Senaste kommentarerna i forumet

Kul du. Hoppas du hittar en gubbe utan tv ;-)

..Tack o lov. Två bärs, inget mer men irriterad som sjutton...har jag varit men det har lugnat sig. Ligger o ska sova nu, så det är lugnt. Lär väl ta nåt snack med gubben. I morgon blir det helnyktert igen. Tack o godnatt o kram på er

Har också funderat på det där med att det kanske är så, att man utsätts för de påfrestningar man antas klara av här i livet. Då måste du vara urstark!
Och jag tror att när vi alla levt färdigt våra liv är allas ryggsäckar lika tunga. Somligas ryggsäckar blir snabbt tunga, för en del fylls på lite jämt fördelat och för andra kommer det senare. Men allas blir lika tunga till slut.

( du har säkert redan koll på detta som jag egentligen ville; det finns en möjlighet att ansöka om "helgförälder" för att få avlastning, oavsett om barn har funktionshinder eller ej. Väninnan hade en sådan en helg i månaden då pappan var frånvarande och hennes familj bor långt bort. Gav en enorm hjälp)

Nattis

Jag mår toppen för tillfället! Det där kan ju svänga fort men det är ju inte lika illa som när jag drack och visste att det var en återvändsgränd jag höll på att fastna riktigt illa i. Det är också när man mår så här bra, en längre tid, som man kan börja tycka att det var väl inte så farligt, jag mår ju bra nu och har sådan koll och balans, som de farliga första glasen kommer. Jag är inte ett dugg trygg med mig på det sättet. Lite erfarnare nu gällande min missbrukshjärna. Jag kan väl säga att jag äntligen börjar låta saker få ta tid. Har bättre uthållighet, vilket hjälper mig nu. Dagar får gå upp och ner. Jag låter de vara så men samtidigt jobbar jag hela tiden med goda vanor, oavsett, för att det hjälper alla dagar och på längre sikt.

Bara en sådan sak att kunna skjutsa ena tonåringen nyss en lördagkväll börjar kännas naturligt. Jag vet att hjärnan spelar mig spratt hela tiden. Åh, lite vin till den här trevliga middagen... Jag lyssnar på det där och tränar på att styra undan. In med tankar som hjälper mig, så går det över.

Vi får se hur det blir framöver. Det viktigaste först. En sak i taget. Inga panikbeslut, måste vara i balans länge och beta av utmaningar och längtan i lugn och ro, nykter. Vi får se vart det leder men en förändring håller på att ske på riktigt. Ansvar för mitt välmående, har bara jag.

Sov gott!
✨

Ett citat att ta med sig på vägen ??

... underbart att höra, Sattva! Så alldeles fantastiskt underbart, blir så jäkla glad när jag läser vad du skriver.

Stor, jättestor, bamsejättekram!

Lever jag, tack <3

... att veta dessa två saker:

1. Jag har svikit många gånger. Mig själv och andra människor.
2. Jag gör nu någonting åt detta.

Just den här känslan av att få tillbaka förtroendet för sig själv. Det är den känslan som är så ... obetalbar. Ovärderlig.

Kanske är det nu det passar att vara lite extra påpasslig. Känner ju hur jag rider på vågen just nu, med nyckeln till min inre skattkista i högsta hugg. Vore förargligt med ett stort magplask och en massa kallsupar bara för att man gick och blev övermodig... Fast, jag tror inte att jag är det, nu när jag känner efter. Jag tror att jag bara njuter frukterna för ett hejdlöst gott och lyckosamt ögonblick.

Ah, just den känslan...

Att falla har förstört så många gånger för mig. När jag inte skrev här så var fallet ett misslyckande som gjorde att jag började om. El... Nej, kanske istället nåt jag blundade för och lät passera så att jag satte mig i skiten ordentligt. Nu får jag lov att skriva ner här att det inte gick... Och man får hjälp att hantera det. Förlåt dig själv, enda problemet egentligen om du låter det vara en engångsföreteelse är ju att du inte kan "fylla år" här på forumet. Men det finns lösningar... Du kan räkna vita dagar 2016. Du kan räkna vita dagar i procent under en två mån period (hyfsat nära 100 borde det bli). Hur som helst - Du märker ju hur Leverjag blir utan dig här på forumet, Så jag hoppas verkligen att du tar nya tag. Vi gillar dig härinne! Och lär av Lena och Leverjag. LenaNyman, min idol, som körde otroligt öppna kort med hur eländigt det var från början och har lärt mig mycket om hur a-hjärnan funkar. Och Leverjag som återvände igen med ny insikt. Kram på dig Zorro!

Pratade idag med särbon, snuddade vid kärnan, klarade inte mer. Men han är beredd att ta en vit månad ihop med mig när vi ses nästa helg. Trodde faktiskt inte det. Antingen känner han själv vad han behöver, eller så är trots allt procenten kärlek i blodet högre än promille i blodet....

