Senaste kommentarerna i forumet

... kan jag komma på mig själv med att le lite i hemlighet och omärkligt räta på ryggen. Jag känner det som att jag i förtroende tar hand om nyckeln till klasskassan. Jag vaktar kronjuvelerna - Sveriges Rikes, inga andra. Jag är på Mission Possible och hej, vad det går bra!

Några vet detta. Andra inte. Alla ni vet härinne.

Kram på er, alla som vet härinne.

/LenaNyqvinna

Hoppas du får stöd här på forumet så du kommer vidare. Jag tycker inte heller du ska grubbla över vad som händer sen! Är det lönlöst att ens försöka sluta dricka bara för att det finns en risk att trilla dit igen, senare? Du känner dig fångad och vill komma loss från ditt beteende så då är det väl värt att ge det en chans, eller hur? Jag ska heja på dig!

Leverjag är före med alla kommentarer jag har på tungan! :D

Får väl upprepa mig då. Tycker också att din silhuett blir allt tydligare. I takt med det finns det ännu mer att tycka om.
Härligt med en dag i slalombacken! Var evigheter sen jag åkte. Hoppas att det blev soligt, hyfsat fallfritt och att chokladen smakade namnam. :)

Och du, Sisyfos. Om nu vare sig du eller jag är pedagoger; vad är vi då? Jo, vi är stålstångs-ålare in spe, det är vad vi är.

Kram!

Å vad spännande och vad modig du är! Du är inte skyldig något! I forumet finns inga regler och nya krav, det vet du väl. ?

Du har haft fullt upp, verkligen. Tack för att du delar med dig!

Så glad för din skull. Ha en fin kväll
?

Hej Etanoldrift. Tack för dina tips. Ska prova bikarbonat.
Men jag ser helst att du redigerar ditt inlägg och tar bort kopieringen från Fass.
Jag kan läsa det på bipacksedeln. Tack för att du bryr dej ? och är omtänksam ?
!

Och till dig från mig! :)

Nu har i och för sig Leverjag sagt allt...

Skulle det ju stå. Naturligtvis.

... sagt allt som behöver sägas i ovanstående kommentar. Helt enkelt för att det är sant alltihop. Man snavar och kliver fel och vrickar sig och svär som satan och gråter och är rädd och så blir det helt plötsligt ett återfall och man tror bara inte att det är sant vad dum i huvudet man är och man tycker man har svikit och inte levt upp till förväntningarna och allt är pissigt och grått och vinter är det också.

Det är bara att neutralisera alla känslor av skam och skuld och självförakt (eftersom såna känslor bara är kontraproduktiva) och hiva sig upp i repet igen. Klättringen fortsätter.

Jag fixade också runt två månader innan jag släppte lös fan och hans moster i fyra hela månader till. Där var det inte fråga om några öl, såvida man inte räknar långtradarlass förstås.

Alltså, kära Zorro; se detta som ett led i utbildningen. Stor kram och välkommen tillbaka när du vill till oss andra torra, dammande ljuva förmågor.

:)

Skrev precis ett inlägg där jag beskrev upplevelsen av mitt första AA-möte. Kommer absolut ge detta fler "chanser". Hur ofta går du på AA-möten?

Och tack för att du frågar - jag mår bra och det går bra (utan alkohol). Vet att du varit nykter länge nu och har hittat "hem" i detta och även om jag förstått att det inte alltid är "guld och gröna skogar" är du en stor inspiration för mig! Tack Ebba!

Xoxo, lider med dig. Bra att du skriver och ser vad som händer i dig.

Du, har du fått riktig behandling för din ångest med kbt och liknande. Du behöver ju träna i små steg, byta tankar och vanor precis som de som arbetstränar efter utbrändhet eller har fobier och missbruk.

Känns som du skulle behöva lite mer stöd för att orka till förändringen. Ångest är jättetufft men du vet att alkoholen troligtvis är den enda eller största boven i dramat..?

