Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat! Tänkte tipsa om en sida som heter Mindly! Där finns en minfullness hypnos med syftet att minska alkoholintaget! Man köper den och kan lyssna genom telefon! Man ska lyssna 14 dagar för bästa effekt! Jag är inne på min 6 :e dag! Kan ju inte säga att det beror på den men har faktiskt inget sug! Värt att prova!

Ja tänk så bra man mår! Ingen ångest och känner faktiskt lycka! Har hela tiden dövat med alkohol för att må bättre!!! Så visar det sig att när jag låter bli känner jag lycka och stolthet över mig själ!
Nu gäller det att hänga i!

Skulle precis burst out i världens lördagsstädning men Tracy Chapman kom i vägen. Min äldsta väninna verkligen avskyr henne, lika mycket som jag älskar dem båda. På mitt sätt.

Hur som helst. I den här låten - lyssna om ni vill - föreställer jag mig att Tracy Chapman sjunger till sin själ. Och ujujuj, det är som att få hela filmen Titanic rätt in i örat.

Var bara det.

https://www.youtube.com/watch?v=cQ0kh3k0LKE

Tänker på dig?
Hoppas du har det bra. Hoppas du fortfarande finns kvar härinne ibland. Jag tycker du är fantastisk!
Skickar många varma kramar, var rädd om dig!

Men okej då.

LÖRDAGSPUSS TILL FINFIN SISYFOS!

Muris, ibland skulle jag vilja kalla dig för MuMan. Tycker det låter fint, mjukt, lite kärleksfullt sådär. Muräna-Mamman. Haha, precis så tyckte jag också om dom där träiga perukstockarna från Påskmust-ön. Håll er där, för fasen, och låt oss andra ha det som vi vill ha det. Med med tiden skingras tydligen dimridåerna, även dom högst lokala. ;)

Leverjag, såg att du hade sol idag. :) Tänker på din kommentar hos Sisyfos (var är hon, nudå?). Att många av oss härinne verkar ha det här berg-och-dalbane-humöret/-måendet. Och jag undrar över om det är att vi är känsliga för våra känslor - upplever dom starkare - eller att det bara är sådär cykliskt. Apropå cykliskt så kallade jag i tanken Lucas för jävla as i dag och skrek tyst att han skulle dra åt helvete. Man kan känna sig så jäkla ensam, olycklig och i misär men faktiskt har det gått upp för mig, sent men ändå, att vi är några stycken likadana. Och det ger tröst på nåt sätt, även om man inte vill att andra ska må lika tjyvtjockt.

Kram på er båda och må solens strålar studsa som tidiga påskliljor i varje enskilt hårstrå.

Känner med dig. Jag har ju som varit där du är just nu. Så väldigt ömtålig, skakig och mörbultad att man inte tror sig om att bli en redig människa igen. Och jag tänker att jomen, det blir man ju. Du kommer också dit. Små steg, en tidsenhet i taget. Jag läser om Leverjag:s förslag om att göra nåt varje dag för sitt välmående. För mig blev det ett viktigt inslag, en rituell början på dagen, att bädda sängen. Låter kanske fånigt och många gör väl det utan att tänka på det. Men rutiner har varit svåra att bibehålla för egen del typ hela mitt liv. Men detta. Att bädda sängen. Det började jag med att göra varje dag. Och när det var dags att gå och lägga sig igen så fanns den där, sängen, bäddad. Ny liksom. Fräsch. Som en symbol.

Och sen? Då är det nog tiden, utan alkohol i kroppen, som gör verkan. Och att inte förminska och förtränga och låta sig förledas igen. Din #284 är så himla talande för hur det är under dom första ögonblicken efter Big Bang. Nästan så att man skulle printa ut och rama in och sätta upp den. Tillsammans med Sinnesrobönen så skulle dom båda utgöra en stor hjälp bara att kontemplera över med jämna mellanrum.

Önskar dig sinnesro i dag. Fina blomster är ljuvliga. Stor kram.

Hoppas du har en skön helg. Jag har hamnat i ett vakuum. Känns som allt jag jobbat med är borta men jag vet att det inte är på ruta ett. Det känns bara så. Det tar tid att förändra på riktigt.

Jag har blivit sjuk, inte kunnat träna och jobbat lite för mycket. Relationen känns skit och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu för jag har ingen ork. Men det är äntligen fint väder och jag ska gå ut och imorgon kanske jag mår bättre och kan träna och så får jag ta nya tag.

