Senaste kommentarerna i forumet

Tittar in och säger hej, har inte varit inne här på ett tag nu, jag är fortfarande nykter och en månad har gått nu sen jag snubblade en kväll.
Tycker att det går ganska bra, fredag och lördagskvällarna kan vara lite jobbiga utan öl men låter man tiden gå och fokuserar på annat och lite envishet så brukar det gå, det blir långsamt lite lättare hela tiden.
Trevlig kväll ?

Skitdagar kommer och går. Kan du ringa nån? Göra dig upptagen? Distrahera dig från suget?
Önskar dig ro o lugn i suget!
Kram

Är det vad du behöver för att bena ut, förstå och må bättre så är det väl jättebra! Vi läser o hejar på!

Dag 61 tisdag,
idag har jag ätit godis och glass. Gott. Tagit pauser och stannat upp. Tänkt. Det för att inte luras in i ekorrhjulet igen. Ej heller tillåta mig att flyta med strömmen. Vill simma åt ett annat håll, till och med motströms. Göra annorlunda för att få ett annat resultat. Sen inte blunda längre eller stå i ja säga kören. Slut med det. Jobba på nu. Alkoholdjävulen är där och tisslar och tasslar ibland. Viskar att det inte skulle vara så farligt att dricka lite rött då och då. Belöna. Njuta lite osv. Tänker då på hur det var innan jag slutade. Hur alkoholen skadat mig. Sen på hur glada barnen är nu. Och på hur bra jag faktiskt mår nu. Bra att läsa här på ah då&då. Gör att jag inte glömmer.

Men vad jobbigt läge du har. 3 liter på en kväll låter mycket. Om jag förstått det rätt och om det varit jag så hade fokuserat på hälsan. Ordnat en akuttid. Bra att du berättat för andra. Du vet nog vad som måste göras hoppas jag.

Skulle just börja med barnens middag och plockade ut PISKFINNAR ur frysen! Ha! Jag kan också! :-D

Skickar en styrkekram till dig nu när du är iväg på resa. Låt resan få bli vit och ett härligt minne.
Tänker på dig fina du!
KRAMKRAMKRAM

Hello Darling,

Vad är det för språkliga bryderier som pågår här inne?? Jag viker mig av skratt...! Jag har också varit en ordvrickare, men liksom tappat bort det...

HSP - check - tell me about...! Finns många informativa böcker i ämnet. De ger en hel del bra förklaringar om varför man är som man är. Men vad ska man göra? Vara snäll mot sig själv, inte döma, acceptera att man är som man är. :-) Elää ja oppia - typ ;-)

Puss på're

Sån ångest o vill bara dricka. Skitdag på jobbet o allt känns skit o det skulle vara så skönt att slippa allt o försvinna in i dimman. ..

Så tacksam för goa önskan.

Nyduschat. Gött, fast skitjobbigt att se hur en misshandlat sin kropp. pluffsig annsikte, stora porar, gula tänder, gul i ögonen, isönderslita naglar, orakat, tunnhårig och full av blåa märken och rivsår. :S

Jaja, Nu jag iallafall nytvättat. En början, så kommer vel det andra gå tillbaks igen. Fast kommer nog hölls mej hemma ett tag innan jag typ visar mej på ICA.

En annan grej, jag inte orkar av numera är den sjuka paranoia'en när min sambo inte svarar i telefon.. Tänker katastrofetankar direct. -Att han hittat något jag gömt och glömd bort, att jag skrivit något brev/nota som jag inte kommer ihåg, och att NU, ja nu han lämnat mej.

Känte kännslan nu, när han inte svarat mej. VET ju han jobbat nattepass, och VET han söver, fast blir helt nervrak, piper ju och grinfärdig nör han ringer upp för blir så lättad.

Blir lite många innlägg här nu, fast skönt å skriva av sej. Läser eran innlägg och väldigt väldigt förvånad över hur lika många historier är. Känner mej igen i så många olika.

Kram

"Måste hela tiden jobba med att lära om och öva på att hantera livet, förbereda mig på olika scenario så jag inte flyr".

Eller hur, vi lär oss leva det riktiga livet!

Fantastiskt du är!

Tack, känns skönt att höra att en är stark, jag känner mig inte alltid så stark. Just det är väl ett av mina skäl att jag har tagit till A, för att få energi, för att fly undan obekväma situationer, när en mår dåligt och vill må bra.