Kram på dig

Jag hatar mina sekundskiftande känslor.
Så snabba och starka vändningar. Verkar som att försöken att stå emot alkoholsuget gör dom värre. Nu är jag plötsligt ledsen. För en stund sen var jag glad, kände mig till och med tillfreds. Skulle pilla med lite ekonomigrejer men bestämde mig för att ta tag i en del av röran i garderoben först nu när jag kände att jag hade ork. började plocka med kläder som låg huller om buller och kände mig tillfreds. Nästa sekund kände jag mig irriterad och tänkte att det var meningslöst att vika kläder. La mig i sängen och började skriva, en kort stund kändes det bra, sen kändes det dåligt för att jag kommit ifrån ämnet jag börjat skriva om. Nu känner jag mig ledsen igen. Jag antar att i just det här fallet handlar det om att eftersom min ångestdämpande behovsmedicin i slut så tog jag istället en halv insomningstablett när oron och rastlösheten blev för stark förut. 2h tog jag andra halvan när jag igen inte orkade med oron och alkoholsuget. men sen kände jag hur jag blev påverkad och skämdes för det. Jag vill inte ha ångest jag vill må bra jag vill inte behöva ta tabletter jag vill fungera som en normal människa och jag vill inte ha all den här jävla förbannade skitångesten som gör det så jävla svårt att komma igång med saker, komma iväg på saker och bara kunna få vardagen att funka. Helvetes jävla skitångest jag hatar dig!! Jag vill göra en massa saker men samtidigt vill jag inte göra något och allt känns bara jobbigt och skit och blä! Jävla skitliv att det ska vara så jävla svårt att ta sig igenom.

Dagarna går framåt och helgerna har ersatts av vardag. För min del en annorlunda vardag - utan alkohol. Någon skrev i forumet att om man vetat att det var så fantastiskt att inte dricka alkolhol hade jag slutat för länge sedan. Har dock förstått att det luriga och svåra är att inte börja igen och när det känns som mest avlägset är faran som störst (har dock ingen egen erfarenhet av detta). För att hantera detta har jag i princip sedan jag slutade dricka insett att jag måste "göra ngt". Ngt annorlunda, ngt som över tid är hållbart även om det samtidigt är viktigt att ha fokus på "en dag i taget". Inte helt enkelt men jag är helt övertygad om att man inte skall vara rädd att be om hjälp och vara ärlig mot både sin omgivning och sig själv (är i sig en process men bra "målbild").

Som jag skrev tidigare var de första dagarna/veckan utan alkohol väldigt omtumlande och jag ville "aldrig" vara själv då det kändes otryggt och läskigt. För min del var det även första gången jag insåg mitt problem och första gången jag slutade så jag visste inte riktigt hur jag skulle agera. Jag sökte tidigt hjälp dock och utan detta forum, kontakt med "närstående" och besök på VC etc tror jag inte det hade gått. Jag var inne på detta forum i princip 24/7 och läste och skrev även en del - och fick FANTASTISK respons vilket jag är SÅ tacksam för. Kommer jobba hårt för att återgälda detta till andra som behöver råd och stöttning - ngt jag för övrigt tror även är bra för min egen del (win-win) ...

Däremot kände jag även ett behov att "själv" bearbeta min situation och tänka framåt. Detta hade nog varit lönlöst och direkt dumt om jag inte samtidigt kände att det fanns stöd om jag väl behövde det. Dessutom har jag varit fysiskt aktiv med promender, simning, gym etc. Detta har medfört att jag inte varit så aktiv på forumet det sista som jag var i början men "var sak har sin tid" ;)

För att återknyta till rubriken så var jag på AA-möte idag förmiddag. Mötet var av sk öppen karaktär och skulle inledas med 20 minuters meditation. Även om jag var övertygad om detta kunde vara ngt riktigt bra var jag RIKTIGT nervös när jag traskade in i kyrkan där mötet skulle hållas. Tänkte i efterhand på varför jag var nervös egentligen men kan bara komma fram till att det helt enkelt var ngt "nytt" och ngt jag inte är van vid. Till saken hör dessutom att jag aldrig mediterat tidigare även om jag "läst in mig" på detta en del de sista dagarna ... Jag var även lite orolig att det skulle vara lite för "andligt" och "religiöst" även om AA inte egentligen skall vara det ...

Väl på plats skingrades mina nervösa tankar direkt. AA-gruppen visade sig bestå av 18 personer där jag var den enda som var "ny". En brokig skara människor i åldrarna kring 25/30-60/65 med ungefär hälften kvinnor och hälften män.

