Senaste kommentarerna i forumet

Dumt att ge bort alkohol men samtidigt så fick du en nyttig tanke. Om att ha alkohol hemma och att vi är svaga för alkohol i alla lägen.
Hoppas du häller ut den, låter din man gömma undan den och gör dig av med den.
Kram och hoppas du får en fin måndag

Svettas fortfarande.. Igår fick jag dessutom ett ilske utbrott... Vem fan pallar med en instabil person som mig.. Direkt dyker självhatet upp.. Fan vad är det för fel på mig...
Idag blir det nyktert, ska opereras så idag slipper jag ens tänka på det..

...innan jag är klar med mitt inlägg så lär det ha blivit en ny vecka.
Ligger i sängen med värkande leder och muskler, jisses så skönt det är att krypa ner i kojen ibland.
Så vad har han hittat på nu då tänker ni nog?
Jo jag är ju en personlighet som oftast ger allt eller inget, och nu gav jag allt.
Har bott senaste dygnen på gräsmattan från arla morgon tills ljuset inte bär sig längre.
Gjort vad?
Meckat släpvagn som jag skrev om tidigare, men i sällskap med svärsonen, vi har nästan tävlat om vem som har kunnat göra mest.
Han på dagarna i veckan när han varit ledig, jag på kvällar och precis hela helgen.
Suttit på en geggig gräsmatta och grejat och fixat, blöt i häcken, rostflagor i håret, färg på händerna...

Men...vet ni vad?
Det blev precis så bra som jag hade förväntat mig, det är sällan allt slår in, men denna gång så gjorde de det, underbart!
Allt klaffade utan några stora kompromisslösningar, ett fruktansvärt slit och en massa svåra beslut, men den satt.
Har nu en väldans oordning på alla mina verktyg och ett fasansfullt letande efter mellandagarnas uppresning, hittade knappt någonting för man är så inställd på att leta på de gamla invanda ställena.
Så resultatet då, en gammal rostig företagssläpvagn ifrån 80-talet med tidens tand som gnagt hårt till en toppmodern släpvagn.
Skrapat rost, målat ramen, slipat och spacklat kupan, bytt ut alla spännen, tagit bort gamla reklamskyltar, bytt ut alla skruvar till rostfria, bytt ut alla lampor till LED-lampor, satt en innerbelysning i kupan som tänds när luckan öppnas, bytt ut golvet, smörjt upp bromvajrar osv, polerat upp rostfria ytor, bytt ut alla reflexer och sidopostionsljus
T.om. Monterat in en trådlös backkamera med en display i bilen.

Det återstår lite smågrejer som kommer att hålla mig sysselsatt ett par kvällar framöver, men i stort sätt så...
Nu återstår bara att kunna backa med den också, lite överkurs men jag övar ofta.
I lördags åkte vi in på brädgården mellan rader av hyllgångar, och jag backade, ja åtminstone 20 ggr innan jag kom rätt.
Det som ser rätt ut i backspeglarna, blir fel i verkligheten.

Så på det hela så är jag verkligen helt nöjd med helgen, har fått pyssla med projekt som jag tycker är roliga, jag kör hårt när jag sätter upp mina egna mål när det ska vara färdiga, jag styr och planerar själv, tar mina egna beslut och korrigeringar.
Lägger ibland lite för mycket arbete på saker som jag anser vara viktiga men där slutresultatet inte alltid motsvarar den tid jag lade ner, men sådan är jag, jag måste hela tiden testa.
Men som oftast så lägger jag ner energi på det som syns och poängteras av andra, och det känns ju rätt i alla fall.
Har haft många grannar som suttit och hängt med oss andra och berömt resultatet.
Det långsiktiga målet var att få den klar till dotterns flytt om en månad, det kortsiktiga är att det oftast spricker i planeringen med mina helger med andra saker, och tappar jag farten, ja då tappar jag verkligen farten, ofta för alltid.

Så varför så mycket tjat om denna släpvagn, tja den är egentligen inte så viktig.
I sammanhanget handlar det om att jag analyserar mig själv, varför gör jag på detta sättet?
Jag går in med full kraft för en enda sak, inget annat får störa mig, jag låter inte kostnaden begränsa mig utan har nog lagt ner mer pengar på släpet än vad jag köpte det för.

Och det finns faktiskt en röd tråd som jag känner igen, den fanns i mitt sätt att dricka, man går alltid all in...
Festar man så festar man och det finna inga gränser vare sig i tid eller pengar...
Jo vi var på ett kalas på lördagskvällen, det fanns dricka så mycket man ville...
Men så kommer man till en väldigt viktig ståndpunkt som handlar om det egna ansvaret...

