom angry. Situationen blir som ett ekorrhjul. När man är trött, hungrig osv har man inte mycket ork att förändra situationen. Frågan är vad jag kan förändra för att bryta det mönstret?
skrev Sundare i Alkoholen och jag.
Ja ibland behöver man kanske bli sådär skraj för att vakna upp. Alkoholångest är inte roligt!
Läser och hejar på Skriet, starkt att du sa Nej!
<3
skrev Sundare i En dag i taget
Sovit som en klubbad säl igen. Intensiva drömmar men inte obehagliga.
En vit dag i taget, nu tar jag min femte dag. En utbildningsdag väntar, skönt att slippa att samtidigt grubbla över varför jag drack så mycket. Nu kan jag bara lyssna o lära utan störande brus i skallen.
Fin dag till oss alla som kämpar här i detta nu! <3
skrev Skriet i Upp o ner (fd Ensamt)
Heja dig Zinga!!
Grillchips var väl ett utmärkt alternativ!? (Nu blev jag sugen?)
Jag vet vad du menar med att man inte riktigt vet vad det egentligen som drar, är det avslappning man behöver, är det faktisk alkohol som hjärnan vill åt, eller är det nåt annat? Tror du är på god väg som frågar dig själv det! Och tror att det var jäkligt bra att du inte drack, annars hade det antagligen gjort dig nedstämd och besviken längre.
För mig har det vart svårt att vara lite mer som Alfons Åbergs farmor, och acceptera att saker är lite tråkigt ibland. Man glömmer lätt att det är en del av livet. Ledsen, deppig, skitdagar, det kommer man ha med eller utan ett glas vin. Igen, jättebra jobbat, hoppas du känner dig stolt och ger dig en klapp på axeln när du vaknar imorgon?
skrev Skriet i Alkoholen och jag.
Tack för era kommentarer! Det blev inget vin på fredagen, men jag hade det jättemysigt ändå och somnade med man och hund framför tv:n i soffan med Colaluddiga tänder? Detta är mitt nya projekt lite, att det inte behöver vara vin på helgen eller för att det ska vara mysigt och bekvämt, och det kändes som jag lyckades. På lördagen köpte jag vin, som jag även skulle ha till matlagning dagen efter. Var rädd att jag inte skulle hålla det, men vet ni! Jag drack två glas på lördagen, hällde upp ett tredje glas, tog en sipp, tänkte är det värt det? Kom på nej, och hällde tillbaka det! Tror inte jag hade gjort så för ett tag sen, då blev det nästan tvångsmässigt att dricka upp. Så dagen efter hade jag både vin i maten och ett glas som räckte under kvällen! Kändes superbra och kontrollerat! ?
Ja, Zinga, jag vet precis hur du menar och det är det jag vill försöka komma ifrån. Inte bara ur hälso/risk för beroende faktorer, men också för att lära känna känna sig själv och vad det är som styr egentligen. Om det inte låter för luddigt?
Holistic, jag lägger mycket tid på min hund och sen har jag mycket i skolan, träffar vänner och så umgås jag ju med min man också såklart! Det som är jobbigt är väl när vinet blir symbol för att slappna av/lyx/ unna sig/trösta sig. Detta med eller utan andra. Kändes ett tag som att jag och vinet fick en egen relation eller vad man ska säga, att det blev som en symbol och snuttefilt på nåt sätt. Har inte stenkoll än på min relation till alkohol men hoppas komma fram till nåt bra i mina funderingar. Och är ju säker på att jag inte vill vakna med en sån där alkoholångest som förra veckan, så det är ju nåt som är säkert iaf! Blev nog jäkligt skraj för att vara ärlig ?
Hur går det för er?
?
skrev Sattva i Början till något nytt
I själ o hjärta har jag nog det, men inte i verkligheten!
Här är ok. Det är tufft på olika sätt, men jag har ju min yoga som ger mig lugn inombords.
Tänker ofta på dig❤❤❤
skrev Sundare i Första dagen - nu jävlar!
Jag är också ny här, jättebra att inte behöva göra detta ensam. Ta hjälp av varandra o lära av andra.
Självhjälpsprogram som bygger på KBT är bra, jag trillade dit igen dock efter att jag kört det. Ca två år sedan nu. Motivationskomponenten är ju också väldigt viktig och jag saknade nog den senast eller jag hade för bråttom kanske?