Det jag tränar på och försöker lära mig är egentligen inte att sluta dricka, det är att lära mig leva med att livet är jobbigt ibland. Det är ok att vara obekväm, det är ok att vara trött, det är ok att känna sig ledsen eller ha ångest över jobbet eller någon annan livssituation som är jobbig. Jag tränar på att lära mig att jag inte måste fixa till det där jobbiga i stunden varje gång, det får göra ont, det gör inte ont för evigt. Det är inte detsamma som att acceptera min livssituation, utan just mina känslor i nuet. Att jag har valt att fly är just att inte lyssna på mina egna signaler, jag har tystat dem, hur hjälper det mig i det långa perspektivet? Hur lär jag mig då vad jag behöver ändra på för att må bra på sikt?

Tänker mig att jag övar på att sluta fly, och börja lyssna, att acceptera. Att acceptera innebär för mig att lyssna och se mina känslor ur ett nytt perspektiv, de finns där av en anledning, de vill säga mig något.

Jag är möjigt stark som säger nej till alkohol, men just stark är jag inte och det måste jag inte vara. Tack ändå för jag ser gärna att jag upplevs som stark :)

Liggat tänkt inatt, och tror det skulke vara smart att skriva en lista. En lista över grejer jag vill klara av varje dag.

Som at få en ordning på min sömn, rasta mina djur, dusche, få frisk luft/dagsljus varje dag. Ring mina närmsta (inte många, för isolerad mej totalt senaste året och ända jag talar med er mina föreldrar.

Vill ochså skriva en lista over grejer jag vill klara lite fram i tid. Saknar kontakten med vänner, vara ute i skogen, grilla, promenära, odla blommor och grönsaker, ha städat hemma, sola, fota, skriva, läsa böcker och fatta vad jag läser :|, och en dröm på sikt är att påbörja en utbillning. Går ju studera via nät, och vet det skulle påvärka min självkännsla enormt.

Tror ochså jag kommit till den slutsatts att jag skal lämna mina bilnyklar till min kille. Om jag ingen bil, jag ingen möjlighet för att åka ut köpa A. Detta svårt att ärkänna, fast jag even körd bil påvärkad. Detta skrämmer livskiten ur mej. Hadde ochså en incident i höst, fast vågar inte berätta. Skämms så jävligt. Skulle tro det var botten, men nej.. Klarade mej, och forsätte i samma sporet.

Skal nu släppa taget, och "överge" mej. Vet det mitt stora problem, ärkänna och låta mej bli tagit hann om. Har tyvärr blivit alldeles vansinnig när min kille och andra försökt sköta om mej. Kännt mej attackerat och blivit så arg. Vet inte varför jag reagerar på det viset, fast alltid varit så. Skäll funkar ennu värre, för da rymmer jag.

Många lösa tankar i detta innlegget med, fast skönt at skriva av sej. Nu väntar duschen.

Kram

Tack för att ni orkade läsa mitt röriga innlegg. Kommit lite ur dimman, och abstinenserna släppt lite och ångesten lite bättre. Omöjligt att somna inatt och bara liggat och blundat. Fått byta sängklader och kläder flera gonger för
svättas så.

Vet innerst inne att jag klarar detta, för vill faktisk leva. Är skuldig dom rundt mej. Det som kommer bli svårt är att forsöke finna tillbaks gledjen i helt normala grejer. Är blivit alldeles "flat" i humöret. Ända gongen jag känner på nogon glädja varit när jag druckit, fast nu min tolerans så hög blivit, att jag inte får någon effekt alls. Blir helt shockat över HUR mycket min kropp tolererar. Är 1,65 hög och 50 kilo och kan konsumera en liter stärksprit eller en 3 liter dunk på en natt. Alldeles sinnesjukt och konstig att jag lever.

Ringde min mamma igårkväll och berättade. Känndes bra. Att berätta för min gamla pappa går inte, för han skulle inte klara av det helt enkelt. Min kille vet ju, för etter lögner och smygande under senaste två åren, gick det inte att dölja lenger, men vad jag gjort senaste månaden måste jag holla för mej själv, för om han lemnar, skulle jag nog inte klara bo kvar. Varje seg ekonomisk eller praktiskt.

Gör så ondt och tänka på allt det dumma jag gjort. Haft olyckshändelser som lätt skulle döda mej. Berättar kanska senare, fast nu skäms jag för mycket. Får bearbäta lite itaget.

