Senaste kommentarerna i forumet

Har varit helt fri från alkohol i 15 dagar i dag. Känns hur bra som helst. Känns bäst. Under väldigt lång tid har jag inte tyckt om mig själv (insett det nu). Idag tycker jag att jag är en helt fantastisk person. Jag har börjat tänka mer logiskt, är mer tillmötesgående, ödmjuk, har energi, nyfikenheten är tillbaka. Framförallt så älskar jag mitt liv och är tacksam för att ha kommit till insikt över det.

Detta innebär INTE att alla problem är bortblåsta, men de känns inte oövervinnliga heller. Finns flera saker som borde gjort mig sömnlös (men sover sedan dag ett som törnrosa); ekonomin (dyr hobby det där med drickandet..), slutföra ett projekt på jobbet där jag redan har passerat 'due date' och sist men definitivt inte minst, påföljden av det mest korkade beslut jag någonsin tagit att: sätta sig bakom ratten med alkohol i kroppen. Jag vill absolut inte ha någons medlidande för detta, känner stor skuld och den skulden är jag ägare till. Som TUR var, så var det när jag blev invinkad i en nykterhetskontroll. Ingen olycka eller dikeskörning. Polis blev förvånad över att jag blåste positivt, så min toleransnivå har jag säkerligen tränat mig till under en tid. Detta blev mer än tillräckligt för att ha lärt mig min läxa.
När detta hände tog jag själv kontakt med en beroendeklinik, på eget initiativ lämnat prover, fått kontakt med en fantastisk sköterska och träffar hen regelbundet för motivationssamtal, blåser 3 ggr/v (för att för mig själv påmminna mig om i vilken situation jag befinner mig i). Och har haft samtal med frivården angående påföljd. Där bröt jag ihop, men går inte in på det mer nu. Men det var ett bra samtal. Har själv kontaktat en advokat, men får känslan av att jag är ett 'rutin-ärende' av denne. Och det kan hända att det är så, men för mig är detta första gången som jag står som åtalad, och för mig är det verkligen inget rutinärende. I början hade jag grym ångest, nu försöker jag bara ställa det jag kan till rätta. Och om detta inte hade hänt så hade jag troligen inte insett mitt problem förrän långt senare.

Mina 15 dagar har varit följande;

Dag ett bestod av uppvaknande, ångest, självförakt och insikt. Skitjobbig. Tappad aptit.

Dag 2-4 hade jag inget sug, men otroligt trött, dagarna gick i ultra-rapid. Tvingade mig själv ut på en prommenad / dag, började äta B-vitamin för min aptit. Kände att energi, kraft och glädje så smått återvände till min kropp och mitt sinne. Mest tid i soffan med tekoppen.

Dag 5 första och enda dagen med sug, irriterad. Hade faktiskt kunna springa ett maraton.

Dag 6-15 harmoni, inget sug (än), sover minst 7h / dygn. Rekord för mig som tidigare sovit oroligt med mardrömmar 5,5 h / dygn.

Jag har i helgen som gick provat a-fritt. Mitt betyg till a-fritt på systemet:

Samtliga öl mycket goda (har testat carlsberg, mariestad, staro och någon annan lite mörkare i nyansen)

Däremot det alkoholfria vinet blev jag oerhört besviken på. I stället för det vita hade jag kunnat köpa äpplemer och istället för det röda hade jag kunnat välja jokkmokk´s druvjuice.. Fick även detta bekräftat av personal på bolaget. Anledningen till dett är att för i proccessen för att framställa vanligt vin låter man alkoholen vara kvar, vid a-fritt tar man bort alkohol från det färdiga vinet och tillsätter det sista från druvan. Det är tydligen själva alkoholen som ger vinet sin karaktäristiska smak. När det gäller öl så tillsätts alkohol när ölen är färdigbryggd för vanlig öl. Vi A-fritt skippar man det och ölen har fått sin karaktäristiska smak under själva bryggningsprocessen.

Kommer klara mig utan A-fritt vin.

