Senaste kommentarerna i forumet

När jag läser din beskrivning av din livssituation så känner jag såväl igen mig och förstår också varför jag hamnade i ett missbruk.
Jag drack också för att liksom stå ut med mitt liv, stå ut, klara av, överleva.
Jag hade ingen deprimerad sambo dock. Jag var ensam, ensam med barnen men hade någon börjat övervaka mig så tror jag att det gått riktigt åt helvete.
Idag klarar jag av att vara nykter (rätt nytt men ändå, jag har ju inte ens försökt tidigare) därför att min livssituation förändrats. Jag har lugn och ro omkring mig nu (relativt sett). Men du kan ju inte vänta på lugn och ro.
Det borde inte jag heller ha gjort men nu är det som det är. Mina barn har fått stå tillbaka för mitt drickande många gånger.
Du har tagit ett steg genom att skriva här.
Fortsätt så.
Var glad för varje sparad dag, för varje sparad flaska, var glad för varje flaska du inte dricker.
Räkna och gläds åt dina nyktra dagar, glöm de andra.
Var inte hård mot dig själv.

Detta forum har i alla fall hjälpt mig på sikt. Ibland känns det ju hopplöst. Jag har läst här, varit utan A. Druckit, smusslat, skämts. Haft uppehåll. Börjat igen. Ja dom flesta känner till karusellen. Men en dag när jag förstod att för mig finns inget mitt emellan bestämde mig för att aldrig dricka A i resten av mitt liv. Då började det gå lättare! I början var det lite tufft, men det har gått över förväntan. Jag läste också boken med Carr. Inte bara den utan flera andra. Ju mer man kan och förstår om beroendet desto bättre. Jag tror på dig Farmor. Du har styrka även om den ibland är svår att finna. Upp på hästen! Kram på dig<3

Har druckit vatten nu i två timmar, börjar känna mig klar i huvudet igen och det är då himla skönt. Men det är ju just det här som jag tyckt varit så konstigt, som gjort att jag inte begripit mitt eget missbruk.
Jag tycker inte om att vara berusad men jag har älskat att dricka vin.
Det första glaset är ju gudomligt gott, det andra smakar också bra. Efter det vet jag inte, minns inte, jag bara fortsätter dricka helt obegripligt. Två glas sen rann det bara helt okontrollerat iväg. Jag brukade springa upp och ner ur soffan, tanka nytt i boxen. Nu gick jag över till vatten istället.
Jag har brutit en vana som jag trodde jag satt fast i som cement.
Nu är jag väl medveten om mekanismer som spelar in, jag har läst mycket här, tror inte jag är så annorlunda.
Det kanske inte alls fungerar. Jag kanske faller tillbaka.
Ok men då slutar jag igen.
Nu vet jag att jag kan sluta, nu vet jag att jag kan vara nykter i dagar, veckor.
För 2 månader sen var det så illa att jag sköt upp en operation för att jag då skulle vara tvungen att vara utan alkohol i tre dagar. Det fanns inte en chans att jag skulle klara det. Jag har haft 3-4 vita dagar de senaste 7-8 åren.

Jag trevar mej fram... Har inte lämnat forumet helt utan läser ibland. Min egen styrka och motivation vill jag inte ens nämna. Vet inte ens om jag tror på det här med forum för alkoholberoende... Just nu läser jag boken, Äntligen full kontroll av Allen Carr. Kanske kan det vara en väg framåt?

Inget magplask, köpte en flaska, tog ett glas, tog två men nu känns det mest jobbigt att inte vara nykter. Skickade dessutom ett dumt sms (herregud redan efter två glas...) så särbon ringde och var arg. Kunde inte prata med honom, kände att jag inte fick ordning i huvudet, ville bara avsluta samtalet. Han blev argare och jag bara hatade att jag inte var nykter så jag hade kunnat prata ordentligt. Nu ska jag inte dricka mer ikväll. Halva flaskan kvar.

Hej Stingo, Glad att du skriver här. Det finns så många fantastiska berättleser nedskrivna i detta forum som ger en inspiration, i bland sorg med du ger mig hopp. Läst lite från din tråd och jag är imponerad av din beslutsamhet. Grattis!! Gud va skönt det måste vara att ha 6månader nykter bakom sig och 1år av ansvarsfullt drickande! Jag gillar ditt uttryck "ansvarsfullt drickande". Jag håller med dig i att "normalt" drickande inte är sunt, ser alldeles för många exempel på det hos mina vänner och kollegor. Ansvarsfullt drickande låter som en bra plan.