Hur har ni lyckas förlåta är själva? Jag tappat ALL självrespekt och självkännsla. Börjat denna galna självmedicineringen då jag inte lyckas försona mej med hur mitt liv blivit. Allt jag drömde om (utbilldning, jobb, hobbys) försvann efter jag blev sjuk. Har hela livet varit en perfeksionist, och när en känner sej värdelös i samhellet och går hemma sjuk är det svårt. Har liksom ingen identitet. Nu när mitt utsändet ochså så förstörd blir en ju ennu mera självkritisk.

I fjol lyckades jag lägga på mej nöstan 20 i vikt, och isolerade mej totalt i hela somras/höst. Tog tag i november och gick när alla kilon igen, fast nu den sänaste månaden med så högt konsum, det nog smygigt sej på +5 igen. Tror kanske något vatten, för väldig svullen. Mitt förhollande till vikt/mat ochså förstörd, fast alldrig ärkänt det för nogon. Jag har en vilja som så stärk att jag kan göra sakar tills jag går under. Har kunnat svälta mej i perioder, för det har varit ett sett att kunna känna kontroll över något. En får ochså någon sorts "rus" av hunger. Sjukt men sant. Älskar att känna mej lätt som en fjäder. skönt att kunn visa sej naken, ha sex utsn kläder, bada bastu och bubbelbad med min kille. Vill gärna ha kontroll över maten igen med, men får panik av tanken att lägga på mej. Om en bara kunna träna, så hadde det ju varit lättare. Fast bara en liten promenad, och mina muskler värker i dagar.

Åh, vilken röra jag lyckades med. Väldigt konstig för mej att överhuvudtaget ärkänna allt detta. Tror det första stäget. Förträngd så mycket hämska saker, fast skal försöka dela dom med när jag redo. Skulle kunne skriva en roman om allt det sjuka jag gjort. :|

Nu skal jag gå i duschen. 8(!) dager utan och jag ser förj***** ut. Gruvar för vet att ennu mera hår kommer ramla av och svårt att se sin kropp naken när en så svullen. Tänk att en skal vara så fåfängd. Skämms över det med. Efter det skal jag försöka få en överblikk över mina oöppnade kuvert. I morgon skal jag ta mej ut och köpa b-vitaminer, järn och magnesium. Ätit nu och stolt över det. Vanligen när jag känner mej fet, jag skippar, fast nu fattar jag att jag måste ha i mej näring.

Blev långt och säkert rörigt detta med, fast så många tankar som surrar.

Tack igen. Ni så snälla.
Kram

Hej. Tycker du är så väldigt klok. Tycker du verkar vara en sån väl utvecklad person. Tycker du ska ha det bra. Kram.

Efter din gedigna framställan, Stingo, förstår jag nu att jag joddlande har prytit på finska å absolut inget annat. Visst har vi förstått det nu, Vilja? (Och Vilja, klart man får huvudvärk dagen efter man med sån talang och iver slagit klackarna i imaginära tak - och i dur också, minsann.) :*

Ramlade över en grej som jag tyckte var lite intressant sådär. Det handlar om att vara högkänslig.

"Fyra gåvor hos högkänsliga personer (HSP)

När vi ser oss själva som en del av en minoritet mot den större majoriteten är vår första reaktion att känna oss underlägsna och rädda. Varför ser jag saker på detta sätt? Varför lider jag mer än andra? Varför finner jag tröst i min egen ensamhet? Varför observerar och känner jag saker som andra tenderar att inte se? Men att vara en del av de 20% av befolkningen som anser sig själva vara högkänsliga personer (HSP) är inte en nackdel, och det gör dig heller inte ”annorlunda”. Det är mycket möjligt att du under ditt liv, och framförallt under barndomen, har känt dig väldigt medveten om det där känslomässiga avståndet och hur det ibland känns som om du levde i en typ av bubbla av ensamhet och främlingskap.

Högkänslighet är en gåva, ett verktyg som tillåter dig att gräva djupare och känna större empati. Få personer är kapabla att nå denna vitala inlärningspunkt.

Det var Elaine N. Aron som tidigt på 90-talet grävde under ytan hos introverta personlighetstyper och i detalj beskrev egenskaperna hos högkänsliga personer – omtänksamma, empatiska och samtidigt känslomässigt responsiva.

Om du identifierar dig med dessa egenskaper som doktor Aron skrev om i sin bok ”Den högkänsliga människan” är det viktigt att du även förstår att högkänslighet inte är en anledning till att känna främlingskap eller att man är annorlunda. Tvärtom bör du känna dig lyckligt lottad för att besitta dessa fyra egenskaper.

