Senaste kommentarerna i forumet

Tack. Du är stark.

Jag måste hålla i mig för att inte bli så satans förbannad över sådant som sprider dålig stämning! (Redigerat) ?? Ses en annan dag!

Kram ?

Att man tänker och uppmärksammar människor man tycker om vill jag gärna skicka hjärtan till alla här som bidrar till att forumet är en bra plats för alla som vill förändra sitt liv med alkoholen/alkoholisten! ❤️

Jag väljer att bli glad över alla oss som känner ett bra stöd här. ?

Har varit så risig och fortfarande helt sänkt med huvudvärk, ont i halsen och snor. Jag fick nog igår. Fy så trist att inte orka något men inte vara såpass sjuk så man sover bort tiden!

Var på promenad igår. Idag chansade jag på yogapass. Som tur var ganska lugnt. Fick mental energi igen! Åt lång brunch med familjen, fick romantisk bukett imorse av maken, var ute på promenad, tvättat, fixat hemma och nu helt slut. Var tvungen att lägga mig. Lungorna är ömma, huvudet dunkar och täppan håller i sig. Är lugn nu. Mår bra utom i kroppen.

Jag brukar aldrig vara sjuk, Max känningar i två dagar. Imorse tänkte jag på de som är kroniskt sjuka och så på mitt barn som stod ut med tusen gånger värre varje dag i nästan två år. Jag tar det normala för givet.

Har också hunnit med att registrera att det inte finns sug och tankar på alkohol alls hemma och att det verkligen förändras. visste knappt hur det skulle gå att leva utan alkohol och led av att inget fanns och jag inget skulle få. Hjärnan var inne på att sakna alkoholen hela tiden. Jag är glad att det där släppt nu.

Ser fram emot en något lugnare vecka och hitta balans och formen igen. Först bli frisk...

Kram på er

Vi är inte alls bekanta men du skriver om att ha kommit från kaos och missbruk men hela ditt inlägg andas just kaos och missbruk. Varför hänga på ett forum man inte gillar? (redigerat av admi) Glad alla hjärtans dag på er i alla fall och jag önskar er också ett uppriktigt lycka till, alla kämpar vi med något

(admi har redigerat detta inlägg)

Till er som dock sliter med ert missbruk - glöm aldrig bort att ni är värdefulla och viktiga och att ni har all kraft ni behöver för att fixa det här - I morgon tillhör dig.

Hoppas kunna komma dit men blir också starkt tvivlande av att läsa andras berättelser.
Tycker det var intressant att läsa dina tydliga regler, det tror jag mycket på. Du har en tydlig plan, vet exakt vad du ska göra om det inte funkar. Jag tror jag är likadan. Är en planeringsmänniska, en sån som gör scheman och planer.
Slutade röka för en massa år sen och hade då en mycket tydlig strategi och taktik. Under mycket lång tid gjorde jag det svårt för mig själv att röka, satte upp egna regler om att jag inte fick röka inomhus osv (det här var väldigt länge sen :-)) till slut avskydde jag rökningen för att den var så i vägen jämt. En dag hade jag kommit till en punkt där det inte fanns något positivt alls utan det var bara ett skitberoende jag ville bli av med. Då var det "bara" själva nikotinberoendet jag hade att kämpa mot, allt det andra var en vinst. Och det gick bra, efter mer än 20 år är jag fortfarande bara så glad att jag slipper. Jag vet att det är lite annorlunda med vinet men väljer att se de tydliga parallellerna. Jag avglorifierar vinet så ofta och så mycket jag kan, jag fokuserar hårt på alla vinster med att avstå.

Ja bio....underbar ny vana. Film är ju bäst på bio, hade så helt glömt hur härligt det är. Att verkligen uppleva något och vara nykter.
Har t ex ett par nära vänner som flyttat ut på landet som har bjudit dit mig flera gånger men nej...det går ju inte, jag kan inte åka dit en kväll för jag kan ju inte vara utan alkohol en hel kväll...
Har tackat nej till massor av roliga saker senaste åren eftersom jag behöver börja dricka senast framåt 20-tiden, till dess har det gått att skjuta upp det men bara om jag vetat att jag verkligen får mitt vin då. Som olika idrottsevenemang t ex, kan inte gå på en match som slutar vid 21.30, det har bara inte gått.
Tack för uppmuntran !