Jag håller med dig om att 90 dagar inte möjligen räcker. Men jag kommer nog hålla mig till 90 dagar, inte för att jag längtar till att dricka utan för att jag åker på semester då. Jag tänker inte dricka mig onykter utan mer handlar det om dryck till maten eller att dricka i goda vänner sällskap, jag kommer vara ohört restriktiv. Ska undvika att bli påverkad.

Men men, jag tror att du har rätt jag kommer inte att ändra min hjärna på 90 dar, har jag övat i 15 år så lär det inte gå över på 90 dar. Jag håller med dig om det är viktigt för mig att dricka då bör jag inte dricka. Bra tumregel.

Klokbok du!

Ha en skön helg!

Var det middag med kollegor, tänkte avstå helt men gled med i gruppgemenskapen och tog ett glas till middagen. Fick anstränga mig för att inte dricka för fort, för att inte vilja beställa fler glas men det gick. Tillbaka på hotellet hade det varit så enkelt att hänga på andra till baren, dricka mer vin, men nej jag gick till rummet och drack ingenting från minibaren. Mådde bra och var lugn.

Idag är det Fredag, solen skiner, och jag tänker på vin. Inget farligt och inget jag känner att jag inte kan hantera men ändå. Jag vill ju komma bort från att fredag=vin och ändå känna lite helglyx eller vad man ska säga.
Drack ju som sagt inget vin på nästan två månader, och har heller inte nåt hemma.
Min tanke är ju inte att bli helnykterist, men ändå vara den i kontroll. Låta mig styra vinet och inte tvärtom. Om ni fattar?
Därför är det viktigt tror jag att jag bryter gamla vanor, hur ofarliga de än må vara, så att de inte blir farliga i längden. Det där med magkänsla som jag skrivit om tidigare!
Jaja, lite tankar om hur det rör sig i mitt huvud en dag som denna, hoppas alla får en fin helg och att ni känner er i kontroll med tillvaron!
Om inte, kom ihåg att de riktiga genierna är de som kan hantera och leva i kaos! ?

Skriver inte ofta här numera, men tänkte att jag kan lägga in en hälsning här, eftersom det är hög igenkänningsfaktor både då jag läser din historia med alkoholen och din strävan för framtiden. Min drivkraft till att dricka var avslappning, åtminstone under senare år.

Det är drygt 1,5 år sedan jag slutade missbruka. Det första halvåret var jag heltorr, men i ett drygt år har jag nu använt alkohol, ungefär enligt de riktlinjer du räknat upp. Jag kallar det inte för att dricka normalt, delvis för att normaldrickandet i många fall inte är särskilt sunt och delvis för att mitt förhållande till alkoholen inte är normalt. Så jag talar om ansvarsfullt drickande i stället. Du talar om en 90 dagars paus, jag tror det är ett absolut minimum. Enligt vad du skrivit så har du använt minst 15 år till att vänja dig vid alkoholen, vart räcker då 15 veckor till att avvänja sig? Åtminstone i mig skedde det stora förändringar under hela det halva året jag var nykter och jag har behövt dem alla. En måttstock jag hade var att om det känns väldigt viktigt att få börja dricka igen, så är man åtminstone inte klar för det ännu.

Om du är intresserad så hittar du min tråd i "det vidare livet". Mitt sista inlägg beskriver hur jag nyss blev förvånad av att jag inte blev särskilt berusad av en mängd motsvarande en flaska vin, så det är inte säkert att har Sisyfos rätt om den saken.

Lycka till!

Tänk att människors omtanke kan bli fel ibland, bra att inte glömma är att det just handlar om deras omtanke om dig, att de bryr sig om dig. Du väljer själv att se det som att du är omyndigförklarad och övervakad eller att du är älskad och har nära och kära som tänker på dig, ditt val.

I grunden tror jag det handlar om tillit, ärlighet och uppriktighet.