Även om jag just nu är väldigt målmedveten och "taggad" vet jag samtidigt hur lätt det är att "falla tillbaka i gamla vanor". Detta är ju i sig sporrande men viktigt att ha med sig på resan och planera för att undvika till varje pris. Efter lite drygt 2 veckor utan alkohol - och det känns jättebra - tror jag absolut det kommer att komma prövingar även för mig, som för så många andra! För min del handlar det bla om att börja jobba med "orsak" till varför jag började missbruka alkohol. Jag ser även AA som ngt positivt efter ett första möte där idag.

Och som sagt, tack för dina inspel kring a-fritt ;)

Jag har inte heller tyckt att det varit särskilt jobbigt mina 5 första nyktra dagar. Snarare känt mej extra glad och tacksam!
Men jag dricker bubbelvatten i mängder och The. Sug efter snacks har jag också så idag tog jag en frossardag för att kunna släppa även det hjärnspöket. En beroendehjärna försöker på alla vis att ta kommandot.
Vi får vara på vår vakt och bara göra medvetna val ?

Usch, jag har haft en jobbig dag. Jag satt med en uppsats medvetet från kl 11 till kl 15 då systemet stänger. Jag blir väldigt fokuserad när jag skriver så då försvinner alla tankar på alkohol. Men så efter kl 15 fick jag lite panik för att det är ju lördag och jag har inte druckit på flera dagar och imorgon är systemet stängt. Och sen jobb på måndag och då kan jag inte dricka...suck! Det styr mitt liv, helt klart.

Min man har varit tjurig efter en vaken natt med ena npf barnet, min ångest blir inte bättre för att han är sur. Gick och handlade, bakade bröd (!) bara för att dämpa ångesten. Jag vill bara sova. Det kryper under mitt skinn, rastlösheten.

Dessa dagar är svårast.

Kram på dig!

Så bra skrivet, tack! Du berör även det jag är "rädd" för. Att ersätta alkoholberoendet med något annat beroende - även om det kanske inte är lika skadligt. Det är bla därför jag känner behovet att vara för mig själv i mina tankar emellanåt.

Sen börjar det även växa fram en "respekt" för att det kanske gått lite för lätt att sluta med alkoholen. Visst var det riktigt jobbigt i början och jag vet att mkt arbete återstår men som det känns nu kommer jag aldrig dricka igen. Samtidigt läser jag om så många andra som varit i motsv läge som jag och efter ett antal veckor/månader "faller tillbaka" till drickande. Ibland bara ett litet snedsteg men ibland även "större/längre". Det svåra är inte att sluta - det svåra är att inte börja igen.

Det är bla med detta i bakhuvudet jag söker "vägledning" och strategier som håller över tid. Jag är ödmjuk inför detta och det är därför jag bla skall vara öppen mot min omgivning, fortsatt besöka AA, träffa en psykolog kommande vecka. Jag tror jag behöver hjälp för att långsikigt hantera detta. Även detta forum är RIKTIGT värdefullt.

Hur är förresten läget för din del?

Åh, förstår känslan tror jag. Vi härinne tycker verkligen just du ska bära nyckeln!

✨?✨

Upp på hästen igen Zorro. Det är okej. Du är okej. Ingen dömmer dig för A. Hoppas du förstår det ❤️

Skriv skriv skriv. Tanker på dig.
Bamsemega kram!

Hoppas du får bra stöd och av ngn expert. Det vet att du dricker oxå väl? Tänker så att du får rött stöd och behandling.

Oj, vad jag känner igen mig i att vilja vidare hela tiden, inte vara nöjd och undra vad man egentligen vill! Vet du, det där är massa surr i huvudet och svaren får vi inte om vi inte ger oss ro... Att vila, tänka och känna. När hjärnan går på högvarv sådär blir det bara ett virrvarr av tankar, som triggar känslor som triggar ångest! Tror du behöver hitta sätt att stilla sinnet. Du känner till mindfulness, yoga och liknande. Öva, öva och ha rutiner. Träning och promenader. Tänk inte bara gör, så kommer lugnet sakta men säkert. Du sover bättre, mindre surr i huvudet och kan då börja känna vad du egentligen behöver för förändringar i ditt liv. Därefter kan du arbeta på en realistisk plan.

Det är inget konstigt i vardagsförhållande att det blir lite lugnt, att man nye behöver göra saker ihop hela tiden och kan vara tysta, om det känns bra i relationen för övrigt. Låt saker vara som de är nu xoxo. Gör något som upptar din fulla energi och gärna kropp och hitta sätt till avslappning. Det är vad jag tror...men du vet bäst, ;-)

God natt!

Jag är också ny här, inte ens en vecka gammal. Jag mådde väldigt dåligt första dygnet, dels för att kroppen reagerade på avsaknad av dricka, men mest tror jag det var ångest vad allt drickande har ställt till med. Men framförallt en stor förvirring över hur mitt liv ska se ut med mig som nykter. Under en väldigt lång period iallafall. En stor sorg. Det har varit en stor hjälp de här dagarna att hänga här på detta forum. Alla har sin historia.
Bra Hedda att du tog dig hit, du har tagit ett stort steg.

