Senaste kommentarerna i forumet

Det har jag varit med. Intensiv med allt och som vuxen dekadent eller friskus, periodare. ;-))

Jag började tex inse att träningen inte skulle bli en drog (vilken den lätt blir) och fick verkligen kämpa mentalt med fokus på hälsa och lagom. Därför gillar jag yogan. Jag får dock kämpa med att ha vanor. Andra människor har vanor hela livet. Jag har inte många. Kan lätt ändra riktning och acceptera nytt och visst i jobbet och på resande fot har det varit en stor tillgång men i det normala livet med fast jobb, boende och barn önskar jag att vanorna var mer stabila. Blir uttråkad lätt och vill byta och förbättra allt. Ganska tröttsamt ibland. Jag inser att jag behöver hitta sätt att stimulera mig på andra sätt. Prova nya saker utan att ändra livet totalt.

Tycker du är strong som klarade helgen och du klarar säkert den vita månaden. Vad händer efter den?

Härinne förstår vi nog alla hur fel det kan bli. Vi har alla druckit fast vi vet att vi inte borde. Tycker inte heller att du ska skämmas. Ta hjälp om du behöver. Vet att det känns pinsamt, men alternativet är än värre.

att du hittat hit. Det är ett steg i rätt riktning. Vet inte om man kan ringa någonstans men det kanske kan kännas lättare att gå in här och läsa och kanske skriva av sig i svåra stunder. Hjälper för mig. Välkommen hit!

Jag tror att du kommer att fixa din månad. Sen tycker jag verkligen att du ska ta tillvara varje steg på vägen. Inte ha målet i sikte bara. Tycker att du verkar vara på god väg i detta.

Tusen tack!

Alldeles kall blev jag när jag läste din historia. Pustade ut när hunden klarade sig och avslutade i djup avundsjuka på ditt ostbågsfrosseri. Kanske var det tänkt att väcka lite avsmak, men inte hos mig :-).
Har sagt det förr... Du skriver så jäkla bra. Jag var inte hemma... Utan på en ganska tråkig, opersonlig plats när jag läste... Men hamnade där med dig hos veterinären. Ville nästan inte läsa mer -ville ju inte gråta offentligt. Nu gick det bra... Men det fanns tyvärr inga ostbågar inom räckhåll. Hade behövt det! Kramar till dig! Och du har slutat dricka Lena.

Nja så lite var det ju inte. Kanske 12-15 cl sprit. Men det var första gången jag hällde ut i alla fall. Alltid nåt positivt.
Ja farmor, jag fnissade lite igår redan när jag såg ditt inlägg och jag gjort nåt mycket värre :-).

Såg nu att du skrivit. Vet inte om jag är så bra på att ta hand om mig men jag har iallafall fall blivit lite bättre än tidigare. Det har verkligen varit en berg- och dalbana i mitt liv. Jag är nog sån. Allt eller inget. Genom åren har jag haft perioder där jag tränat som en galning och då varit rätt duktig på att välja bort alkoholen men då har träningen förmodligen gett mig ruset och kicken som alkoholen ger. Men jag har då heller inte klarat av att träna på ett sunt sätt utan har blivit lite besatt inser jag nu. Andra perioder har jag skippat träningen helt och levt ett dekadent liv med alkoholen som bästa vän. Jag kan liksom inte hitta någon balans i mitt liv med något jag företar mig. Jag har en beroendepersonlighet bara. Inser det nu. Det konstiga är att jag alltid har vetat om att jag är alkoholist. Erkände det för mig själv (ingen annan)redan i tonåren. Jag har skrivit det tidigare och jag tror på det mer och mer och det är att jag är född alkoholist. Jag tror att jag skulle ha svårt att hantera alkoholen oavsett var jag än hamnade i världen. För mig har det inget med mina inre känslor, ekonomi eller andra yttre omständigheter som gör att jag dricker för mycket och ofta. Jag dricker för mycket oavsett. (Eller gjorde, hoppas jag) Har många gånger varit glad över att jag aldrig provat andra droger för jag hade nog fastnat där lätt. Inte för att alkoholen inte är illa nog för det är den verkligen. Kanske värre till och med för den går lättare att dölja och är mer socialt accepterad. Vet inte om det stämmer och vill inte hävda att det är så, men det kan vara så tror jag.
Nu har jag iallafall inte druckit en droppe sen förra lördagen och det känns bra. Mitt mål är en vit månad och det känns som jag kan klara det. Inga större förhandlingar i huvudet ännu men det är klart att suget kommer och går. Första veckorna brukar inte vara så svåra för minnet från de vidriga fyllorna sitter fortfarande starkt. Det är när det gått en tid och man börjar glömma som det svåra börjar. Har ju varit där tusen gånger förr..