Om du nu mot förmodan känner att du blir irriterad och alienerad för att de kontrollerar dig, inte tror på dig, och du har behov av att upprätthålla ditt behov av integritet, behov av att bli trodd, så prata med dem om hur du känner, att du upplever det som jobbigt, vad du har behov av och önska dig en förändring. Kanske självklart men just den ordningen att uttrycka sig brukar hjälpa att skapa förståelse kring din önskan. Känsla, observation, behov och önskan.

En sak som är säker om jag nu får tro min särbo som jobbar med beroendeproblematik är att om du nu har bestämt dig för att dricka så gör du det. Om någon hindrar dig, så ljuger du för den personen. Detta är antagligen deras oro.

Den största styrkan som du har och som jag tror att du vill bli stöttad i är ditt eget beslut om att du inte vill dricka igen, inte att de stänger in dig i en bur, men visst, det finns de som önskar att bli inlåsta, men jag tror inte att det är du.

Sen kan en fundera på vad de behöver av dig, jag gissar på att de behöver bli övertygade att du talar sanning. Ett sätt att lösa detta på är att säga till dem att du kommer att berätta om du nu mot förmodan får för dig att dricka (vilket du numera inte vill) och att be dem att de inte ska hindra dig fysiskt eller bestraffa dig om du väljer att dricka igen. De får gärna lyssna på dig om du nu råkar känna dig så att du har bestämt dig för att dricka igen och kanske försöka tala dig ur denna känsla utan straff, rättrådighet eller andra dömande kommentarer. Det är ditt liv och det är du som måste bestämma över dig själv, det är ju det du jobbar med, att själv få kontrollen, inte att andra ska ha den för det hjälper inte i längden.

Kram!

Ja, man undrar ju vad som krävs för att sluta. Jag har inget stöd längre eftersom mottagningen jag gick till valde att avsluta mitt ärende för ngra veckor sen. Anledningen var att jag inte skötte medicineringen (med antabus). Sist jag tog medicinen drack jag & fick en kraftig antabusreaktion så det är väl förståligt att de vägrade dela ut mera. Har en tid hos soc nästa vecka, det är säkert en möjlighet, men jag undrar vad de har att erbjuda som är effektivare än antabus? Jag kommer anteckna deras förslag, kan vara intressant om ngn mer än jag undrar.
Gick och la mig nykter igårkväll, väldigt glad över det idag, även fast det var nära att jag tog en sväng in på bolaget igår.
Tack för kramar Sisyfos (strongt av dig att hålla dig nykter, det är inte lätt, som sagt..)

Fredag och det gått 29 dagar av en lång resa.
Jag har gjort precis som du Livsstark flytt så fort jag inte orkat hantera livet, verkar som alla starka känslor leder till vin för mig.
Mannen frågade om han skulle köpa alkoholfritt vin till mig, men tror inte det vore någon nytta för mig.
För jag använder ju alkohol för att döva inte för jag tycker det är så väldigt gott.
Skall hålla mig sysselsatt med att måla möbler i helgen så hoppas på en bra helg med färg och långa skogsrundor med hunden.
Finns ett nytt lugn i mig, har stunder när hjärnan skriker fly men det har varit hanterbart.
Så önskar er hjältar en skön fredag/kram L

Inte så att jag är paranoid, men har haft en familjemedlem på besök som kommit för att stötta mig och hjälpa mig nu när jag försöker sluta med A. Jag får inte ens gå på toa själv för då är hen och min sambo där och knackar, då dom tror jag dricker i smyg. Kanske är jag förtjänt den misstänksamheten men kan säga att det hjälper verkligen inte, känner mig som en främling i mitt eget hus och som om de aldrig kommer lita på mig igen. Känner mig omyndighetsförklarad. Jag har kämpat mig igenom 6 dagar nu och mår riktigt bra, förutom då jag är hemma. Känns jobbigt nu när helgen kommer.

Ja det är knepigt det där med ord... Jag vet själv inte riktigt hur jag ska skriva eftersom jag dricker ibland... Men har slutat missbruka. Och härinne när man skriver så blir det svart och vitt... Men då väljer jag att inte vara så petnoga helt enkelt. Kanske blir det lite missvisande ibland, men ska det bli perfekt, så blir det inga inlägg. Å 11 månader LenaNyman är en eon av tid i vissa sammanhang. Inte om man ska vara petnoga kanske, men ändå.