Vill jag?

..och rannsakar man sig så händer det saker inombords, jo jag vill....må bra, och då dricker jag ingenting med alkoholen i.
Och sedan är den inre veligheten slutdiskuterat, jag har tagit ett beslut som jag står fast vid, den gäller nu och kan omförhandlas i morgon om jag känner för det.
Jag kommer som oftast till samma beslut, och det är jag både glad och nöjd med, jag tar de beslut som min kropp och själ mår bra av, och det vinner alltid i längden.

-Berra!
-Ja!
-Vill du ha en kall öl?
-Ja gärna, men den måste vara alkoholfri.
-Självklart, du har dina flaskor i ett eget förråd i skafferiet, men jag måste erkänna att jag har varit där och nallat.
-Ja det är bra det, man vill ju inte ha en gammal öl.

Jag och svärsonen satt på bänken utanför vardagsrummet idag och tog igen oss alldeles genomsvettiga, hörde hur hasparna på fönstret öppnades bakom oss och där kommer frugan ut med sin arm och två immiga ölflaskor.
Det var precis vad vi behövde, han fick sin och jag fick min nollbira...
Tänk vad livet kan vara underbart ibland, jag kan sitta i en mackaroverall på en bänk i solen och skåla med varsin ölflaska med min svärson, skitiga och svettiga och vad grannarna tror, ja det skiter jag högaktningsfullt i.

Det är inte så himla pjåkigt att vara nykterist heller, vart har de fått det ifrån?

Berra

Jag har ingen alkohol hemma. Min nykterhet försöker jag hålla genom olika strategier. Hade jag fått vin, så hade jag hällt ut det. Jag känner mig själv, och vad skulle jag göra med det? En kompis hade skaffat alkoholfri cider till mig från bolaget när vi hade en tillställning, men jag avböjde. Jag förklarade för henne att vissa vill ha något alkoholfritt, men jag har aldrig druckit A för att det är gott utan för att bli berusad- Hon skämdes, men jag sa att det behöver du inte göra att det var en fin gest. Jag skulle inte ha det lätt om jag haft A hemma, så därför är vårt hem torrlagt från. Våra vänner förväntar sig ingen alkohol när dom hälsar på för dom känner till mitt beslut. Hoppas du kan nämna någon gång för vännerna om detta med vin i present Som du själv skrev.. Tillgång ger sug.. Hoppas du sover gott :)

Tack för att du tror på mej :)

Nej jag är inte så orolig över min lever, ville bara ha något konkret att gå efter och kanske något uppmuntrande pepp.

Dagens insikt: tillgång ger efterfrågan.
Fick en present, en flaska vin, och vips var suget där. Noterade att det var skruvkork; bra, då är den lätt att öppna i smyg....
Som en katt runt het gröt har jag cirkulerat i köket där flaskan står.
Varför ger vi så gärna varandra en flaska vin i present? Jag vill ha blommor, ge mig blommor, choklad eller lyxig lakrits. Ge mig en biocheck, ett par trädgårdshandskar, en pocketbok. Men ideligen detta vin! Vin, vin, vin....
Vet inte hur många gånger ambitionen att dra ner på alkohol gått på pumpen just för dessa gåvor med promille.
Tillgång ger djävligt starkt sug.
Nu drar jag täcket över huvudet!

Hej PP och tack för välkomnandet! Ja, får se hur/om det går att "normaldricka". Jag tror det men kommer att dela med mig av mina erfarenheter och farhågor här. Har en kommande utmaning om några dagar när det är AW med jobbet, en risksituation för mig som har gått dåligt förr men senaste gångerna har jag lyckats stoppa efter ett glas eller inte druckit alls. Och det brukar vara lättare med en färsk baksmälla i minnet.

/Allva

Självklart kunde inte den offentliga vården göra det dom ska i ditt fall heller.. Suck vad bitter man blir.

Jag är ingen öppen bok med känslouttryck direkt, även om det kanske framstod så..haha. Men man måste ju jobba på det! Och androgyn är jag nog mest i skrift.. Inte i klädstil, intressen eller kroppsspråk. Mer anglofil kanske :) Min mailadress är en öppen bok däremot. Hur utbyter man såna här? Säg till om du vill ha någon sån för nu känns det som att den här tråden pajar ett forum med privat spam.