Mår så himla bra, äter som en häst (dock inget snacks eller godis som jag tror kan vara en trigger för mig) och rasar i vikt, 4,5 kg hitills. Långa prommenader, mycket sömn och säkert 100 koppar te!

Är inne och läser varje dag och tycker att ni kämpar på alla, många av er har hittat fantastiska sätt att hitta tillbaka till ett liv där alkoholen inte längre är huvudrollsinnehavare.

Varma kramen till alla, ni har hjälpt mig genom peppning och genom att dela med er av era erfarenheter och historia!

Jag är såå lycklig över nykterheten! Men varför stör min beroendehjärna mej hela tiden med planer på tillfälle att bryta nykterheten?
Jag tänker inte köpa vin, men går och hoppas att maken kommer hem med vin så att jag kan skylla på honom. Hur liten och ynklig kan man bli?

Det fungerar alldeles utmärkt. Ärligheten gäller främst insidan och det som verkligen påverkar ens liv. Hur man ska klara att hantera motgångar. Sedan spelar det ingen roll vad man kallar sina motgångar och prövningar. Där är vi alla individuella. Frågan är vad det väcker inom mej och hur jag själv kan hantera det. Yttre omständigheter behöver vi inte dela med varandra för att kunna få förståelse och stöd.
Så jag förespråkar både integritet och ärlighet.

Håller med Raje, kör med a-fritt - kanske blir pressen från särbon mindre då. Det blir ju en vana och ser rätt likt ut!
Grattis förresten!
Hoppas ni får trevligt. Jag hoppas också att du kan ha kvar ditt roliga utan alkohol. Det gäller att hitta de där stunderna när man kan njuta av tillvaron.
Du frågade om jag dricker.. Jag dricker i sociala sammanhang och försöker då vara måttlig. Funkar flr det mesta, men inte om jag kan har obegränsad tillgång och gratis. Just nu vet jag bara att inte kan dricka hemma. Jag använder då a som medicin, för lugn, avslappning och flykt. Vet inte om det är nödvändigt att dricka ute. Jag kan välja bort det utan problem, jag blandar a-fritt och a ofta ( eller varvar snarare), tycker att det kan vara trevligt och gott så då dricker jag. Men jag är restriktiv och försiktig. Har nu inte druckit på ett par veckor. Och dricker ett par glas. Men som sagt längtan att fly med alkohol finns, men det har jag slutat med. Sakta sakta hittar man något annat.

Åh vad jag har diskuterat detta med vinets "måste finnas" på helgen. Jag har varit en förespråkare för måttlighetsdrickande. Fått mothugg av andra mer erfarna. Nu har jag också fått lov att släppa taget, om vinet, insett att måttlighetsdrickande inte är nåt som jag fixar i längden.
Hoppas att du fixar det bättre än jag. I annat fall finns det ju alternativ. Varje människa måste göra sina egna val.

Känner igen det där .... För mig är tredje dagen/kvällen värst . Drack igår mår skit idag med ångest .... Ikväll SKA jag vara nykter !!!! Men vet att framåt kvällen kommer suget o skakningarna .

Grattis på bemärkelsedagen ?

Hej emenin.
Har läst din tråd. Intressant det du skriver.
har ett råd till dig drick a-fritt? själv skrattade jag åt det för två månader sen. Men hade jag svalt min stolthet i idiotiska tänkande lite tidigare och börjat med att tex dricka a-fria öl så skulle jag inte sitta ensam hemma nu. Jag söp bort min fru? som tur är här jag kvar mina barn.
Man kan ha jävligt kul utan sprit det har jag märkt det är mycket man få höra när man är nykter. Man tycker att man är så fri o oblyg när man är full men spela in lite samtal på fyllan? lyssna dagen efter så rådnar kinderna ner till naveln. O är det så att din sambo inte kan aceptera att du inte vill dricka så dela på er du har ju dina barn.
Kram//r

Ja det är verkligen en nyckel till ro i sinnet. Tid för reflektioner är en gåva som vi får lov att ge oss själva. Jag vaknar flera gånger varje natt, men utan ångest numera, bara tacksamhet. Situationen har till det yttre inte förändrats. Jag är fortfarande sjuk av smärta och utmattningssyndrom. Men utan alkohol är det bara så mycket lättare att finna acceptans och ro. Det gör mej tacksam!