Tack.
Och jag känner igen det där med vanan, att det är ett beteende, en snuttefilt ungefär. Det fysiska suget är minimalt och om man ser det som en snuttefilt så blir det ju lättare att förstå hur det fungerar för oss, dvs vi som överkonsumerar men kanske ändå inte har ett fysiskt beroende på samma sätt som de som beskriver abstinens t ex. Försöker verkligen tänka förbi vit månad, är ju 11/2 nu om man bortser från mitt genomtramp. Tänker ändå att jag enligt gammalt drickmönster nu skulle ha konsumerat ca 50 flaskor vin i år och istället har druckit två, jag har besparat min kropp 48 flaskor....och för varje dag jag passerar är det minst en till. I pengar är det svindlande summor, det syns redan på kontot, blir flera tusen i månaden, jag dricker inte bara boxvin utan rätt ofta "dyrvin" eftersom jag dels inte vill förnedra mig till att köpa boxar på systemet i kvarteret och dels inbillar mig att jag blir lite mindre alkoholist när jag köper dyra flaskor.....herregud jag vet jag vet !!!! Ibland låtsas jag att jag övertydligt handlar till en fin middag, så sjukt löjligt. När jag inte hunnit bunkra boxar med bilen i förorten utan inser att jag måste köpa flaskor för flera dagar. Då kan jag t om be om råd till en påhittad maträtt....trams trams.
Ganska skrämmande när jag läser vad jag skrivit, 50 flaskor vin....tänker först att det blev fel att det är helt orimligt men tyvärr det ör helt sant. Drack aldrig mindre än en flaska och på helger ofta en halv till. Snurrade ofta runt med flera olika sorter för att slippa se hur mkt det blev. Ett glas rose på badkarskanten till det sköna badet efter träningen, sen lite påfyllnad medan jag lagade mat. Ofta fisk med ett eller två glas vitt och sen avrunda med ett par glas rödvin i soffan framför tv:n. vips minst 6 glas och inga direkt små glas heller....
När längtan sätter in, för det gör den ju...som nyss när jag skrev om det. Så slår jag på mantrat i huvudet "slaskandet med vin" och tjaa det funkar. Den lilla meningen funkar, jag påminns om det osunda, det idiotiska, det sunkiga billiga ovärdiga beteendet. Så jag tar min kaffekopp, ler åt den, åt mig själv och mitt nya nyktra sköna liv !

Det är tungt att läsa andras berättelser, igenkänningsfaktorn är hög. Att dricka normal verkar inte vara ett alternativ om en har utvecklat ett beroende till alkohol. Det verkar som att om en blir rejält onykter igen så landar en nära på ruta 1 igen. Är det så? Finns någon här som har klarat att lära sig dricka "normalt" med tiden?

nu blir jag mållös av .... lycka? att se dig här igen. Helt fel iofs att bli lycklig när du är här och är stressad och sorgsen? Utelämnad utan Rivis? Fattas mig, skrek Mattis när Skall Per dött. Han fattas mig!
Men ändå.... herregud så fint att 'se' dig. Vi har det bra, så bra. Kram och så / mt

tar väl bort det här själv då!

admi har valt att ta bort detta inlägg

admi har valt att ta bort detta inlägg

"Saknas mig" tror jag mulletant skrev. Från Ronja rövardotter. Mig saknas Rivis och ni som är gamla bekanta/ mina människor vet vad hon betydde för mig. För att bygga upp denna vrakspillra till familj som jag åsamkat mig genom ett enormt whiskyintag. Rivis fick en bloddpropp i hjärnan. Jag hoppas att det gick fort...men min moster som dog av samma sak hann känna sin.

Klart är i alla fall att jag för första gången på länge tänkte att; Nu fan tar jag mig en whisky. En gång alkis...alltid alkis? Tog dock mitt lilla förnuft till fånga och insåg att R hade skällt ut mig över ett sånt eftermäle.

Fick dock en öl. För nej, jag är inte helt vit. Läskig reaktion! Är jag inte man/vuxen nog att hantera motgångar med lite glass?