Dricker i alla fall inte och har ingen lust eller sug alls. Nu har det gått 15 veckor, en liten bit på väg. Tålamod säger jag till mig själv.

Tycker väldigt mycket om dig och glad att du är här.
Bamsekramar ❤️

Vi kan bara ta ansvar för oss själva. Det är bra att bara fokusera på nuet. Hur du känner längre fram vet du bara då.

Starkt jobbat. Fortsätt så kommer du lyckas bra med förändringen.
Detsamma!

Det är så jag har tänkt och då började en vändning komma. Det är genom små små steg varje dag som förändringen sker. Jag lovade mig tex bara att idag ska jag komma ut på en promenad i solen oavsett. Fokus och gå ut. Inte storstilade planer. Varje dag göra något som bidrar till välmående tex meditation och fysisk rörelse och dagsljus.

Kanske varje dag lova att titta på sin familj och ge dem en kram? Varje dag liksom. Dåhänder något efter ett tag.

Tror också du mår bra av terapi. Du får sådan hjälp att bryta mönstret och får hjälp att gå vidare. Det går och det är nyttigt och utvecklande oavsett vad v har i bagaget. En livscoach är bra för sådana förvirrade personer som vi. ;-)

Ha tillit och träna avslappning/meditation varje dag. Hjälper jättemycket mot ångest och oro och skapar lugn och välmående. Tips från mig. :-)

Hoppas du hittar fina blommor nu! Älskar doften i en blomsteraffär!!

Fortsatt styrka till dig!

Blueeyes att du kan ta till dig av alla ord som skrivs till dig, de är skrivna av lång erfarenhet. Praktiskt taget alla anhöriga ( flest kvinnor) jag följt här under flera år berättar 'samma' berättelse och går igenom samma fruktansvärda våndor, förhoppningar, samvetsfrågor, skuld och kval... det din man säger nu hör också helt till bilden.
Ändock är det så att alla måste göra sin egen resa, sina egna val. Ingen annan kan ju ta ansvar för hur det blir i framtiden. Jag råder dig och gärna din man att läsa här, både på anhörigsidan och här som du är nu. Bilden är tydlig!
Läs gärna Carina Bångs sida Information och stöd till anhöriga http://medberoendeinfo.blogspot.com och t.ex Djävulsdansen av Ann Söderlund och Sanna Lundell. Det är nödvändigt att lära sig förstå missbruket som sjukdom för att inse styrkan i vad det handlar om. / mt
PS Fyra månader tid utan alkohol är ingenting för en person som missbrukat på det sätt din man gjort. Ju längre jag följt 'livet' här på forum desto klarare inser jag alkoholens oerhört starka grepp över den som fastnat i beroende och missbruk. Din man hör till dem. DS

Köp en blomma till din fru en gest som visar din tanke.
Har börjat läsa igenom din tråd och en tanke som slår mig är att du skulle kanske pröva att gå på kbt.
Bara för att få ur dig allt det där som gör att du ställer så höga krav på dig och hitta din ro.
Jag själv har bara haft 16 vita dagar och gjort som dig många och druckit vin för att få stopp på tankarna, ibland tror jag att jag en diagnos.
Skickar styrkekramar till dig och frun

Hej!

Du är en fantastisk människa som önskar hjälpa honom. Jag gissar att du vill det för du älskar honom och ni har barn tillsammans, ni lever helt enkelt ihop av en anledning.

Du gör dig själv en björntjänst och honom enligt min mening. Kärlek och relationer bygger på ömsesidighet och ärlighet, inte på kontroll och lögner.

Jag läste igenom din tråd på forumet för anhöriga.

Ett ord som jag fastnar för när jag har synat mitt eget förhållande är ömsesidigt beroende som är det friska sättet att förhålla sig till varandra, det innebär att båda väljer medvetet varandra för att de vill det inte för att de måste. Ömsesidigt beroende kan lätt bli ett medberoende om makten förskjuts eller att ni inte längre är sanna inför varandra eller er själva, vilket leder till manipulation och misstroende.

Du är enligt mig tydligt medberoende du vill kontrollera honom för han duger inte som han är, du älskar honom och längtar efter att han kan vara den man du önskar. Han ljuger för dig för att han möts av din rättrådighet. Här finns lögnerna och de kommer inte att sluta från hans sida förrän du accepterar att han är den han är.

