Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen Cruella! Jag är en hälsosam vältränad farmor som tränar regelbundet sedan 20-års ålder ( oj, nästa 40 år) Alkohol fanns inte i min värld förrän för 20 år sedan då jag fick ett nytt umgänge. Vin till maten på helgerna osv. De sista 10 åren har jag ibland funderat på vanorna. De sista 5 åren har jag druckit 5 av veckans 7 dagar. Försökt dricka mindre, hittat forskning och argument som talar för att det kan gå...
Men inte för mej! För första gången tar jag nu ett alkoholstopp!
Jag har brutit ner min kropp inifrån samtidigt som jag tränat och varit mån om utsidan.
Men det senaste året har förfallet av kroppen börjat att märkas. Magen plufsig, ansiktet lite
hängig, ryggen inte längre tydligt muskulös...
Det går inte att bygga muskler på samma sätt när man är alkoholdriven, även om man är nykter när man tränar! Så säger forskningen och det är en bra tankeställare för oss som tycker om att träna och vara i form!

Å vad bra att det reddes ut så här. Visste inte riktigt om jag skulle säga till att jag tog ordet från inlägget ovanför, eller om det var onödigt. SÅ viktigt kändes det kanske inte men jag blev lite obekväm eftersom ordet inte var mitt. Gillade också ordet så jag använde det helt enkelt som rubrik. Hoppas du slipper mer Brutalsug Zorro.

Hade iallafall vett o bara dricka 1 öl, dags o gå o lägga sig snart då hunden väcker mig tidigt imorgonbitti..

Visst befinner vi oss på en slak lina, och jag håller med dig helt, jag funderade innan på sommaren och semestern som vi har framför oss, och det känns ogörligt precis som du skriver.
Semester och sommar har ju alltid varit kopplat till kalla öl, vin och grillfest, jag fick nästan panik när jag tänkte på det innan, hur faan ska detta gå.

Vi måste nog tänka mer kortsiktigt som idag dricker vi inte, imorgon vet vi inte.
Att tänka på semestern fick jag sluta med bums, jag höll ju på att bli knäpp, nu tänker jag, vad som än händer idag så ska jag inte dricka.
Tror det är då här vi måste tänka Zorro.
Kämpa på.

Bra och vara redo imorgon när suget kommer. Göra annat/äta något/kall dusch/godis osv.

Härligt! Längtar efter vår solen.
Dag 6 snart slut. Blev en dag här på a-hjälpen. Ny dag att fixa imorgon. Dag 7. Inget glas för mig. Jobb i siktet.

Hej och tack farmor! Någonstans vet jag att jag är värdefull, tack för att du påminde mig. Fast just nu känns det som jag inte har gjort mig förtjänt av något eller någon. Har det jätte-jobbigt när särbon kärleksbombar, lyssnar och lovar att vi gör detta tillsammans. För det är jag som har ställt till det. (låter som en martyr)
Jag väljer primärvården i första läget. Orkar inte riktigt ta steget att redan nu berätta för arbetsgivaren.
Imorgon börjar dag 2.. Vi hörs, känns fint att vi är flera som kämpar tillsammans!

kompisen som jag sagt nej till klantigt hörde av sig på sms nyss o ville ta en kvällspromenad, jag missade dock meddelandet så vi får gå nån annan kväll. men... jag kan sova lugnt nu :-) jag har gått o muttrat hela dagen, men skönt att jag inte gjort något som får relationen bli helt förstörd. visst är hjärnspöken konstiga....

Ja, vi gör resan tillsammans! Ok, 2 månader för hjärnan, 6 veckor för levern har jag läst. Vi kommer att möta våren med fräsch blick och fin form.

Tack solapan! Såg att även du är i början med din kamp, bra!
Har gjort några tafatta försök tidigare att ta tag i min situation, men det har ofta slutat med haveri redan efter ett par dagar. Ingen risk för dricka idag, mår alldeles för dåligt för det. Vet att det blir mer lömskt när den värsta abstinensen lagt sig.
Men denna gång ska jag ta striden. Lättare här tror jag med alla som stöttar och vet vad som krävs.

Jag vill förtydliga mitt inlägg. Det säkraste och bästa sättet att förändra sitt drickande är att aldrig ta det första glaset. Om jag känner att det inte fungerar för mig att dricka ett par glas så måste jag sluta helt och hållet. Det är både ett hot och ett löfte.

Farmor, läst din tråd och glad för att du delar med dig. En dag i taget. Inget glas idag.

Hyggligt är bra mycket bättre än dåligt. En dag i taget är det som gäller, eller kanske 2 dagar framåt... Tänker på dig. Kram

Hej!

Varsågod! ”Jag skulle kanske kunna börja med att säga att jag tänkt dra ner på alkoholen och sen efter ett tag be honom plocka undan ölen för att jag blir så sugen när jag ser den.” Det här låter som en bra idé. Han kommer inte tycka att det verkar konstigt. I januari väljer många att leva nyttigare genom att träna mer eller att skära ner på alkoholen. Jag försöker också hålla mig under riskbruksgränsen.

Kramar

Studenten: Mår hyggligt idag, men man märker tydligt vilken slak lina man går på. Om man ser lite längre fram så känns det nästan ogörligt. Så jag får tänka på vad jag själv sagt så många gånger. En dag i taget!

Vilja: Tack för det! :-) Kommer att använda mig av "Brutalsug". :-) Klockrent. Refererar till dig!

