Senaste kommentarerna i forumet

Jag har haft liknande problem och är idag nykter alkoholist. (jag är medberoende också, men på god väg att tillfriskna)
Jag blev alkoholist, för att jag försökte kontrollera hur mycket dåvarande man drack (dömt att misslyckas!) Tanken var givetvis, att om jag drack en del, så fick han i sig mindre.. ledde bara till att han köpte mer!
Sedan drack jag för att det var enklare att stå ut med en onykter människa som flamsade, tramsade, fick utbrott och blev allmänt "saggig".. Jag var nog uppe i en flaska vin per dag åtminstone 5 dagar i veckan.. Tills jag inte orkade vara "alkoholist" längre. Jag mådde för fysiskt dåligt av det och det plus att min fd:as beteende blev sämre, skrämde mig..
Jag känner inget direkt sug idag, utan det är mycket enklare att avstå (min upplevelse!) Men jag vet att får jag ETT glas, så kommer genast längtan efter mer... Även om jag kan stoppa där (i sociala sammanhang) så känns det så himla onödigt att utsätta mig själv för det.
Idag är det ingen som ifrågasätter vad jag dricker, när jag t.ex. är på kurs och sover över..
Länge gick jag också funderade på om det skulle kännas "sorgligt" att aldrig kunna dricka ett glas vin..
Jag kom fram till att det kan jag om jag vill.. men numera så vill jag inte!
Önskar dig allt gott!
kram/e

Men så bädda den jävla sängen.

:D Hahaha...! :D

Livet är sannerligen underbart.

KRAM!

"Jag vill så gärna ha ett liv där alkoholen inte styr hela min tillvaro." Det önskar jag dig med och det går att nå dit. Tar man bort tiden som faktor så är du ju redan på god väg dit. Du tänker och funderar och reflekterar; se bara på din #10.

Håller med dig om dina tankegångar om att "bli nykterist". Kanske kan man se det som att varje dag jag inte dricker alkohol så är jag nykterist just den dagen? Allt för att inte skrämma slag på sig själv och liksom duka under av tyngden. Att tuffa på i sakta mak tror jag funkar väl så bra.

Låter joxigt med fjällresan plus impulskontrollen. Å andra sidan är det ett kanontillfälle att visa dig själv att nu jäklar menar jag allvar med detta. Och visst klarar du det; ditt namn är ju Heddali!

Kram

Jag har lite funderingar på ens egen inställining till att sluta dricka. Det finns genomgående råd här att sluta dricka en längre period (inte bara minska). Samtidigt så finns tankegången att man lätt tar på sig själv en för stor börda med att tänka från början "Nu är det finito med alkohol, nu är jag nykterist!". Jag VET att jag inte klarar av måttfullt drickande i längden. Jag kan avstå i flera dagar utan problem men när jag väl dricker någon alkohol alls vill jag bara ha mer och mer. Jag vill inte ha ett glas vin till maten, det blir som självplågeri som slutar att jag dricker iaf 5 glas, gärna fler. Jag är nu inne på min 8 dag helt nykter, jag mår jättebra, hanterar det väldigt mycket bättre än jag trodde. Jag har nu ett par mer utmanande tillfällen framför mig. En större middag hemma hos mig på fredag. Ett sportlov upp till fjällen med flera vuxna och massor av barn, kommer bli intensivt och av någon anledning så dricker många i fjällen, det är öl till lunch, after ski och så vin på kvällarna. Jag vill absolut inte dricka men har en dålig impulskontroll, helt plötsligt (som jag gjort tidigare när jag försökt sluta) så stänger jag av allt jag bestämt mig för och så börjar jag dricka glas efter glas. Jag tror att jag behöver vara nykter jämt, att ställa in mig på ett nyktert liv. Mycket för min egen del, att det inte finns några kryphål. Jag vill så gärna ha ett liv där alkoholen inte styr hela min tillvaro.