Jag tror inte att någon är en ond människa, alla sina skäl till att de beter sig som de gör. Gissar på att han känner ett starkt behov att få slappna av efter sitt jobb och i detta finns det en konflikt att han inte blir den man du önskar. Gissar på att han är väl medveten om detta. Du blir ett hinder (eller barnen) för honom för att uppfylla det behov han har, han gömmer spriten och dricker då i smyg.

Jag läser och ser att du lider över de stora beslut som du är inne i. Det är oerhörda starka känslor och en enorm kraftansträngning att ta sig igenom det du gör. Önskar att jag kan ge dig några stärkande ord på vägen.

Du gör helt rätt som funderar över att lämna honom, helt enkelt för att det inte handlar om honom, det handlar om dig. Du måste acceptera dig själv och vad du önskar i ditt liv. Jag läser mellan raderna att du inte vill leva med en person som ljuger och som du inte kan lita på. Du vill inte leva med en man som du inte vet är nykter och supergullig ena dagen och full andra dagen. Han vill att du accepterar honom som onykter då han inte är dum läste jag mellan raderna i din tråd, du vill inte ha en full man var och varannan helg, oavsett om han är dum, för att det gör dig otrygg.

Du är inte ansvarig för hans känslor, det är inte ditt ansvar, det är hans. Du är ansvarig för dina känslor och dina behov. Detta är en supersvår mening att ta till sig, men jätteviktig. För om du fortsätter att inte tydligt uttrycka dina behov eller undvika att berätta dem för att du inte vill såra honom då kommer detta sluta illa. Om det i slutändan innebär att du måste flytta för att uppfylla dina behov, så må det vara så, oavsett hur ont det än gör i dig.

Observera att jag inte skriver om vad han behöver göra för att han ska ta tag i sitt liv. Detta för att det helt enkelt är någon han måste göra själv, inte du eller jag. Han måste vara sann inför sig själv. Om han nu vill fortsätta dricka, då är det hans val. Du kan inte tvinga honom. Han är den som får leva med sina konsekvenser av sitt handlande, hur sorgligt det en må vara.

Hej på er,

Inatt kunde jag i alla fall sova 6-7 timmar (med hjälp av tablett) utan uppehåll. Fortfarande rejält skakig och hög ångestnivå. Försöker att förstå vad som har hänt och vill inte inse att det är sant. Är det verkligen jag som har hamnat i denna förfärliga situation. Första tanken som slår mig när jag slog upp ögonen på morgonen var att jag bara ville sova vidare. Fly in i sömnen och sova flera dagar.

Jag är rädd, mycket rädd. Det känns som om jag har så mycket att lära om trots att jag inte är purung längre. Hur gör man?? Det är ju inte direkt så att man kan läsa sig till svaret i någon bok eller manual utan det är det stora, tunga arbetet genom att med små, små steg försöka finna ett annorlunda liv.

Jag har lite svårt att veta vad jag ska börja med. Tidshorisonten sträcker sig inte mer än några timmar framåt. Stora planen idag är att ta sig in till stan för att köpa en blomma till min fru. Det är ju så futtigt och jag kommer väl aldrig kunna reparera vad jag har ställt till med men det är i alla fall ett litet, litet tecken.

Jag är så imponerad av många av er där ute. Flera av er som lyckats "vända era liv" till något bättre. Jag önskar innerligt att även jag kan bli en av dessa även om vägen dit känns extremt lång en dag som denna.
Kram/Tjalle

Det är inte ditt ansvar att han skall vara nykter utan han måste ha viljan. Annars hamnar du i läget att varje gång han dricker kommer ditt fel te x att du var sur osv vi har en förmåga att skylla på andra eller händelser.
Han kanske också behöver en tid för sig själv och ta tag i sitt problem och du behöver ro och vila.
Sen kanske ni kan mötas som två hela människor
Men hur den än gör hoppas du får lugn, kramar

Att han ställer ultimatum på dig!!! Att han inte slutar om du flyttar. Befängt. Manipulation. Han ska sluta för att han behöver det och har barn som behöver det. Och en fru han borde vara rädd om!

Nä, jag tror att det är bra om du flyttar. Tror inte detta blir bra men om du ger det ett försök är du då beredd på om han inte klarar det och hur ska du ska hantera det? Var går din gräns? Det är nog viktigast att du vet var din gräns går oavsett om du stannar eller inte. Hans gräns måste han nog jobba på. Vad föreslår han själv? Har han läst hur barn som växer upp med alkoholister mår och vad det skapar för problem i livet? Denna sjukdom drabbar hela familjen. Tänk på barnen, båda två.