Men låt oss nu ge oss tid att genomföra önskad förändring. En dag i taget!
skrev Sisyfos i Den här gången går allt så mycket lättare
Jag tycker absolut att du ska räkna de odruckna flaskorna. De är väldigt viktiga och något att vara stolt över. Att starta om en ny nykter period direkt är perfekt. Sen funderar jag, (mest utifrån att det låter så likt mina egna inre resonemang) om du hade börjat din förhandling och dina dryckesplaner redan i #51. Å jag undrar också om skitlivet blev bättre?
Jag känner igen mig i så mycket av dina resonemang och dina tankar, men hade kanske sjunkit lite längre ner än du när jag la av sist. Nu känns det snarare så som att det är nödvändigt att avstå när livet inte är bra.
Förlåt dig själv för magplasket, men ta tillfället i akt och lär dig om dina triggers och beteenden.
skrev Maharion i Första dagen - nu jävlar!
Eller hur håller med LenaNyman, femtiotolv är den gången du lyckas! Du har kommit rätt, du säger att de som inte har problem med sitt drickande inte fattar, håller fullständig med dig om detta, det är det som jag fann så vackert med detta forum, tror att det finns nära på någon som har en liknande situation eller orsak att ta tag i sin relation till alkoholen, igenkänningsfaktorn är hög.
Jag använder mig dels av detta program här på Alkoholhjälpen och Livandas.se genom mitt arbete, (Länsförsäkringar). Jag trivs bättre här av två skäl, det finns ett forum att ventilera sina tankar och programmet är bättre upplagt enlig min mening. Livandas har dock ett bra verktyg där de följer upp lugn energinivå optimism och handlingskraft genom tid. Jag har varit med där sedan oktober och jag kan tydligt se hur körd jag var när jag fortfarande drack och vilken skillnad det är när jag nu har slutat. Jag har försökt ett tag nu att ta tag i detta med alkoholen, det var inte förrän jag kom hit och kände igen mig andras berättelser som jag insåg att jag inte kan lura mig själv längre.
Vet inte vad du önskar att få ut av självhjälpsprogram, kunskap är nog det jag söker. Det var det här programmets tips att börja med 90 dagar om en nu inte har tänkt att sluta helt, så jag kan nog säga med konfidens att det är Alkoholhjälpens förtjänst och alla goa människor på forumet att jag har kommit så här långt. Sen i spåret av nykterhet börjar jag fundera på flera mål, men ett mål i taget är nog bra, en dag i taget.
Hoppas innerligt att du finner det du behöver.
Välkommen hit.
skrev Sundare i En dag i taget
Vilka bra slutord på denna tisdag.
Varit social ikväll men en vän som fyllde glas på glas med vitt vin. Själv...åt jag lakrits! Läste nån som väljer en smak som passar illa ihop med vin. Doften från vännens glas o saltlakritsen i min mun var såna kontraster.
Ja, låt oss surfa på den goda vågen. Jag har upptäckt en riktigt glad skit som bor i mig och nu tittar fram när alkoholen är borta. Har skrattat och t o m busat (!!!!) på jobbet idag, känner mig närmare 25 än 50 när sinnet får vingar av att ångesten, ångern, skammen och rädslan för upptäckt är borta.?
Ja, vi gör det! Vi ger oss själva och varandra ännu en vit dag imorgon! Skönt att ha sällskap av dig i detta, tacksam!
skrev Sundare i Den här gången går allt så mycket lättare
Så bra jobbat! 75+1 gång har du givit dig själv något väldigt bra. Är imponerad och tar intryck!
Heja dej du kloka kvinna!
skrev Klok.kvinna i Den här gången går allt så mycket lättare
För väldigt bra stöd.
Träffat god vän ikväll som jag alltid brukar ta ett glas med. Men det blev ramlösa.
På vägen hem började min hjärna resonera lite med sig själv om att jag lika gärna kunde dricka upp vinet som var kvar så jag blev av med det. Men den gick jag inte på. Gick in på ica och köpte några olika smoothies.
Så nu sätter vi upp ännu en odrucken flaska på listan :-)
skrev Spöketimig i Sanningen
Ja ditt användarnamn är verkligen rätt. Du ger en energi i dina inlägg som andas just "levande" liv, hopp, framtid. Underbart att läsa.
Heja dig:-)
skrev Spöketimig i En dag i taget
Jag tycker verkligen du ska njuta av denna känsla! Jag känner lite detsamma. Att jag kan. Att det faktiskt går..och det går bra! Måendet, sömnen och framförallt avsaknaden av bakruset & ångesten är fantastiskt. Är faktiskt gladare än vad jag trodde jag skulle va och vet du vad jag tycker? Jo att vi tar och surfar på den här vågen i detta nu!
