skrev Levande i Sanningen
Åter det gick 14 dagar innan jag fick svar, men berodde kanske på läkartiden.
Skall ta ny prover om en månad och det är ju bra för sätter lite press på mig.
skrev Nyckelpigan i En Buzzz(ig) tråd
Du skulle inte dömt någon av oss andra som fallit... du skulle ha sträckt ut en hand och stöttat. Du är ingen dålig människa och du gör inte detta för att du medvetet vill skada andra. Precis som de andra skriver så är det en sjukdom. Man kan inte använda det som en ursäkt för att fortsätta men det gör att man kan skilja på personen och sjukdomen. DU är inte dålig och elak men du behöver hjälp. Vi finns här. Du har stöttat många andra och nu vill vi hjälpa dig! Försök se bortom skulden och ångesten - se vem som döljer sig där bakom, som är värd att rädda. Den personen är värd mycket mer än så här och han behöver hjälp. Många styrkekramar
skrev farmor i Nu vill jag välja en ny väg
Efter helgens kvaddade inlägg här i olika trådar så tar jag en paus från forumet. Jag ifrågasätter starkt den utsatthet som vi sårbara människor utsätter oss för här. Känslan av ett "vi" är helt borta. Jag ser bara risken för att bli förlöjligad och hånad. Vem är ärlig? Vem driver med mej? Vem föraktar mej?
Jag är uppriktigt ledsen över att den fina "forumbubblan" brast. Men kanske var allt bara en illusion? Öppenhet... Omtanken...någon som lyssnar och stöttar....
Ja, jag gick på det i allafall. Men inte nu längre. Det blev så uppenbart att forumets offentlighet öppnar upp för så många andra. Hur många andra läser föraktfullt skrattande mina inlägg? Hur många irriterar sej eller roar sej på min bekostnad?
Jag känner mej verkligen sårbar och illa till mods.
Hej så länge, ni fina som jag känt stöd ifrån den här tiden ?
skrev Carolina i Början till något nytt
Hej ja undrar tror ni man kan klara sitt alkoholberoende på egen hand ? Eller behöver alla hjälp?
skrev Rosen i "Avtändning"
Oj, vad glad jag blir! Nu är du på banan igen!?
skrev Jojje i Psykiska besvär och alkohol
Bara ta en dag i taget. Ta hand om vovven nu och dig själv ?
skrev Jojje i "Avtändning"
Tack alla ni! I natt har jag sovit 12 timmar. Säkert mkt pga denna jäkla förkylning också. Varit uppe sen nio. Gått en lång promenad med hunden och städat köket. Nu tog orken slut. Bäddat ner mig och grisen i soffan och kollar på solsidan. ? Känns skönt att man är på väg nu. Med tanke på den abstinens jag kände igår så är jag förvånad att sömnen gjorde sitt. Mår jäkligt bra förutom förkylningen.
Ska sova hos mamma och pappa i natt så dom får hjälpa mig med att få mat i magen. Dom vet ju inte vilka problem jag har så det passar ju bra att jag är sjuk nu.
Tack alla fina ni ❤️ Önskar alla en underbar dag!
skrev Avslutat konto i Nya tag
Jag har efter dessa tre nyktra veckor lärt mig när suget sätter in. Har nästan "klockat" det vid samma tidpunkter varje dag. Ser då till som du säger att ha nåt att äta eller dricka till hands för att parera. Har gett bort all alkohol jag hade hemma. Kul att göra någon annan glad. Tänkte noga efter om jag skulle ge bort eller hälla ut eftersom man inte vet om man ger till "rätt" person men jag får hoppas att det var rätt beslut. Det finns ju faktiskt dom som kan hantera alkohol.
Drömde inatt att jag glömde bort att jag inte drack. Vaknade i drömmen och hade värsta ångesten. Gud, vad skönt när jag vaknade på riktigt och förstod att det bara var en dröm. Har haft liknande drömmar tidigare när jag har haft uppehåll och det är hemskt.