Har din man kunnat prata något om hur hans liv förändras med alkohol? Ser han ens hur hela livet för honom och er förändras och styrs av alkohol? Be honom berätta. Har du tänkt efter hur du har börjat vänja dig med många saker och flyttat dina gränser. Hur är ett normalt och bra familjeliv i dina ögon? Hur vill du ha det? Kan vara bra för dig att fundera på och sedan kanske tydligt kunna kommunicera det till din partner.

Vi som druckit och blir nyktra blir med tiden förvånade över hur drogen förändrat våra liv, tankar, vanor, mående och beteenden. Vi "vaknar upp" och får hitta ett nytt liv igen. Det är en mödosam resa och man måste vara beredd på att vilja göra den.

Kramar

Jag har haft en helt ok inledning på helgen, tränade igår morse, jobbade till 17, mötte mannen på väg hem, hade bestämt mig och sagt att jag inte dricker vin i helgen och han hakade på. Handlade lite mat och Ramlösa och kvällen förflöt helt ok. Var psykiskt VÄLDIGT ovant, som att det bara kunde bli helg om jag drack vin. Kändes som jag var lite grinigare än vanligt, som något skavde. Hade jag inte börjat skriva här så hade jag med stor sannolikhet druckit vin då för att bli lite "mildare". Jobbigast var det mellan 16-19, när fredagskvällen brukar börja. Sen kändes det rätt ok, prat, mat, fix, mysig kväll. Vaknade kl8 i morse, mår bra ingen ångest ?. Känns som denna dag kommer klaras bra med!

Jag har också haft en bra nykter fredagkväll, har inte hänt på mannaminne och jag är faktiskt stolt! Ha en fortsatt bra helg!

Jag är så förvirrad. Jag försöker säga att han måste sluta för sin skull och sina barns. Inte för min för då kommer jag nog få honom att må dåligt så fort han ser mig.
När vi pratade nyss sa han att stannar jg så häller han ut all alkohol o slutar nu. Flyttar jag så kommer han fortsätta dricka. Jag sa att om jag bestämmer mig för att stanna så behöver vi sätta en minimum tid för nykterheten samt att han måste gå och prata med någon. Jag vill inte sätta en tid på nykterheten men kanske blir det 4 månader. Säger han då men är helt med på att prata med någon.

Jag behöver tid på mig att bearbeta mina känslor inför hans drickande om jag stannar.
En vän som vuxit upp med en alkoholist till pappa säger att jag ska gå. Han behöver fixa detta själv. Slutar han inte så vill han ju egentligen inte.

Jag har ju tittat på flera lägenheter i veckan. Han säger att hade jag verkligen velat flytta hade jag tagit vadsomhelst bara det är tak över huvudet. Kanske ligger det ngt i det? Jag resonerar som så att jag inte vill sätta barnen i ett område där det är mkt bråk o vi skulle vara rädda att gå utanför dörren. Har inte så höga krav tycker jag!

Hjärtat säger ge det här EN chans och hjärnan säger flytta omedelbart.

Så förvirrad. Visst hoppas jag att det kan bli en solskenshistoria men orkar jag med mörkret på vägen dit?

Det är ganska lång väg för de flesta beroende att förstå att de dricker för mycket till att förstå att de inte kan nyttja drogen mer. Om han och du hade läst alla trådar här under "Förändra sitt drickande" skulle ni se hur i princip ingen lyckas dricka normalt igen. Här finns flera som varit nyktra i flera år som börjat igen. Många försöker många, många gånger efter långa uppehåll. Kraften är stor. Har man passerat gränsen så finns missbruket och beroendet där. Att förstå sitt missbruk är att faktiskt sluta tråna efter drogen, att förstå att drogen är farlig och att jag kan inte använda den mer. Han vill inte släppa den och har ganska långt kvar till att inse sitt problem, tror jag. Jag tror att det kan gå snabbare om han vill gå på alkoholterapi. Vet inte.

Det är klart att du ska hoppas men jag tror det är bra att ha avstånd för er båda. Du behöver få lugn och ro och hitta till dina känslor och slippa alla tankar på alkohol. Han behöver kämpa med sitt alkoholmissbruk. När han slutar kommer det att gå upp och ner för honom och mycket fortsätter att handla om alkohol även om han avstår från att dricka. Stötta honom på distans. Säg att du vill att det ska bli ni men att du behöver komma bort från alkohol och få lugn och ro.

