Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas att du mår bättre! Alla motgångar kan vara luriga, hela försvaret kan kännas försvagat. Jag har nu en nykter vecka bakom mig och jag försöker träna eller göra något aktivt varje dag så jag vill verkligen inte bli sjuk!

Är ju super! Jag har en nykter vecka bakom mig och det känns såklart toppen! Varit lite tankar fram och tillbaka men mestadels har det gått bra, har bestämt mig och hoppas såklart att det håller framåt också. Verkligen knasigt m minibarer men det visar väl hur självklart många tycker det är att dricka ofta..

Jag tappade mitt snällfilter på Vanadisbadet.

... hur storartad du är som hållit nollan i sju tiondelar av en dekad? Zlatan kan ta sig i brazan. Förresten, du har väl inte gått vilse bland all uppsorterad skruv?

Kram på dig.

Efter varje helg kommer jag på mig själv med att undra hur Sattva haft det. Med sig själv, sin särbo, sina barn och allt det där. Nu kom jag ihåg att säga det till dig också.

Varm kram.

Buzzz. Menar jag förstås. Är det inte helt otroligt att folk fortfarande undrar hur du har det och så där?
Det är en god egenskap folk har. Tror det kallas välvilja. Att vilja varandra väl.

Kram påre.

Åter en dag har passerat. Hur har du det så här i början av veckan? Önskar dig lugn i kropp och sinne. Kram på dig.

Så roligt att se en hälsning från dej, även om du har tråkiga nyheter. Visst minns jag Rivis. Jag tittar sällan in här men ibland letar jag efter gamla vänner. Själv har jag klarat nykterheten bra, noterade 3 år och 8 månader häromdagen.
Jag hoppas att du har det gott annars.
Kramar

Ser att du lämnar en hel del kommentarer, av det du skriver får jag uppfattningen att du stör dig på en del som skrivs. Jag blir nyfiken på vad du själv vill få ut av att vara här och varför du stannar kvar. Om det här är din aktuella tråd så verkar du inte skriva särskilt aktivt i den. När jag ser tillbaka är det en plötslig förändring i 'tonfallet' i den här tråden i början februari. Vad hände?
I välmening / mt

Jag tror att det där flyktbeteendet som man haft i stort sett hela sitt vuxna liv kanske har fyllt sin funktion på något sätt. Åtminstone känner jag det som att man behövt ta ledigt från sig själv helt enkelt. Timeout. När sedan alkoholen blir till större problem än lättnaden i flykten så måste man försöka hitta något annat sätt. Man får försöka fatta att det är så här livet är. Varken mer eller mindre. Det har det så klart varit hela tiden, även när man blundat. Upp o ner.
Jag håller verkligen med dig om att man inte blir så satans lycklig bara för att man låter bli att dricka. Jo, första tiden kan man ju känna sig euforisk över att man blir friskare, men sedan hinner problemen ifatt en. En tröst är i alla fall att det är lättare att handskas med dem när man är nykter. Och förmodligen blir det ett bättre, lugnare och friskare liv. Man har ju bara den här stunden på jorden. Tror jag.

Hon måste ha det jobbigt om hon flyttar på grund av hundrädsla, stackarn. Tyckte du gav henne ett bra alternativ. Ibland är det tur att tankarna inte slipper ut ocensurerade.
Hoppas du mår bättre, Leverjag så att du kan komma igång igen.
Och det är förbaskat skönt att inte tänka på alkohol och att inte sakna. Och att glädjas över att vara nykter i tid och otid.

Har snällfiltret ramlat av?

Är väl ett djäkla skit rent ut sagt.
En gång hörde jag personal på hotell ge direktiv om att på det och det rummet skulle minibaren plockas bort och ingen alkohol fick serveras till den gästen. Då tyckte jag det lät förfärligt brutalt, tänkte att det var personens chef eller någon annan som bestämt det. Nu inser jag ju att det förmodligen var personen själv.
Om man är modig så kan man ju själv meddela hotellet att de tar bort ev minibar, reser man ofta så väljer man hotell som skippat detta förlegade fenomen.

Är kanske det som kommer att bära dig över tröskeln. Jag tror vi alla behöver den på något sätt men den ser väldigt olika ut.
För en del är det när man når botten, när det gått totalt överstyr eller när omgivningen reagerar.
För mig är det en stark längtan efter ett mer närvarande liv, ett friare liv där jag väljer utifrån lusten att göra något och inte utifrån om det går att kombinera med drickande. Jag insåg hur otroligt mycket det styrde mitt liv. Och är det något jag alltid skytt som pesten är det just att inte själv ha makten över mitt liv.
Så det är min motivation nu, makten över mitt eget liv.
JAG bestämmer, inte alkoholen.
Det hjälper mig mycket att tänka så.