Jag och sambon ska gifta oss i sommar. Vi älskar varandra och har ett bra liv tillsammans. Men vi dricker mycket! Gärna tre gånger i veckan och inte ett par glas, utan tills vi båda är fulla. Jag börjar bli orolig för våra alkohol vanor. Hur kommer detta utveckla sig? Jag har också en dotter som jag absolut inte vill dra in i ett missbruk. Jag pratade med sambon igår och vi bestämde att absolut skärpa oss. Endast dricka en dag i veckan och max tre glas. Jag är inte speciellt orolig för min egen del. Jag vet att jag kan hålla det här men jag tvivlar på sambon. Han har vid flera tillfällen gömt alkohol på underliga ställen och sagt att han inte har druckit när jag vet att han har gjort det. Och jag har aldrig tidigare tjatat på honom att dricka mindre. Så det här är ett beteende som oroar mig. Jag vet egentligen inte hur mycket han dricker. Bara att vi kan dricka tillsammans ca tre gånger i veckan. Tänk om han redan är inne i ett beroende? Och inte alls tänker dra ner utan bara gömma det bättre? Vore jätte tacksam om jag kunde bolla det här med någon.

Är så imponerad av din vilja och glöd! Hur kom det sig att du sökte läkare? Vad var symptomen?
Förstår att det fick dig att vakna upp från bubblan!

Jag går privat - så tyvärr kan du inte hissa vården för detta. Eftersom det handlar om trauma till stor del, måste jag känna full tillit till den person som sitter framför mig. Jag ville välja själv. Har haft tidigare erfarenheter inom vården, och det har inte varit bra. Jag kanske hade otur och träffade stolpskotten, men vågade inte chansa denna gång. Det får vara värt det. Och nu när jag inte dricker vin, har jag ju råd!

Det är fint att du vågar uttrycka dina känslor. Både för din och din dotters skull. Det är ju det som gör att vi kan komma framåt. Jag har själv varit ganska värdelös på det, låser mig ganska snabbt, har ibland för stor integritet. Enorm konfliktsrädsla. Bygger på rädsla.

Du har en bra bild framför dig om hur du vill att det ska bli. Jag har full tro på dig att det kommer att bli just så!

Ha det fint. Och tack för att DU finns! Min androgyna kompis (fniss)

Har länge missbrukat alkohol, i många år.
Har sedan ca 8 månader använt mig av xanor, allt från 0.5-2 mg/dag.
Känner de gör varken till och från längre.
Men börjar misstänka att när den här konstiga yrseln börja smyga sig på, så hjälper det ju att ta dem, så...
Hade ett långt uppehåll från början av januari, till början av mars. "Uppehåll och uppehåll", drack på helgerna men höll mig till det.
Sen gick nåt snett.
Och det blev värre, började tom med starksprit sista veckorna. Tålde hur mycket som helst. Men, idag har jag bestämt mig för att det räcker.
Jag tänker byta ut xanoren till diazepam ist, för att ta vid behov.
Men vad jag är rädd för är denna yrsel?
Är det pillerna eller alkoholabstinensen, eller både och?

Ska ta mig till ett möte.. Tänkte att jag behöver ju inte säga ett skit om jag inte vågar! Tack för svar för det är ju klart alla människor oavsett yrke kan ju va alkoholberoende... Ha det gott!!

Japp, nykter sen ett par år nu.
känner igen mig i det du skriver
och förstår att det är läge att sluta
nu.

//PP

Känns bra att göra massa saker och inte sitta hemma med ångest och oro.. Var på Harmonimässan idag.. Inte för att jag är så värst new age person men det var faktiskt sjukt bra.. Körde healing och ögonterapi, var lite skumt att kvinnan som kollade mina ögon sa att jag behövde rena levern (jag berättade inget om alkohol).. Köpte massa produkter, tänkte att det har jag ju råd med nu när jag inte super bort pengarna på alkohol :)
Nu hoppas jag bara att kvällen/natten blir chill och imorgon ska jag opereras vilket oxå är bra eftersom jag då inte ens har möjlighet till alkohol eller weed ✌?️

Jag åt Campral under ett år, och har haft stor hjälp av detta. Det minskade absolut alkoholsuget för min del. Tyvärr minskade även en del andra sug också. Lite dålig i magen i början. Nu tar jag Campral om jag vet att jag kommer att utsättas för stress eller situationer där det blir svårt att avhålla sig från alkohol.Tycker att det tar några dagar innan det fungerar. Det finns andra läkemedel som gör att berusningseffekten blir mindre. Minns inte nu exakt vad de heter.