är bra just för att det inte finns några som helst krav där. Enda villkoret för att vara med i AA är att man ska ha en önskan att sluta dricka. Man behöver inte säga något som helst, och du kan ju första gången gå på ett öppet möte. Det brukar man ha en gång i månaden, och dit kan vem som helst komma och man kan bara sitta och lyssna och kolla hur ett möte går till. Och sjävklart är alla anonyma, det är ju själva idén med AA. Jag tycker absolut du ska ta dig till ett möte, om inte annat blir du en erfarenhet rikare.

I fredags delade jag och sambon på 2 flaskor vin , och lördagen delade vi på 1 flaska vin..söndagen var åter igen helt nyktert

Vi kände oss okej med att vi styrde över hur mycket vi drack.. o att vi inte drack mer en vad vi gjorde.

I nuläget känner jag mig varken okej eller inte okej med helgen som blev..Men har svårt att känna att helgen blir något särskilt utan att få den där avkopplingen.
Har svårt att hålla mig posetiv till helt vita helger ..
Vardagarna går bra/bättre nu, suget och tankarna hamnar 100 % till helgen istället.

Kram till alla , kämpa på

intressant yoga avslappning i hela kroppen. Just idag mår jag förträffligt varit ute och kastat snöboll med min hund, hon älskar snö. När jag tänker på alkohol just nu äcklar det mig om det ändå kunde förbli så, men det är ju trots allt jag som bestämmer. Jag börjar min dag med att gå upp en timme före mannen och hunden och räknar upp hundra saker jag är tacksam för och jag blir glad, efter det blir det 10 min meditation och djupandning sedan är jag redo för den nya dagen. jag bor ju i ett nytt fint hem med en orginell planlösning lite art deco, det är bara så fint, bara det är jag tacksam för. Jag har fått fågelvänner som kommer o knackar på köksförnstret, det är fint o jag ger dom bröd o frön. Tack för ditt inlägg i min tråd värmer mitt hjärta.
Många kramar Konstnären

Visst vill vi alla vara arliga har inne, men det ar ju jattesvart att vara 100% arlig. Det ar valdigt svart att skriva allt och hela livssituationen. Sen ar det ju valdigt svart att vara helt arlig nar man inte alltid vet vad som ar sant. Sa ar det for mig iallafall. Det var valdigt vemodigt for mig att skriva att jag foll igenom i forra veckan, jag vet inte ens sjalv varfor. 4 dagar rent helvete, jag drack 3 av dom. Det varsta for mig var inte att jag drack utan att jag foll tillbaks i det gamla destruktiva tankandet. Det ar det jag maste ut ur, drickandet kommer paverkas positivt sa lange jag ar pa en positiv plats. Ursakta att jag ar inne och yrar i din trad.

Detta med yogan och mindfulness gör märkbar skillnad i mitt liv. Yoga igår kväll. Varje gång vi avslutar och vi riktar energin inåt till att vi duger som vi är och tackar oss för att vi gett oss själva den stunden, åker mina mungipor upp blundandes och jag känner mig berörd, glad och ödmjuk. Håller på att läser in mig på MSBR och ska göra åtta veckorskursen. Hann tänka imorsen när jag vaknade att jag skulle känna efter hur det kändes att vakna. Vet ni, jag kände bara TACKSAM. Det var härligt att vakna och känna efter i kroppen hur det kändes. Gick upp mjukt. Kände stelheten och gjorde några solhälsningar. Medvetet vakna upp var häftig känsla. :-) tänker ofta att alla barn har det där i sig naturligt. Vi glömde bort det på vägen.

Alkoholen tänker jag knappt på längre. När jag nyligen var på restaurang med levande ljus och god mat och såg alla vackra glas med vin och öl i ljusskenet så fick jag ett sorgset sug. En A-fri öl fungerade alldeles utmärkt till den smakstyrka maten. :-) kunde köra hem och så var den lockelsen förbi.