1. Känslomässig insikt
Redan vid ung ålder kan högkänsliga personer märka av aspekter i sina dagliga liv som väcker en blandning av ångest, motsägelse och fascinerande nyfikenhet. Deras ögon fångar detaljer som inte ens vuxna märker av.
Grimasen av frustration hos deras lärare, uttrycken av oro hos deras mödrar – de kommer kunna märka saker som andra barn inte ser, och detta kommer lära dem från ung ålder att livet är svårt och motsägelsefullt emellanåt. De kommer se världen ur ett barns ögon, vilka tidigt öppnats till känslornas värld utan att förstå vad som styr dem, vad som får dem att pulsera eller vad som ökar vuxet lidande.
Känslomässig insikt är ett kraftfullt vapen. Det för oss närmare personer så att vi kan förstå dem, men samtidigt gör det oss även sårbara för smärta.
Känslighet är som ett ljus som lyser starkt samtidigt som det gör oss sårbara för andras beteende, de vita lögnerna, sveken, ironin… ”Du hänger upp dig så mycket på allt!” kommer de ofta säga. ”Du är så känslig!” kommer andra fylla i.
Och så är det, men du är den du är. En gåva kräver stort ansvar; din kunskap om känslor kräver även att du vet hur du skyddar dig själv. Hur du tar hand om dig själv.

2. Att värdera ensamhet
Högkänsliga personer finner en viss njutning av tid spenderad ensamma. De letar reda på vrår i sin önskan att avsluta sina läxor eller utöva hobbys. De är kreativa personer som njuter av att lyssna på musik, läsa och ägna sig åt konstnärliga aktiviteter. Och trots att det inte får dem att njuta mindre av tid spenderad med andra är det i ensamhet de finner mest tillfredsställelse.
Högkänsliga personer är inte rädda för att vara ensamma. Dessa är stunderna när de kan få kontakt med sig själva på den intimaste nivån, fria från kopplingar till andra och deras blickar.

3. Att leva från hjärtat
Högkänslighet är att leva från hjärtat. Ingen upplever kärlek mer intensivt, ingen får större glädje från de små dagliga gesterna, från vänskap, från affektion…
Högkänsliga personer lider ofta känslomässigt. De har en tendens att bli deprimerade, att känna sorg, att känna sig sårbara inför extern stimulans och andra personers beteenden. Det finns dock något som andra inte vet: högkänsliga personer upplever också känslor av kärlek och att vara älskade mycket intensivare än andra.
Och vi talar inte bara om emotionella förhållanden. Vänskap, daglig affektion eller något så enkelt som att höra en melodi eller se en vacker målning eller ett landskap – dessa upplevelser blir djupare invävda i högkänsliga personers hjärtan och sinnen.

4. Inre tillväxt
Det finns inget botemedel för högkänslighet. Du kommer till världen med den, denna märklighet, denna gåva som kan ses redan hos unga barn. Den kommer med frågor, intuition, tendens till perfektionism, tolerans mot smärta, irritation över starka ljus eller dofter, känslomässig sårbarhet…
Det är inte enkelt att leva med denna gåva. När vi väl inser vad det är och vad det tillför till våra liv kommer dock ögonblicket när vi lär oss att hantera många av dessa detaljer. Du får inte låta dig översvämmas av negativa tankar.
Du måste även lära dig att andra marscherar i ett annat tempo, att de inte har din känslomässiga tröskel, att de inte upplever vissa saker med samma intensitet… Det betyder dock inte att de till exempel älskar dig mindre. Respektera dem, förstå dem. Förstå dig själv.

När du har upptäckt ditt eget väsen och dina fallenheter ska du finna jämvikt och vårda din personliga tillväxt. Du är unik och du lever från hjärtat. Gå i frid, gå i säkerhet och var lycklig."

(Källa: http://utforskasinnet.se/fyra-gavor-hos-hogkansliga-personer-hsp/)

För den som vill läsa mer kan jag även rekommendera boken "Drunkna inte i dina känslor" av Hägglund/Dahlin.

Hej svejs så länge!

Du här lärt dig en gång att hitta styrkan, du har bevisat för dig själv att du kan! Du har gjort upp med din längtan minst 75 gånger och vunnit. Du vet, som du själv skriver att du kan vara nykter i dagar, i veckor. Hoppas att du kan hitta igen din styrka och känna dig stolt över den. Sträck på dig och visa vem som bestämmer över ditt liv!