Dag 57 fredag,
tänker på igår när det snurrade till. Jag måste haft jättelågt blodsocker och varit både törstig och hungrig. Det gick ju över efter jag ätit och funderat/stannat upp, tänker jag. Mycket att göra ska jag ju fixa. Ta en paus. Sen fick jag nog en lust att belöna. Eller var det trösta. Eller var det ångest. Ångest som skulle bedövas. Eller bara en tråk känsla som skulle livas upp. Många tankar ska ventileras så jag är redo för nästa möte med a-djävulen.

För en kort stund halkade jag in på ett gammalt spår. Så djävla inkört. Men efter att ha hoppat in i bilen på lunchen så körde jag inte till bolaget. Utan körde hem och åt mat isället för att dricka öl/vin. Sen tillbaka till jobbet. När jag var tillbaka till jobbet så tänkte jag "är det så här det är när jag inte varit här". Och så kändes det ända in i ryggmärgen att det var bra gjort.
Lärdom är att det är lätt att falla in i gamla spår. De nya ska inte ligga för nära. Att tänka på.

Sen lär jag mig väldigt mycket här på ah. Ni som skriver hur ni tänker och har det. Tack, för ni gör det. Jag läser och funderar. Har dock inte energin just nu att kommentera osv. Kanske därför detta bli lite i dagboksformat. Skriver av mig bara. Dumpar mina tankar. Se min resa. På så sett lära mig hur jag ska leva ett liv utan a.

Nu jobb sen barn helg. I like.

Och när jag läser ditt inlägg så ställer jag mig frågan... Lika mycket till mig själv som till dig: "Hur hann du ens dricka?" Finns det månne också en längtan efter vila i drickandet? Vissa härinne har skrivit att de får otroligt mycket gjort med alkohol i kroppen... Jag funkar tvärt om. Men jag tror att jag har längtat efter vila och den kom med alkoholen. Fast inte alltid och ja, ni vet ju... Ganska ofta blev allt en röra av tankar istället.
Vilar du Leverjag? Du måste inte svara på alla inlägg... Du kan faktiskt låta det vara... Då blir du nog efterlyst och kan svara på det istället ?.
Kramar till dig!

Hej! Nu har jag äntligen hittat din tråd också! :)

Vill bara säga att guuu vad jag känner igen mig i det där med att ta en stöddrink (eller fler) innan man har gäster/fest/ska bort/kolla på lägenhet/eller övrig valfri utfreakning, haha. Också stressen av att bli för full, att man ska dricka i lagom mängd, bli berusad men "för sig själv" liksom. Jag försöker också få bukt på stress utan att ta den där styrketåren.

Jag hoppas du hittar ett lugn, det behöver jag också verkligen jobba på! Vad fint att du haft en bra vecka :)

Hälsningar
Skriet

Ja, skaffa hunden är bland det bästa jag gjort! Inte bara att hon är en fin, rolig och trogen familjemedlem, men måste man tvinga sig ut, röra på sig och ta hand om (även om det såklart inte är som barn). Kanske kan du fixa nån dagmatte/husse eller nåt? Vet bara att jag började bryta mitt varje dag-drickande när jag skaffade min hund :)
Förstår vad du menar med komplimangen, det svider säkert lite eftersom du vet varför du inte vart pigg tidigare. Men vet du! Det är den du egentligen är som kommer fram, så sug åt dig!

Tack för era kommentarer Holistic och Ziga!!
Var orolig innan jag skrev in mig här att jag skulle förstora mina problem och verka fjantig, men så mycket skönare att prata om sånt här med folk som fattar, och som jag inte råkar oroa med mina tankar. Min man är nog inte så orolig egentligen, men jag har märkt att han peppar nyktert, och jag vet att han vart orolig för mig i helgen även om han inte vill säga det rätt ut. Känns som att jag ska ta det på allvar ändå allt det här för att inte utveckla nåt värre.

Ja, Holistic, jag var ensam, arbetslös, hade (såklart, när man är helt ny) inga vänner och inget sammanhang. Mannen däremot kastades direkt in i arbetsliv etc, då det var därför vi flyttade. Det gjorde ju att jag kände mig ännu mer ensam, och så tror jag att om vi typ bråkar, eller har toppar och dalar, som alla par har så blir det en annan stress för man är så utelämnad åt varandra. Nu mår jag som sagt mycket bättre, har skolan som jag älskar, vår älskade hund, men istället har mannen börjat längta hem lite. Tror också jag hade ett "festligt" och socialt beteende innan, som innefattade alkohol, och när man flyttade och var där med sig själv och vinet blev det så tydligt.