Tror jag äntligen har hittat in på en förändringsstig som jag valt medvetet och trivs att vara på!

Sköt om er och var rädda om er! Nyktra kan vi förändra vårt liv och hitta oss själva och vår inre kraft igen. ?

Av att läsa ditt inlägg. Så härligt och så klokt av dig att du tog tag i detta innan det gick längre som för så många av oss! Jag har ett annat liv nu. Jag vaknade imorse och kände mig Tacksam. Inget därför och pga av, bara känslan.

Kramar

Hej!
Tack. Det hoppas jag med. När jag tränar för lite och dricker för mycket blir jag extra stresskänslig. Jag stressar därför upp mig angående småsaker och större saker. Jag ska äntligen köpa en lägenhet och det känns ganska stressande eftersom jag vill hitta en bra och passande lägenhet.

En träffande bild, som tydligt beskriver hur vi skyddat det rädda lilla barnet inom oss med mer eller mindre lyckade skal. Jag tycker också att bilden av trädets årsringar är tänkvärd. Den ålder och person jag är idag har alla åldrar, tider och erfarenheter inom sej. Där finns det lilla barnet, tonåringen, den unga vuxna, medelåldern...Ja alla tider och dagar som har gått är lagrade innanför barken. Allt som har format mej till den jag är idag. Erfarenheter som jag önskat slippa, men som lika fullt finns där.
Att få leva fritt i och mellan alla åldrar blir mer och mer spännande. Jag tänker att det lilla otrygga barnet som visar sej omfamnas av den vuxna farmor som också finns just nu. Det får lov att vara så. Det är okej. Har man tur så finns det en farfar som kramar om barken. Men allt där innanför är ändå bara mitt eget, mina egna årsringar.
Är det nån som fattar vad jag menar?? Jag ? gör det ?. Hahaha, jag får väl se vad ni säger...

Jag med Eulalia! Men jag fastnar alltid för samma saker, nu stickar jag bara sockar. Tidigare virkade jag bara mössor.
Det är bra att ha nåt att göra när man ska "göra ingenting". Kanske är TV männens stickning?

Jag följer TV frustrationen med intresse. Känner igen en del, men här är det Filmer och dator som gäller. Jag tänker att det är en flykt från verkligheten och behov av egentid. Viktigt att man pratar om det så att man kan respektera och förstå, båda två i relationen.
Det är ju också en verklighetsflykt att dricka alkohol, det ger inte heller särskilt mycket energi och handlingskraft.
Jag har under många år städat och slamrat i ren ilska när maken förlorat sej i någon film, "lyckligt ovetande" om alla måsten. Det hjälpte inte, ?.
Nu har jag till slut accepterat att hans energi är årstidsbunden. Jag ger honom mer utrymme nu, men är säkert omedvetet krävande ändå.
Dit hade jag säkert inte kommit om vi inte pratat om hur vi vill ha det tillsammans, vilka behov vi har, vilka måsten osv.
Det är omöjligt att ändra på en annan människa oavsett vad det gäller.
Jag har landat i acceptans.
Vilja, ditt uttryck över TV själsdödande egenskaper kan jag bara instämma i! Hahaha! Jag ser möjligen dokumentärer och naturprogram men slötittar aldrig.

För övrigt har stickning varit min räddning, rastlös som jag är. Jag stickar för brinnande livet. Å älskar det!

du är så jäkla kul! Håller helt med dig om tvn!

Det brukar finnas program jag vill se. Och då tittar jag på dom, sen slutar jag titta. Eller så stickar jag framför tvn för att ändå kunna vara social med sambon.