Hade besök av min vuxna dotter igår som hade varit ute och partajat. Hon var förstås bakis med allt vad det innebär. Kändes skönt att själv vara pigg och pyssla om henne. Det skar lite i hjärtat när jag tänker på att hon kanske har ärvt mitt dåliga förhållande till alkohol. Alkoholismen. Hon är fortfarande en ung kvinna som sköter studier och jobb ansvarsfullt men tankarna finns där hos mig. Det är ytterligare en motivation för mig att inte dricka. Så jag kan vara närvarande och vaksam över mina barn och deras relation till alkohol. Skulle aldrig komma med pekpinnar eller anklagelser till dom men min egen avhållsamhet gör att jag kan se mer nyktert på deras drickande förhoppningsvis.
skrev Sattva i Början till något nytt
Ja det är nog jag som är störd. Fick ett sms nu vid 9 att han hade somnat i soffan med mobilen på ljudlöst. Och att han inte var arg över mitt sms. Hela dramat fanns alltså i mitt huvud. Men det visar ju på en djup osäkerhet som jag känner gällande oss. Ska sluta kommunicera i text med honom, för att spara min egen energi.
skrev Leverjag i ångest ledsen rädd
Ytterligare en helg bakom dig nu? Jag fortsätter också och jag håller med. Det är verkligen så värt att lägga av med skiten!
?
skrev Leverjag i Behöver stöttning
Hoppas du hittar din väg ut ur beroendet. Vi är många beroendehjärnor med låg självkänsla med lyckade yttre liv. Själen urholkas och beroendet har helt plötsligt ett stadigt grepp om en. Inte kul ch värt att ta på allvar. Bra du inser det. Ångesten lättar så mycket om vi bara klarar att vara utan alkohol en längre tid. Goda vanor och jobba med sin självkänsla, känner jag är min väg som funkar.
Lycka till!
skrev Åter i Återigen
och så mycket har hänt,
slutat dricka a, nästan helt och hållet, har börjat träna...
och hastigt och lustigt har jag av en slump hittat en liten lägenhet som jag kan flytta in i ganska omgående?
Ska bli såå skönt att få min egen lilla fristad.?
Nu när jag klar i knoppen är det svårare att leva under samma tak som sambon.
Vi är vänner och vi kommer att fortsätta att umgås.
skrev Leverjag i Återigen
Du verkar göra allt "rätt" enligt samlade tips på att sluta dricka. Tycker du är skitbra! Har också förändrats rätt mycket utseendemässigt också. Pluffset är borta, bättre hy och kroppen smalare med mer muskler. Att äta ofta och bra har varit superviktigt för mig. När jag är hungrig och törstig kommer suget. Promenaderna varje dag gjorde susen för kroppen och humöret.
Tråkigt med beskedet om arbetstid. Tänk så här. Det skulle kommit ändå och om du inte tagit så bra hand om dig dessa veckor, hur hade du mått då?? Nu har du kraft och ork att fundera ut något bra och framförallt fortsätta må bra. Då kommer lösningar till dig.
Skit i bakslaget nu. Det är passé. Fortsätt bara på din fina resa som du gör för din skull och för ditt liv!
Kram?
skrev Åter i Sanningen
Jag slutade dricka 29 december och som alla säger så går det lättare och lättare för varje dag. Visst jag haft några återfall och druckit några öl några gånger under denna tid, men inget som jag tycker har någon större betydelse i det hela, tvärtom så har jag då insett att det inte ger någonting, finns inga fördelar.
Imorgon ska jag till läkare och ta leverprov ? hur länge fick du vänta på svar?
skrev Leverjag i Början till något nytt
Tänker på dig och önskar du hittar rätt i ditt beslut. Jag har som Vilja varit ihop med ett fullblodsegoist tidigare i mitt liv. Gud vad jobbigt det var att åka berg oc dalbana mellan himmel och helvete. Kanske därför jag senare valde min nuvarande man och pappa till mina barn. Stabil tråkmåns. ;-)))
Kramar ?
skrev Leverjag i Sanningen
Det är dag för dag. Det blir lättare och suget minskar med tiden. Bryt gamla vanor, var aldrig törstig och hungrig och kom igång med fysisk rörelse varje dag om så bara en kort promenad. Gör annat när du brukade dricka. Du kommer att må så mycket bättre!
Ha en fin vecka och ge dig inte! Minst en månad så släpper mycket av det första suget.
Kram och välkommen?
skrev Leverjag i Den här gången går allt så mycket lättare
Vet du, jag har också gjort en del val som påverkat resten av mitt liv som jag kan gräma mig över. Val av män, jobb och alkoholkonsumtion tex och spåren av den. Jag har verkligen nu på riktigt nästan kunna lägga det åt sidan och fokuserar bara på nuet. Vilka val kan jag nu göra, äldre klokare och nykter, som hjälper mig framåt. Det är svårt när hjärnan har gått på självkritiserande ljudspår länge. Vi måste förlåta oss själva, tror jag, för att få kraft att tro på framtiden.