Dag 31 söndag,
och tänker på hur vaken man blir nykter. Ser och känner annorlunda. Ingen dimma. Klar sikt. Som om man ser horisonten för första gången på länge. Ser andra på ett annat sätt. Eller bara "ser" andra på riktigt. Sov en stund på em både igår och idag. Så skönt. Börjat våga planera lite mera nu. Tidigare var kvällar och helger "egentid" (mysa med drickat). Nu är jag bortlovad 2 tillfällen per vecka. Tror det är bra att göra så. Lova bort sig. Ta på sig något att göra. Och nu är det dax att få balans på kost och träning. Tjatar på mig själv här. Skriver det här så det ska bli så. Bli sant. Det är så skönt att imorgon skriva dag 32. Ryggdunkar mig själv. Jag var nykter 4 månader senast innan jag trillade dit. Alkoholdjävulen kommer inte få det lika lätt nästa gång den försökte lura mig. Been there done that. Och ny vecka snart. Jobbresor i siktet. De är nightmares. För alkoholen finns på flyg/hotell/representation. Mycket ensamtid är alkoholdjävulens roliga timma. Min plan är ta med träningssaker. Köpa en bok att läsa. Ta det lugnt. Vara i nuet. Tänka på att jag snart är fri och lycklig...

Välkommen hit!
Läs gärna under fliken fakta här på forumet. Där finns råd om vart du kan vända dej för att få stöd. Sedan så finns vi andra alkoholberoende som kommit mer eller mindre långt i vår strävan. Många erfarenheter som delas här men också mycket omtanke och kärlek. Kram från farmor

Tyckte visst att det jag skrev var så bra att jag postade det två gånger ;) Sorry!

Ojojojoj, hur galet jobbigt och sedan upptäckten att det egentligen var helt ok.
Starka känslor kan vara svåra att släppa. Drömmar påverkar också starkt om de visar på sanningar man velat glömma.
Men det kommer nya dagar, det kommer en ljus morgondag. Vila och ta hand om dej! Kram

Visst kan vi istället fnissa lite åt oss själva och hur lättlurade vi är?
Det är lite rätt åt oss att vi inte ens fick njuta av ett lugnande rus!
En erfarenhet är det också, att förvånat upptäcka att det inte ens är gott, inte ger en lugnande effekt. Bara ett flamsigt pladder som man försöker dölja för att inte avslöjas! Hahahaha helt galet!
Skönt att vara nykter! Nu fortsätter vi på den vägen! Kramar

Är sjukt imponerad av att du kunde dricka lite och hälla ut sen. Skulle jag aldrig klara. Har jag en gång fört glaset/flaskan till munnen och liksom passerat nej-gränsen i hjärnan då är det kört. Vi dricker ju alla på olika vis och av olika anledningar osv men till skillnad från dig så hade jag tömt flaskan under kvällen det är jag säker på.

Ja, kloka kvinna, ljudböcker och musik är läkande. Det är sannerligen inte enkelt att vara mamma, inte ens till vuxna barn. Mamma är man hela livet, även sedan man blivit farmor.
Det gäller att inse att en oro som ändå inte kan förändra läget behöver man släppa taget om. Förstå skillnaden mellan sådant man kan påverka och förändra, och sånt som ligger helt utanför ens kontroll.
Jag har idag kört ett långt motionspass och sedan en tur ut med maken och grilla. Nöjd i kropp och själ ska jag möta kvällen.

Är sjukt imponerad av att du kunde dricka lite och hälla ut sen. Skulle jag aldrig klara. Har jag en gång fört glaset/flaskan till munnen och liksom passerat nej-gränsen i hjärnan då är det kört. Vi dricker ju alla på olika vis och av olika anledningar osv men till skillnad från dig så hade jag tömt flaskan under kvällen det är jag säker på. Du skulle ju också gjort det tidigare om jag förstår rätt men gjorde det inte. Small steps

Tack! Det är naturligtvis så man måste tänka. Bara för att man är en alkoholist måste man inte bete sig som en. Får jobba vidare på pluskontot. Har inget mer hemma tack o lov,

Nä, dit vill jag aldrig igen. Dit där tankarna inte var friska.
Lars Lerin känns lite för god för den här världen.