Annars går det ganska bra. Kanske tio öl i månaden. Klar förbättring mot fem glas varje kväll. Men just nu känner jag mig väldigt stressad och då är det bra att denna sida finns. Vad fan gör vi utan R?

/R

Vad glad jag blir över era kommentarer. Det stärker det minimala självförtroende jag just nu har.

Jag somnade in relativt snabbt igår kväll. Vaknade upp alldeles kallsvettig vid tretiden i natt. Jag drömde att jag drack alkohol och det var vidrigt. Jag antar att det är en del av processen. Man är inte speciellt kartig när man ligger och vrider sig i lakanen på natten. Tankarna far fram och tillbaka och det känns som katastrofen är nära. Det är lätt att måla upp allting i nattsvart och en väldig rädsla sprider sig i kroppen. Jag undrar om jag verkligen ska klara av detta. Jag har så svårt att ha tilltro till mig själv trots att jag känner en så fullständig vilja mot att få ett nytt liv (det som är kvar av det).

I varje fall har det på det hela varit en OK dag. Jag har skottat lite snö, vinnlagt mig om att ta allting i väldigt långsam takt. Aptiten är fortfarande inte mycket att hurra för men jag kan i alla fall äta lite grann. Nu ska jag ge mig ut på en stilla promenad, förhoppningsvis med min fru. Det är naturligtvis fortfarande spänt mellan oss. Jag känner att jag måste ge henne all tid hon behöver och det enda jag kan göra just nu är att fortsätta min stappliga väg mot ett lugnare och mer avspänt liv.

Återigen tack för ert ovärderliga stöd.
Kram/Tjalle

Du har varit saknad!!
Det har funnits fler som du och
jag här på forumet tidigare (redigerat av admi). Jag tänker bland annat på "vändningen" som var väldigt populär (redigerat av admi)
Då fick han sina fiskar varma vill jag lova!
(redigerat av admi)

Vilken bra dag och kväll! Klart vi är med dig! Heja på! :-)

Hallo hjälten! För det är du. Min gullefjun och vår allas forumängel. <3

MuMan...? Hmm... blir rörd över tanken... :´-) Men tror nog att MammaMu är mer rättvisande!

Tänker på det du skriver om Lucas. Läs ditt inlägg igen. Ser du att du kallade honom allt det där I TANKEN. Är inte det ett framsteg? Får för mig att en hel del kan ha gått direkt från impuls till mun tidigare? För min del är det så nu i alla fall. Nu kommer nog bara 1/3 ut av allt som tidigare flög ut... och tur är väl det...! Men, eftersom han nu uppenbarligen gjort mitt gullefjun ledsen, så ska jag passa på att TÄNKA att han är en jävlakorkadskithögsmansgrisjävlaskitjävel. Högt tänker jag också! Bara så du vet syster!

Puss o kram

Trots att innehållet i ditt inlägg är en känga till bland annat mig, så är jag faktiskt uppriktigt glad över att du fått ordning på allt och jag är glad att du skriver det. Minns dina sista inlägg och hur trist det kändes att läsa om när saker går överstyr på det sätt som det gjorde.

Jag tänker så här: det som skrivs härinne skrivs för det mesta med utgångspunkt i den personens erfarenheter, tankar och sanningar. Det mesta som skriva är i omtanke. Att bli arg för kommentarerna säger mer om mottagaren än om sändaren.

Om man bortser från kommentarer som går på personangrepp, som det så ofta har blivit härinne när någon uttrycket sitt missnöje över forumet, så hjälper forumet många.

Det är irriterande tycker jag att bli insatt i en grupp. En grupp där jag dessutom bara står för mina egna inlägg och försöker hålla dem fria från personangrepp och förhastade slutsatser om personerna bakom inläggen.
Så ja, jag blir både glad att höra att allt går bra och irriterad över att bli klassad som "batikmaffia". Bara så du vet.

Hej fina du,

Hur har du det egentligen? Inte jobba för mycket... Då blir det ju inge bra, eller hur. Försök att komma till ro igen. Det gäller att jorda sig så ofta som bara är möjligt (kommer från rätt flygfä - jag vet).

Ta hand om dig vännen!