För att inte skriva en roman i detta inlägg kan jag sammanfatta detta möte som vädigt speciellt och väldigt positivt. Meditation tror jag på men detta kräver övning som så mkt annat här i livet (practise makes perfect). Jag blev väl emottagen utan att det gick till "överdrift" men flera av de som talade under möte gjorde det utifrån att jag var ny där vilket kändes varmt, skönt och välkomnade.

Efter mötet började jag prata med en person som varit aktiv i gruppen i 9 år. Lite osäker hur det blev att just vi började prata men vi satt i över en timme och även hans sambo anslöt som också var med i gruppen (hon hade varit med i 12 år och nykter sedan dess). Otroligt nog slutade detta i att jag nu har en sk "sponsor" (en form av mentor) och jag fick deras bok som bla tar upp 12-stegsprogrammet (Stora Boken). Tanken med en sk sponsor och hur detta fungera får jag återkomma med men i stort är det en person som skall stötta och vägleda till ett nyktert liv. WOW!

Blev ett långt inlägg - återkommer till er som skrivit till mig (TACK!!!) och som jag är "skyldig" ett svar lite senare ;)

Kan du stoppa nu efter två stark, eller har det blivit mer? Ni behöver definitivt jobba med ert förhållande, din karl och du, men du ser allt klarare om du inte dövar känslorna med alkohol. Snälla...bestäm dig för att det verkligen kommer bli NYA JÄVLA TAG IMORGON!!! Jag skriver och hör hur det går :-)

...tyvärr. Jag har märkt att jag tar fruktansvärt illa vid mig av vad min karl gör, kanske mest INTE gör. Två starköl. Nya, jävla tag i morgon!

Min karl fattar inte att nåt fattas mig....inte a!

Det värmer så att logga in och se era svar, och att bli kallad klok av såna kloka människor värmer ännu mer.
Sisyfos
Det har börjat avta! Tänkte faktiskt i dom banorna precis innan jag loggade in och var rädd för att spama flödet med för mycket inlägg i min tråd. men så insåg jag att även om jag uppdaterar ofta så är det ju fortfarande bara en tråd så den kommer inte att ta över forumet. Vad det gäller att stötta andra så känns det som att det finns ett klokt och starkt gäng här inne som kan göra det bättre än jag (just nu iaf). så där har prestationen släppt lite för att jag känner att jag har inte så mycket att ge men det finns andra som har det. Jag försöker hålla mig uppdaterad i trådarna istället så att jag den dagen jag har något klokt att säga kan göra det.

Vännen, vi är här för att vi mår bra av det. Vi lär oss om andra och om oss själva. Du ska inte säga förlåt till någon här. Bara till dig själv, om du vill och behöver det. ?

Kände på mig...men är så GLAD att du tittade in här igen!!! Vet du. Du har inte förstört två månader. Dem har du med dig. Borsta av knäna på byxbenen och vandra vidare. Låter du det gå för länge kan du bli liggandes...

Söta, fina Zorro. Jag vet alltför väl hur det känns att börja dricka efter en framgångsrik period och känslan av att inte duga, höra till, våga erkänna, skämmas, inte vilja se... Ja, och allt det där man kan känna då för forumet. Men forumet är ditt för dig och mitt för mig. Här kan vi vara i tid och otid för att påminnas om vårt missbruk och lära oss av våra medmänniskor vilka vi är innerst inne.

Jag är så fantastiskt tacksam för att du inte försvann från forumet pga av skam eller förlust! ?

Det är bara du som vet om du vill detta. Om du fortsätter din nykterhet med två månader till har du faktiskt en ganska lång tid som stöd för framtida beslut...

Tack för ditt livstecken!!! Du är modig! Var snäll mot dig själv. Det är ingen tävling om antalet dagar, veckor och månader i rad. Det är en förändring för livet och vägen är krokig med backar och sluttningar i regn, vind och solljumma vindar.