Nu tar du tag i alkoholberoendet! Det är bra. Det är så många som fastnar. Det går att göra sig fri. Jag siktade på länge denna gång. Visste att jag trillade tillbaka i samma hjulspår efter nästan fyra månader helnykter förra gången. Så för mig sikte på halvår och år, helst alltid. Men i början bara vecka för vecka. Jag vet att veckorna och månaderna gör skillnad. Hjälper mig att läka och bli fri.
Ja, varför just söndag. Var ångesten, bakisångesten kanske som störst då efter fre och lö. Den kommer ju som ett brev på posten efter att vi druckit. Fundera på om du kan göra annat när du brukade dricka. Det har hjälpt mig att gå ut på promenader och senare träna mer för att bryta och hålla rastlösheten borta. Rensar skallen och mår bra i kroppen då. Gör allt du kan för att hitta saker som fungerar för dig! Det lättar.
Bra jobbat! Kramar ?
skrev Levande i Sanningen
Att vakna en måndag utan trötthet i kroppen är en riktigt skön känsla som jag skall försöka komma ihåg. Helgen var jobbig där jag hela tiden brottades med viljan att ta ett glas, men lyckades vinna den kampen.
Idag tillbaka till jobbet och vardagen vilket jag tror underlättar
Så en då tar jag en dag till
skrev solapan i Dag 5
magnus,,
det var inte bara "lite" film :) då har jag lite och klicka på där också. Tacktack.
skrev Bollan i Behöver stöttning
Nu har jag bestämt mig! Måste ta mig tillbaka till en sund livsstil igen! Måste sluta dämpa med alkohol, ta tag i ångesten istället!
Ond cirkel av hela skiten! Ångest först dämpa med alkohol vilket leder till en ännu större ångest! Ska använda mig av forumet varje dag för att ta mig framåt!
skrev Sattva i Början till något nytt
Visst skickar du allt det där! Det är bara det att jag nu skickat sisådär 20 sms o ringt lika många samtal, allt utan svar. Jag VET att detta är självplågeri, självutplåneri och mycket mer. Som en klok kvinna sa till mig för många år sedan " varför nöjer du dig med smulorna"? Ja VARFÖR???? Jag överlever faktiskt utan denne man som inte behagar höra av sig bara för att jag uttryckt något som behöver pratas om. Men jag känner sorg. Hade velat få prata m honom men han stänger mig ute genom att inte vara tillgänglig. Vet inte vad jag tycker om det. Om man några timmar tidigare sagt irl att vi hörs ikväll o sedan bara inte svarar...för mig är det mot allt. Min enda tolkning är att han straffar mig dvs stänger mig ute. Utifrån att jag levt m sådan man känner jag igen det. Handlar eg om makt o att styra mitt beteende mot ett önskvärt sådant. Jag är för fasiken snart 50, kommer inte ske!!!
skrev Åter i A-djävulen får inte vinna igen!
tycker jag också ?
skrev Leverjag i Trött på att vakna upp bakis på helgerna.
Så fina och kloka reflektioner. Tror det är precis så att vi måste ligga steget före. Länken till filmen jag la in i min tråd om tips att sluta tog just upp det att inte ge upp utan försöka igen och igen tills man lyckas. Du har ju så tydligt siktet inställt på det du vill uppnå så du kommer dit du vill. Så underbart att läsa ditt senaste inlägg och hur bra du mår nu.
Tack för pepp och fina hälsningar under hela "vår" tid tillsammans här.
Kram, vännen
?
skrev Leverjag i Dags att kliva ut ur mörkret
Så är det. Jag funkar som du socialt men inte med hemma-drickandet. Smyga, smussla, planera. Ångest och rastlöshet. Bra att påminna sig.
Tack underbara du för ditt stöd. Jag har inte riktigt hunnit med i inläggen här. Du bidrar så mycket till så många.
Vad skönt att du fortsätter din stabila bana och avslöjar fler hemlisar. Tror det är jättenyttigt. Jag gick in på typ tre ställen på väg hem och satt och "jobbade" innan jag åkte hem om jag inte kunde dricka hemma. Blev sjukt jobbigt och pinsamt.