... Lao Tzu i dag som jag tycker var så talande. Ofta tänker man inte så mycket på att varje steg man tar åt nåt håll är vägledande.

"If you do not change direction, you may end up where you are heading."

Det låter ju helt fantastiskt!
Tänk att man KAN förändra sina vanor ( ovanor)
Tänk att det kan kännas såå mycket bättre!

Du tvekar aldrig att stötta andra - nya som "gamla" på detta forum - och jag blir glad när jag läser inlägg från dig (även de inte alltid i sig är glada/positiva).

Min stora drivkraft just nu till ett liv utan alkohol är det inte finns något "över tid hållbart" alternativ. Kan jag se mig själv i samma situation om 2, 5 eller 10 år? Knappast! Varför detta slog mig så hårt just den 26:e december vet jag fortfarande inte riktigt men det blev då tydligt att det jag höll på med förr eller senare skulle sluta i katastrof. Känslan av att jag har för mkt att förlora i kombination med mer "triviala" saker som att alkoholmissbruk är dyrt och tär på kroppen (såväl funktion som utseende;)) resulterade på något sätt i att jag inte såg någon annan utväg än att sluta HELT med alkohol. Även om det är mkt jag vet om mig själv uppenbarligen visste jag dock att kunna "dricka lite" och för att det är gott etc inte är ngt för mig.

Dessutom började det faktiskt bli riktigt jobbigt hela tiden planera utifrån att inhandla alkolhol samt hur jag skulle få så mkt "ensam tid" som möjligt tillsammans med min "bästa vän". Det var hela tiden en stress kring detta som började göra sig hörd. Denna planering skedde ju uppenbarligen är på bekostnad av att jag kunde planerat annat betydligt mer viktiga saker (för barnen, jobbet, vänner, etc).

Låter ju lätt och det framstår som jag är den mest rationella människan "around" men så är det inte vill jag understryka.

I det korta perspektivet efter jag slutade var jag "panikslagen" - hur jag skulle klara mig utan min bästa vän och hur skulle min tillvaro nu se ut? Påhejad av en stark abstinens var det bla detta som fick mig att i princip bryta ihop på VC och be om antidepressiva tabletter/lugnande - "VAD SOM HELST"! Att denna akuta situation blir mer balanserad efter ett par dagar visste jag inte och ärligt talade stuntade jag i det för varje minut och timme var en plåga! VÄLDIGT glad för övrigt att jag inte tog dessa tabletter för det var faktiskt inte vad jag behövde (har slängt de)

Jag delar gärna med mig av min separation vid tillfälle (återkommer imorgon) men här är jag absolut inget föredömme även om det så här i efterhand blivit "ok"... Jag var inte den "rationella" här och hade jag kunnat göra annorlunda här hade jag gjort det.

Avslutar som jag inledde - hur har du det?

Kram

Vilket härligt inlägg!!
Det går alltså att få barnen att samarbeta!!?? ? Märker också hur tydlig jag börjar bli och det påverkar både stor som liten. Samarbetsviljan kommer när offerkoftan faller. ?

Ska bli roligt att följa dig! ?

Tack. Inte för att jag söker sympati men för att alltid känns lättare om någon vet om ens ångest. Och än mer om den som vet faktiskt bryr sig.
Jag har ångest sen jag var liten. Gått i diverse olika behandlingar och ätit diverse olika mediciner sen jag var tolv. Dricka började göra rätt sent. När jag var 20 började dricka typ nån gång i veckan men inte mycket. Sen gick det sakta (eller inte så sakta egentligen) men säkert utför.
Just nu väntar jag på ny psykkontakt. Hoppas på att få det innan februari är slut.
Just nu ligger jag i sängen och funderar över att jag och sambon varit i olika rum större delen av dagen. pratat lite grann. han kollar på tv, surfar och spelar spel och jag har inte haft så mycket att säga när jag suttit i soffan jag med. Inte han heller uppenbarligen. men vi har småpratat några gånger, pussats lite och så. Det kanske är helt normalt att det är så här. Jag har inte så mycket att jämföra med. Tänker otroligt mycket idag. Funderar på vad jag vill med mitt liv, hur jag vill ta mig dit. Det känns som att jag aldrig blir nöjd. Jag ville inte bo där jag bodde förut. Nu vet jag inte om jag vill bo här. Jag ville ut och resa. Jag reste iväg. Det var mest hemskt. Otroligt ångestfyllt. Jag ville hem men stannade de månader jag planerat att vara borta. nu vill jag resa igen, eller vill jag verkligen det? Nu vill jag bo i min gamla stad, eller vill jag verkligen det? Tänk om jag aldrig vinner över alkoholen, tänk om hela livet bara blir skit...

Sötnöt-L!

?❤️?❤️?

Lena, har gåvan i orden med humorn, hon. Eller hur Zorro? Hoppas du kommer snaaaaaaart tillbaks till oss torrbollar. ?
?