Hur som helst, jag vill inte att alkohol ska styra mitt mående, varken varför jag dricker eller hur jag mår dagen efter.
Jag har aldrig gillat starksprit (även om jag fick ca 1,5 drinkar i fredags) och fattar ju att det var det som bidrag till hur jag mådde. Tror också att jag blev lite skrämd, dels pga hur och varför jag drack och ångesten jag fick dagen efter :( Vet hur du menar Zinga, länge tänkte jag att deg var ett sätt att "unna mig" men att det snabbt bara blir en obehaglig vana, när jag fattade det började jag bli misstänksam! Vad gjorde att du föll tillbaka till gammalt beteende Zinga?

Igen, tack så mycket för era kommentarer! Känns så skönt att prata med folk som fattar vad för tankar man kan behöva brottas med ibland!

Tycker så mycket om er härinne. Ville bara gå in ch säga hej. Jag lever och det tar min tid. :-) fullt upp me barn, skolkontakt, andra privata grejer, jobbprojekt, sociala kontakter och hälsoprojekt. Har kommit igång igen. Idag två härliga träningspass. Börjar hitta tillbaka till meditation/avslappning. Är snäll mot mig själv!

Läser era svar och vill svara alla men nu är det för sent. Måste sova. Snart blir det semester också. Kram på er ❤️
Ses!

hej alls jag är ny här. Min partner har stora problem. Han har suttit i tre veckor och druckit var kväll. Tvingar han o låta bli, han tog sin sista för fyra dagar sedan. Nu har han abstinens i mängder och det har slagit sej på hans ben, han kan alltså inte gå., det är o härda IT men har någon annan varit med PM detta!!?

... bland dom inloggade och då undrar jag som Leverjag gör. Hur har du det, Freddie?

Du får gärna tacka i min tråd! Jag tackar jag med. Det känns väldigt bra att höra från någon som har varit på andra sidan.

Hur mycket jag än försöker förstå och lära mig så kommer jag inte kunna förstå helt. Lika lite som han ku förstår mig antar jag.

Han har blivit en riktig skitstövel! Just nu är jag förutom den värsta människan i universum, den sämsta mamman nu även välfigt tjock o ful o han önskar han aldrig träffat mig. Jag är bara så trött just nu. Det är skitjobbigt att inte ha barnen nu och dottern ringer o gråter.
Men det ska bli så skönt att flytta och jag hoppas allt kommer att bli bra för barnen.

Jag hoppas han vaknar uppvoch kan vara vuxen angående barnen när jag väl flyttat.

Min största skräck just nu är ju om han dricker då de inte kan väcka honom mitt i natten. Men hur ska jag veta?????

Sitter lite och funderar över utvecklingen av mina alkoholvanor . Mina värsta vurpor ligger åtskilliga år bakåt i tiden, men ändå färskt i minnet. De senaste åren var det mer att jag ville vara ifred med min vän A. Blev klart irriterad när barnen ringde och meddelade att dom skulle komma och hälsa på. Såg ett gott tillfälle att kunna dricka och hinna somna när hustrun var borta. Just att hela tiden planera , som en av dom sista dagarna innan stoppet , hade jag från morgonen planerat in att kunna börja dricka i ett tiden , tror du inte ta mig fan att grannen kommer och erbjuder sig att hjälpa till och fälla ngr granar på tomten, och spräckte min planering, fick skjuta på drickandet i flera timmar. Vidare andra grannar som måste rasta sina hundar samtidigt som jag lullar ut med min hund , och måste försöka skärpa sig , och just då känner man hur jävla patetisk man är. Sammantaget inga större vurpor , men nog mår man skit av det.
Fick tips om en bok av sonen Lyckofällan av Russ Harris

Hej och tack för tippsen Eulalia och Sisyfos!
Vart erbjuden en liten stänkare i går men tackade nej. Kändes bra men samtidigt hoppade det lilla spöket fram och sa att en liten en kan inte skada:-/
Kommer att satsa på att vara lika ståndaktig nästa vecka.

Vi hörs :-)