Kram och godnatt. Hoppas du får en fin vecka! ?
Tack Valeria, Muränan och Sisyfos för att ni tänkt på mig! Jag har inte skrivit på väldigt länge, har den senaste tiden börjat läsa allt mer igen men först nu som jag kommer mig för att själv skriva. Jag har mått väldigt dåligt, är på bättringsvägen men inte bra än. Det har hänt väldigt mycket, facket är inblandat och jag har varit nära att gå till tidningarna eftersom det hänt så många saker där högt uppsatta personer utövar maktmissbruk... just nu håller de på att försöka trötta ut mig men jag har inte gett upp. Jag kan inte skriva mer än så, men det har varit en av de tyngsta tiderna i mitt liv (och då har det funnits rätt tuffa perioder tidigare också). Det bästa är dock att jag inte druckit a. Jag är sjukskriven, vi har vin/sprit/öl hemma och jag har inte en enda gång tänkt tanken att dricka. I och för sig har det inte varit i sådana situationer som jag druckit tidigare så det är kanske inte så konstigt. Jag har haft ordentliga utmattningssyndrom och knappt orkat någonting. Livet blir väldigt inskränkt och tråkigt. När man ser andra som är ute och festar, hittar på tokiga saker mm kan man tänka; ska jag aldrig få göra det igen? Jag har då valt att ta en dag i taget. Det är ingen idé att tänka på den där tjejresan, festen osv, sörja och oroa mig för att jag inte kan dricka där i förväg. Det är ett av felen jag gjort innan och då har allt känts övermäktigt. Idag vill jag inte dricka. Just nu får det räcka. Jag har tänkt på den där festen i november då jag föll... den där känslan som ingen som inte har problem kan förstå... eftersom det är galet. Hur kan man sätta igång och hälla i sig a okontrollerat? "Normala" människor känner aldrig det behovet, de slutar dricka i tid. Jag är rädd för den där känslan, det där suget.. jag kan inte ens förklara det för mig själv... det är ju inte så att jag vill uppnå något med mina handlingar, vet inte själv varför jag gör det.
Jag har märkt att det är i början av fester/middagar som det är värst - då känner jag mig obekväm och utanför (även om jag inte är det). Efter ett tag spelar det ingen roll att jag inte dricker, men början kan fortfarande vara tufft. Likaså nyår, att inte få dricka rödvin till oxfilén.
Jag räknar inte dagar eller veckor, jag gick med här i slutet av juni 2015 och sedan dess har jag fallit vid två tillfällen, senast i början av november. Jag har även druckit ett glas champagen vid två tillfällen och ett glas rödvin vid ett annat men jag försöker inte längre tänka efter vad som räknas eller inte. Min resa började i juni 2015 och den går upp och ner. Jag har lärt mig något vid de tillfällen jag fallit, men det rättfärdigar inte att jag tar mig återfall för att "lära mig mer". Jag är mer vaksam nu och kommer alltid att få vara det. Har svårt för att tänka "för alltid" så jag låter bli. Jag tänker idag och efter ett tag blir det rätt många dagar. Jag har en fantastisk man och barn som är värda mer än vad jag kan ge dem om de inte vet om jag är nykter eller inte. Det enda sättet för mig att garantera att det inte ska bli fler härdsmältor är att inte dricka alls. Det kan gå bra ibland, men inte alltid. Det är inte bara jag som betalar priset utan framför allt de om jag väljer att leka med elden.
Jag får se hur det blir när jag mår bra igen och socialiserar mer, då kanske det blir tuffare igen, vem vet. Det finns kanske en anledning till att jag började läsa här igen när jag mådde lite bättre, innan var jag långt under isen och a fanns inte med i min värld, bara att överleva. Nu när det åter börjar handla om att leva inser en del av mig att jag måste hålla kvar vid forumet för att inte trilla dit igen... annars lurar jag kanske mig själv igen att det inte är någon fara.
Jag har följt vissa trådar där skribenterna försökt sig på måttlighetsdrickande men märkt hur svårt det är att hålla sig på rätt sida. Jag är glad att ni skriver och vågar berätta, det hjälper mig att tysta den där rösten som säger till mig att det nog kommer att gå bra att ta något glas vin... Hoppas ni har en bra måndag därute! Kram