Nu kör vi mot morgondagen och yttligare en nykter sådan:-)
skrev Mimmi54 i Första dagen - nu jävlar!
Tack för välkomnandet! Ja, absolut, vi är värda!! Räknade boxar samt flaskor efter sista veckans konsumtion, skall rada upp dem imorgon och ta kort. Lista var inte så dumt :-) Tack för tipset....
Kram
skrev Fenix i Första dagen - nu jävlar!
Mimmi vi låter 1 mars bli ett bra datum, jag är på banan igen och känner stor tillförsikt. På bara två dygn har livet blivit bättre, och jag har nu gjort en lista på vad alkoholen gjort med mig som jag studerar varje morgon och fyller på efterhand som jag kommer på. Men också med inspirerande tankar om framtiden utan A. Vi är värda ett A-fritt liv!
skrev Norskan i Limbo.
Har en väldigt duktig husläkare och en jättebra nevrolog. Fått den hjälpen jag behöver. Varit sjuk i många år och min fd sambo och mina föreldrar spanderat flera 100 000 på läkarvård privat både i in och utland. Detta ochså något jag skuldkännsla över. Liggat mycket tid under åren ensam på sjukhus. Senaste tre åren orkade jag inte mer, det blev överveldande och hela tiden försöka nya behandligar. Har insett att jag nog måste läva med smärtor och utmattning resten av mitt liv. Mina mitokondrier (cellernas "kraftstation") fungerer typ 20%. Dvs att bara en enkel grej som att gå uppför en liten trappa, eller bära en matkasse gör att jag produserer syra i musklerna och får träningsvärk i många dagar. Äter ingen annan smärtestillande en paracet/ibuprofen och innimellan tramadol. Tidliagere fått injiserad botox och even fått morfin.
Förtreng väldigt mycket av mina år som pasient då det varit så traumatisk, ensamt och förtvilvlad.
Ända jag vill nu är att sova. Med sömn klarar jag av enkla uppgifter som att duscha, diska, sköta om djuren, laga mat åt min älskade kille och hölla huset rent. En utväklar ju tyvärr tolerens för imovanen/dtillnockt och det nog mycket derför jag började dricka i förstahand för flera år sedan.
Borde säkert berättat för min husläkare båda om min till tider ansträngda förhöllande till mat och sjuka a-konsum, fast inte fixat. Vill heller inte ha nogon offentlig rapport om mitt missbruk eller ett inndraget körkort.
Tror bestämd jag nådd botten nu och vänder skutan. Kommer helt enkelt förlora hus, djuren och älskade fina kille, och sista lilla hälsa jag kvar, knske själva livet om jag inte legger av. Att håret ramlat av nestan bra, för hur sjukt det änn låter, så har jag så länge jag varit snygg, lyckas hölla fasaden och ljuga för mej sj och omgivningen. Nu ser ser jag värkligen lika illa ut som jag mår och det fixar jag helt enket inte. Blir ekstremt lädsen av att kolla på min FB och instagram och gamla kort.
Minnen ifrån allt jag gjort, får som du säger bearbätas lite i taget. Största ångesten nu er ekonomien. Måste, måste, måste klara av detta så att jag inte blir tvungen sälja hemmet.
Huvudvärk, febrig och illamående, fast biter ihop!! Tagit på mej mössa så jag släpper se på mina tunna hårfjoner.
Hittade en stillnockt i min resväska, så kanske det blir sömn inatt. Det behövs, båda för min kropp, hjärna och närver.
Är så glad jag hittat detta forum. Väldigt konstigt att ärkänna allt. Inte på tio år talat med en levande själ om mitt galna dubbeltliv.
Tusen Kramar
skrev Sundare i Upp o ner (fd Ensamt)
...som bot mot ångest! Suveränt att det funkade!
Bra kämpat!
Ja, det är svårt. Ibland tänker jag mig alla dessa tankar som en tvätthög. Vad kräver 90grader samt förtvätt för att få ordning på och vilket bör jag varsamt handtvätta. Finns det något utslitet o trasigt som bara kan kasseras? Sortera sitt kaos, agera på det jag kan och föröka inte re-agera över röran.
Nu tar vi kväller!! Godnatt!
Så härligt när man ser att man faktiskt är en fantastisk människa, bortom ruset.
Önskar dig en bra dag och njut av dit nya jag/ kram och en dag till