Jag har inte hunnit läsa din tråd riktigt, men jag blev nyfiken när du skrev att vi var lika. Så nu har jag läst. :-)
Jag har försökt (för ca 1 år sen) att dra ned på mitt drickande. Jag vill kunna dricka måttligt i mitt liv. Det höll i sig några månader, men sen föll jag dit igen. Nu har jag förstått att jag måste vara helvit åtminstone en längre period för att kunna förändra mitt drickande. Å funkar det inte sen att måttlighetsdricka, så får jag lägga av helt. Kan du inte få med din karl på en längre helvit tid? Jag och min sambo kom fram till att vi skulle ha en helvit senvinter och ev vår.
Jag tycker oxå att det är väldigt jobbigt att vara helt ärlig här, men jag har tvingat mig själv. För en del i alkoholberoendet är ju ljugandet. Usch, jag avskyr det. Det är så skönt att slippa det och jag vill aldrig mer behöva ta till lögner.
Du har rätt, vi är lika och har kanske rätt lika karlar. Jag har oxå använt alkohol för att slappna av, både för stress och för oroliga situationer. Och för att kunna sova. Nu sover jag som en....ja jag sover så jäkla bra! Känner oxå igen det där med att jag tyckte att jag kunde belöna mig efter en dag ute. Vi åker oxå massor med skidor, både utför och längd, och så är både jag och min sambo jägare. Vi har nästan alltid avslutat en sån dag, med att dricka nåt, precis som du skriver, belöna sig, "värma sig" osv. Slut på det nu!

Hold on, vi klarar det här tillsammans.

Kramar! :-)

D vitamin har jag tänkt på till min karl, jag ska nog skaffa hem det. Han har oxå lite höst/vinterdepressioner. Receptbelagd medicin mot depression skulle jag aldrig få honom att ta. Han gillar inte sånt. Å ja, det är jag som drar det tunga lasset, som planerar och ser till att det blir genomfört.

Jag grälar inte heller. Det har jag inte gjort förut heller, när jag drack. Då kunde det istället komma som en fors då. Tyvärr, för oftast sa jag en massa mer som jag inte menade.

Däremot kan jag bli väldigt sur och irriterad på min sambo när han inte vill göra nånting. Inte nånting alls, utom och titta på tv. Grejen är den att han vid ett tillfälle här för ett tag sen, skyllde det på mig, att det är jag som inte gör nåt. Att det beror på mig att vi inte kommer igång med renovering (vi behöver renovera badrummet)Men det visste jag att det inte stämde, jag sitter sällan still och tittar på kvällarna utan håller på med alla möjliga sysslor. Han vet bara inte vad han ska ta till och säga till mig.
Men det har blivit bättre, sedan i lördags, då jag talade om för honom vad jag tyckte och tänkte.

Tack Sisofys, för dina omtankar. Jag köpte lite alkoholfri öl här för ett tag sen, och ja, den var rätt god. Ska nog köpa igen.
Kramar :-)

om det där "duktig" är en kvinnofälla. Har sett andra här på forumet som lider av det och även jag. Men nu har jag insett en sak; nu måste vi låta oss gå först, för att kunna finnas där för våra kära.

Bra kämpat, Januari, ja, alla oss här på forumet! Kramar!

Tack för era kommentarer, jag ser det nog lite så själv. Fast jag vet inte om jag är extraordinärt motsägelsefull. Men jag är tydlig med att jag är "allt eller inget", extrempersonlighet i någon mån. Jag gissar att de flesta av oss är komplexa och samansatta av så många puzzelbitar, historier, relationer ( både aktiva och inaktiva) som djupt påverkar oss. Lager för lager virar vi in oss, likt en lök. Allt för att skydda det inre barnet. Det som kanske blivit sviket, ignorerat, mobbat eller till och med misshandlat. Skal läggs på skal för att skydda, och mellan lagren döljer sig historier som får en påverkan över hur vi fungerar nu. Själv vill jag tränga genom skalen, lyfta upp gamla lögner och kanske sanningar i ljuset för att få demonerna att skingra sig. Till slut hittar jag det lilla barnet, som jag då får en chans att stifta fred med och ta hand om, ett sätt att skapa trygghet.
Nåväl, fortsatt nykter i januari. Börjar forma en strategi för att hålla mig nykter även i februari.
Livet är faktiskt ganska ljust nu.