... olika väl valda trevligheter tillbaka till er som kommenterat här - men i dag mår jag skit. Det började egentligen i torsdags kväll. Jag har en dosett som sväljer tabletter för fyra veckor. Dit stoppar jag p-piller, vitaminer och den här pms-Citalopramen. Hade avverkat en vecka så med den här nya pms-medicinen jag fick så beväpnade jag mig med pincett och plockade ut 21 stycken små Citalopram och la dom på soffbordet. Sen blev det helt plötsligt sent, och jag blev trött, så jag lät resten bero och gick till sängs. Morgonen efter, fredag, vaknade jag av att Lucas sa nåt om piller och soffa men jag var kvar i morgondimman och tänkte inte så mycket mer på det. Klev upp, gick ut med Selma och när jag skulle ta reda på pillren låg där bara 14 stycken. Men helvete. Selma måste ha fått i sig sju jävla Citalopram. Fort som attan tog jag Selma och körde till veterinären. Som inte kommit dit än. Men helvete också. Satte fart mot nästa djurklinik och svor ve och fan över alla sävliga jävliga bilförare som körde som mjölkstinna kor, ta mig tusan. Ursäkta alla svordomar men när jag blir rädd blir jag förbannad och svär och min blick sprutar eld som en brandslang sprutar vatten.

Nästa klinik hade en närvarande veterinär. Selma fick sprutor som hon skulle kräkas av och snart nog kastade hon upp flera gånger. Sen rakade dom henne och satte in en nål för dropp. Veterinären gick iväg för att läsa på om Citalopram och hundar och undersökningsrummet blev ett slukhål som ångade av spyor. Symptomen skulle komma inom 24 timmar och jag tittade in i Selmas korintbruna ögon, dimmig av sprutorna, herregud, är det i dag du ska dö?

Erinrade mig plötsligt att Lucas sagt nåt om piller och soffa, ringde honom och undrade. Jo, då hade han hittat 7 piller i soffan, plockat upp dom och lagt dom på skänken. Och jag tog ju reda på 14 piller som låg på soffbordet och la dom på köksbänken. 7+14=21=ingen döende hund. Fatta.

Så egentligen borde jag sprudla av oerhörd tacksamhet men nej, jag är låg och ledsen och borde hitta åt mig nån lya och ligga där och trycka. Men jag skriver här i stället. Jo, just det. Drömde så verkligt i natt om en man som älskade mig slutade älska mig för att jag drack för mycket. Allt det är sant och gör ont. Och just det, i går kväll var inte Lucas hemma - men det var jag. Tillsammande med 450 g ostbågar, en massa Sprite och lösviktsgodis för hela kvarteret.

Suppose it's just one of those days...

Puss.

idag och dessutom söndag. Känns riktigt skönt att vakna upp och känna ett helt annat inre lugn än vad söndagar brukar erbjuda mig. Så sjukt när man tänker efter, söndagar brukar alltså vara veckans värsta dag. Det är ju en helt underbar dag egentligen. Ledig och tid för sig själv. Fixa och förbereda kommande vecka. Har provat mindfulness några gånger. Skön avslappning men tycker inte att ger mig mer än lite avslappning just där för stunden, men det gör ju inte alkohol heller när jag tänker efter..

Grymt jobbat studenten men både spriten och ciggen. Verkar ju som det blir grymt det här, gymma en lördag också, hatten av:) Har sällan lika höga krav på omgivningen som jag har på mig själv, så hade nog inte ens tänkt något negativt utan snarare varit väldigt glad att personen jobbar för att må bättre. Tack för inputen, ska försöka sänka kraven lite. Må bra är ju prio ett. Pressa sig och plåga mig själv kommer bara leda till att jag släpper allt istället. Jag vet hur jag brukar hantera såna känslor och det brukar resultera i betydligt mer jobbiga söndagar än den jag upplever idag. Och dit vill jag ju verkligen inte.

Är det där du håller hus vilja då ska jag läsa ikapp lite under dagen:) Ledsen att höra att du har det tungt, hoppas det vänder snart.Det är dags för dig att må bra nu. Du verkar dock vara grymt stabil när det gäller alkoholen i de inlägg jag sett från dig. Riktigt bra jobbat!

Nej, knappast. Du borde gå in på minst ruta 15 med tre nyktra veckor i bagaget.
För mig har den avgörande skillnaden den här gången varit hur jag hanterar mina "återfall". Som ett lärotillfälle! Inte som tidigare som en början på en ny period. Så kom igen direkt!