Den törst som Karin Boye skrev om vill jag inte leva utan och jag tror ju den får så mycket större utrymme när alkotörsten inte får det.
För det är ju så det är eller hur.
Att alkoholen ställer sig i vägen, lägger sig som en dimma över livet. Slipar av kanterna, dämpar färgerna. Och ja jag vet, ibland är det det enda vi längtar efter.
Att allt ska bli lite mindre tydligt, lite mindre skarpt, att någon bara ska släcka det där ljuset som gör så ont i ögonen.
Men mitt liv är inte så längre, det är inte fyllt av ångest och oro, inte mer än för någon annan, inte mer än jag kan klara av.
Så välkommen livstörsten, låt mig leva livet fullt ut och få uppleva det på gott och ont utan att lägga allt i dimma.

En tanke som fungerar för mig men jag vet inte hur andra upplever det så ta inte detta för en sanning.

Det gör sjukt ont att sluta, det är oerhört ångestskapande, kroppen skakar, en blir deprimerad för mindre, koncentrationsförmågan är lika med noll. Detta fick för mig sin topp efter ca 3 dagar och sen håller det i sig en stund, alla måsten blir svårt att hantera, men det går, ett steg i taget även fast det gör ont. Det går över, det är inte p.g.a. att mitt liv är stressigt, eller andra yttre faktorer som får mig att känna detta, det är beroendet som jag känner av, det yttre är bara stimuli som triggar. Det går över, det blir bättre. Hur länge, det vet jag inte, men det går över, det blir bättre.

För mig handlar det om att stå ut med smärtan, jag dör inte av den. Vetskapen om att det blir lättare och lättar med tiden och att jag inte vill hamna i samma smärta som jag känner just nu stärker min vilja att inte dricka i stunden.

Jag gissar att detta kommer och går i olika perioder och är individuellt. Men vi kan lära oss leva med smärtan, för den går över. Sen ska jag inte sticka under stolen att det säkert finns andra smärtor som vi behöver lära oss att leva med, men alkoholen är garanterat inte den långsiktiga lösningen för att bli av med dem.

Smärtan har alltid funnits där när jag har slutat i perioder, tidigare var den mer subtil, numera är den tydlig vilket är kanske lättare att identifiera och sätta fingret på.

Vet inte hur du känner när du slutar, eller om du känner igen dig. Hoppas att du hittar din inre styrka och motivation, du är värd att hitta den för du är värd att få kontroll över ditt liv.

..har jag upptäckt vad tiden lider. Nu har jag skippat borsten i 1.5 månad och jag inser att det är lång process det här med att hitta tillbaka till sig själv. Acceptera och tycka om sig själv. Första veckan nykter var jag livrädd, sömnen var obefintligt och ångesten total. Säkert fanns det en viss abstinens som påverkade mig men mest av allt var jag rädd för att umgås med mig själv och mina tankar nykter utan att kunna skjuta på alla tankar genom att fokusera på nästa "flykt".

Jag är så avundsjuk på er här verkar så nyfrälsta och lyckliga i sin nykterhet. Vet inte om det handlar om att ni "kapitulerat"och verkligen insett fördelarna, om ni fruktar för ert liv i tankar på eventuell framtida konsumtion av alkohol eller om ni är duktiga på att lura er själva( menat på ett bra sätt) , men då förstår jag inte hur återfall kan förekomma. Menar absolut inte att trampa någon på tårna. Jag är så nyfiken på hur människor i min situation tacklar livet och tänker kring allt bara. Antingen är jag väldigt annorlunda eller så är jag ett hopplöst fall, men jag har alltid druckit för att komma ifrån mig själv och all min ångest. Nu är den här hela tiden och det är ju halvt olidligt. Men jag håller i, inser fördelarna med att vara nykter även fast livet inte är i närheten av så lyckligt som många andra verkar ha det. Förstå mig rätt, livet är ljusår bättre än första veckan utan, men den här lyckan som vi alla eftersträvar finns inte just nu. Kanske är det vädret, kanske nåt annat. Jag menar, livet löser sig väl inte bara för att man plockar bort ett gift. Man ser iaf till att man har förutsättningar att nå dit man vill. Kanske borde prova att prata med nån om "mina problem". Komma till roten osv. för att hitta lite lycka. Kanske något negativt inlägg men det är så jag ser det här forumen. Hade jag mått bra i livet och haft kontroll med alkoholen hade jag inte varit här.

Har läst mycket här på senaste och det ger mig väldigt mycket fortfarande. Tråkigt att det varit lite dålig stämning och hårda ord men vilka forum har inte olika läger eller människor som inte går ihop med varandra, även om man delar samma problematik runt alkohol. Jag trodde det skulle va betydligt hårdare stämning och betydligt fler som skrev onyktra så jag tycker efter den här tiden att det fungerar över min förväntan iallfall.

