Senaste kommentarerna i forumet

till karl jag har. Puh, tur att jag har ändrat inställning till alkohol....:-)

så bra.... Tack Vilja och allt gott till dig! mt

..jobbat, Heddali. Jag hade en liknande kväll för några veckor sen, jag var arg på sambon och då har jag alltid tidigare tagit till öl. Denna kväll var en sån och jag snurrade hur länge som helst runt affärerna i centrum och hade en diskussion med mig själv, typ "jag vill ha, jag vill döva" och så i nästa stund "det blir inte bättre, det blir egentligen bara värre". Så där höll jag på. Till slut vann den "goda rösten" och jag åkte hem, utan öl. Det kändes som en sån seger. Efter det hade jag ett liknande tillfälle, men den här gången gick det mycket snabbare för den "goda rösten" att vinna. Jag tror att det blir bättre och bättre för varje gång man övervinner sig själv, det stärker en! Kram

Jag är nykter, sökte hjälp samma kväll som det spårade ur, påbörjade medicinering. Nu ska jag på uppläxningssamtal hos min arbetsgivare.

Du är stark Eulalia.
60 dagar i dag vad jag kan förstå.
jag ser fram emot Harmonin i tillvaron.
Vad beträffande soffpotatisen så är det ganska skön att bara få vara, sitta och ta det lugnt.
I dag ska det bli ett långt pass med motion.
skriver mer senare:-)
Ha det bra;-)

Ny på sidan, och känner igen mig i så mycket som skrivs här.
Har alltid festat ganska mycket, men hård träning höll mig i schack. För några år sedan lämnade min fru mig och min då 2årige son i en jättebostad som vi nyss köpt. Där stod jag med ett för dyrt boende "nybliven" pappa, och totalt förkrossad. Jag stängde av alla känslor utom för min son och körde på.
Itsället för att gråta prata med någon började jag dricka på kvällarna när min son gott och lagt sig. Nu några år senare har det eskalerat ordentligt från att dricka 3dagar i veckan dricker jag varje dag, och de helgerna jag inte har min son lämnar jag inte ens hemmet. Jag är den "perfekta" fungerade alkoholisten. Har ett chefsjobb som jag sköter, är en engagerad pappa, och en utåt sett stabil och trygg människa. Sanningen är något annat jag står inte ut med mitt liv, så jag dricker för att dämpa min ångest. Vill inte sluta helt med alkoholen då så mycket i mitt liv har varit positivt kopplat till det, men jag vill absolut inte dricka i veckorna eller den mäng jag gör nu. Varje morgon lovar jag mig själv att inte dricka något, och de slutar alltid tvärt om.
Hur fan ska man få tillbaka kontrollen!!!!

Vad skönt att klumpen i bröstet är borta och den lilla lågan av hopp brinner. Jag är på min 10 helnyktra dag och känner så väl igen känslan att man klarar det, man klarar det och så Poff, dyker begäret upp och nästan omkullkastar en. Är då förutsättningarna sådana att det sammanfaller med tillgång till vin så är det såklart att man kan undra hur stark man kommer vara. Jag har imorgon middag hemma hos mig med flera nära vänner och jag har gruvat mig för hur jag ska klara det. Jag har nu bestämt mig för att säga rent ut innan (idag) att jag druckit för mkt vin sista året och jag har bestämt mig för att vända det och vara hälsosam framåt. Då kan jag ju inte dricka när jag redan sagt det :-)! Samma med en kommande resa, jag har sagt till min käre att jag vill fortsätta på mitt hälsosamma spår och inte kommer dricka något då. Han tog det med ro och jag sa inget mer, det är ju inget konstigt i andras öron! Om en person du gillar skulle säga till dig att dom vill vara mer hälsosamma och skippar drickat så tror jag alla förstår (iaf de flesta).

Nu har det gått en vecka sedan jag skrev. Har haft fullt upp med vab, jobb och livet i största allmänhet. När jag var färdig med det här inlägget var jag inte säker på att jag ville klicka på Spara, men jag gör det ändå. För min egen skull. För att jag ska kunna gå tillbaka hit och läsa hur tankarna gick.