Jag blir lycklig när du ändå är igång med terapi som du är berättigad. Så många jag känner har bara blivit ignorerade av psykiatrin och vården. fallit mellan stolarna, inte orkat kämpa mot byråkratin mer osv. Och det har slutat i kaos. På botten.. :(

Jag tror att jag omedvetet skriver ganska könsneutralt. Jag har sysslat med politik och samhällsfrågor. Kanske därför. Samtidigt som jag inte är rädd att uttrycka känslor. Jag vill inte vara en känslostörd pappa den dagen min dotter får problem. Det har jag bestämt mig för sen länge och då passar det ju bra att försöka ta bort så mycket alkohol som möjligt också. :) Ha det bra rabarber. Tack för att du finns här.

LillPer. Jag är härinne ibland. Och det första jag gör är att se hur det är med dig. Just nu inser jag att jag borde varit här oftare. För att stötta dig. Fan. Jag hoppas på det bästa..att du bara liksom jag tagit en paus från forumet. För vet du. Du betydde sjukt mycket för mig när jag hade det som värst. Och på väldigt många sätt är vi lika.. Om du kan och orkar så skriv något. Saknar dig. Som fan. Hur det gått för mig? Skriv så får du veta. /Mic

Var bor du någonstans? Jag bor i Stockholm och är i precis samma sits som du. Bor du i närheten går jag gärna dit tillsammans med dig

Tack så mycket för att du svarar!
Är du själv nykter och i så fall hur länge?

Nu trillade jag ihop och skrattade! Jag vet inte varför jag trodde att du var en mamma. Jag var fullkomligt övertygad! Haha! Nu får jag tänka om bilden i huvudet av dig :) Som sagt, inte för att det spelar någon roll, men ganska intressant. Du bejakar väl din kvinnliga sida! Heja det! (för övrigt är jag en mamma, bara så vi har det avklarat också).

Jag går i psykoterapi. Dels traumabehandling, dels affektterapi. Som sagt, en hel del skit i mitt liv som är en stor del av orsaken till att jag har självmedicinerat. Det var först när jag kommit en bit in i denna behandling som jag vågade släppa A. Det har varit min livslina. Snuttefilt. Gjort det möjligt för mig att klara vardagen. Så därför är det extra stort för mig att jag lyckats så här långt. Det är inte bara A jag lyckats släppa, men jag är också på väg att läka vissa djupa sår.

Välkommen in i värmen! Här kommer du att få dela erfarenheter lära dig mer om ditt drickande genom andras berättelser, och även
skriva ner dina egna tankar. Forumet är en riktigt bra plats för stöd i en förändring. Förutsatt att viljan finns. Om det går att förändra utan att sluta?
Inte vet jag ;-) Själv valde jag att eftersträva helnykterhet då jag drack dagligen. Hur det är för dig kan du nog bara själv svara på. Men om det återkommande händer en massa knas och du mår dåligt av det, så kommer förr eller senare tidpunkten då vi bör fundera på om det faktiskt är värt kampen att fortsätta försöka "normaldricka". Om det nu överhuvud taget egentligen är normalt att dricka?!

Lycka till!

//PP

Du har verkligen ett par riktigt goda anledningar att bli nykter och det du skriver ger stort hopp att du kan lyckas med det. Att skriva både här och på en blogg hjälper mycket! Här finns så många erfarenheter att ta till sig av och stöd kommer du att få i överflöd!

I och för sig är det naturligtvis bra att "pusslandet" med drickat hittills har gått bra. Det dåliga att det går är att vi inte ser att det i framtiden inte kommer att fungera. Vägen ner i "fördärvet" går ju bara att stoppa genom en radikal förändring. Ju snabbare desto lättare och bättre.
Du är med andra ord lyckligt lottad att du insett detta innan relationer och arbetssituation är helt under isen. Gratulerar till den insikten.

Önskar dig all styrka i förändringen

//PP

Campral i ett halvår, ca, totalt utan någon som helst verkan. Tyvärr.

Ja, jag tror att det är väldigt lurigt att dricka bara ibland, A fritt har funkat bra för mig oxå, men en fredag med soligt fint väder och vårvärme har för mig alltid varit förknippat med grillning och alkohol i många år, det är nog detta som triggade igång begäret hos mig i fredags.
Precis som du så är det lugn och frid i sinnet jag saknar efter en arbetsvecka, att koppla av med alkohol och matlagning, gamla rutiner sitter fortfarande kvar och detta utlöser suget hos mig, som tur är så släpper det om tiden får gå, men under denna kritiska tid finns risken att jag faller.

För mig är det så att om jag väl fått i mig några öl så accelererar begäret ännu mer och det slutar sannolikt med en rejäl bakfylla dagen efter, dom gånger jag druckit måttligt är bara ren tur att det gått bra.

Du har så rätt, här finns mycket att fundera på, men bäst är att slopa alkoholen helt, iaf för mig.