Har egentligen inte satt upp några mål med min nykterhet, vet inte riktigt vad jag vill där. Jag vet bara att jag mår marginellt bättre utan. Så jag kör bara på så får jag se vart det leder. Just nu har jag inga planer på att dricka iaf och det känns bra. Vill verkligen inte köra nåt "race" igen, någonsin.
Note to self om jag trillar dit. Sömnen blir bättre, men det tar tid, ungefär en månad.

... är naturligtvis djupt beklagligt och mina tankar går till dom kilon som aldrig kom undan. Var det kortfilm jag såg, tro? Ska testa dina tips, S, går kanske bättre då. :D

Ha det gott!

Ja, nu blev jag mer bekymrad över att smalfilm inte funkar än att cilitbang har sina brister.
Har du förresten prövat att stå på ett ben på vågen, eller på tå? Det brukar hjälpa.
Ha det bra!

Skriver detta för mig själv: Har ju de två senaste veckorna inte lyckats hålla mig till mitt uppsatta mål (Max två dagar/v, Max tre glas/tillfälle). Så nu inleds fas 2...: Det betyder STOPP. För hur länge vet jag inte nu. Tänker jag tillbaka på januari månad, som gick fint, vet jag hur bra det kändes att inte dricka. Så nu fokuserar jag på det, och påminner mig själv om hur obra jag mår när jag druckit, och att jag inte lyckats hålla mig det det jag bestämt. Daga för nya tag alltså. Jag kan. Jag vill.

Skriver detta för mig själv: Har ju de två senaste veckorna inte lyckats hålla mig till mitt uppsatta mål (Max två dagar/v, Max tre glas/tillfälle). Så nu inleds fas 2...: Det betyder STOPP. För hur länge vet jag inte nu. Tänker jag tillbaka på januari månad, som gick fint, vet jag hur bra det kändes att inte dricka. Så nu fokuserar jag på det, och påminner mig själv om hur obra jag mår när jag druckit, och att jag inte lyckats hålla mig det det jag bestämt. Daga för nya tag alltså. Jag kan. Jag vill.

Vanlig hederlig Yes och en kökssvamp går minst lika bra. :)

Så där ja. Nu fångar vi dagen, Sisyfos, tar på oss carpe-diademet, så att säga. Inget fel på vare sig humöret, dagen eller vädret. Bara på vikten. Vågen visade plus i morse och tänka sig; jag som ändå såg två timmars smalfilm i lördags...

Ha det gott!

Hoppas du mår bättre idag, det kanske är influensa du fått, här på ostkusten är det många som är sjuka. Allt känns helt ok utan alkohol tycker jag bearbetat det mesta och ångesten har rest bort till världens ände hoppas jag. Granntanten som flyttat in mittemot oss har klagat hos vaktmästaren att hon är så rädd för kia och att jag har henne lös. Började nu helgen att koppla henne när vi går ut tills vi har kommit utanför gården. När vi kom hem igår stod i dörren och ropade ner till mig , du har väl kopplat din hund. Ja sa jag, jag tänkte stick in ditt fula tryna för h-vete. När jag kom upp till min dörr öppnar kärringfaan sin dörr och upplyser mig om att hon måste flytta igen, på grund av rädslan för hunden. Jaha sa jag, du tycker nog att jag är besvärlig sa hon då och började gråta, mitt hjärta smalt och jag erbjöd mig att vi kan börja med små steg så kan du kanske komma över din rädsla och bli vän med kia. Det ville hon inte, flytta då för helvete, jag vill säga det högt men jag knep käft.
Må fint
Kram konstnären

Kaffe och denna sidan en ny morgonrutin, läst så många långa trådar om så många öden både skrattat och gråtit med alla som kämpar. Så nyttigt försöker lära mig av era hur man lyckas och var fällorna är.
Har blivit en erfaret rikare under denna helg som faktiskt var riktigt hemsk. Först var han full sen var han bakis, fast jag fick både rosor och presenter så ville jag helst slå honom i huvudet med blommorna.
Men släpper honom ett tag igen och försöker hålla fokus på mig själv.
Att vakna upp ur dimman gör mig både glad och rädd, för nu står jag här med alla känslor som väller upp och får inte fly eller döva.
Har kört mantra i huvudet det är ok att vara ledsen, du behöver inte alltid vara glad.
Skulle vilja be hjärnan sakta ned och ta det lugnt, ge mig tid att sortera och inte slänga på mig allt så fort.
Har en väldigt tur jag har hunden, gå i skogen med honom och ha inre samtal är som balsam för själen.
Lite tungt så här på måndag, men väljer att vara nykter idag så kämpa väl där ute alla hjältar

Och en måndagspuss till dig LenaNyman.
Hade också behövt städa i helgen, hoppas badrummet glänser - eller är cilitbang överreklamerat.