Puss o kram

Helgen och de sista 6 dgrna A-fria. Har gått lättare än jag trodde på ett sätt (det fysiska suget har inte varit så stort), och svårare med det "psykiska". Utöver att hela tiden parera vanan, att acceptera hur helgen blir nu och framåt utan smörjningsmedel så är det andra tankar jag brottats med mkt. Att jag brukar uppfattas som lättsam, mjuk, easygoing, glad. Att jag när jag nu inte druckit typ förvandlats till motsatsen. Ifrågasättande, fundersam, lite kantig. Såklart har väl vindrickandet bidragit till min "easygoing" person, inte engagerat mig i allt, A har tagit udden av irritation och stängt av en del av min väldigt tänkande och kännande person. På ett sätt känns hela tillvaron så nu, mer verklig. Inte lika skoj, inte lika indelad i "vindagar", belöning och helgmys. Mer vardag, tiden framåt känns nästan läskig, främst att möta vardagstristessen (som finns där ibland) och acceptera den. Jag trivs också med hemmaliv och små vardagssysslor men drickandet har ändå varit kopplat till att göra livet hemma med all tvätt, skjutsning, allt kring barnen, disk, plock mer guldkantat. Summa kardemumma så är jag väldigt nöjd med veckan bakåt och hoppas närmsta veckornas nykterhet ska forma min "nya" tillvaro utan alkohol men med närvaro och glädje för det jag har

Jo tanken har slagit mig att det vore en bra idé, skall prata med läkaren när jag skall dit nästa gång.
Lever ju ännu på att dimman har lättat även om inte allt är vackert som jag ser.
Så blir jag så glad av att må bra när jag vaknar att det håller mig borta även om vissa stunder är löjligt svåra.
Så som du skriver nu tar vi en vecka till

Bra kämpat! För mig har det blivit en vana nu att inte dricka. Och ibland kan jag känna mig så lycklig över att jag slutat. Som när jag kan köra tidigt på morgonen och hämta på kvällen. Eller när jag jämför med hur det var. Visst kan jag känna mig sorgsen över allt som blivit fel, men man får träna sig på att leva nu och se framåt. Och när man som du upptäcker att man kan och vill gå på bio... Det är då livet börjar igen.

Klart vi skall vara med och alla har sin resa att göra och ingen är enkel, så vi får stötta varandra.
Är ju nynykter och stapplar omkring i något glädjerus av att vakna utan bakruset just nu.
Att gå rundor med hunden utan hjärtklappning och svettningar, men inser ju att jag kommer glömma den känslan och då blir det svårt.
Så vi vandrar vidare och väljer att vara nyktra en dag till, styrkekramar

Tack för era hälsningar Leverjag och LenaNyman. Har skrivit i era trådar.

Ska summera den sista tiden för mig själv. Det har varit relativt nyktert sen gin:en. Den öppnade flaskan står kvar i skåpet och jag tänker inte på att den finns... Eller jo, jag såg ett fånigt tv-program där någon hittade en gömd spritflaska i ett skåp. Jag var ensam uppe och min tanke var att hmm jag har ju sprit, ska jag ta en slurk... Jag sansade mig. Eller jag tänkte klart tanken och jag vill verkligen inte ha när jag tänker efter, men den första tanken fanns där. Tanken på att det bara är att dricka. Sen dess har jag inte tänkt på flaskan alls på det sättet och den är fortfarande halvfull. Jag har också druckit ett glas vin inför en konsert. Så onödigt drickande som det var, kan man ju fundera över varför jag tog ett glas över huvud taget. Stressigt, mycket folk, ingen sittplats, inget bord, äckligt vin. Men jag drack såklart upp som vanligt. Det var helt enkelt slentrianmässigt drickande. Hade jag tänkt hade jag nog hoppat över, men nu blev det bara så i ett slags romantiskt skimmer om att det är trevligt med ett glas vin. Funderar på hur många gånger som alkoholen egentligen kan ersättas med något annat och det enda man förlorar är det "busiga" med att dricka alkohol.
Jag vet att jag kanske inte kan slappna att det alltid finns risk för återfall, men det känns som jag är en bit på väg i att hitta något som fungerar.