Jag ser på förmågan att klara av att sluta, bryta en vana, som ett inre ledarskap som vi övar på och tränar. Att leda oss själva, genom att utforma mål, reflektera över styrkor och svagheter för att uppnå det. Använda styrkorna till vår fördel och runda svagheterna. Ledarskapet hjälper oss att ändra vårt beteende mot oss själva och våran omgivning för att nå våra tänkta mål. När vi lyckas så firar vi och tränar på det nya beteendet genom att fortsätta att öva om och om igen och till slut definierar det oss själva. När vi gör misstag, lär vi oss och börjar om med ny kunskap hur vi kan förbättra oss. Vad som än händer så tränar vi ledaren inom oss att bli lite klokare varje dag. Det här kan du säkert, men jag brukar upprepa det för mig själv, det självklara kan behöva nötas in.

Genom att jobba med att ändra på ditt förhållande till alkohol visar du på att du har förmågan att leda dig själv till en förändring som du önskar. Vem vet, din träning av din egen ledarskapsförmåga, som du mer eller mindre medvetet gör, kanske är den förmåga och styrka som du får på köpet för att kunna ändra på andra vanor i livet som du själv inte trivs med.

Var fortsatt stolt nu för dina styrkor och se magplasken som en ny källa till kunskap, magplasket kanske var oundvikligt i den känsla du hade för stunden, det kanske var värt det? Om inte, vad gör du för att stå ut nästa gång, vad har du för styrkor och hur rundar du dina svagheter.. Vet att du kan, du har gjort det mer eller mindre minst 75 gånger.

Kram.

Vet vad jag skulle svarat för ett par år sedan och vad jag svarat nu. Hade tänkt då att det inte låter så farligt. Nu vet jag att det är en väldigt dålig vana och jag vet också att det är totalt onödigt detta vanedrickande. Pröva att byta ut mot a-fritt. Vet att det inte är lika gott, men för mig så var det skönt att kunna ha vanan kvar. Det finns en viss tillfredsställelse i belöningen som var lite svår att bara bryta.

Känner igen mig i det du skriver att stänga ner och bara få fly in i dimman, slippa vara med en stund.
Hoppas verkligen du mår bättre idag och helt rätt att räkna de flaskor du inte druckit.
Så många kramar till dig

Hade redan druckit 11/2 flaska när jag skrev det där igår kväll. Och det var liksom avsikten. Jag åkte medvetet och köpte två flaskor, en vit och en röd, jag skulle dricka. Jag hade bestämt det. Jag stod inte ut med mitt skitliv igår, så kände jag det.
Det går bra att avstå när livet är ok, igår var det inte det. Det var flera saker tillsammans som skickade ner mig i en ångestgrop jag inte kom upp ur.
Jag ville fly, det var poängen.
Så det är ju all skit som måste bort, det är ju där det stora arbetet ligger.
Jobbet är ett tungt bekymmer och väldigt svårt att ändra på.
och väldigt mycket mer elände som jag inte berättar om här.
Tack för stöd.
Måste bli en vit period igen nu. Jag räknar de flaskor jag inte dricker. Trots gårdagens magplask är det ändå minst 75 flaskor som jag INTE druckit under 2016.

Och jag tror på dig nystart!

Det blir en vana att inte använda a för uppnå lättnad. Lättnaden kommer ändå. Men just nu krävs styrka, styrka och ett val. Du klarar det!

Läser och följer dig på vägen.
Hoppas så på det bästa för er båda!
Att leva levande är lite som att öva sig hela tiden särskilt på det vi har svårt att hantera.
Sinnesrobönen är bra, förstår att AA alltid använder den.
Önskar dig en fin dag Levande. Imponerad över alla dina vita dagar!

...är det enda hållbara i längden tror jag. Ja, visst är det svårt att definiera vad alkoholen gett/ersatt/stått för. Har haft tuffa perioder i livet som du - utan att jag därför druckit mer. Men när livet bara varit sådär lite småtrist så blev det ofta, mycket och utan gräns. Utan att jag tänkte på varför mer än dagen därpå.
Som ung student vid högskolan drack jag aldrig. Ibland känner jag mig så dum, ungefär som att börja röka när man närmar sig 40...fast värre ändå.
Stundtals känns det som en sorg att inte kunna återgå till ett normalt alkoholbeteende. Men det är för mig för tidigt att tänka på det nu, man får ta ett steg och en svårighet i taget för att orka med.
Önskar dig en fin vit tisdag!

Hur går det?
Jag har haft semester och kopplat av. Skönt. Har inte alls lust att komma igång igen. Men det är väl bara att bita ihop.