Han behöver nog minst ett år för att det ska vara trovärdigt/stabilt. Risken med att sätta en tidsgräns att han klarar den "på vita knogar" och sedan faller tillbaka. Då gör han det för ultimatumet och inte för att han förstår att han måste bli fri från drogen och att han är en alkoholist resten av livet. (förhoppningsvis nykter sådan) Säg att du behöver ett halvår till ett år och om det går bra för er båda kan du överväga att bli sambos igen. Många som är särbos hela sina äktenskap/förhållanden fast de är jättebra.

Det där med att det inte är någon idé att sluta dricka är bara ett sätt att försvara sin nappflaska och lägga ansvar på andra. Hans hjärna är helt kidnappad och han försvarar sin drog med allt. Jag har läst en hel del i medberoendedelen av forumet och känner igen kraven, utpressningen och skuldbeläggandet som alkoholisten ger/ställer på sin partner. De/vi är livrädda att behöva förändra något och bli av med tryggheten (och servicen, hjälpen) i sin partners närvaro. Men det är precis en stor förändring han behöver för att tvingas se på sitt missbruk, göra något åt det och faktiskt välja. Han måste göra detta jobb helt själv. Ingen kan göra det åt honom. Han kan nye skylla på dig. (Det enda som kanske gör det svårare är om en partner som ständigt dricker i närvaron av den som försöker sluta)

Lycka till!

Fredagen blev som väntat vi åt gott han drack vin somnade i soffan snarkade högt,men retade mig inte på det.
Har bestämt att denna gången tar jag ansvar för mig själv och skall inte skylla på honom om jag trillar.
Vill han dricka så är det upp till honom och ett val han gör, jag gör mitt val.
Sen att detta kommer skapa ett problem om en tid, men just nu skall jag hålla fokus på mig och brottas med mina problem.
Givetvis hade jag varit glad om han avstod för min skull, men nu visar han att alkohol och berusning är viktigare än mig.
Kommer säkert kalla mig medberoende i framtiden men just nu lägger jag det problemet åt sidan.
Har ett konstigt lugn i kroppen som gör att denna gången känns det väldigt annorlunda.
Ja Leverjag jag känner mig stabil vet att det är tidigt och tänker inte bli kaxig utan veta hur skört allt är nu.
Så väljer att vara nykter idag och till alla hjältar där ute önskar jag en skön Lördag

Jag gick tillbaka till din tidigare tråd och läste din berättelse. Jag instämmer helt med de svar du redan fått, med den historia du beskriver där smygande, smussel, lögner och olika hot ingår låter det helt orealistiskt att det skulle fungera med 'socialt drickande'. Stå på dig nu! Han behöver göra sitt eget val! Om han verkligen vill fortsätta livet med dig (utan alkoholen) så finns ju möjligheten kvar även om ni tar en paus. Att vilja sluta, som han säger, handlar inte om att dricka på helgen eller att vara nykter 2 veckor eller två månader.... Att vilja sluta innebär modet (!) att inse sitt beroende och missbruk och välja bort sin drog. Det är ett stort men fullt möjligt arbete som han måste göra själv. Av egen vilja. Det är han själv som måste vilja släppa kanten och det låter inte som han är där. Håll fast i din tråd och spara ditt första inlägg/tråd - det är ovärderligt att kunna följa sin egen resa.
Kram på dej / mt

Jag var livrädd för att sluta dricka. Det är din man också. För jag visste inte hur underbart livet utan alkohol kan bli. Om han ger det en chans att bli nykter kan du få en underbar partner vid din sida, du får tillbaka den du blev kär i och han får tillbaka sin värdighet och sitt liv. Ni hittar tillbaka till varandra. Tro mig, det går. Resan är tuff men värt det. Ge det en chans. Om han verkligen vill försöka att bli helt nykter dvs.
Lycka till :)

"han säger sig vara alkoholist men kunna gå tillbska till att bara dricka socialt på helgen. Hur stor är chansen att det fungerar?"

Chansen är noll. Jag vet. Testade i 5 år. Går inte. Har du hört talas om någon som slutat röka lite grann?

Tack Leverjag!
Laddar stenhårt?
Ingen A i dag fredag? Spöket? har inte hälsat på i kväll.
Väskan är packad utan A??
Hörs?