Det har inte varit särskilt svårt för mig att hålla mig helt vit, inte ens på helgen. Min sambo accepterar utan vidare kommentar att han får ta en öl till maten utan att jag gör honom sällskap. Vi har inte pratat om det än, jag har "bara" sagt (väldigt bestämt) att jag inte dricker något just nu och han verkar lättad. När jag har kommit lite längre med samtalsterapin antar jag att vi kommer att prata mer, men just nu orkar jag inte ha det samtalet. Det är fortfarande väldigt många tankar som flyger och far. Jag konstaterar att jag inte har några större problem med att låta bli att dricka så länge det är vardag, men när jag får tillfälle att slappna av, släppa allt, ser jag min chans att "ställa till med fest". Jag har alltid ett bra skäl (jag förtjänar väl att släppa loss lite efter allt hårt arbete och släppa loss är tydligen detsamma som att bli full) och har insett att det räcker med att en person hakar på för att kvällen ska urarta. Och förvånansvärt nog finns det nästan alltid någon som gör det, hakar på alltså. Jag analyserar mig själv och funderar över varför det har blivit som det har blivit alla dessa gånger, vad som gör mig annorlunda. Ett glas blir till alldeles för många och det är i sociala sammanhang som jag har svårt att bromsa. Just nu känns det som att jag aldrig mer kommer att dricka tillsammans med andra än den närmaste familjen och aldrig mer på exempelvis bröllop eller andra stora fester. De flesta andra kan dricka med måtta och ha kul och ändå må rätt okej när de vaknar dagen efter, men inte jag. För min inre syn ser jag de andras förvånade blickar när jag glad i hågen beställer in en öl till när de andra mer eller mindre är på väg att resa sig och gå hem, för det är tisdagkväll och vi alla ska jobba dagen därpå. Om det inte är det glada gänget som jag umgåtts med tidigare, förstås, för de beställer också in en eller tre till. Kanske är det en del av svaret på varför jag börjar nysta i det här just nu: jag har under de senaste åren bytt umgängeskrets och de jag umgås mest med nu dricker inte på samma sätt som det gamla gänget. Nu börjar jag se mig själv med andra ögon - se mig som människor med en lite mer normal konsumtion ser på mig. Jag vill inte skylla ifrån mig, men det är lätt att skjuta undan problemen om alla runt omkring en beter sig på samma sätt. Det är inte lika lätt när man inser att de andra undrar vad fan man håller på med. Kanske blir det min räddning? Att jag äntligen vågar se sanningen om mig själv.

Jag har i alla fall slutat plåga mig själv så mycket och de senaste veckornas (årens) självförakt har bedarrat för den här gången. Nu är jag mest nervös för att jag ska trilla dit igen och tvingas må piss igen. Det har ju hänt förut, trots längre perioder av avhållsamhet. Och det räcker med en kväll för att allt som jag har byggt upp ska raseras, en öl i glatt sällskap för att den motståndskraft som jag har byggt upp ska rinna ut i tomma intet. Nu har jag ju varit så duktig så länge, nu kan det väl inte vara någon fara att bli lite full och bakis? Nej, nu ska jag ta kontroll över mig själv. Banne mig!

Det är en lättnad att läsa om era mentala tillstånd ?! Att inte bara jag lever med ett mentalt getingbo som ofta surrar för högt och ilsket. Givetvis önskar jag er ro och harmoni men att inte känna sig ensam ger en lättnad. Jag har själv vetat länge att jag druckit för att komma ifrån malandet av oro och negativa tankar men tyckt själv att det är konstigt. Jag har gått i terapi i två år, lämnade ett hemskt äktenskap nåt år tidigare och lever nu med den man som är bäst i världen (för mig!). Så gradvis med stora insatser så har livet blivit mkt bättre och jag fick mer och mer insikt i att jag fortsatt pimpla vin så som jag fortfarande hade ett liv att fly ifrån. Men det finns idag stor lycka i mitt liv och jag har fått en stark insikt att sista pusselbiten är drickat, det måste bort! Så det ligger mkt i att skapa en tillvaro man orkar leva nykter i!