Hej,
har läst din tråd och tycker du är jätteduktig hittills, strongt att kämpa på när din partner dricker. Jag är nu inne på min 8 helnyktra dag och hittills går det bra. Har några utmanande tillfällen framför mig och jag är mest osäker på min impulskontroll, men hoppas på att vara stark. Jag funderar lite på det du skrev i början, om att förhållandet var dåligt. Din partner verkar enligt vad du skriver dricka för mycket också. Jag är skild sedan 3 och ett halvt år tillbaka. I det förhållandet som varade 10 år dracks det för mkt och jag hade inga problem innan. Nu var det ett riktitg dåligt förhållande med elakheter och kränkningar mot mig dagligdags men det var också tomhet och hopplöshet, vin lindrade ju känslan i stunden. Sen skilde vi oss, och de kommand eåren blev det mer "gå ut", dejtande (usch), ovana vid ensamma kvällar och jag fortsatte min överkonsumtion av vin. För två år sedan mådde jag dåligt psykiskt, allt kom i fatt mig och jag tjatade till mig terapi genom vårdcentralen. Jag gick i ett och ett halvt år, och det är det bästa jag gjort. För ett år sedan träffade jag min underbara partner (som är mkt måttfull) och sista halvåret har varit en process att släppa taget om vinet. Nu känns det självklart, jag mår bra, min tillvaro är bra och jag känner stunder av total lycka (motgångar finns såklart också). Så var inte rädd att ändra på saker som får dig att må dåligt, och fortsätt nu utan alkohol och var rädd om dig och din kropp!

Ibland blir jag osäker och undrar...
Han kan verka påverkad, men på ett uthärdligt sätt, liksom på gränsen... Ögonen ser både skärpta och immiga ut samtidigt, rörelserna kan vara sådär alkoholtröga. Bara nån halvtimme senare känns han helt normal...
Kan detta vara effekter av mediciner, till exempel campral eller annat?
Någon som vet?

Fint att du är beslutsam tjalle, försök att hänga kvar i det. Jag tror det är tre år sedan jag oxså kom hit, sedan fick jag byta namn, tre år och drygt en månads nykterhet, men det är ju bra, alternativet vågar jag inte ta in. Nu mår jag så där himla bra mesta tiden och det är då jag måste stanna upp för jag vet tankarna som kan komma. När jag mår som bäst är det farligast för mig men denna gång ska jag göra allt som står i min makt för att stanna här. Vad bra att samtalen gick fint ännu ett steg. Jag försöker oxså att inte gapa efter mycket utan att få en lugn stund ensam, jag kan gå in på toa en stund och djupandas för där får jag vara i fred när man och hund bara blir för mycket.
Kram Tjalle
Konstnären

Det är de där små "larviga" förändringarna man gör som leder en till bättre mående.

Det där med att bädda sängen som du beskrev.
Tänk att det ger resultat och att man känner det efter ett tag.
Ett år eller så... I mitt fall.

Jag har fnyst så hårt åt alla välmenande tips från min omgivning men någonstans gick det trots allt in för när jag inte visste vad jag skulle ta mig till förvandlades frustrationen till jävlaranamma och jag tog en "jävla promenad" i "jävla dagsljus".

Åh gud, vad skönt det är att kunna skratta åt sig själv och säga: tack för tipsen, nu tipsar jag andra om detsamma :)

Ha en fin dag!
Känns allt skit?
Bädda sängen.

KRAM!

De där tankarna när man försöker minnas och är rädd för vad som har hänt är ju helt fruktansvärda.
Jag förstår så väl.
Kroppen grips av panik och det är vidrigt.

Det är fint att få följa dig, men det är självklart inte fint att du har det jobbigt nu.
Jag känner igen mig och jag tror på dig ska du veta, att du kommer få må bra igen.