Det är möjligt att man får ångest när man slutar. Jag i och för sig ångest både när jag drack och bär jag slutade, så det var ingen större skillnad. Mitt tips är: häll ut dit vin. Jag hade aldrig kunnat låta bli att dricka upp. Ska bara betona det mest positiva med att sluta: sömnen!!! Jag sover numera hela nätter. Det är värt hur mycket som helst.
Kämpa på! Det går verkligen att ta sig ur beroendet.

ungefär samma intag av vin. Och fy va man skäms tänker på alla gånger man har gjort bort sig, men det är bara att blicka framåt. En dag i taget. Ha en fantastisk söndag. Jag tycker du är duktig.

Tja Studenten, med så många tillkortakommanden kanske man hamnar "långt före". Mitt sista(?) fiasko kom igår. Har ju haft en liten flaska gin fylld till hälften med vatten som jag på nåt sätt måste ersätta. Har känt mig rätt stark i min nykterhet, och lite nervös för att sambon skulle upptäcka det, så i lördags slog jag till och köpte en ersättningsflaska tillsammans med mitt alkoholfria. Hade räknat ut att jag kunde dela upp det i två flaskor och ställa båda i skåpet.... Eller jag var ju inte riktigt klar där hur jag skulle lösa det...,
Inhandlade flaskan ganska tidigt, var sjukt trött under dagen men hade en massa att pyssla med till ung 16:30, då jag var ensam och kunde fixa i ordning flaskorna. Att jag skulle smaka var ju ganska klart från början..., Liksom farmor längtade jag efter vila, men vi valde kanske fel alkohol för det (?).
Nä, jag ställde inte flaskan i höga köksskåpet. Då hade det ju varit jobbigt att få sig en slurk. När jag druckit ung hälften av det som var kvar funderade jag på om jag skulle hälla bort resten.., men nej. Det kunde ju vara bra att ha vid ett senare tillfälle. Tog kanske 15 min tills det blev "ett senare tillfälle".,, men då mina vänner gjorde jag något som jag aldrig gjort tidigare.,. Tog några klunkar och hällde sen ut resten. Man kan ju undra över varför jag inte hällde ut hälften från början och den bittra sanningen är nog helt enkelt att jag ville ha. Och att jag i så fall kanske skulle ha druckit den andra flaskan. Nu är jag rätt säker på att jag inte kommer att röra den. Det kommer att kännas riktigt pinsamt att logga in här och bekänna det i så fall.
"Måste dricka ur" är en stark drivkraft hos mig. Men den där flaskan känns tabu nu. Ruset då?
Blev inte alls behagligt trött... Snarare pigg, vilket inte hänt tidigare. Fick en Flashback till hur det var när det var som värst och när jag försökte dölja att jag var berusad samtidigt som att jag blev så medveten om att jag var det. Blir pladdrig... Så även igår. Nej, så inte värt det helt enkelt. Ingen positiv känsla alls.
Jag har slutat dricka (igen). Bara så att ni vet det.
Nu farmor får du döma mig hårt :-). Jag är lite dålig på det själv uppenbarligen.

Veckan har gått dåligt eftersom jag har varit stressad över lägenhetsköpet. Jag har druckit 20 glas alkohol. Igår kollade jag runt på hemmet och jag hittade den perfekta lägenheten. Lägenheten är nyrenoverad, har en bra planlösning och balkong. Jag fick ångest och blev stressad över att den kanske är för dyr. I Stockholms innerstad kostar ettor 100 000 kr/kvm. Jag har en maxbudget på 3 300 000 kr och lägenheten kanske kommer att kosta 3 400 000 kr på grund av den höga standarden. För att lugna ner mig själv drack jag 2 drinkar. Alkoholen hjälpte inte och jag var fortfarande stressad. En kompis frågade om jag ville gå ut och jag tackade ja. Jag tog två tabletter oxascand (bensodiazepiner) vilket gjorde mig lugn och avstressad. Jag gick ut och träffade min kompis och drack två drinkar. Det var trevligt att träffa honom och mot slutet av kvällen kände jag mig lugn och glad.

Hur ska jag göra för att hantera min stress och ångest? När jag blev stressad försökte jag andas djupt och tänka att det löser sig på något sätt. Men när jag är så pass stressad att jag har en puls på 130 hjälper inte djupandning och positivt tänkande. Jag funderar på att börja äta lugnande mediciner istället för att dricka alkohol. Finns det någon som kan rekommendera något bra?