Tre veckor utan alkohol, 21 dagar och känner mig glad även om jag vissa stunder känner mig livrädd.
Men klumpen i bröstet och känslan av att vara jagad är nästan borta, istället en liten låga av hopp.
Skall börja förbereda mig för helgen, skall på middag på lördag och behöver lite mer vilja då.
Vet inte om jag skall göra det enkelt för mig och bara säga att jag inte dricker just nu och låta det vara med det.
Tycker det är krångligt att hitta på anledningar, är nog bäst att säga det enkelt.
Så väljer idag att vara nykter, kämpa väl alla hjältar/ L

Har nu lagt in bokmärke på youtube, kan behöva lyssna varje dag?!

Blir alldeles tårögd på tunnelbanan av era fina svar! Ja helvetesdagen förde något gott med sig, insikten att det går att rida ut. Vaknat i ett helt annat modus, lugn, lite trött men helt utan ångest. Är så tacksam för forumet och alla generösa fina människor som hjälper varandra. Det är fint på riktigt!

Som goda råd och inte blir sur :)
Det är av välvilja vi delar med oss.

Och att du inte blir sur, irriterad och slår ifrån dig tycker jag tyder på att du kommer att fixa att fortsätta ta hand om och vara rädd om dig.

Jag hoppas hoppas hoppas det, för har man en gång varit där man en gång var, vill man faktiskt verkligen inte tillbaka :(

Så sjukt att man kan lura sig själv dit igen ändå...

Kram och var rädd om dig!!!

Det var precis så jag menade, att OM du ska testa att dricka igen så ska du må bra innan, att börja nu när du har det tufft är extremt riskabelt. Vi vet ju båda vilken skön tillfällig "hjälp" det kommer att vara men som snart kommer att ställa till mer än det hjälper. Stor kram (förresten, grattis till din långa nykterhet!!!)

Tack för länkarna till videoklippen, som i sin tur ledde till hemsidan för stopdrinkinalkohol.

Du inspirerar!!
Hoppas din dag idag blir lättare och sträck på dig, du är grym!

Dag 49 torsdag,
funderar på vad jag slipper nu:

Vad hade jag för knep på bolaget. Förutom att åka till 2-3 olika bolag. Helst aldrig till samma 2gg i rad.Det för att ingen skulle veta om mina alkohol vanor. Mest pinsamt var att vara där en måndag.

Alltid köpa en hel platta öl, en bib eller 2 flaskor dyrare vin. Typ rött/vitt till en middag look.

Sen alltid betala drickat för sig när jag reser. Ett kvitto på rummet. Och ett på det andra. Gärna med olika kort/kontant i baren. Olika barer. Kanske tog en aw öl på jobb kvittot. Såg ju så skötsamt ut.

Jag smusslade mest med att få in drickat från bilen till hemmet utan att någon såg. Hade jag en väska så åkte de ner i den. Svårt och få ned en back öl i väskan. Så gick gärna 2gg om det behövdes. Någon gång så klämde jag fast flaskan i armhålan. Undvika klirr gjordes genom att två flaskor inte fick vara i samma påse/väska. Eller linda en handduk runt. Fixade med detta i bilen innan jag gick in. Undrar om grannarna såg sånt. En gång gick en flaska vin sönder i bilen. Gud vad det luktade länge.

Kommer ihåg den ständiga jakten på alko när jag rest. På vissa hotell hade de bara en automat med öl i som bara tog mynt. Det blev mycket växlande och till slut en tom automat. Vilket gjorde att man fick leta upp nästa. Eller letandet efter en affär, efter jobbet på okänd ort, som sålde dricka. Det sög.

Sopor: bib plattades ihop. Burkarna i en ikea blå bag. Och flaskorna i en annan. Pinsamt jogg till bilen som stod så nära den kunde när jag rensat. Helst ska de ju kastas direkt i soppåsen. Varje dag så ingen kan se mängden.

Jag kom ihåg att jag drack vin ur en kaffe mugg. För att alla skulle tro att det var kaffe i den. Kan ju se ut som det i rätt belysning och mycket vilja. Men luktar nog helt fel. Knäppt. Men är ju själv mest så det var inte så ofta.