Stor stor kram, min vän
❤️❤️❤️❤️

Jag vet att det känns skit nu, jag minns själv hur det kändes för en vecka sedan när jag föll, men vi alla faller ju nån gång. Men jag tycker det verkar ganska stabilt ändå, du blev inte berusad, du tog ett gäng ölare, ingen katastrof.
Du behöver inte be om förlåtelse, förlåt dig själv och gå vidare, var inte hård mot dig själv nu.
Nu ska du tänka att du har nästan 2 vita månader bakom dig och många fler kommer det att bli.
Kämpa på nu, vi andra knuffar på dig åt rätt håll ???

Ja, varför dricker man, det finns nog många spekulationer om det.
Att kunna dricka igen efter en vit månad och tro att allt är bra igen, det kan jag säga är helt uteslutet, du skulle med all säkerhet halka in i gamla mönster ganska omgående.
Det lär finnas dom som lärt sig dricka normalt efter 6-12 månaders nykterhet, men dom är väldigt få.
Som du själv skriver så bör du nog fundera på att slopa alkoholen helt för en lång tid framåt, du skriver att du druckit dagligen i 8-9 år och då räcker inte en vit månad, hjärnan måste få tid att läka och bli av med gamla vanor, försök ersätta dom med nya vanor, det är en mycket tuff och lång resa, men det går.
Titta inte för långt framåt då känns det svårare, ta dag för dag, eller t.o.m timme för timme om det behövs, bestäm dig redan på morgonen "att idag dricker jag inte vad som än händer " ta en dag i taget.

Du har tagit ett första steg genom att skriva här, håll dig kvar här och var inte rädd för att fråga om råd i andras trådar.
Här finns mycket stöd att få och det har hjälpt många här.
Lycka till ?

Mick/

Jag bröt! Mina snart 2 månader! Jag klarade det inte! Tänkte inte gå in här och titta, men kunde inte låt bli! Ser ditt meddelande Leverjag och började gråta! Förlåt alla och du i synnerhet!
Jag har inte druckit mig berusad men klarade inte att låta bli några öl!
Ledsen... :-(

Jag bröt! Mina snart 2 månader! Jag klarade det inte! Tänkte inte gå in här och titta, men kunde inte låt bli! Ser ditt meddelande Leverjag och började gråta! Förlåt alla och du i synnerhet!
Jag har inte druckit mig berusad men klarade inte att låta bli några öl!
Ledsen... :-(

Missade detta vännen. Tänk på dig. Hittade din tråd äntligen. Så bra att du skrev här. Du kan fortsätta din nykterhet, ta upp den igen. Du vet att alkoholen bara får dig att må dåligt.

Hoppas verkligen du stod emot hans inviter. Inte återvända till helvetet igen. Det är du för värdefull för. Du, inom dig bor en mycket stark och bra person. Låt henne nu få växa och få ny kraft efter alla slag och bataljer. Vårda dina sår. Lugn och ro och framförallt avstå alkoholen.

Kom tillbaka och skriv här, för din skull. Här finns det stöd om du vill ha.

Kram

Vad härligt det låter! Det livet är värt mycket. Tänkte på din tråds namn om att kliva ur mörker. Tycker du, vackra människa, träder fram ur skuggorna mer och mer!

Vill bara skicka mina varmaste tankar och kramar till dig, forumgudinnan. ;-)
???

Mitt absolut bästa råd till dig är att på något sätt acceptera det som har hänt ( tänker på rattfylla ). Jag hade svårt för det och gick 'all in' med vinet istället. Fel beslut. Det bästa är om man anstränger sig att inte vara hård mot sig själv. Ta all den hjälp du kan få och börja nu! För din egen skull, men som du även senare kan visa för frivården och rätten att du gjort en ansträngning och vill förändra. Vad jag förstår så behöver inte arbetsgivaren bli inblandad beroende på påföljd. Vad jag har förstått så handlar det mycket om hur mottaglig och motiverad man är till behandling. Visa rätt inställning, visa att detta blev en vändpunkt för dig.

Det är mitt bästa råd till dig. Var snäll mot dig själv och döm dig inte för hårt!
Önskar dig en fortsatt fin helg.???

Hoppas allt går fint och att det stöd du får fungerar bra. Det kan ju trigga en del att börja prata med någon.

Ser fram emot rader från dig här, oavsett hur det går.

Kram