Hade en natt där drömmar och tankar blandades rejält, tror det är hjärnan som rensar, sorterar och försöker starta om.
Saknar en person i mitt liv just nu, en riktig vän som jag kunde prata med om allt. Hen tyckte jag svek för många gånger och får tyvärr inte se denna resa
viljet är synd.
I går gjorde jag storbak, bra när kroppen är orolig att få sätta händerna i något.
Så nu är frysen full, så får hitta på något annat men som Alba säger man har svårt att hålla fokus utan virrar runt.
Så härlig tisdag så går vi vidare och väljer idag att vara nykter, kram på er

Du skriver skör jag läser stark, du har tagit dina kontakter och sträckt ut handen efter hjälp det är riktig styrka.
Dimman i huvudet lättar snart och den där otäcka rädslan man bär med sig att man skall gjort något på fyllan släpper.
Så önskar dig en bra dag och skickar en styrkekram och så tar vi ett litet steg till på krokig stig

Vet du vad? Det känns gott i hjärteroten efter att ha läst detta. Som du säger, trött - men beslutsam. Jag minns morgonen när min nykterhet randades. Nåt hade hänt. Det var inget som skett med dunder och brak. Men nåt var annorlunda.

Kära du. Skör som en torr kvist är du förvisso men ujujuj, du har inte gått av. Och att ha varit medlem här i snart tre år med en veckas nykterhet i bagaget är precis som det är. Gott nog. Väldigt, väldigt mycket gott nog.

Fin tisdag nu!

Jag vågade inte heller räkna förut men nu när jag klarat mig 11/2 månad så tänkte jag att det var dags och att jag skulle se hur mycket jag INTE druckit eller sparat eller hur man nu ska se det :-)
Tyvärr har min kropp reagerat helt fel, har varit mer sjuk den här tiden än jag brukar vilket känns trist. Jag brukar träna mycket och har sett fram emot att få känna av skillnaden. Men men det kommer väl.

Hur går det för dig? Kram

Har inte vågat räkna hur mycket jag har hällt i mig, men ligger helt klart där någonstans.
Kroppen måste ju få en chock nu inget vin, ganska nyttig mat och motion.
Kan bara hålla med om man undrar hur man fått i sig allt.
Så nu får man vara snäll mot sin kropp resten av vägen

Håller helt med dig Eulalia!
Bara en sån sak som när jag suttit och tittat på en film på helgen och hinkat A
och det är stört omöjligt att komma i håg hur den slutade.
Petitess kan tyckas men jag tycker det är slöseri, med tid hälsa och för den delen pengar.
Fördelarna är sååå många så vi lägger ned A intaget ?
Nu är det sovdags?
Hörs.

Eller 10 boxar.
Ja det är vad jag druckit de senaste åren....
Mätte mitt vinglas, när jag tycker det är lagom fullt så rymmer det drygt 2 dl, 4-5 såna glas på en kväll har lätt runnit ner. Ibland mer, någon enstaka gång mindre, dvs de kvällar när jag klarat av att bara dricka en flaska.
Man förstår ju att det gått mycket tid och kraft att släpa hem allt.
Och pengar...
40 flaskor.....det är knappt jag förstår mängden själv.
Till idag skulle jag ha druckit 60 flaskor men har bara druckit 2 (när jag föll vid 2 tillfällen i januari).
Alltså vad som än händer så har jag snart skonat min kropp från 60 flaskor vin, en årsranson för en del människor.
Herregud vad har jag hållt på med ???

Hej på er forumvänner. Vilken dag. Jag tror sällan jag har varit så här mentalt trött. Kroppen börjar så sakta återhämta sig och utanpå gissar jag att ingenting syns. Jag lever i en total overklighetskänsla. Ena stunden säger hjärnan till mig att allting är normalt, nästa stund så inser jag att allting är så totalt annorlunda. Jag har kommit till vägs ände. Det är lite grann som ett 1000-bitars pussel med bara blå himmel och blått hav. Vilken pusselbit ska jag börja med och hur ska jag få nästa att passa in...............

Idag har jag haft, för mig, tre viktiga samtal. Det första var en normalt vanlig myndighetskontakt men jag var ändå "darrig" när jag skulle ringa. Försökte att skjuta upp det hela, en kvart i taget. Tog dock tjuren vid hornen och det gick bra. Nästa samtal var med en läkarkontakt jag har haft sedan 15 år tillbaka. Vi kunde inte prata så länge men samtalet var ändå OK. Tredje samtalet var med min "bästa" AA-kontakt. Jag har inte pratat med denne man på över ett och ett halvt år men det kändes som igår. En så oerhört empatisk, lugn och förstående person. Vi pratade i över en halvtimme och ska träffas inom kort.