Du har ju jobb och en arbetsgivare! Nu när du släppt sanningen till,sina närmaste så,tveka inte att ta nästa steg! Företagshälsovården (gratis) eller primärvården. Du ÄR inte alkoholist! Du har en sjukdom som heter alkoholberoende! Du ÄR en värdefull människa!

Förstår hur du tänker gällande ditt. Kloka fina Vilja! Exakt det du gör nu är det jag egentligen visste jag behövde göra när jag träffade min nuvarande. Jag såg det, jag kände igen det...och blundade. För jag ville också tvåsamheten och kärleken. Och den har jag, men inte som jag önskar i grunden. Och som du säger, kärleken till alkoholen i blodet ska inte överstiga kärleken i hjärtat...
Tänker på dig???

Åh, det knyter sig i mig av sorg men jag är tacksam att ni sätter ord på det som gör så ont. Kanske är det vissheten om vad jag kommer behöva göra som gjort att jag har ett mantra " inga stora beslut och förändringar 2016". Ett sätt att köpa mig tid, jag inser det.
Jag vill, om jag måste, bryta detta förhållande i ett fullständigt långnyktert tillstånd. Veta vad jag gör och varför. Jag vill inte stå där senare och undra vad sjutton hände. Jag vet inte om detta är ett skydd eller rädsla eller vad det är. Jag bara vet att jag måste vara frisk innan jag går vidare. Så återstår frågan om jag kan bli frisk som det är nu... Svaret vet jag inte än.
❤❤❤

De förvånade mig ändå tillslut, tog med julmust som de drack, jag drack pro-viva. De är ute me hunden nu, fast nu e ja bara sugen på att de ska gå så jag kan dricka öl, fast vet inte om jag gör det. Sån jävla ångest och dålig känsla inuti. Får väl dricka på fredag som "vanligt" folk annars.

Att ge tips och pepp trots att man även själv kan behöva det! Vi vet ju alla hur det ligger till, det är det som är så skönt med detta forum. Hade man skrivit såna här saker på Flashback hade man blivit flamberad. Hoppas du har en ok dag ändå trots apatin. Jag sitter på ett lekland och skulle behöva ett gäng betablockerare haha.
Kram! Och tack för input!

Hej!

Okej. Jo jag tror att det var xoxo.

Ja, tack för att det finns. Med alla ingående parter. Och tack, Leverjag, för att du också finns här och berikar med dina ord och allt det som är du som man känner finns bakom. <3

Det där var träffande, haha! För en klubba i skallen är precis det jag själv får....hela tiden idag! Skulle gärna sippat örtte om jag orkat sätta på vattenkokaren. Mycket snack och lite verkstad hos mig och kanske inte den alldeles rätta dagen att ge andra tips ;-) Kram tillbaka!

Jag ryser inombords, förstår så väl din reaktion och hur du tänker och vänder och vrider allt inom dig. Jag tänker att du närmar dig allt mer vissheten om vad du behöver göra för att bli den du egentligen redan är. Jag är så väldigt säker på att du kommer dithän till slut, Sattva. Sant.

Kram. <3

Oj, mitt hjärta börjar slå hårt och det svider nu i tårkanalerna efter att ha läst ditt inlägg ett par gånger. Först bara så glad och tacksam för att du valt att berätta för mig. Tack!

Sedan väckte du något i mig om det bottenlösa och saknaden.... Jag tänkte nu på min egen mor som jag nu äntligen börjat få en nära relation med och om hon nu skulle försvinna... Nattsvart! Bottenlöst. Jag har saknat henne hela livet, hennes närhet. Jag blev nog tidigt en kompis till henne men saknade den där tryggheten att bli älskad och kramad av henne. Hon hade inte förmågan. Det har jag förstått har satt spår i mig. Jag har gått vidare och kan nu glädjas åt en kvinna som kan vara mor och god vän. Jag har haft fler verktyg än hon hela livet.

Jag mötte det bottenlösa efter beskedet en natt som gällde mitt barn. Många års kamp, skador för livet och fortfarande finns oron. Gud vad jag kämpat och när det äntligen blev lugnare så skulle man gå vidare som inget hänt. Stänga av, kämpa med och mot alla "idioter", rädda barnen och vara smart, glad och käck på jobbet och i andra sociala sammanhang för att få en någorlunda normal tillvaro. Det gick bra men Lyckan kom inte tillbaka. Inte ens livslusten. Nu skulle man ta vara på livet, vara glad. Drömmarna försvann på något sätt. Dåligt samvete över att inte vilja och kunna leva igen. Ett extremt krävande jobb, efterdyningar av ett liv som totalt havererat av det ofattbara. Skulle vara glad för att ingen gravsten behövdes. Jag var och är beredd på den. Har förberett mig på det värsta, levt med det så länge. Ändå måste ju livet levas på bästa sätt, nu när det finns. För mina änglar som också drabbats av det ofattbara...

Där någonstans började jag dricka på ett annat sätt. Först för sömnen, sedan för att släppa fram gråten ibland och sedan tyst för att orka jobbet och livet. Tyst och lugn alkoholist som även i det visade hänsyn till alla...

Ja, till slut väljer man väg. Lägger sorgen åt sidan, får den ur sig så att den inte överskuggar själva livet. Botten i det bottenlösa har flera plan...

Jag gillar livet och accepterar döden men har svårt för grymheterna däremellan

Tror jag förstår med känslorna vad du beskriver, Lena... man vet aldrig. Tack för att du delar och att du valt kärlekens väg. Dina ord och mina delas här i detta mänskliga underbara forum!

???