Tyckte det var pinsamt att springa på kollegor som man kände på bolaget. Typ om man anade att den där dricker nog också för mycket.

Kan inte sova pga stress på jobbet. Många deadlines idag. Så ätit tidig frukost. Men ska sova lite till. Gäsp. Blir en bra dag idag.

Tack för filmtipset. Riktigt bra.

Hade kommenterat i min tråd nu, kollade den efter jag läst din... Tack för stöttningen. I morgon är en ny dag, jag ska försöka fånga den istället. "Nu vänder vi blad"- kungen.

Tack igen för dina ord.?
Kram studenten

Ville bara titta in och säga hej :) känner igen mig i era inlägg. Tack för läsningen och många tankenötter .

Kram studenten

saker i den här tråden. Jag tänker också mkt nu på att inte bara vara nykter utan också lycklig, eller åtminstone hyfsat nöjd.

att du besegrade suget, stark jobbat! Nu vet du av erfarenhet att det lägger sig och nästa gång blir det mindre jobbigt att stå emot. Släpp den där inre dömande rösten för en stund och känn dig stolt över det här. Låt inte din självkritiska sida förminska den här bedriften. Du är grym, ingenting annat. Dagens hjälte helt klart!

Det är väl det man får fokusera på för att hålla lågan brinnande. Att inse att bara för att man inte dricker, sker ingen mirakulös förbättring i sig. Men det är ju en riktigt dålig anledning att ha för att gå tillbaka till ett destruktivt tänkande (och drickande).

Som du skriver och som jag tänkt många, många ggr "Om livet ändå ska vara så här tråkigt så kan man väl lika gärna få njuta lite av ruset och flykten ett tag". Ja, sant i sak. Fel tankesätt! Bättre att tänka att om livet är så tråkigt, gör nåt åt tillvaron. Vad kan jag göra ikväll för att nå mina drömmars mål? För en sak är säker, du når inte dit du vill genom att supa ner dig ikväll mannen! Det är dock lätt i teorin och svårt i praktiken. Det är mycket lättare att ta en flaska vin än att ta tag i det där delarna som tynger än, som gör en olycklig, hantera surret helt enkelt. Men då kommer man ju aldrig få uppleva riktig lycka. Då kommer man ju aldrig riktigt ha levt livet som det är meningen att det ska levas, eftersom man bara suttit där och väntat med en öl i handen och tänkt att livet är så tråkigt ,så jag kan lika gärna fly som en fegis som om det vore någon annans fel. Tänk om min hjärna kunde stötta mig istället för att motarbeta mig, vad lätt allt hade varit då.

Hela den här förändringen är för mig större än att ställa flaskan på hyllan på obestämd tid. Det handlar precis som du/ni skriver att möta verkligheten på riktigt, nyktert och inte fly ifrån det och dricka sig bedövad för att komma undan känslorna. Framförallt få perspektiv på allt och inse att jag har druckit av helt fel anledningar. Hade jag fått bot på de underliggande problemen tidigare så hade jag kanske aldrig hamnat här. När jag nu druckit mig till en problematik får jag snällt acceptera att nu är situationen som det är med allt vad det innebär. Ta ansvar för situationen helt enkelt.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här babbliga inlägget mer än att jag vill inte bara vara nykter, jag vill va lycklig också. Jag får nog acceptera att nu är det som det är, och förändringar sker inte momentant. Hur svårt det än är att acceptera för någon som vill att "mirakulösa under ska inträffa i ett svep". Tusen tankar var det här ja..

Ja det är nog stor risk att dricka inser jag också innerst inne. Jag saknar dock alkoholens positiva effekter. Om jag testar att dricka ngn gång igen så är det bäst att jag mår helt bra innan. Även om risken nog är hög då också. Förut har jag använt alkohol som medicin och det fungerade bra en lång tid. Antar att det är därför jag saknar det nu.

Ja det är nog stor risk att dricka inser jag också innerst inne. Jag saknar dock alkoholens positiva effekter. Om jag testar att dricka ngn gång igen så är det bäst att jag mår helt bra innan. Även om risken nog är hög då också. Förut har jag använt alkohol som medicin och det fungerade bra en lång tid. Antar att det är därför jag saknar det nu.