I övrigt har dagen fortlöpt som i ett töcken. Jag har hjälpligt fungerat men är inte mentalt närvarande. Inser ju att det är nu eller aldrig. Jag är skör som en torr kvist på ett träd. Jag vet ändå att jag inte får "stänga av" som jag tidigare gjort utan måste sakta, sakta framåt och var närvarande.

Jag konstaterade idag att jag varit medlem i detta forum över tre år. Kan ni fatta tre år.......Ändå sitter jag här nu och har endast en veckas nykterhet bakom mig. Ibland har jag tänkt att jag ska titta tillbaka i min tråd för att reflektera över de inlägg jag har gjort men jag vågar inte ännu. Jag är inte redo att ta in det just nu. Det viktigaste just nu är att inte "gapa efter för mycket". Det är ju annars så det brukar bli för mig, dvs helst lösa så många problem som möjligt på kortast möjliga tid.

Jag har ännu inte kunnat ta in vad som hände under senaste (sista) fyllan. Jag är fortfarande i det där stadiet att jag tror det kan dyka upp obehagliga saker. Målar upp katastrofscenarier, det ena värre än det andra.

Dock är jag fast besluten att löpa linan ut. Jag har nu försökt försett mig med så många skyddsnät som möjligt. Detta tillsammans med min egen vilja hoppas jag ska ge resultat.

Jag ska ut på en planerad resa på torsdag och blir borta 10 dagar. Jobbigt att tänka på just nu men jag är i alla fall glad att jag då har 9-10 nyktra dagar bakom mig. I vart fall kommer jag att kommunicera på forumet även under min resa.
Kram från en trött men beslutsam Tjalle

i stugan var underbar. Spiknykter. Åh så skönt. Slutat fokusera på kvällarna, istället gå i säng tidigt och vakna pigg, utvilad o glad. Nöjd i själen. Åkt skidor o njutit ??

Ja jag jagar o jag håller helt med dig. När man kommer hem är man jäääkligt sugen på en öl. Jag har slutat med det, men tycker fortfarande att det inte är så kul. Men nu är jaktsäsongen slut för ett tag, så jag slipper fundera på det.
Jag kan inte säga exakt hur jag gjort. Motivationen har nog mest legat i hur mycket dumt jag gjorde när jag drack. Hur skönt det är att slippa ångesten. Jag tycker dessutom att jag sover som en prinsessa nu. Tror jag försöker fokusera på det positiva med nykterheten.
Jag ser till att ha nåt att syssla med, eftersom jag är en rastlös typ. Envis är jag oxå.
Skriver igen när jag kommer på mer. ?kram

Är nog bra med ett stopp. Nån månad i alla fall. Kram

Så skönt att vakna ännu en måndag utan ångest! Känns så bra! Nu gäller det att hålla i den här känslan! Är så lätt att hamna i negativa tankar!

Att jag välkomnar livet som det är, vill inte vara suddig och avdomnad och trött. Kanske blir vissa saker svårare men alternativet att vara halvpackad känns verkligen sämst!

... en stor krya på dig-hälsning. Du kan säkert allt det där om ingefära och citron och vitlök och honung och måbra-bakterier och gurkmeja ...
... så det ska jag inte nämna. Och stressen jobbar du ju med, som sagt. ;)

KRAM

Vad fint att du kommit hit tycker jag. Välkommen. :)

Låter som att det är nåt i din hjärna som inte kan motstå alkoholen och vet du vad, då, Vill_Leva? Då har du ju kommit till helt rätt forum. I dag är det måndag. På torsdag köper du ingen BiB. Inte på fredag eller lördag heller. Testa att vara boxfri till helgen och undersök vad som kommer till dig i form av tankar och känslor. Se också till att du inte hamnar i nåt sysslolöshetsvacuum. Planera in lite att göra. Köp hem nåt a-fritt som du gillar att dricka. Och så känner du efter.

Gott att du väljer att ta tag i det här nu. Kram på dig!